Mottaki på UI!

Jag var en av de få som fick chansen att se Mottaki framföra sitt anförande om ”Multilateralism och global säkerhet” vid Utrikespolitiska institutet idag. Jag var egentligen inte inbjuden och fick reda på arrangemanget från en vän vars arbetsgivare fått en inbjudan. Men jag lyckades anmäla mig på onsdagen för att på fredagen veta att jag inte längre fanns med på listan och att det gjordes säkerhetskontroller. Men tack vare hjälp från en journalist och lite påtryckningar så fick jag en inbjudan från Sipri som höll i arrangemanget.

Mottaki är skärpt, karismatisk och till skillnad från många av hans kollegor inom regimen så ler han ofta och har humor. Samtidigt får man också säga att han är en helt okej talare, med tanke på att engelska nog inte är hans första eller andra språk. De första 5 minuterarna var dock extremt pinsamma och jobbiga att lyssna på och det märktes att Mottaki hade svårt att ställa om till engelska, men efter ett tag lyckades han ganska bra. Dock så borde hans talskrivare i framtiden tänka på att Mottakis möjlighet att uttrycka vissa svåra engelska ord är tämligen begränsat.

Innehållet var dock inget nytt eller revolutionerande. Han pratade om hur Iran och den nuvarande regimen stött och arbetat för diverse nedrustningsavtal, att Iran samarbetar med IAEA och inte har något att dölja. Samtidigt som han menade att ”vissa stater” (underförstått USA) politiserar Irans atomprogram för att skifta fokus från det som sker i Irak. När det kom till Irak sa Mottaki att Iran stödjer den Irakiska regeringen och anser att det bästa sättet att uppnå stabilitet i Irak är att de utländska trupperna lämnar landet. Han krävde också en tidtabell från USA om ett tillbakadragande.

Det var också intressant att notera vilka andra som befann sig i rummet. Bortsett från Mottakis följe som till stor del bestod av folk från den Iranska ambassaden däribland ambassadören. Fanns också representanter från en rad andra ambassader och diktaturer som Kuba, Zimbabwe, Venezuela och Vitryssland.

Det mest skrämmande med Mottakis följe var tre filmare och fotografer som fanns med. Dessa ägnade hela föreläsningen att med skrämmande precision och noggrannhet filma alla som befann sig i lokalen. Medan SVT: s och TV4s kameror var riktade mot Mottaki och scenen spenderade regimens kameramän sin tid åt att filma publiken. Samtidigt som Rolf Ekéus insisterade på att alla skulle uppge namn och organisation innan de fick ställa frågor under den mycket korta frågestunden. Så om du är en Iransk oppositionell eller bara en iranier som har en kritiskfråga så kan du räkna med att regimen lätt sen kan räkna ut vem du är och hur du ser ut. Ekéus kanske borde ha tänkt på det.

Men det blev tre frågor sammanlagt. Två av dessa var rätt menlösa och tillät Mottaki att fortsätta prata på medan han blev ställd och helt undvek en fråga från en person som undrade varför regimen satt munkavle på och arresterar landets forskare och vetenskapsmän (själv fick jag inte ställa min fråga eftersom Ekéus insisterade på att ställa den sista frågan själv).

Protesterna…

Utanför utrikespolitiska institutet stod uppemot 200 personer och demonstrerade mot Mottaki och regimen. Missförstå mig rätt, jag förstår demonstrationerna, jag förstår ilskan och delar den. Inom räckhåll för dem finns en högt uppsatt representant som har många människors liv på sitt samvete och som egentligen förtjänar att sitta bakom lå och bom, istället får han träffa svenska ministrar och skämtar friskt med Rolf Ekéus och svenska journalister.

Men den Iranska oppositionen måste lära sig att vara smartare, för i dagsläget så ger man regimen gratispoäng. Det är aldrig okej att i en demokratistat slå ner poliser, försöka storma en byggnad och kasta ägg på helt oskyldiga personer. Man vinner ingenting på det. Jag är övertygad om att oppositionen hade vunnit mer idag om den hållit en tyst sittstrejk utanför. Istället hamnade fokus på oroligheterna och rubrikerna blev ”Våldsamma protester” och ”polisman slogs ner”.

Samtidigt satt Mottaki i en presskonferens och berättade om ”Iraniers rätt att protestera och uttrycka sina åsikter” och hur ”Iran respekterar deras åsikter”. Helt plötsligt lyckas en urartad demonstration få en företrädare för en vidrigregim att framstå som demokraten. För den som inte kan så mycket om Iran är bilden ganska klar, våldsamma protester utanför medan en leende minister pratar om rätten att tycka olika. Oppositionen måste helt enkelt bli smartare...

Maud och Bildt

Jag har nästan ingen som helst info om hur Mottakis möte med Bildt och Maud gick. Sträckte Maud fram handen? Sa någon av dem något vettigt? Någon som vet mer? Maila!!!

Varken svensk eller regimens media verkar inte ha gjort något större väsen av mötena, jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken...

Annars en stressig dag…

Det har varit en tämligen stressig dag. Har aldrig fått så många samtal från journalister som bara ville fakta kolla. Vilket i sin tur är extremt roligt och betyder att den här bloggen och jag har ett visst förtroendekapital och trovärdighet, det är faktiskt extremt stort.

Noterat...

Mottaki är den högsta representant för regimen som besökt Sverige sedan Shahen. Själv har jag faktiskt fortfarande inte landat i vad jag tycker om det här besöket, men det beror och andra sidan på om Maud och Bildt gjorde ett vettig insats för mänskliga rättigheter eller inte.