Bloggen i SMP i samband med Mottakis Sverige besök...

En karismatisk person, med humor, men utan tvekan en fundamentalist.
Så lyder liberala ungdomsförbundets vice ordförande Majed Safaees beskrivning av den iranske utrikesministern Manouchehr Mottaki. Majed Safaee har bott i Sverige sedan 1989 och är född i Mashad, Irans näst största stad. Han skriver regelbundet om det sociala och politiska läget i Iran på bloggen "Fria Iranvänner". För honom är det viktigt att Sverige markerar vikten av mänskliga rättigheter i kontakterna med Iran, men han är orolig över den okunskap han mött hos svenska politiker och tar centerledaren Maud Olofsson som ett exempel. Hennes protest - att sträcka fram handen när hon träffar honom är löjlig, anser han. I Expressen tangerar journalisten Kristina Hultman det Safaee ger uttryck för. Hon undrar retoriskt om Olofsson kommer att kunna skilja på religiös övertygelse och diktatur när Mottaki sannolikt kommer att vägra skaka hand med henne. Det visade sig mycket riktigt att han inte heller gjorde det. Jag har sett i tidningarna att du vill hälsa, men vi har en annan tradition, markerade han. I ett värsta scenario, enligt Safaee, hade Mottaki istället åkt hem och berättat att hans religion blivit kränkt. Det har hänt förr. Som under förra veckan då Mottaki skulle ha träffat den amerikanska utrikesministern Condoleezza Rice. Väl på plats lämnade han mötet, utan att växla ett ord med henne, med motiveringen att violinisten som spelade i lokalen var för utmanande klädd.

I diplomatiska relationer är det knappast gångbart att kräva av sin gäst att "ta seden dit man kommer". En av de mest grundläggande insikterna är att visa respekt för motpartens religiösa övertygelse. Ingen skulle komma på tanken att bjuda Dalai Lama på biffstek när han är på besök i Sverige. Därför borde det heller inte vara så svårt att niga eller bocka när man hälsar på en iransk utrikesminister. Kritiken mot den iranska regimens kvinnosyn är inte betjänt av en sådan medveten eller omedveten provokation. Det är att göra det alltför enkelt för Mottaki. För det andra, säger Safaee om Olofssons poäng om att visa upp sig själv som exempel på att kvinnor i Sverige kan få viktiga positioner, så kommer han att peka på det faktum att Iran har en kvinnlig vicepresident - Fatemeh Javadi. Att hon sedan inte har något egentlig makt, spelar i det sammanhanget mindre roll, säger han. För Iran har 10 vicepresidenter.

Den iranske utrikesministerns besök i Sverige har kritiserats hårt. Inte minst av Majed Safaees egen partikamrat Fredrik Malm, som på Dagens Nyheters debattsida krävt av regeringen att de ska ställa in sitt möte med honom. Flera exiliranska kvinnoorganisationer i Sverige har i samband med besöket också krävt att Sverige bryter alla politiska och kulturella förbindelser med Iran.

Är det då det bästa sättet att utöva påtryckningar för mänskliga rättigheter: att bryta kontakten? Problemet med den svenska utrikespolitiska linjen har inte varit att man talat med diktaturer, utan att man undvikit att tala med demokratier. När Carl Bildt mötte Mottaki hade han precis landat efter ett besök i världens största demokrati; Indien. Ett land ingen svensk utrikesminister har satt sin fot i sedan 1993. Relationer är inget man ska undvika inom utrikespolitiken, utan tvärtom söka.

Smålandsposten