lördag, december 30, 2006

Åker bort..

Är bortrest under några dagar framöver så det blir inte så mycket bloggande. Tillbaka mitten av nästa vecka. Gott nytt år till er alla!!

torsdag, december 28, 2006


Regimen klagar fortfarande över FN-resolutionen och menar att den är ett resultat av amerikansk och sionistisk konspiration mot Iran. Vidare har resolutionen kallats för "anti-Iranskt" samt ett bevis på "modern diktatur". Regimen har också tillsatt en särskild grupp som nu ska studera om regimen kan fortsätta samarbeta med IAEA eller om man väljer att helt och hållet lämna NPT. Samtidigt trycker USA på för hårdare sanktioner mot regimen.

Samtidigt avslöjade USA att man tillfångatagit 3 högt uppsatta Iranska militärer i Irak i fullfärd med att planera en attack mot de Irakiska säkerhetsstyrkorna. Regimen förnekar självklart det hela och kallar dessa tre för diplomater. Men samtidigt är regimen oerhört tysta om saken, hade det handlat om tre oskyldiga diplomater hade regimens propaganda apparat gjort en mycket större affär av det här än vad regimen gjort hittills. Så något är i görningen.

Ahmadinejad varnade idag Iranier för att använda Internet för att uttrycka kritik mot regeringen, eftersom det skulle kunna ”hindra den från att göra ett bra arbete”.

Sen har Ahmadinejad skrivit ännu ett brev, nu till Påven. Innehållet ska inte vara politiskt, vilket kan vara en förhoppning att brevet inte är 18-sidor dravel som de tre tidigare.

söndag, december 24, 2006

Meningslösa sanktioner mot Iran..

FN: s säkerhetsråd röstade igår kväll igenom sanktioner mot Iran. Resolutionen innebär att regimen inte får köpa material och utrustning som kan användas i kärnenergiprogrammet eller för utveckling av robotvapen. Straffet är att om Iran bryter mot sanktionerna så väntar nya sanktioner.

Det här måste väl ändå vara den mest väntade resolutionen men ändå föregicks den av mycket tjaffs Mycket på grund av att Ryssland och Putin ville båda äta kakan och ha den kvar. Det är Ryssland som har de stora miljardkontrakten på att bygga Iranska kärnkraftsverk därför var Putin väldigt noga med att inte riskera ryska intressen i Iran.

Därför är också resolutionen oerhört urvattnad. Om regimen bryter mot resolutionen så väntar nya sanktioner. Det är ett ganska skrattretande hot med tanke på att regimen köper robotteknik från Kina och utrustning till kärnenergiprogrammet av Ryssland.

Regimen dömer ut resolutionen som olaglig och hotar med att avbryta samarbetet med IAEA.

lördag, december 23, 2006

Iran “Votes”

The first step toward understanding the Iranian “elections” is that they weren’t. Elections, that is, at least in our common understanding of the term, namely the people vote and the counters count those votes and so we find out what the people want. That’s not what happens in Iran, where both the candidates and the results are determined well in advance of the casting of ballots.

Yes, people get mobilized and go to the polls and mark their ballots and put them in the ballot box. But then Groucho comes into play: “I’ve got ballots. And if you don’t like them, I’ve got other ballots.” So, as usual, candidates (featuring, as usual, the unfortunate Mehdi Karubi, the eternal loser who nonetheless remains at the top of the mullah’s power mountain) complain that ballot boxes disappeared, and new ones magically appeared, and numbers change, and counters are replaced. It’s all part of the ritual.

Which is not to say they weren’t significant. They certainly were. And, as most every news outlet has noticed, they brought bad news to the country’s madcap president, Mahmoud Ahmadinejad.The Iranian electoral ritual doesn’t tell us what the people want; it tells us what the tyrants have decided. This time, the decision had to do with the very intense power struggle going on inside the regime, catalyzed by the recent evidence of the worsening health of Supreme
Leader Ali Khamenei. In considerable pain from his cancer, for which he consumes a considerable quantity of opium syrup, Khamenei recently was forced to spend 2-3 days in a Tehran hospital after complaining of a loss of feeling in his feet and breaking out in a cold sweat.

His doctors told him several months ago that he was unlikely to survive much past the end of March, and he seems to be more or less on schedule. Western media, always looking for the next big celebrity, have been fascinated with Ahmadinejad, an outspoken and charismatic leader with a kind of wacky charm, especially when he launches into his Vision Thing: seeing funny blue lights surrounding him at the General Assembly when he spoke there, having prophetic visions of the elimination of the United States from the face of the earth (“Today, it is the United States, Britain, and the Zionist regime which are doomed to disappear as they have moved far away from the teachings of God”), and proclaiming his expert opinion on the errors of thousands of scholars who have documented a Holocaust-that-never-was-but-soon-Allah-willing-will-be.

Fair enough, if I were a big-time editor I’d give him plenty of attention (although I’d point out his curious taste in fashion; the guy dresses like an Israeli! Open collar, never a hint of a tie, never a hat or even a turban...). However I’d be at pains to point out that the position of president of the Islamic Republic doesn’t bestow much in the way of executive power. It’s always gone to a person who can play a largely deceptive role in world affairs. Prior to the current holder, we had Khatami-the-reformer-who-never-reformed-anything, a man who gave politically correct speeches calling for a dialogue among civilizations and whispering soft words to
Western intellectuals and diplomats at the same time he ruthlessly purged anything free anywhere in the country, and presided over the murders of students, professors, and other dissidents.

That was a period when Iran sought to lull the West into the arms of Morpheus, distracting attention from the real horrors of the regime and its preparations for war against us, including the nuclear program.With Ahmadinejad, the mullahs bared their fangs to us. Convinced they were winning in Iraq, foreseeing the destruction of Israel, the domination of Lebanon, a jihadist reconquista in Afghanistan and the expansion of their domain into the Horn of Africa, they gave us the face of the unrepentant conqueror. He’s played his role well, and he will continue to play it. Just yesterday he proclaimed that Iran has become “a nuclear power,” leaving us to wonder exactly what that means. Is it the bomb? Or is it a technical advance that will lead to a bomb?

Whatever it means, it’s an act of defiance, a reassertion of Iran’s will to prosecute the twenty-seven year old war they have waged against us ever since Khomeini’s seizure of power.The war policy is not in dispute among the rulers of Iran, whether they call themselves reformers or hard-liners. Nor is the decision to use the iron fist of the regime against any and all advocates of freedom for the Iranian people. What is decidedly at the center of the current fighting within the regime — a fight that has already produced spectacular assassinations, masqueraded as airplane crashes, of a significant number of military commanders, including the commander of the ground forces of the powerful Revolutionary Guards — is the Really Big Question, indeed the only question that really matters:

Who will succeed Khamenei? We don’t yet know the answer, but recent events make it pretty clear that it won’t be Ahmadinejad. Khamenei and his cohorts staged a neat political melodrama in two acts to deliver this message. The recent protest on the campus of Amir Kamir University in Tehran was no surprise; Iran is constantly riven by public demonstrations against the regime. The news was not the demonstration, but the amount of attention it received. Why this one and not the scores of others? The answer, I think, is that this protest was covered by the official Iranian media, which made it safe for foreign correspondents to report it. And why did the official media cover it? Because it was the first move in a campaign — culminating in the “election results” — to demystify Ahmadinejad and his messianic allies, one of whom had declared himself a candidate to succeed Khamenei. So Act One was the protest and Act Two was the “election.”

Maybe there will be a third act, maybe not.At the same time, Act One served another function: it helped the thugs in Tehran identify the current student activists. “The Amir Kabir Newsletter,” as reported by the intrepid passionaria of the Iranian-American community, Banafsheh Zand-Bonazzi, says that the student demonstrators have gone into hiding, most notably the student who bravely held up the sign “Fascist president, you don’t belong at the polytechnic.”

Thoughtlessly, various foreign newspapers published his photograph.This is a dangerous game for the regime to play, and the repression at Amir Kabir provoked, of all people, Italian Youth and Sports Minister Giovanna Melandri, to call for a demonstration in Rome, supporting the Iranian students. Another demonstration is scheduled for tonight, sponsored by a truly bipartisan group of young people, including Jewish organizations already enraged by the Holocaust Conference. Alas, there is not a peep from our leaders.

Silence from the White House. Silence from the State Department. As Russell Berman rightly intones at Telos, it’s just like before the (1979) revolution — with the difference Western liberals and the left sided with the democratic student movement “before the revolution.” Where are they today?

Faster, Please.

torsdag, december 21, 2006

nja, nu lugnar vi ner oss..

Idag gick Ahmadinejad ut och sa att Iran numera är en kärnkraftsstat. Detta tolkades av vissa att Iran nu har tillgång till hela processen och tekniken men det stämmer inte riktigt. Ahmadinejad har påstått att Iran varit en kärnkraftstat sedan i somras då han menade att Iran behärskade hela processen, men sedan dess har det framkommit att regimen fortfarande är en bit ifrån.

Om det nu vore så att regimen varit kapabel att kicka igång en reaktor så hade nog rubrikerna varit mycket fetare i iranskmedia. Propagandamaskinen hade inte hållit en så låg profil som ett citat i Ahmadinejads tal. Sen om det är så att regimen varit så pass nära så hade nog inte Ahmadinejad gått ut med den ”glada nyheten” fyra dagar EFTER valet. Så det här är antingen bara ännu en testballong från regimen för att testa omvärldens reaktioner eller bara ett citat från Ahmadinejad som blev lite större än vad regimen själva trodde.

onsdag, december 20, 2006


USA provocerar...

Idag avslöjade USA att man kommer att utöka sin närvaro i den persiska viken som ett svar mot Irans provocerande agerande. Om USA: s främsta mål är att på diplomatisk väg hitta en lösning på atomkonflikten så är det inte ett särskilt smart drag att bluffa med militärmakt 3 dagar efter att de s.k. reformisterna och de moderata krafterna gått framåt. Hade Ahmadinejad och Mesbah Yazdi falangen vunnit så hade draget varit givet eftersom det hade fått effekten att skrämma regimen. Men nu så stärker det här draget Ahmadinejad och de ultrakonservativas villfarelser om ett storslaget amerikansktanfall mot regimen och de moderata krafternas möjligheter att påverka utrikespolitiken och utöva inflytelse hos Khamenei minskar.


Justitiedepartementet uppger att man fått in 140 klagomål och anklagelser om valfusk under fredagens val, 66 av klagomålen gäller Tehran.

Ahmadinejad’s Followers Ordered to Falsify Election Results

The results of Iran’s elections for local councils and the powerful Assembly of Experts have been tensely awaited as the first test of the president’s popularity since he took office last year.
DEBKAfile’s Tehran sources report that his followers, seeing which way the wind was blowing, took matters in their own hands. Backed by armed Revolutionary Guards, they stormed the counting sessions Monday, Dec. 18, using threats and physical harassment to force the counters to falsify the results and reverse the gains.

Sixty hours after balloting ended, when only 10 percent of the returns to the key Tehran city election had been counted, the publication of further results was suspended.
Four prominent Iranians, including ex-presidents Hashem Rafsanani and Mohammed Khatami, protested that vote-rigging was taking place.

Ahmadinejad took fright from initial reports that the Reform-Seekers camp headed by Tehran mayor (and former RG officer) Mohammad Baqer Ghalibaf were pulling ahead of his own candidates. When this trend showed in the early returns from a small number of provincial towns, our Tehran sources report, Ahmadinejad tried approaching the supreme ruler for a directive to “adjust” the ballot count and switch votes to his supporters. When he was told that Khamenei was too busy to talk to him, he ordered RG musclemen to take off their uniforms and shoulder their way into the ballot counting centers of Tehran, which holds one-sixth of the country’s population. He told them to move cautiously as Ghalibaf has his own armed militia.

By then, Ghalibaf has calculated from one-tenth of the ballots counted that he had carried up to eight of the 15 city council members compared with three for the president’s camp. One of the new pro-Ghalibaf councilors is Iran’s popular national wrestling champion Ali Reza Dabir. The president’s sister, Parvin Ahmadinejad ranks 11th out of 15 candidates on her list and may not win a seat.

An even more painful blow to Ahmadinejad’s prestige is the striking victory indicated by partial results of his perennial rival Hashem Rafsanjani for a seat on the Assembly of Experts. In 2005, Rafsanjani was beaten by the incumbent in the race for the presidency, but this time, he appears to have amassed so far nearly two million votes – more than double that of the president’s mentor, the ultra-radical Ayatollah Mohammad Taghi Mesbah and ahead of a number of important clerics.

Both Ghalibaf and Rafsanjani have a long reckoning with the pugnacious president. The Tehran mayor claims he was promised the presidency in the last election by supreme ruler Ayatollah Ali Khamenei, but that the Ahmadinejad cheated him of the position with the help of the Revolutionary Guards. To keep him quiet, they let him have the Tehran mayoralty, Ahmadinejad’s old job.

For the Dec. 15 local elections, Ghalibaf organized a sophisticated campaign, managed by an old comrade, Col. Morteza Talati, who served until eighteen months ago as commander of security for greater Tehran.

Whatever the final results of the two polls, the Iranian president undoubtedly received a serious slap in the face days after students at Amir-Kabir University in Tehran disrupted his speech with shouts of Liar! Get out! But it is by no means a defeat of his extremist policies, say our Tehran sources. Whether the final results prove to be clean or rigged, they will have no impact on the Islamic Republic’s drive for a nuclear weapon, its sponsorship of terrorism across the Middle East and beyond, its export of extremist Shiite Islam by violent means, confrontation with the West or its threat to Israel.

The elections did provide some insights into Iran’s domestic political dynamic:
1. The municipal council voters were motivated more by local than political or national considerations, which is par for the course in most countries.
2. Ghalibaf is no saint. He made free of the municipal resources, organization and staff available to Tehran’s mayor for a winning campaign. He also managed well in advance to purge the town machinery of most of the staff hired by Ahmadinejad when he was mayor.
3. Although three or four would-be politicians with pretensions as Reform-Seekers will join Tehran’s city council, they will have no say in national affairs. In previous years, when reformers managed to get elected in Tehran, their influence was not felt even in social matters.

The Assembly of Experts nominates the supreme leader for life and has the prerogative to replace him. The president’s fiery mentor’s failure to attract the Iranian voter surprises no one. The views Taghi Mesbah espouses are far out even for Iran’s clerical rulers. He seeks to transform Iran into a religious dictatorship which treats its subjects as minors too immature to make their own decision who must be guided by the “wise guardian, a religious dictator – Valiy-E Faqih. He cherishes the dream of attaining this eminence after Khamenei leaves the stage.

Rafsanjani, on the other hand, is viewed in the West as a moderate against Iran’s extremist landscape, although he shares the views and is a close associate of hard-line Ayatollah Khamenei. But he is also a seasoned diplomat and a pragmatist. Khamenei clearly prefers him as the dominant figure in the Assembly of Experts to provide a counterweight to Ahmadinejad’s confrontational belligerence. He certainly has no wish to see the dictatorial Taghi Mesbah as heir apparent.

But more upsets and surprises are in store before the final results of Iran’s elections are published.

måndag, december 18, 2006

Mer än hälften av rösterna räknade..

Ett par intressanta saker händer i Iran och inom regimen för tillfället. Just nu verkar regimen har svårt att hantera spänningen inom Palestina med Fattah rörelsen på ena sidan och Hamas på andra. Det råder ingen tvekan om att regimen föredrar Hamas men en långvarig konflikt mellan Hamas och Fattah rörelsen är nog inget som regimen önskar.

Den andra stora händelsen är fredagens val till det s.k Expertrådet. Just nu gör regimen allt för att lyfta fram det ”höga” valdeltagandet, regimen uppger siffror kring 60 %. Det är svårt att säga om just 60 % stämmer men valdeltagandet verkar ha varit högre än vad den var vid tillexempel presidentvalet ifjol.

Regimen lyfter nu också fram varenda snubbe med en titel för att hylla det ”höga” valdeltagandet. Som tillexempel igår när utrikesdepartementets talesman Mohammad-Ali Hosseini menade att det höga valdeltagandet betydde att det iranska folket stödjer regimens utrikespolitik trots att den person som fått flest röster tvärtom står för en mer pragmatisk utrikespolitik än den regimen fört.


När över hälften av rösterna till Expertrådet är färdigräknade visar det sig att den förre presidenten Akbar Hashemi Rafsanjani (mitten)* fått överlägset flest röster. Rafsanjani förlorade presidentvalet mot Ahmadinejad förra året och stod tidigare väldigt nära diktatorn Khamenei. Rafsanjani anses också vara den som hjälpte Khamenei till makten, men dessa mullor är nu rivaler allt sedan Rafsanjanis tid som president. Rafsanjani är en sann maktspelare, han hjälpte Khatami och reformisterna till makten. Men när Khamenei försökte krossa reformrörelsen så bytte Rafsanjani sida och inför presidentvalet ifjol så slutade han kalla sig för reformist och sa sig vara en mittenkandidat istället. I det här valet har han återigen vänt på kappan och återigen spelat på reformistkortet genom att synas ofta och mycket i bild med diverse huvudpersoner inom reformrörelsen, som den förre presidenten Khatami.

På andra plats kommer Ali Meshkini (konservativ) Expertrådets nuvarande ordförande. Som trots en vacklande hälsa nu ska försöka behålla sin plats som ordförande för rådet. Står nära Khamenei.

På bronsplats, Mohammad Yazdi, (konservativ) chef för Irans rättsväsende mellan 1989-1999 och som numera sitter i väktarrådet.

På fjärdeplats finns Mohammad Emami-Kashani, (konservativ) ledde tidigare det parti som Khamenei bildade en gång i tiden.

På femteplats finns Ahmad Jannati (konservativ), ordförande för väktarrådet och står Khamenei väldigt nära. Är nog den person som Khamenei ser helst som sin efterträdare.

På sjätteplats Mohammad Taqi Mesbah-Yazdi (ultrakonservativ), säkerligen en stor besvikelse för de ultrakonservativa som hade hoppats på en mycket bättre placering av Mesbah-Yazdi. Fick nästan hälften så många röster som Rafsanjani. Är president Ahmadinejads ideologiske mentor och tillhör den ultrakonservativa falangen inom regimen som nu försöker ta över efter Khamenei.

I de regionalaförsamlingarna verkar de s.k. reformisterna ha skördat vissa framgångar, i alla fall i Tehran har reformisterna lyckats att vinna ett par platser. Däremot saknar dessa församlingar all form av makt och är därför egentligen inte så intressanta. Men det verkar som om de ultrakonservativa gjort ett ganska dåligt val runt om i landet.

Ahmadinejad falangen lyckas inte dominera de regionala församlingarna, istället kommer man att få dela makten med reformister, konservativa samt andra grupperingar. Förövrigt verkar presidentens syster Parvin Ahmadinejad lyckats få en plats i Tehransförsamling.

Men de ultrakonservativas nederlag i valet till Expertrådet är nog det som svider mest. Man lyckas som det ser ut just nu inte ens knippa ett mandat från Irans andra stad Mashad. Det här kan betyda slutet för Mesbah-Yazdis planer på att få efterträda Khamenei. Det är även ett bakslag för Ahmadinejad som nu får se sin motståndare Rafsanjani slå hans mentor.

Valets vinnare är inte Rafsanjani som svenskmedia vill tro, utan det är Khamenei. Det är hans allierade och vänner som återigen verkar dominera Expertrådet, även om resultatet kan ge Rafsanjani lite politiskkapital så kan han inte ensam uträtta så mycket i en församling med 86 platser. Helt enkelt betyder resultatet så här lugnt att Khamenei kan sova lite lugnare på nätterna och slippa oroa sig för att ett Expertråd styrt av ultrafanatiker ska kasta ut honom. Lite besviken är nog Khameneni över att Jannati inte lyckades bättre än en femteplats samt att Rafsanjani lyckades så bra.

*Jag brukar för enkelhetens skull dela in de olika falangerna i fyra olika delar. Man skulle nog kunna göra den här indelningen mer korrekt och utförlig men i huvuddrag så skulle jag vilja säga att de ser ut så här; 1) konservativa, hit tillhör den nuvarande diktatorn Khamenei. Man föredrar en friareekonomi men med en stark statlig inbladning. Målet att med våld sprida revolutionen är underordnat att bli en regionalstormakt. Inrikespolitiskt är man hårdhänt. 2) Ultrakonservativa, ogillar marknadsekonomi. Målet att sprida revolutionen är överordnat allt annat i utrikespolitiken. En extrem fanatisk inrikespolitik, romantiserar om Khomeini och revolutionens första dagar. Hit tillhör Ahmadinejad och Mesbah-Yazdi. 3) Mitten, hit tillhör Rafsanjani. Vill ha en friare och mer öppen ekonomi i Iran. Pragmatisk i utrikespolitiken, föredrar diplomatiska lösningar före konfrontation. Inrikespolitiskt också pragmatiska, kan tänka sig att lätta lite på trycket dock långt ifrån några demokrater. 4) Reformisterna, föredrar en ekonomisk politik som är mer vänsterorienterad. Utrikespolitiskt är man pragmatiska, som ett exempel är Khatamis försök att lansera ”dialog mellan civilisationer”. Inrikespolitiskt är man intresserad av att lätta på trycket något, betyder dock inte att man är intresserad av demokrati och yttrandefrihet.

söndag, december 17, 2006

om val..

Regimen inte nöjda med Abbas...

Regimen är inte alls nöjda med den Palestinske presidenten Mahmoud Abbas försök att utlysa nyval i Palestina. Hamas valseger tidigare i år betydde att den Iranska regimen ökade sin makt i Palestina om ett nyval betyder att Hamas riskerar att tappa makten så betyder det att den Iranska regimen kan få det svårare att legitimera sin politik om Abbas väljer att förhandla med Israel. Fred mellan Palestina och Israel är nog det sista som den Iranska regimen vill…


Regimen slår stort på och hyllar det Iranska folket för att i rekordnummer ha gått till valurnorna och ser valdeltagandet som ett bevis på demokrati i Iran. Men ännu har inte några siffror presenterats men jag har läst något om att regimen uppskattar valdeltagandet till runt 60 % och att det ska vara ett nytt rekord för den Islamiska republiken Iran.

Men det vore intressant att veta vilket val det är man pratar om. Eftersom det inte bara var val till expertrådet, en del platser i parlamentet stod på spel samtidigt som det var val till de regionala församlingarna. Valet till de regionala församlingarna brukar betyda större valdeltagande i mindre orter eftersom man där röstar mer på familjemedlemmar medan det i storstäderna betyder ett ganska lågt valdeltagande. Samtidigt är de regionala församlingarna i princip maktlösa. I det förra valet till de regionala församlingarna uppgavs valdeltagandet i Tehran bara ha varit runt 12 %, i år beräknas valdeltagandet till de regionala församlingarna i Tehran att vara runt 35 %. Samtidigt så är inte rösterna i Tehran ännu inte räknade och beräknas inte vara räknade förrän under nästa vecka medan rösterna för resten av landet ska vara färdigräknade redan under söndagen.

Men hur som helst verkar dem flesta vara överens om att valdeltagandet i år är större än vad det var tillexempel under presidentvalet förra året. Får jag spekulera fritt så kan jag tänka mig att det beror på ett par saker.

1) Ahmadinejad har ett visst stöd ute i landet eftersom han använt en del av budgeten för att höja lönerna för vissa grupper. Men sedan har dessa löneökningar ätits upp av en allt mer stigande inflation. Men folket har sett att dem har fått mer pengar i plånboken med Ahmadinejad samtidigt som regimen skyller inflationstakten på USA, Israel och massmedia. Det har gjort att man har gått och röstat för att stödja Ahmadinejad vänliga kandidater.

2) Folket letar efter alternativ till Ahmadinejads extremism och man vill hellre ha s.k reformister vid makten än fanatiker. Genom att rösta på kandidater som man tror kan gå emot Ahmadinejad och hans mentor Mesbah-Yazdi vill man driva landet mot en mer moderatriktning. För man inser att med Mesbah-Yazdi som diktator så skulle livet i Iran bli outhärdlig.

3) Valfusket. Det är i stort sett omöjligt att veta i vilken utsträckning valfusket spelar roll. Men att priset på Id-kort från döda personer ökat i pris i samband med valet kan spela roll, då de olika falangerna kan använda Id-korten för att rösta flera gånger.

lördag, december 16, 2006


Regimen påstår att valdeltagandet under fredagen var ett nytt rekord... Men fortfarande finns det inga siffror över valdeltagandet..

Bernhoff poppis hos regimen, lite om valet och en intervju med Batebis far..

Bernhoff poppis hos regimen...

Svenske Jan Bernhoff som deltog i regimens internationella förintelseförnekarkonferens samt hånat förintelsens offer genom att delta i den karikatyrtävling som regimen höll tidigare i år om förintelsen så är han numera ett stort namn i Iran. Idag så uppträdde Bernhoff i Iranskmedia där han sa att han fått sparken från sin skola för att ha deltagit i regimens konferens. Så nu har regimen fått sitt första ”offer” och kan försöka hävda att det är mullorna i Iran som står för den riktiga yttrandefriheten. Jag är lite intresserad av att få veta vad Bernhoff känner inför att liera sig med mordiska mullor?


Vallokalerna i Iran har nu stängt, men inga resultat beräknas vara klara förrän senare imorgon. Regimen hävdade att valdeltagandet var så högt att man var tvingade till att hålla vallokalerna öppna en ytterligare tvåtimmar för att alla skulle hinna rösta. Från andra håll kom det uppgifter om tomma vallokaler. ¨

Intervju med Ahmed Batebis far..

Ahmad Batebi was arrested during the student uprising at Tehran University in the summer of 1999 and subsequently sentenced to death. He was subjected to intense physical and psychological tortures while at the Towhid Prison, which has since been converted to a museum. During former reformist president Khatami, Batebi was given prison leave to go home for short periods. Since president Ahmadinejad assumed the presidency last year, he has not been allowed to go on home leave. In fact, he was returned to jail by agents of Ahmadinejad’s Ministry of Intelligence while on leave.

Prior to re-arresting Batebi, the Ministry of Intelligence also arrested Manouchehr and Akbar Mohammadi, who were also on leave. Akbar Mohammadi later lost his life under a hunger strike and Manouchehr Mohammadi was forced to flee Iran after attending his brother’s funeral.
Currently, Ahmad Batebi is being kept at Evin Prison’s infamous ward 209. According to statements made by his family members, he is not in good physical or mental health, and lacks the basic rights provided to normal prisoners. Rooz spoke to Ahmad’s father, Mohammad Baqer Batebi, and here are the excerpts of the talk.

Rooz (R): Mr. Batebi please tells us about your last meeting with Ahmad. Mohammad Baqer?

Batebi (MB): I saw Ahmad on Monday. I have to say that he was not in very good physical health. We are worried about him because he is being kept in ward 209 under very harsh conditions. Unfortunately he is even deprived of sunlight, and we do not know about his food or nutritional conditions. Prison officials refused to even accept the things that I had taken for him.

R: What was the reason behind Ahmad’s re-arrest? The judiciary’s spokesperson has said earlier that Ahmad has been sentenced to prison time and thus needs to return by law.

MB: The only thing that is not being observed here is the law. I don’t know why they are keeping Ahmad in a high-security section of the prison. If, as the judiciary’s spokesperson says, Ahmad has been sentenced to prison time, then why is he being kept at the interrogation ward 209 and not a regular ward? Ahmad was re-arrested 5 months ago. He spent 3 of those 5 months in solitary confinement and now he is being kept in Ward 209 under semi-solitary conditions. On the other hand, some are constantly attacking Ahmad outside of prison. These actions show that they want to get rid of. I am really worried. What has he done?

R: Have your efforts gotten you anywhere?

MB: We went to the Revolutionary Court and they said Ahmad is a prisoner and he should serve his full prison time. But we don’t understand why he is in the custody of the Ministry of Intelligence? People at the ministry ask us not to do anything. They say let us do our job and that they don’t mean harm. But if they don’t mean harm why is Ahmad in ward 209? They are playing with our emotions. Our son is slowly losing his life and no one takes responsibility for this. I really feel that they might do something to him this time. I can see in his eyes that he is asking for help but what can I do?

fredag, december 15, 2006

Cirkusem har börjat..

Cirkusen har börjat, tidigt imorse slog den Iranska regimen upp portarna till valstugorna. Samtidigt har det kommit uppgifter om att en ny marknad har expanderat i Iran, det handlar om försäljning av ID-kort från döda personer. För när man röstar i Iran så identifierar man sig med ID-kort, och den falang som sitter på flest ID-kort får flest röster.

Till det viktigaste valet, Expertrådet finns det 165 kandidater till 86 platser. Hela dagen har regimen pumpat ut bilder på ledande figurer inom regimen som ibland uppmanat och stundtals hotat folk, allt för att få dem att gå och rösta för att få upp valdeltagandet.

Regimen har också gett 240 utländska journalister rätt att bevaka valet. Jag hittar dock inget i svenskmedia om valet, någon som hittat något? Eller har svenska journalister verkligen inte fattat vad det här handlar om?

Imorgon gäller det...

Imorgon håller regimen ”val” till de kommunala församlingarna samt till Expertrådet. Det är det senare som är mest intressant eftersom det är den som kommer att utse Khameneis efterträdare och med tanke på att Khamenei är över 70 år och ryktas ha cancer så resultatet imorgon av yttersta vikt. Inget talar för att det kommer att bli ett valdeltagande att tala om men regimen har redan nu börjat tala om att valdeltagandet kommer att ligga på en 60-70 %.

De viktigaste kandidaterna är,

Ali Akbar Hashemi Rafsanjani, före detta president, landets rikaste man samt en av regimens mest inflytelserika mullor. En politisk räv som varit med sedan revolutionens första dag och lyckades till och med att vinna Khomeinis respekt. Numera allmänt avskydd av folket för att vara korrupt samt jagad av myndigheter i Argentina och Tyskland för diverse mord och terrordåd. Anses vara en pragmatiker som omvärlden kan förhandla med.

Mesbah Yazdi, fanatiker och Ahmadinejads ideologiske mentor. Anser att Iran har blivit för liberalt och att den revolutionära glöden falnat. Vill ha en extremare utrikespolitik med större stöd till diverse terrorgrupper för på så sätt sprida den Islamiska revolutionen. En mardröm för omvärlden.

Ahmed Jannati, nu ordförande för väktarrådet och står Khamenei nära. Tillhör det konservativa lägret. Utrikespolitiskt står han närmare Rafsanjani än Yazdi, men inrikespolitisk en hök som inte accepterar avvikande åsikter. En av huvudfigurerna när den s.k. reformrörelsen krossades.

Men det är inte så att vi imorgon kommer att få veta vilken av dessa tre herrar som blir nästa ”andlige ledare”, däremot kommer styrkeförhållandena i rådet att visa sig. Eftersom rådet består av 86 mullor så kommer dessa tre herrar alla att bli invalda, men frågan är vem som kommer att bli ordförande för rådet och vem som får in flest av sina anhängare och röster inom rådet för att vinna omröstningen efter att Khamenei dött.

Regimen vill studera förintelsen..

Regimen har beslutat att starta upp en ny organisation som ska ”studera" förintelsen. Organisationen ska under uppbyggnadsfasen vara baserad i Tehran men kommer sedan att flytta till Tyskland. Som generalsekreterare valdes Mohammad-Ali Ramin, som titulerar sig själv ”politisk analytiker” och är en nära rådgivare till president Ahmadinejad. Han anses också vara den som först kom på idén om en internationell konferens för förintelseförnekare och den som ligger bakom Ahmadinejads krav på att flytta på staten Israel.

Förintelsens ögonvittne om Ahmadinejad

Holocaust survivor Rita Weiss:

"I have not been able to sleep for the past few days, 48 members of my family were murdered in Auschwitz during the first week of June 1944, including my mother, my father, and my brother. I am the only one who survived and managed to emerge alive, an orphan for my whole life. I cannot ever recover from this. I ask you, did all my family just disappear? They were murdered. They have no graves, no one buried them; they became smoke and ashes,

We didn't believe Hitler when he said he would destroy the Jews, but he did it, he put it into practice. President Ahmadinejad has threatened and I believe him, I fear him."

torsdag, december 14, 2006

Svensklärare deltog i förintelseförnekar konferens..

Förintelse förnekarkonferensen var just en orgie i smaklösa försök att bortförklara, förringa och förneka det största folkmordet i historien. Det hela började med att generalsekreteraren för den ”internationella kongressen till stöd för Palestina” påstod att förintelsen inte var något annat än en ”myt”. Konferensen huvudperson och förintelseförnekaren Robert Faurisson fortsatte med att hävda att ”myten om förintelsen har odlats av sionister” samtidigt som han upprepade sin tes om att inga gaskamrar funnits i lägren.

Även Sverige var representerad på denna konferens, det är läraren Jan Bernhoff som deltog och berättade om sitt arbete ”Demography of the Holocaust”. Han höll sitt anförande i samma block som rasisten och f.d. Ku Klux Klan ledaren David Duke. Jan Bernhoff jobbar på Åså Vuxengymnasium, på skolans hemsida så kan man också hitta Jan Bernhoffs mailadress. Kan ju alltid vara skoj att veta hur det känns att vara i samma sällskap som Ahmadinejad, Khamenei och David Duke.

Förresten så är det här inte heller Jan Bernhoffs första resa till Iran, tidigare i år så deltog han i den karikatyrtävling som regimen höll om förintelsen.

tisdag, december 12, 2006

Från TT...

Hinner inte skriva så mycket idag, jobbar just nu med ett par Iran artiklar får se vart det leder. Men här kommer ändå lite nyheter från TT.

Död åt diktatorn! skrek en grupp iranska studenter när president Mahmoud
Ahmadinejad höll tal i Teheran på måndagen.

Det var såvitt känt den första protesten vid ett offentligt framträdande av
den islamistiske presidenten sedan han valdes med överväldigande majoritet i
juni 2005.

Studenterna försökte störa Ahmadinejads tal med slagord,
rapporterade den halvofficiella nyhetsbyrån Fars.

Den islamistiske presidenten framträdde på Amir Kabir-universitetet i
huvudstaden. De kritiska ungdomarna försökte ta sig fram till estraden men mötte
motstånd från andra studenter.

- Ahmadi, Ahmadi, vi stöder dig, ropade anhängarna.

Ahmadinejad kommenterade syrligt de protesterandes beteende:

- Minoritetsgruppen, som säger att det inte finns någon
yttrandefrihet, tillåter inte majoriteten att höra vad jag säger.

Läs mer här...

söndag, december 10, 2006

Till högstbjudande men bara i euros...

Iran redo att överföra teknologi till andra Islamiska stater..

Irans utbildningsminister Mahmoud Farshidi sa igår att Iran är redo att överlämna de teknologiska framsteg och erfarenheter man gjort till andra islamiska länder. Det betyder självklart inget annat än att regimen meddelar att man är redo att sälja atomteknologi till högstbjudande. Oroande för omvärlden och för länder i regionen betyder det att man ska hålla sig väl med regimen i Iran för att kunna få tillgång till regimens ”teknologiska framsteg”. Samtidigt vill regimen stärka sin position och framhäva sig själva som den tredje världens stora hjälte och räddare.

Regimen byter dollar mot euro..

Det Iranska parlamentet tog igår ett beslut om att ersätta dollarn med euro som den valuta som man sköter sin utrikeshandel. Regimen motiverade beslutet med att dollarn har haft negativa konsekvenser för Irans ekonomi under en långperiod och att man vill göra landet mindre beroende av dollarn i fall USA genomför ensidiga sanktioner. Tidigare i veckan sa också finansministern att regimen från och med nu kommer att handla med euron som valuta.

fredag, december 08, 2006

Schism mellan Iran och Frankrike och problem för Ahmadinejad...

Den Iranska regimen är på krigsstigen och nu är de gamla vännerna Frankrike som är målet. Det efter att presidentkandidaten Segolene Royal under en visit i mellanöstern sagt att Iran borde stoppas ifrån att ens bygga och utveckla ett atomprogram i civiltsyfte.

Under den senaste tiden har också Ahmadinejad gett sig ut på en turné utan dess like. Varje dag befinner han sig i minst 2 städer och regimensnyhetsbyrå publicerar tal och uttalande efter uttalande. Det är inget nytt eller ens intressant som kommer från Ahmadinejad, men det är samma budskap HELA tiden, ”Iran står upp emot de arroganta supermakterna” och ”Iran kommer inte att vika sig en tum” osv.

Men samtidigt är det också tydligt att folk inte är så intresserade av just det budskapet. Just nu vill folk veta vilken plan Ahmadinejad har för jobben och ekonomin. Nästan överallt bemöts Ahmadinejad av protester från arbetslösa och fattiga människor som undrar vad Ahmadinejad har att säga om ekonomin och arbetslösheten. Under ett tal i provinsen Mazandaran tvingades Ahmadinejad att flera gånger avbryta sitt tal eftersom han överröstades av åhörarna som protesterade mot arbetslösheten och landets urusla ekonomi.

Ahmadinejad måste vara orolig över reaktionerna eftersom han gick till val på och ”vann” presidentposten med löften om att förbättra situationen för Irans fattiga och få ner arbetslösheten. Tvärtom har hans presidentperiod inneburit en ekonomisk katastrof för Iran.

torsdag, december 07, 2006

Död eller levande?


Det går nu rykten om att Irans “andlige ledare” Ayatollah Ali Khamenei är svårt sjuk. Det har under lång tid spekulerats om Khamenei lider av levercancer men han lever än. För att motverka och få stopp på ryktena släppte Khamenei igår ett uttalande där han gratulerade en av landets tyngdlyftare till seger i de asiatiska mästerskapen. Men det var inte Khamenei själv som levererade gratulationen utan den lästes istället upp i TV.

Hur som helst om ryktena stämmer och Khamenei dör inom de närmaste dagarna kommer det kommande valet till expertrådet att bli riktigt spännande och säkerligen det fulaste och våldsammaste valet någonsin i regimens historia.

En ny storhetstid?

Regimens president Mahmoud Ahmadinejad lovade under onsdagen att Iran kommer att inom kort att vara en av de mest avancerade och högteknologiska länderna i världen. Samtidigt som hans regering förbjuder uppkopplingar snabbare än 128 kb… Ahmadinejad har nog en alldeles egen mått på ”högteknologiskt”.

onsdag, december 06, 2006

Lite uppdateringar..

Förintelsekonferens nästa vecka..

Som vi har nämnt tidigare har regimen under lång tid planerat en konferens om förintelsen där man kommer att bjuda in diverse historierevisionister för att diskutera om förintelsen ens ägt rum. Datumet för konferensen har varierat, först sa regimen oktober, sen vart det november men nu är datumet satt till den 11-12 december och konferensen är döpt till ”Holocaust: World Prospect”. Arrangören är utrikesdepartementets institut för politiska och internationella studier.

Regimens propaganda apparat hävdade också att tyska journalister som var på plats på dagens presskonferens var väldigt glada över beskedet om att konferensen nu blir verklighet. Regimen sa också att ingen från Israel kommer att bjudas in eller tillåtas delta i arrangemanget, däremot är förintelsens offer välkomna att lämna in ”vetenskapliga redogörelser” om sina erfarenheter.

Ahmadinejads mandatperiod kan förkortas..

Parlamentet röstade nyligen igenom en ändring av vallagen som ska se till att presidentvalet och parlamentsvalet sker samtidigt. Lagförslaget gick igenom med stor majoritet och om den blir verklighet så förkortas Ahmadinejads mandatperiod med 1.5 år. Men lagen måste fortfarande godkännas av regimens ”konstitution kommitté” som dock leds av ayatollan Rafsanjani som just förlorade presidentvalet mot Ahmadinejad.