Så här gick det...

För första gången kommer presidentvalet att avgöras i en andra valomgång, eftersom ingen av kandidaterna fick över 50 % av rösterna. Av de sju som ställde upp kommer de två främsta att möta varandra i en avgörande valomgång, dessa två är Rafsanjani och Ahmadinejad.

Så här gick det i alla fall...

Mahmoud Ahmadinejad

Den största överraskningen, Ahmandinejad en f.d. borgmästare i Teheran tillhör det ultra konservativa lägret. Hans tid som en av ledarna i revolutionsgardet är vida känt. Han anses ligga bakom mord på oppositionella i Iran och även terroristattacker utomlands. Nyligen har det visat sig att han har varit med och planerat ett mordförsök på författaren Salman Rushdie.

Som borgmästare i Teheran så ökade han förtrycket, han införde bland annat den årliga kampanjen mot ”omoraliska aktiviteter” i huvudstaden. Något som innebar att revolutionsgardena patrullerade staden under sommaren och grep alla som de ansåg syssla med "omoraliska aktiviteter".

Ahmadinejad är valets största överraskning, han har drivit en kampanj enligt Karl Rove instruktioner. Han har helt koncentrerat sig på sina kärnväljare, medan de andra konservativa som Larijani lade ner stor tid och kraft på att försöka förvandlas från konservativa förtryckare till "moderna reformister", så har Ahmadinejad fortsatt på samma spår.

Ahmadinejad lyckades tackvare den paramilitära gruppen Bassijs och revolutionsgardet samla ihop de konservativa och religiösa krafterna i landet. Medan de konservativa kandidaterna som Larijani valde att fly det konservativa lägret för att flytta sig åt mitten stannade Ahmadinejad kvar och fick rösterna.

Mehdi Karroubi

Irans svar på Ian Wachtmeister, en populist och pajas av den högre skolan som lyckades förvånansvärt bra. Ingen trodde att Karroubi skulle ha något med toppstriden att göra. Men den förre Majlis talmannen lyckades ändå skrapa ihop 5 miljoner röster och var riktigt nära att ta andra platsen.

Karroubi är en av valets mest obskyra kandidater, han har varit en av president Khatamis främsta allierade samtidigt som han är rådgivare till den ”andlige” ledaren Khamenei.

Karroubi lovade under sin kampanj en form av medborgarlön till Iranierna på ca; 50 dollar varje månad. Detta gjorde att han fick höga siffror i främst småstäder där fattigdomen är som störst.

Mostafa Moin

Reform lägrets största hopp, lyckades bara samla ihop precis under 4 miljoner röster, vilket innebar att han kom på en avlägsen 5: e plats. Moin har haft oerhört svårt att övertyga Irans unga att han skulle komma att göra ett bättre jobb än vad Khatami gjorde.

Moin förbjöds först från att ställa upp av väktarrådet, men godkändes senare efter att Khamenei beordrat rådet att godkänna honom. Detta gjorde att allt fler började ifrågasätta Moins oberoende från Khamenei, dessutom visade Khamenei att han inte var rädd för Moin.

Moins kandidatur verkar ha drabbat främst Rafsanjani, eftersom många av dem som röstade på Moin förmodligen skulle ha röstat på Rafsanjani i brist på något annat val.

Ali Larijani

Khameneis favorit, hamnade näst sist i fältet. Han tillhör egentligen det konservativa lägret med stark koppling till den ”andlige” ledaren. Men han försökte ändå under valrörelsen att framställa sig som en modern och reformvänlig politiker. Han misslyckades uppenbarligen stort.

Akbar Hashemi Rafsanjani

Vann med mindre än 500 000 röster, även om det varit klart länge att det skulle krävas ett andra valomgång så trodde nog Rafsanjani att hans marginal till tvåan skulle vara mycket större.

Rafsanjanis största problem har varit och är hans trovärdighet, trots stora reklamkampanjer så har han inte lyckats öka sin popularitet. Hans bakgrund som president under åren 1989-1997 förföljer honom, då han plundrade Iran på rikedomar och gjorde sig själv till en av världens rikaste män. Plundringen har inte heller avtagit något som människor är väl medvetna om.

Vad betyder då allt detta?

Det betyder att maktkampen mellan Rafsanjani och Khamenei kommer att intensifieras den närmaste tiden. Vinner Ahmedinejad valet kommer Khamenei att kontrollera hela den Iranska politiken, då Ahmedinejad tillhör den konservativa falangen kring Khamenei. Dessutom så är Ahmedinejad alldeles för svag för att åstadkomma något ensam.

Ahmedinejad har, enligt mig, ändå relativt goda chanser att vinna mot valets favorit Rafsanjani. Nu när reform lägret helt är krossat och samtidigt som Irans unga känner allt mer hopplöshet så kan Ahmedinejad genom att samla de konservativa krafterna i landet vinna över Rafsanjani.