Den leende mullans val - debattartikel av Makan Afshinnejad i Expressen

Imorgon är det presidentval i Iran. Men valet är redan avgjort. Alla kandidater stödjer det förtryckande system som finns i landet – annars får man nämligen inte ställa upp. Över 1000 kandidater till presidentposten har förbjudits att kandidera. Nu finns det bara åtta kvar.

1997 valdes Mohammad Khatami till president och han hyllades i omvärlden för att han skulle genomföra reformer. Men reformisterna har redan visat vad de går för. Under den ”leende mullan” Khatamis tid vid presidentämbetet har fler tidningar stängts, fler kvinnor har stenats och hetsjakten på oppositionella har ökat. Det har blivit värre, och jag mår allt sämre av att se situationen i Iran bara förvärras.

Det iranska folket vill inte ha ännu en Khatami, man vill inte bli sviken ännu en gång. Befolkningen vill inte ha en ledare som svurit sin hängivenhet till Islam, till den Islamiska republiken och till den andlige ledaren. Folket vill inte heller ha en president som är mullornas sändebud och dränerar landet på värdighet och framtidstro. Iranierna vill precis som svenskarna omfattas av demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi.

Irans mäktiga väktarråd, består av sex höga präster och sex domare, alla utsedda av den högste ledaren Ayatollah Khamenei. Väktarrådet accepterar vissa skillnader mellan kandidater, men det går inte att förespråka ett system där samhällets centrala institutioner inte längre ska underställda religiösa ledare och lagar. Därmed blir presidentvalet idag endast något som ger legitimitet åt Iran som religiös diktatur. Varje väljare bidrar till att stärka mullornas position.

Favorit till att bli Irans nästa president är den konservative Ali Akbar Hashemi Rafsanjani, som var president i Iran mellan åren 1989 – 1997. Nu lovar han reformer, men förbättringarna riskerar att hamna i mullornas fickor i stället för hos folket. Rafsanjanis egna fickor behöver dock inte fyllas för de är redan proppfulla sedan han plundrade landet under åtta år. Nu vill han få iraniernas förtroende att plundra landet i åtta år till.

Mullornas förtryck är väl dokumenterade. Mord, tortyr och förföljelse har varit vardag för det iranska folket i 26 år och förtrycket har drivit fyra miljoner i exil. Många iranier lever idag som gömda flyktingar, i hopp om att kunna leva ett tryggt liv i väst.

Irans hårt plågade befolkning behöver omvärldens stöd. Det behövs nolltolerans mot ayatollorna och internationellt krav på folkomröstning om vilket politiskt system som ska gälla. Den teaterföreställning till presidentval vi idag bevittnar är ett skämt, en syn för gudarna. Men Sverige gör ingenting för att bekämpa diktaturen. Istället har handeln ökat länderna emellan utan några svenska krav på demokratiska reformer. Irans ambassadpersonal åker på charmturnéer till svenska städer och blir uppvaktade av allt från landshövdingar till företagsledare. Men landets inkomster går inte till folket utan till islamistiska terrorister i Hamas som mördar israeliska barn på vägen till skolan. Hela regionen är instabil på grund av mullornas terrorsponsring för att döda judar.

Det som oroar världssamfundet idag är Irans kärnvapenprogram. Nyligen beslutade parlamentet att det är landets fulla rätt att utveckla massförstörelsevapen. Ett Iran med kärnvapen är inte bara ett hot mot den inhemska befolkningen utan också mot länders existens. Det går inte längre att blunda för vad som håller på att hända.

En röst i det iranska presidentvalet är en röst för fortsatt förtryck. Att bojkotta valet är däremot en aktiv handling för förändring. Ju större bojkott, desto sämre legitimitet åt mullorna och deras marionetter. En bred bojkott är den tydligaste signalen att iranier vill ha förändring, och rädslan för uppror och kaos gör att ledarna vid någon tidpunkt faktiskt måste lätta på trycket. Detta kan i sin tur leda till ytterligare kraft för demokraterna. Det är den resan vi måste göra i Iran – inte rösta fram nästa förtryckare. Bojkotta valet!


Makan Afshinnejad

Generalsekreterare Liberala studenter