Castro är död, länge leve Ahmadinejad!

Med Fidel Castro på dödsbädden och Kubas plats som socialismen och antiamerikanismens högborg hotat verkar vänstern febrilt leta efter en ny diktator vars förtryck man kan ursäkta för att han ”står upp mot imperialism och sionism”. Detta gör att de i allt högre grad verkar hamna i knäet på regimen i Iran och Ahmadinejad.

En kort och enkel sökning av ordet ”Iran” på Ung Vänsters hemsida ger 29 träffar över fyra års tid. Noterbart är att de artiklar som finns publicerade och som verkligen gäller Iran är mer USA kritiska än regimkritiska, alltså kritik mot den Iranska regimen får antingen stå tillbaka eller blandas ihop med USA kritik. Nu på senare tid, under Ida Gabrielssons ordförandetid och Vänsterns tillbakagång till kommunismen, kan man även hitta pressmeddelande som rent ut hyllar regimen och försvarar dess agerande.

Ett annat exempel är Andreas Malm som gärna ser Iranska kärnvapen för att skapa en terrorbalans i mellanöstern, som om det inte vore illa nog nu också hyllar Hezbollah. Hezbollah är en terroristorganisation bildat och beväpnat av den Iranska regimen med samma mål och ideologi som regimen. Man vill ha en islamiskstat med Sharia lagstiftning, det är en terrorgrupp som är och alltid varit ett av den Iranska regimens främsta verktyg för att sprida den Islamiska revolutionen. Men det blundar Malm för av anledningen att Hezbollah och dess ledare Nasrallah avskyr Israel och USA lika mycket som han gör.

Men att Ung Vänster och Andreas Malm hamnat där dem har hamnat är väl kanske inte helt oväntat, den Iranska regimen har under lång tid just försökt att appellera till vänsteropinionen i Europa. Den Iranska regimen gjort allt för att närma sig de ”gudlösa kommunisterna” på Kuba och vänsterns nya affischpojke Hugo Chavez, det trots att kommunism betraktades som en värre företeelse än liberalism av revolutionens fader Khomeini. Även Ahmadinejads retorik och kritik av USA är byggd på vänsterretorik. Samtidigt har regimen börjat använda sig av samma ”ursäkt” som Castro när det kommer förtrycket och fängslandet av oppositionella och dissidenter. Regimen fängslar, åtalar oppositionella och dissidenter med ursäkten att det står inför hot från en ”yttre fiende” och det är allt fler som åtalas för att ha ”konspirerat med utländska makter”. Det verkar som att regimens arbete får utdelning hos vänstern...