Andreas Malms vilsna argumentation...

Under en debatt på p1 morgon fredag den 13/1 med Lisa Abramovicz från svensk-israel information lyckades Andreas Malm, journalist på tidningen arbetaren, inte bara med konststycket att ge sitt stöd till Ahmadinejads kärnvapenambitioner utan förvrängde också sanningen på en rad punkter.

Under debatten framförde Andreas Malm följande teser:

1) ”Det finns inget moraliskt argument mot att Iran skaffar
kärnvapen”.

Argumentationen påminner starkt om den som Ahmadinejad använder sig av när han pekar på att den ”Iranska nationen” blir orättvist behandlad av omvärlden. Självklart finns det klara moraliska argument mot att en aggressiv diktatur som idag domineras av galna fanatiker får tillgång till kärnvapen. Det finns också moraliska argument mot att en regim som i sin konstitution fastställt att dess viktigaste mål är att sprida den islamiska revolutionen till resten av världen får tillgång till kärnvapen. Andreas Malm verkar ha svårt att förstå den grundläggande skillnaden mellan demokrati och diktatur, och vilka värderingar dessa två ”styrelseskick” står för.

2) Andreas Malm anser att om Iran skaffar kärnvapen så skapas det en ”terrorbalans” som är mycket bättre än om bara en part har kärnvapen.

Det här måste vara det mest uppseendeväckande uttalandet av alla. Andreas Malm vill alltså i ”sin kamp” mot Israel och USA, två oavsett vad han tycker demokratier, beväpna galna diktaturer med kärnvapen. Jag själv kan inte tänka mig ett värre scenario än att ett gäng galna fanatiker med stormaktsambitioner får tillgång till kärnvapen.

3) Israel hotas inte av utplåning av Iran. Iran skulle aldrig attackera Israel. Om Iran skulle göra det så skulle det vara självmord, den iranska regimen inte är självmordsbenägen.

Här visar Andreas Malm på en grundläggande naivitet och okunskap om regimen. Sedan Ahmadinejad tog över så har regimen dunkat ut budskapet om martyrdom och självuppoffring. Redan nu har regimen börjat rekrytera självmordsbombare för att ”försvara nationen” i tid av krig”.

Ahmadinejad är den farligaste mannen på jorden idag, under revolutionens 27 år så är Ahmadinejad den klart överlägset mest fanatiske president Iran har haft. Khomeini som är Ahmadinejad stora idol var jämfört med Ahmadinejad en pragmatiker. Ahmadinejad är däremot en strikt fundamentalist, socialt och kulturellt är hans mål att dra tillbaka landet till början av revolutionen genom att förbjuda kvinnor att arbeta, förbjuda musik och ickeislamiska högtider. Något Khomeini också försökte åstadkomma men senare backade ifrån. Skillnaden är att Khomeini förstod precis hur långt han kunde gå, Ahmadinejad ser inga gränser.

Samtidigt så skiljer Ahmadinejad sig ifrån Khomeini på en väldigt viktig punkt. Det är synen på Mahdis återkomst (den 13:e imamen, som är shiamuslimernas svar på Messias). Detta är idag en väldigt viktig aspekt att ha med sig när man bedömer Ahmadinejads agerande och de hårdföra mullornas agerande i Iran idag.

Enligt shiamuslimerna så kommer Mahdis återkomst att leda till att ett paradis skapas på jorden för de trogna. Khomeini trodde aldrig riktigt på det här, det var också hans motiv med den islamiska revolutionen. Medan shiamuslimska präster runt om i världen väntade på att Mahdi skulle återuppstå och skapa paradiset så valde Khomeini att skippa Mahdis återkomst och själv skapa en islamisk paradis. Ahmadinejad tror tvärtom starkt på Mahdis återkomst, något som han gång på gång upprepar. Under valrörelsen så menade Ahmadinejad att målet för hans presidentskap var Mahdis återkomst.

Vad har Mahdi med det hela att göra? Jo, Mahdis återuppståndelse ska föregås av en Armageddon. En tid av krig, kaos och lidande kommer att råda på jorden innan Mahdi till slut återuppstår för att bringa fred och rättvisa. Detta förespråkas av Ahmadinejads teologiske mentor ayatollah Mesbah-Yazdi, som också senare i år kommer att göra sitt bästa för att säkra sin position som Irans nästa ”andlige ledare”.

Att Ahmadinejad inte skulle vara självmordsbenägen stämmer inte. Det som idag håller tillbaka Ahmadinejad är troligen ett gäng mer moderata och gamla mullor. Men om dessa skulle förlora kontrollen över landet som det finns en stor chans till att de kan göra redan i oktober i år när ett nytt expertråd ska utses ligger hela världen illa till. Expertrådet är det organ som kan avsätta och tillsätta landets ”andlige ledare”, består av 86 mullor och där tre starka grupper gör upp. En av de grupper som i år hårdsatsar för att kunna få sin kandidat vald är den grupp av mullor som stödjer ayatollan Mesbah-Yazdi.

4) Iran har aldrig sagt att man ska utplåna Israel med våld.

Inte alls sant. Det har upprepats vid ett flertal tillfällen från olika personer inom regimen. Redan Khomeini från revolutionens början krävde att ”Israel skulle försvinna från kartan”. Det är precis samma retorik som Ahmadinejad använder sig av, fast kom ihåg att Ahmadinejad är galnare än Khomeini som trots sin retorik ändå köpte vapen av Israel under Iran-Irak kriget. Sen så är listan på antalet mullor inom regimen som använt fredagsböner för att kräva Israels utplåning rätt lång.

5) Iran har inga territoriella dispyter med några länder och Irans gränser ligger säkra sen århundraden.

Det där en sanning med modifikation. De största fienderna till regimen just nu är de olika minoritetsgrupperna i landet som vill ha självständighet, det från kurderna i norr till den arabiska minoriteten i söder. Så påståendet att ”Irans gränser ligger säkra sen århundraden” är inte helt sant. Dessutom så har Iran under åren haft en rad territoriella dispyter med sina grannländer, just nu ligger Iran i konflikt med Förenade arabemiraten över Tunb öarna samt Abu Musa ön. Dessutom var Iran väldigt nära att hamna i en militär konflikt med Talibanerna i Afghanistan innan 11/9 2001.

6) Iran är inte en aggressiv vargstat.

Andreas Malm måste ha en mycket konstig definition på aggressiv om han inte betecknar mullorna och Ahmadinejad som aggressiv. Iran är just nu världens största sponsor av terrorism, grupper som Al-aqsa martyrerna, Hezbollah och Hamas får varje år enorma summor pengar och resurser från den Iranska regimen. Att regimen sponsrar terrorgrupper ingår i visionen att sprida den islamiska revolutionen till världens alla länder. Regimen i Iran är en aggressiv sådan med stormaktsambitioner, den värsta sorten av dem alla.

7) Kampen mot diktatur försvåras av omvärldens hyckleri, den Iranske presidenten kan med goda skäl framställa sig som utsatt för hyckleri från stormakternas sida. På så sätt kan han vinna stöd och slå ner på oppositions grupper genom att ta utländsk intervention som ursäkt och påstå att utländska grupper är allierade med den yttre fienden.

Kampen mot regimen i Iran försvåras varje gång någon som påstår sig stå för demokratiska värderingar väljer regimen sida och argumentation. Oppositionen slogs ner under den tid då omvärldens relationer med Iran var goda, under president Khatamis tid. Studentrörelsen och den demokratiska rörelsen led sina svåraste nederlag i början av år 2000 då studenter fängslades och över 100 oberoende tidningar stängdes ner. Detta innan Afghanistan kriget och under den period då omvärldens relationer med regimen var bättre än någon gång tidigare under de senaste 27 åren. Vid tidpunkten för både kriget i Afghanistan var student och demokratirörelsen i Iran kraftigt försvagad i en våg av arresteringar, däribland arresteringen av journalisten Akbar Ganji och de oberoende tidningarna var redan nedlagda.

Med en dålig förståelse för den Iranska befolkningen och dess strävan efter frihet och demokrati utmålar Andreas Malm en bild som inte är verklig. De sista oberoende opinionsundersökningar i Iran som kom ut 2003, innan de helt förbjöds, visar nämligen en helt annan bild än den Andreas Malm gör. Den ena visade att 75 % av befolkningen ville ha goda relationer med USA, detta mitt under den värsta upptakten av Irak kriget och två år efter kriget mot Afghanistan. Den andra undersökningen visade att bara 13 % av befolkningen stödde det politiska systemet i Iran. Alltså under den tid som mullorna som värst hetsade mot USA och västvärlden och spelade just på kortet den yttre fienden. Till allt detta kan man tillägga att en stor majoritet av Irans unga inte längre vill vara kvar i Iran, det är USA och Europa som är målet. Nike kläder och hipphopp är det senaste modet i Iran.

Debatten går att lyssna på här.