I torsdags beslutade EU:s topptrio Storbritannien, Tyskland och Frankrike att Irans kärnforskningsprogram, ska bli ett ärende för FN:s säkerhetsråd. USA har ställt sig bakom detta. Den iranska regimen har regerat starkt och hotar nu att bryta allt internationellt samarbete och strypa oljeproduktionen. Iran befinner sig i sitt allvarligaste skede sedan revolutionen 1979. Aldrig tidigare har världssamfundet varit mer enigt.
Det som är mindre glädjande är att EU:s tre mäktiga talar för hela unionen, medan den svenska regeringen duckar och lyser med sin frånvaro i debatten. Var är Laila Freivalds fördömanden mot Irans atomprogram? Om Iran fälls i säkerhetsrådet får det följder för diktaturen som är på jakt efter utländska investeringar. Teheranbörsen har fallit med över 20 procent sedan Mahmoud Ahmadinejad tog över presidentämbetet. Beslut om sanktioner kan innebära att regimen stärks. Men sanktioner i kombination med moraliskt och ekonomiskt stöd för den iranska oppositionen som söker regimskifte kan innebära ett slut för diktaturen.
Fler länder måste ställa sig bakom EU-trion och USA. Det handlar om enskilda länder som vågar stå upp för de mänskliga rättigheterna oavsett var de kränks. I stället för att skriva på investeringsskyddsavtal med Iran bör regeringen ansluta sig till de länder som verkar för ett regimskifte i landet.
MAKAN AFSHINNEJAD generalsekreterare, Liberala studenter, Majed Safaee, styrelseledamot, Liberala ungdomsförbundet
lördag, januari 14, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag läste på Stockholm Spectator att Andreas Malm försvarat den iranska diktaturen i radions P1. Till skillnad från Laila Freivalds verkar han inte vara likgiltig inför Irans kärnvapenprogram, han stöder det snarare.
Skicka en kommentar