Anledningen till Bushs låga profil....

Amerikanerna har hittills legat rätt lågt när det kommer till den Iranska regimen kärnvapen ambitioner. Tyskland, Frankrike och Storbritannien har fått sköta förhandlingarna och Israel har varit dem som stått för hoten om militärtvåld. Samtidigt växer pressen på Bush från både demokrater och republikaner att agera kraftfullt mot regimen. Men Bush väljer att fortsätta hålla en låg profil. Anledningen till det är att Bush är övertygad om att regimen inom kort kommer att falla av sig självt och vill inte försvåra den processen.

Ahmadinejad och regimen har under den senaste tiden nästan helt bytt retorik och taktik inrikespolitiskt. Man har gått ifrån Ahmadinejads strikta religiösa mumlande till en tydlig nationalistisk retorik. ”Urananrikning och kärnkraft” utmålas nu som en viktig fråga för hela nationen, det är det ”Iranska nationens rätt” att anrika uran och när omvärlden försöker förhindra detta så kränker man den ”Iranska nationen”. Tidigare var det religiösa grupper och Bassijs som beordrades till ut till anrikningsplatserna för att bilda ”mänskliga sköldar” för att ”skydda” anläggningarna från ”amerikanska bomber”. På senare tid har dessa grupper bytts ut mot kända Iranska idrottare och skolklasser. Budskapet är klart, den som attackerar landets ”rätt att anrika uran” är fiende till det Iranska folket.

Ett skickligt drag av regimen, men det rör sig om en Pyrrusseger då regimen därmed också målat sig in i ett hörn. Regimen har gjort det väldigt svårt för sig självt att acceptera ett kompromissförslag då det skulle verka som om regimen lidit en stor prestigeförlust och visat sig vara svagt.

Blir det ekonomiska sanktioner och landets ekonomi försämras ytterligare så kan regimen kortsiktigt spela på nationalistiska stämningar och säkerligen i tysthet fortsätta att utveckla kärnvapen. Men på längre sikt så kommer regimen att stöta på allt större problem när den redan skyhöga arbetslösheten ökar och befolkningen blir allt mer desillusionerade.

Väljer amerikanerna att driva en hårdare retorik eller att bomba och förstöra regimens anläggningar så kommer regimen kunna utnyttja detta för att samla stöd både inne och utanför Iran. Regimen kan på så sätt helt slippa ekonomiska sanktioner och om det hotet är undanröjt kommer investeringarna att återkomma till landet och ekonomin kan förbättras en aning. Regimen kan också spela på de nationalistiska stämningarna och öka trycket mot de oppositionella inne i landet.

Detta har Bush förstått, det är också därför han hela tiden i sina tal upprepar att han står på det Iranska folkets sida och att hans strid är med regimen.