Korta nyheter…

Förslag till sanktioner:

Den demokratiske senatorn Evan Bayh presenterade idag ett lagförslag där han kräver att USA arbetar för att det internationella samfundet inför hårda sanktioner mot regimen i Iran om den inte omedelbart upphör att anrika uran. Sanktionerna Bayh förslår innefattar bland annat att Iran ska uteslutas från samtliga internationella forum och organisationer. Att USA ska uppmana världens länder att klippa sina ekonomiska band med regimen samt att USA ska dra in på bistånd och hjälp till de länder som bidrar till regimens energisektor. Samtidigt kräver Bayh en fullständig stopp för all vapenförsäljning till Iran.

Regimens pengar håller på att ta slut

Det ekonomiska läget i Iran är katastrofal och regimen är på ruinens brant. Idag så meddelade regimen att ungefär 780 000 ensamstående mödrar stöd från staten, samtidigt står 1 500 000 andra singelmödrar i kö för att få ekonomisk hjälp. Men problemet är att regimen just nu inte har medel för att ens hjälpa de 780 000 som redan nu ska få stöd. Samtidigt kommer det rapporter från runt om i landet om strejker och arbetarprotester. En del arbetare har inte fått lön på sjumånader, samtidigt är arbetslösheten i landet skyhög och stiger för varje dag då utländska och inhemska investerare snabbt flyttar ut kapital från landet.

Kina, regimens sista halmstrå…

Igår uttalade Habibollah Asgarowaldi-Mosalmon, direktör för den Iransk-Kinesiska handelskammaren, att regimens handel med Kina nu uppgår till ett värde av 10 miljarder dollar. Irans främsta exportprodukt till Kina är råolja och Asgarowaldi-Mosalmon sa också att Kina inom kort kan komma att bli Irans största handelspartner, men bara om regimen i Kina ”försvarar Iran på den internationella arenan”. Frågan är bara hur långt den Kinesiska regimen är villiga att gå för att försvara Ahmadinejad?

Oro inom regimen…

Allt fler högtuppsatta personer i regimen börjar att bli allt mer orolig över de stigande internationella pressen, hoten om sanktioner och oroligheterna på hemma plan. Det har gjort att regimen just nu slår på den stora propaganda trumman och Ahmadinejad har fått byta retorik. Istället för den strikt religiösa retoriken så har Ahmadinejad anammat en mycket mer nationalistisk retorik, han har förvandlat Irans urananrikningsprogram till en strikt nationalistisk fråga.

Samtidigt har regimen med sin kompromisslösa stil målat sig själv in i ett hörn. Regimen måste nu lösa en omöjlig ekvation: fortsätta trotsa omvärlden, fortsätta utvecklingen av kärnvapen, undvika sanktioner och en ekonomisk kollaps samt försöka locka utländska investeringar till landet för att skapa arbetstillfällen till folket. Misslyckas regimen så kommer den att möta allt större svårigheter från en allt mer fattigare och desillusionerad befolkning.