Idag kom Iran ett steg närmare FN-sanktioner, enligt FN-resolutionen som antogs av säkerhetsrådet med siffrorna 22 röster för (bla, Japan, USA, Kanada, Australien, Indien, Peru, Singapore och Ecuador), 12 avstod (bland andra Kina och Ryssland) och en som röstade nej (Qatar) så måste Iran upphöra med urananrikningen senaste den 31: a augusti. Iran måste även sluta med byggandet av tungvatten reaktorer och återigen släppa in IAEA inspektörerna i landet. Men det krävs fortfarande ännu en resolution innan sanktioner kan införas, det på begäran av Ryssland och Kina, men det kan dröja fram till november.
Regimen var dock snabb med att säga att man inte kommer att följa resolutionen och sa sig vara besvikna på Storbritannien, Tyskland och Frankrike som regimen räknat som sin främsta förhandlingspartner. Regimen har tidigare sagt att man kommer att återkomma med ett svar den 22: a augusti, men har hela tiden sagt att samtalen ska vara villkorslösa och att man inte kommer att upphöra med urananrikningen.
Det är också intressant hur regimen försöker koppla ihop atomprogrammet, kommande FN-sanktioner och kriget i Libanon. Man gör sitt bästa för att flytta fokus från frågan om sanktioner mot regimen till att det är FN (USA, Israel och Storbritannien) som bedriver ett ”krig” mot Iran och den islamiska världen. Runt om i Iran har regimen nu satt ut plakat och posters på Hezbollah ledaren Nasrallah, plakaten kräver och utlovar Israelsutplåning. Regimen gör sitt bästa för att inpränta en rädsla hos folket att ett nytt storkrig och konflikt är på väg mot Israel och indirekt mot USA. Samtidigt kallar Khamenei Hezbollahs ledare för hela världens hjälte.
Det går inte att missa sambandet, blir det sanktioner så kan regimen skylla det på en kampanj mot Iran och Islam från USA, EU och Israel. Samtidigt räknar regimen med att om människor är tillräckligt rädda för ett krig så lär dem i alla fall inte kortsiktigt ha svårt för att godta sanktioner, samtidigt som regimen kan leka martyrer som bestraffades för att dem stod upp bakom det Libanesiska folket och mot Israel. Samtidigt vill regimen upprepa det som Iran-Irak kriget i början betydde, nämligen att man lyckades ena de egna leden samt att få folk att sluta upp bakom regimen.
Men trots allt prat om "solidaritet" med Libaneserna kommer regimen egentligen inte att göra mycket mer än att skeppa bomber till Hezbollah och skaffa fotosessioner tillsammans med Hezbollah ministrar. För även om Ahmadinejad skulle vara tillräckligt galen för att gå ut i krig så är inte Khamenei det. Det finns inte en chans, hur mycket Khamenei må hata Israel och USA, att han skulle våga ge sig in i en öppen konflikt han vet att han kommer att förlora. Men att skramla lite och göra väsen på annat håll samtidigt som man drar på sig FN-sanktioner och tillverkar atombomber det har han inte så mycket emot.
tisdag, augusti 01, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar