Ahmadinejad och landets konservativa falang blir allt mer nervösa. De konservativas ”återkomst” och fullständiga maktövertagande efter några år av ”reform politik” har kommit att bli ett fiasko. Regimen och Khameneis pojkar har haft det oerhört svårt att förvalta makten på det sätt dem ville och hade tänkt sig. Regimen har försökt att införa en del reformer och slagit stort på propaganda trumman med stora organiserade demonstrationer och löften från presidenten, men det är inte mycket som har fungerat.
Under Khatamis presidentskap så kunde de konservativa skylla landets ekonomiska och sociala situation på reformisterna, trots att det var dem som genom den ”andlige” ledaren hade den yttersta makten. Men med en ”reformistisk” president, så kunde de distansera sig från allt det negativa.
Men i och med interna maktkonflikter inom regimen blev Khamenei till slut tvungen att träda fram på scenen och visa vem det är som bestämmer. Detta har lett till att det har varit svårare för regimen att anklaga andra för sina misslyckanden, även om Ahmadinejad regering i allra högsta grad gör sitt bästa för att hitta syndabockar.
Under de snart fem månader som Khamenei falangen haft all makt så har situationen i landet förvärrats, relationerna med omvärlden och ekonomin är sämre än på många år. Över två miljoner människor är arbetslösa och budgetunderskottet ligger på svindlande 9 biljoner Toman, trots det höga oljepriset. Kapitalflykten, under Ahmadinejads presidentskap har varit enorm, man beräknar att nästan 10 000 företag har flyttat all eller en stor del av sitt kapital utomlands. IMF rapporterade nyligen att landet förlorar humankapital till ett värde av 11 miljarder dollar varje år när ca: 150 – 180 tusen Iranier med universitetsutbildning lämnar landet.
Men problemen är svårare och djupare än så, nästan 70 % av landet 70 miljoner är under 30 år. En överväldigande majoritet av dessa kräver demokratiska reformer och har väldigt liten respekt för mullorna och här är stödet för Khamenei och Ahmadinejad minimal. Detta är oerhört pinsamt för regimen eftersom det var den här generationen som skulle vara revolutionens produkt, det var dom som skulle offra sig, försvara och sprida Khomeinis ideologi. Men istället tar allt fler unga avstånd från mullorna och religionen.
Det är detta som är Khameneis och mullornas största problem, regimens hårdare tag mot det som de benämner ”omoraliska aktiviteter” visar bara hur svårt dem har att hantera situationen. Förmodligen är situationen ur kontroll och det är detta som till slut kommer att fälla regimen.
lördag, november 12, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar