Financial Times
By Gareth Smyth and Najmeh Bozorgmehr in Tehran
A leading website in Iran has published a transcript and video recording of President Mahmoud Ahmadi-Nejad claiming to have felt “a light” while addressing world leaders at the United Nations in New York in September. Baztab.com – a website linked to Mohsen Rezaei, former commander of the Revolutionary Guards – said the recording was made in a meeting between the president and Ayatollah Abdollah Javadi-Amoli, one of Iran’s leading Shia Muslim clerics.
According to the transcript, Mr Ahmadi-Nejad said someone present at the UN, possibly from his entourage, subsequently told him: “When you began with the words ‘In the name of God’… I saw a light coming, surrounding you and protecting you to the end [of the speech].” Mr Ahmadi-Nejad said he sensed a similar presence.
“I felt it myself, too, that suddenly the atmosphere changed and for 27-28 minutes the leaders could not blink,” the transcript continues. “I am not exaggerating…because I was looking. All the leaders were puzzled, as if a hand held them and made them sit. They had their eyes and ears open for the message from the Islamic Republic.”
Baztab.com quoted little of Ayatollah Javadi-Amoli’s reaction to Mr Ahmadi-Nejad’s claims, other than his call for officials “to carry out promises and refuse to fool people”.
Some clerics are already uneasy at Mr Ahmadi-Nejad’s religious beliefs, especially his emphasis on the “missing imam” – the Shia leader who entered occultation in 941 and whom Shia believe will return to rule before Judgment Day.
Mr Ahmadi-Nejad referred to the imam during his UN speech and his cabinet has allocated $17m for renovating Jamkaran mosque near the holy city of Qom, which pilgrims believe the imam visits on Tuesdays.
After watching the video on Baztab.com, Akbar Alami, a parliamentary deputy, told the semi-official news agency ILNA he hoped that it was not being distributed by people “close to the president” to make criticism of him “taboo among ordinary people”.
The Farda.com website, which is close to Ahmad Tavakoli, a leading fundamentalist deputy, took the opposite view. Noting the availability of DVDs of the meeting, it warned that Mr Ahmadi-Nejad’s opponents were behind distribution as “a pretext to insult him”.
Mr Alami highlighted the acute sensitivity of the issue by referring to Ali Mohammad Shirazi, a 19th-century Iranian scholar executed by firing squad after first claiming to be the “bab” (gate) to the missing imam and then to be the imam himself.
“The president should not be affected by fake inducement, machinations and praise by people around him,” he said. “From time to time, he might be told some nonsense
onsdag, november 30, 2005
Parlamentsledamot anklagad för brist på respekt..
Parlamentsledamoten Kurosh Niknam som representerar den Zoroastriska religion gruppen (Parlamentsledamöter väljs baserad på religionstillhörigheter, minoritetsreligioner håller ett fåtal av platserna i parlamentet) i parlamentet har blivit kallad till landet revolutions domstol, anklagad för att sprida falska nyheter och för att brista i respekt mot regimen.
Det var efter ayatolla Ahmad Jannatis tal där han kallade alla icke-muslimer för korrupta djur som Niknam reagerade och krävde att Jannati skulle ta tillbaka sitt uttalande.
Det var efter ayatolla Ahmad Jannatis tal där han kallade alla icke-muslimer för korrupta djur som Niknam reagerade och krävde att Jannati skulle ta tillbaka sitt uttalande.
Studentdemonstrationerna fortsätter
Bilderna är hämtade från studentdemonstrationer vid Teheran University, samtidigt som Kurdiska studenter demonstrerade för mänskliga rättigheter i de Kurdiska provinserna.
tisdag, november 29, 2005
Regimens nya teknik för att komma åt landets politiska fångar..
Regimen har utarbetat ett nytt sätt för att bryta ner dem politiska fångarna I landet. Det genom att placera dem i samma celler som vanliga kriminella. Enligt regimens uppgifter sitter just nu 132 564 personer i fängelser runt om i landet, dock ska den här siffran tas med en nypa salt eftersom regimen har en hel del ”hemliga” fängelser där politiska fångar hålls.
Metoden används för att få de politiska fångarna att göra som regimen vill, enligt rapporten så använde regimen taktiken på Irans nu mest kände politiske fånge Akbar Ganji. Den ökände åklagaren Said Mortazavi ska ha försökt få Ganji att förkasta sin ”Republican Manifesto” som kritiserar den Iranska regimen men när Ganji vägrade så flyttades han till en avdelning med vanliga fångar. Helt plötsligt satt Ganji nu fängslad med narkomaner och mördare. Behandlingen ska ge en psykologisk effekt och på så sätt få de politiska fångarna att bli mer medgörliga.
Regimen vägrar att ta ansvar och menar att det inte finns något egentligt problem. Mullan och statsåklagaren Qorban Ali Dori-Najafabadi sa tillexempel nyligen; "A certain lady passed away in an incident in our country…..Well, no one was happy about this. But you must have noticed how the Canadians blew the case out of proportion for the sake of their own problems."
Fallet Dori-Najafabadi talade om var Zahra Kazemi som under sommaren 2003 slogs ihjäl i Evin fängelset under ett förhör. Samtidigt menar chefen för landets fängelser att det inte finns några politiska fångar i landet. Men mer är inte att förvänta av en regim med en president som betecknar oppositionella och dissidenter som undermänniskor.
Metoden används för att få de politiska fångarna att göra som regimen vill, enligt rapporten så använde regimen taktiken på Irans nu mest kände politiske fånge Akbar Ganji. Den ökände åklagaren Said Mortazavi ska ha försökt få Ganji att förkasta sin ”Republican Manifesto” som kritiserar den Iranska regimen men när Ganji vägrade så flyttades han till en avdelning med vanliga fångar. Helt plötsligt satt Ganji nu fängslad med narkomaner och mördare. Behandlingen ska ge en psykologisk effekt och på så sätt få de politiska fångarna att bli mer medgörliga.
Regimen vägrar att ta ansvar och menar att det inte finns något egentligt problem. Mullan och statsåklagaren Qorban Ali Dori-Najafabadi sa tillexempel nyligen; "A certain lady passed away in an incident in our country…..Well, no one was happy about this. But you must have noticed how the Canadians blew the case out of proportion for the sake of their own problems."
Fallet Dori-Najafabadi talade om var Zahra Kazemi som under sommaren 2003 slogs ihjäl i Evin fängelset under ett förhör. Samtidigt menar chefen för landets fängelser att det inte finns några politiska fångar i landet. Men mer är inte att förvänta av en regim med en president som betecknar oppositionella och dissidenter som undermänniskor.
Regimen tar hårdare tag mot kvinnor som inte följer klädesregler..
Regimens nyhetsbyrå ILNA rapporterade att regimen nu kommer att ta hårdare tag mot kvinnor som inte följer klädesreglerna (hijab). Första gången man påträffas med att bryta mot reglerna kommer man att få böta, de som dock bryter mot reglerna igen kommer att enligt regimen; ”repeat offenders however will be severely dealt with.”
Amir-Hossein Movaheddi arresterades i början av november i staden Meshkinshahr. Movaheddi är diabetiker och fick en insulinchock under ett förhör, eftersom regimens torterare till förhörsbefäl vägrade att ge honom insulin. Men efter ett par timmar av desperata rop från familjen fördes han till sjukhus. Bilden är på Movaheddi fastkedjad till sin sjukhussäng. måndag, november 28, 2005
Studenter som demonstrerar mot regimen
Studenter som demonstrerar mot regimen
Zanjani blir av med sin TurbanStudentdemonstrationer i Tehran...
Under söndagen hölls ett flertal studentdemonstrationer mot regimen, demonstrationerna hölls på flera olika universitet i Tehran och var ett svar på regimens allt hårdare tag mot landets studenter.
Studenter från ”University of Tehran” vägrade att delta på lektioner och valde att istället demonstrera mot Ayatolla Amid Zanjani som nyligen utsågs till chef för universitetet. Zanjanis främsta merit är att han är en av regimens mer hårdhänta åklagare, utnämningen är en tydlig markering av Ahmadinejad och hans syn på utbildning. Zanjani ersätter nu en akademiker.
Studenterna skanderade bland annat: “Appointed head, resign now!” och “Even if we students die, we will not accept humiliation”. Studenterna sjöng också en rad sånger däribland nationalsången som kommit att bli symboler i kampen mot regimen.
Studenterna stormade senare den sal där introduktions ceremoni för Zanjani hölls, detta ledde till konfrontationer mellan Zanjanis säkerhetsvakter och studenterna. Studenterna lät sina professorer lämna salen och hyllade även skolan professorer. Zanjani försökte att ignorerar studenterna, men han stoppades och kastades mer eller mindre ut från universitetsområdet och blev under kuppen av med sin turban.
Samtidigt protesterade over 2000 studenter på “Amir Kabir University” mot regimens ökade förtryck och antalet säkerhetspoliser på campus.
Det förekom även demonstrationer på ”Allameh Tabatabai University”, men dessa slogs snabbt ner av regimens säkerhetsstyrkor som ringade in studenterna.
Studenter från ”University of Tehran” vägrade att delta på lektioner och valde att istället demonstrera mot Ayatolla Amid Zanjani som nyligen utsågs till chef för universitetet. Zanjanis främsta merit är att han är en av regimens mer hårdhänta åklagare, utnämningen är en tydlig markering av Ahmadinejad och hans syn på utbildning. Zanjani ersätter nu en akademiker.
Studenterna skanderade bland annat: “Appointed head, resign now!” och “Even if we students die, we will not accept humiliation”. Studenterna sjöng också en rad sånger däribland nationalsången som kommit att bli symboler i kampen mot regimen.
Studenterna stormade senare den sal där introduktions ceremoni för Zanjani hölls, detta ledde till konfrontationer mellan Zanjanis säkerhetsvakter och studenterna. Studenterna lät sina professorer lämna salen och hyllade även skolan professorer. Zanjani försökte att ignorerar studenterna, men han stoppades och kastades mer eller mindre ut från universitetsområdet och blev under kuppen av med sin turban.
Samtidigt protesterade over 2000 studenter på “Amir Kabir University” mot regimens ökade förtryck och antalet säkerhetspoliser på campus.
Det förekom även demonstrationer på ”Allameh Tabatabai University”, men dessa slogs snabbt ner av regimens säkerhetsstyrkor som ringade in studenterna.
Uttalande från Committee for Iran’s free referendum om studentdemonstrationerna i Tehran
Compatriots,
As you know, for the first time in the history of Tehran University, a cleric who does not even have a university education, has been chosen by the Ministry of education and training of Ahmadinejad’s cabinet, to govern this university. 58-year-old Abbass-Ali Amid-Zanjani was previously a member of the academic assembly of Islamic law of the Tehran University law school and was a lecturer on the subject. During the early days of the establishment of the Islamic regime in Iran, Amid-Zanjani supervised the “Committee to Quash” in various sections of Tehran and many activists and freedom-fighters attest to his viciousness and brutality. Also during the third session of the Islamic Parliament’s Assembly* he was a member of the Parliament as well as a representative of its judiciary commission which is a branch of the Public Cultural Council. The suspension and closing of universities and schools during the 1980’s was among the duties of this very Public Cultural Council.
Freedom-loving students and respected professors,
While the administration installed by the Supreme Leadership continues intensifying its policies and in doing so eliminates directors in order to protract further partisanship and favoritism, installing Amid-Zanjani to the post of the presidency of Tehran University is another classic move that has flabbergasted all academics, scholars, university and social activists; everyone agrees that this too is a part of the direction of controlling and suppressing the only refuge to rebel against injustice and despotism of the Supreme Leadership.
The Committee for Iran’s Free Referendum and the student assembly while condemning the conspiracy to occupy Tehran University by the dictators and oppressors, requests that all freedom-loving and humanistic students and professors to stand tall against this insult and effrontery to the sacred halls of knowledge and academia in order to thwart the fascist rule of the Supreme Leadership so that it cannot profane and violate the only sanctuary left for the defense of a free Iran.
Long Live Freedom and Liberty!
As you know, for the first time in the history of Tehran University, a cleric who does not even have a university education, has been chosen by the Ministry of education and training of Ahmadinejad’s cabinet, to govern this university. 58-year-old Abbass-Ali Amid-Zanjani was previously a member of the academic assembly of Islamic law of the Tehran University law school and was a lecturer on the subject. During the early days of the establishment of the Islamic regime in Iran, Amid-Zanjani supervised the “Committee to Quash” in various sections of Tehran and many activists and freedom-fighters attest to his viciousness and brutality. Also during the third session of the Islamic Parliament’s Assembly* he was a member of the Parliament as well as a representative of its judiciary commission which is a branch of the Public Cultural Council. The suspension and closing of universities and schools during the 1980’s was among the duties of this very Public Cultural Council.
Freedom-loving students and respected professors,
While the administration installed by the Supreme Leadership continues intensifying its policies and in doing so eliminates directors in order to protract further partisanship and favoritism, installing Amid-Zanjani to the post of the presidency of Tehran University is another classic move that has flabbergasted all academics, scholars, university and social activists; everyone agrees that this too is a part of the direction of controlling and suppressing the only refuge to rebel against injustice and despotism of the Supreme Leadership.
The Committee for Iran’s Free Referendum and the student assembly while condemning the conspiracy to occupy Tehran University by the dictators and oppressors, requests that all freedom-loving and humanistic students and professors to stand tall against this insult and effrontery to the sacred halls of knowledge and academia in order to thwart the fascist rule of the Supreme Leadership so that it cannot profane and violate the only sanctuary left for the defense of a free Iran.
Long Live Freedom and Liberty!
fredag, november 25, 2005
Fredagens inlägg
Fredagens Fria Iranvänner
Emma Nicholson, Europaparlamentariker hyllar regimen i Iran och kallar landet för en "avancerad form av demokrati i regionen"
Regimen försöker få Fidel Castro att konvertera till Islam
Parlamentet nekade även Ahmadinejads 3dje kandidat till oljeminister, striden mellan Ahmadinejad och Rafsanjani går vidare
Vakter på Evin fängelset attackerade politiska fångar under måndagen
Committe for defense of political prisoners rapporterar om läget med bloggaren Mojtaba Saminejad
Landets centralbank rapporterar att statsskulden är 40 mdr dollar, experter slår larm om landets ekonomiska läge
Emma Nicholson, Europaparlamentariker hyllar regimen i Iran och kallar landet för en "avancerad form av demokrati i regionen"
Regimen försöker få Fidel Castro att konvertera till Islam
Parlamentet nekade även Ahmadinejads 3dje kandidat till oljeminister, striden mellan Ahmadinejad och Rafsanjani går vidare
Vakter på Evin fängelset attackerade politiska fångar under måndagen
Committe for defense of political prisoners rapporterar om läget med bloggaren Mojtaba Saminejad
Landets centralbank rapporterar att statsskulden är 40 mdr dollar, experter slår larm om landets ekonomiska läge
Iran; "en avancerad form av demokrati..."
Den Iranska regimen verkar ha en del vänner i Europaparlamentet, stödet kommer från det brittiska Liberal Demokraterna inom Europaparlamentet. Europaparlamentarikern Emma Nicholson hyllade den Islamiska republiken i Iran under en debatt i Europaparlamentet och menade att landet har ”en avancerad form av demokrati i regionen”. Hon menade också att kvinnors rättigheter är mer utvecklade i Iran än i något annat land i regionen.
Emma Nicholsons kommentarer är inte bara korkade de är också oroande med tanke på att hon är ledamot i Europaparlamentets kommitté för EU:s förbindelser med Iran samt Europaparlamentets kommitté för mänskliga rättigheter. På så sätt har hon alltså direkt makt och inflytande över hur EU:s politik utformas i frågor som rör EU:s relationer med Iran.
Dessutom så försvaras hennes åsikter och uttalanden av hennes partikollega Chirs Davies som också leder Liberal Demokraterna i Europaparlamentet. Vi har tidigare skrivit om hur Emma Nicholson inställsamt agerat nyttig idiot för regimen i Iran, om det kan du läsa här.
Emma Nicholsons kommentarer är inte bara korkade de är också oroande med tanke på att hon är ledamot i Europaparlamentets kommitté för EU:s förbindelser med Iran samt Europaparlamentets kommitté för mänskliga rättigheter. På så sätt har hon alltså direkt makt och inflytande över hur EU:s politik utformas i frågor som rör EU:s relationer med Iran.
Dessutom så försvaras hennes åsikter och uttalanden av hennes partikollega Chirs Davies som också leder Liberal Demokraterna i Europaparlamentet. Vi har tidigare skrivit om hur Emma Nicholson inställsamt agerat nyttig idiot för regimen i Iran, om det kan du läsa här.
Striden om landets olja går vidare..
Ahmadinejad har fortsatta problem med landets parlament, trots att parlamentet fullständigt domineras av ultrakonservativa så lyckas inte Ahmadinejad få en oljeminister godkänd. Mohsen Tasalloti som tidigare tjänstgjort tillsammans med Ahmadinejad i revolutionsgardet med att organisera terrorattacker och mord på oppositionella var alltså den tredje kandidaten som parlamentet avslog. Parlamentet har aldrig tidigare avslagit en presidents tredjekandidat.
Portföljen som oljeminister anses vara en av de absolut tyngsta i regeringen och den positionen har fram tills nu hållits av personer som varit lojal mot landets förre president Rafsanjani. Rafsanjani har gjort sig en enorm förmögenhet genom att kontrollera oljeministeriet, i Iran känt som oljemaffian.
Just nu verkar det råda ett fullskaligt krig mellan Rafsanjani och Ahmadinejad om kontrollen över oljeministeriet och landet oljetillgångar.
Samtidigt kommer det rapporter från Iran att en hel del experter inom oljebranschen nu har lämnat Iran. Eftersom det verkar saknas en minister och ledarskap inom ministeriet så har en rad olika projekt inom oljeministeriet havererat och forskare och experter nu lämnar landet. Ett hårt slag både mot landets oljeindustri och mot presidenten Ahmadinejad.
Portföljen som oljeminister anses vara en av de absolut tyngsta i regeringen och den positionen har fram tills nu hållits av personer som varit lojal mot landets förre president Rafsanjani. Rafsanjani har gjort sig en enorm förmögenhet genom att kontrollera oljeministeriet, i Iran känt som oljemaffian.
Just nu verkar det råda ett fullskaligt krig mellan Rafsanjani och Ahmadinejad om kontrollen över oljeministeriet och landet oljetillgångar.
Samtidigt kommer det rapporter från Iran att en hel del experter inom oljebranschen nu har lämnat Iran. Eftersom det verkar saknas en minister och ledarskap inom ministeriet så har en rad olika projekt inom oljeministeriet havererat och forskare och experter nu lämnar landet. Ett hårt slag både mot landets oljeindustri och mot presidenten Ahmadinejad.
Castro konverterar till Islam?
Den Iranska regimen har nu officiellt erbjudit Kubas diktator Fidel Castro att konvertera till Islam. Avslöjande kommer från shiiternas heliga stad Qom, religiösa Islamiska texter ska ha översatts till spanska och överlämnats till Castro av mullan Mohammad Reza Hakimi under ett statsbesök.
Hakimi sa också: "We spoke with Castro for several hours, and I think I almost managed to convince him to become a Muslim….Castro certain that Cuba is suffering from a lack of spirituality, and seems very interested in Islam, above all in the writing of Iran's revolutionary leader, Ayatallah Khomeini".
Mullorna och Fidel Castro har under den senaste tiden funnit varrandra och samarbetet mellan regimerna har ökat, även Fidels vän Hugo Chavez är inblandad och lovade nyligen att göra allt för att försvara Ahmadinejads regim. Men det är inte första gången regimen försöker få en kommunistisk ledare att konvertera till Islam, 1989 försökte Khomeini få Gorbatjov att förkasta kommunismen och konvertera till Islam.
Hakimi sa också: "We spoke with Castro for several hours, and I think I almost managed to convince him to become a Muslim….Castro certain that Cuba is suffering from a lack of spirituality, and seems very interested in Islam, above all in the writing of Iran's revolutionary leader, Ayatallah Khomeini".
Mullorna och Fidel Castro har under den senaste tiden funnit varrandra och samarbetet mellan regimerna har ökat, även Fidels vän Hugo Chavez är inblandad och lovade nyligen att göra allt för att försvara Ahmadinejads regim. Men det är inte första gången regimen försöker få en kommunistisk ledare att konvertera till Islam, 1989 försökte Khomeini få Gorbatjov att förkasta kommunismen och konvertera till Islam.
regimens skulder uppgår till 40 mdr dollar
Den Iranska regimens skulder uppgår till närmare 40 miljarder dollar enligt landets centralbank. Men enligt experter så är summan mycket högre än så. Varning kommer också att om oljepriset skulle falla så kommer landets monetära reserver bara att räcka under 8 månader för att täcka landet importer.
Vakter attackerar politiska fångar...
Under måndagen gick vakterna på det ökända Evin fängelset till attack mot de politiska fångar som finns i fängelset. Vakterna misshandlade och konfiskerade böcker, band och personliga tillhörigheter. Enligt av en av fångarna Heshmattolah Tabarzadi, så var attacken väldigt grov. Fångarna har nu ställt kravet att om de inte får tillbaka sina tillhörigheter inom 24 timmar så kommer de att påbörja en hungerstrejk.
The Committee for the Defense of Political Prisoners
The Committee for the Defense of Political Prisoners
komitedefa@yahoo.com
Family members of imprisoned political activist blogger, Mojtaba Saminejad report that the blogger is being framed by the regime. One of the charges being leveled against him is the distribution of the telephone number of what the regime now labels “the Committee for the Defense of Swines and Critters” (referring to the Committee for the Defense of Political Prisoners). Saminejad announced that this charge is an open attack on all political prisoners and said that he will expose this in a written complaint against the authorities of the prisons. The Student Committee for the Defense of Political Prisoners while condemning these types of fabrications and the defilement of the honor of the political prisoners expressed grave concern for the conditions under which Saminejad is being held.
Also on Friday morning, Nov. 18th, Behrooz Javid-Tehrani was transferred out of Rejaishahr prison to the Tehran revolutionary court. According to reports from reliable sources, the deputy public prosecutor threatened Javid-Tehrani with being “transferred to a much worse place, if he does not stop his hunger strike.”
On Thursday, Nov. 17th, an unidentified person contacted the family of Khaled Hardani and threatened the entire family, saying that if Hardani continues his “activities” in prison, he will surely be executed.
komitedefa@yahoo.com
Family members of imprisoned political activist blogger, Mojtaba Saminejad report that the blogger is being framed by the regime. One of the charges being leveled against him is the distribution of the telephone number of what the regime now labels “the Committee for the Defense of Swines and Critters” (referring to the Committee for the Defense of Political Prisoners). Saminejad announced that this charge is an open attack on all political prisoners and said that he will expose this in a written complaint against the authorities of the prisons. The Student Committee for the Defense of Political Prisoners while condemning these types of fabrications and the defilement of the honor of the political prisoners expressed grave concern for the conditions under which Saminejad is being held.
Also on Friday morning, Nov. 18th, Behrooz Javid-Tehrani was transferred out of Rejaishahr prison to the Tehran revolutionary court. According to reports from reliable sources, the deputy public prosecutor threatened Javid-Tehrani with being “transferred to a much worse place, if he does not stop his hunger strike.”
On Thursday, Nov. 17th, an unidentified person contacted the family of Khaled Hardani and threatened the entire family, saying that if Hardani continues his “activities” in prison, he will surely be executed.
torsdag, november 24, 2005
5000 regim utbildade mullor till USA?
Den ultrakonservative ayatollan Mesbah Yazdi som är en av ideologerna bakom den shiitiska versionen av Talibanism sa nyligen att Iranier som lever i USA behöver upp till 5000 nya mullor. Hans lösning var att den Iranska regimen skulle utbilda 5000 mullor och skicka dessa till USA. Med tanke på regimens minst sagt hotfulla inställning mot USA och västvärlden så undrar man vad det är dessa 5000 mullor verkligen ska göra och utbildas till av den Iranska regimen..
onsdag, november 23, 2005
Naiv Talabani på besök i Iran..
Iraks president Jalal Talabani är i just nu i Iran på en tredagars visit, under tiden har han hunnit träffa utrikesministern, presidenten, Khamenei och även hyllat Khomeini vid hans grav. Regimen utnyttjar självklart Talabanis besök för att vinna så många propagandasegrar som möjligt.
Talabani i sin tur kallar Iran för ett ”broderland” och säger sig vilja fördjupa de strategiska relationerna mellan länderna och vill ha regimens hjälp för att stävja terrorismen i Irak. Talabani sa bland annat: "I think [Iran] will help us by all means to face terrorist activities, especially that you know, the terrorists are now launching a war of annihilation against the Iraqi people, starting with Shi'ites, Kurds, and those who are refusing to obey their orders.”
I ett möte med Irans “andlige ledare” så fick Talabani uppmaningen att slänga ut de “utländska trupperna” I Irak, eftersom de var “destruktiva”. Khamenei skyllde också terrorismen på de amerikanska trupperna och menade att: “Iran considers the United States government to be responsible for all crimes and terrorist acts in Iraq and the suffering and misery of the Iraqi people". När de amerikanska trupperna väl lämnat Irak lovade Khamenei att det Irakiska folkets lidande skulle ta slut.
Talabanis drag att be mullorna om hjälp mot terrorismen är både naivt och oroande. För samtidigt som mullorna och Talabani förnekar regimens inblandning i terrorattackerna i Irak så är det avslöjande att den Irakiske presidenten ber den Iranska regimen om hjälp mot terroristerna. Talabani måste väl tro att mullorna i Teheran har inflytande och kontroll över de terrorgrupper som finns i Irak. Det som gör Talabanis agerande ännu mer oförståeligt är att han som representant för den kurdiska befolkningen väljer att ha så goda relationer med mullorna. Den kurdiska befolkningen i Iran har ju systematiskt förtryckts av mullorna sedan revolutionen 1979, så Talabani borde veta vad mullorna är kapabla till.
Talabani i sin tur kallar Iran för ett ”broderland” och säger sig vilja fördjupa de strategiska relationerna mellan länderna och vill ha regimens hjälp för att stävja terrorismen i Irak. Talabani sa bland annat: "I think [Iran] will help us by all means to face terrorist activities, especially that you know, the terrorists are now launching a war of annihilation against the Iraqi people, starting with Shi'ites, Kurds, and those who are refusing to obey their orders.”
I ett möte med Irans “andlige ledare” så fick Talabani uppmaningen att slänga ut de “utländska trupperna” I Irak, eftersom de var “destruktiva”. Khamenei skyllde också terrorismen på de amerikanska trupperna och menade att: “Iran considers the United States government to be responsible for all crimes and terrorist acts in Iraq and the suffering and misery of the Iraqi people". När de amerikanska trupperna väl lämnat Irak lovade Khamenei att det Irakiska folkets lidande skulle ta slut.
Talabanis drag att be mullorna om hjälp mot terrorismen är både naivt och oroande. För samtidigt som mullorna och Talabani förnekar regimens inblandning i terrorattackerna i Irak så är det avslöjande att den Irakiske presidenten ber den Iranska regimen om hjälp mot terroristerna. Talabani måste väl tro att mullorna i Teheran har inflytande och kontroll över de terrorgrupper som finns i Irak. Det som gör Talabanis agerande ännu mer oförståeligt är att han som representant för den kurdiska befolkningen väljer att ha så goda relationer med mullorna. Den kurdiska befolkningen i Iran har ju systematiskt förtryckts av mullorna sedan revolutionen 1979, så Talabani borde veta vad mullorna är kapabla till.
tisdag, november 22, 2005
Mullorna vill samarbeta, slänger ut Israel från konferens...
Idag så deltar en delegation från det Iranska parlamentet i Asian Inter-Parliamentary Union. Iran vice talman som leder delegationen åkte till Thailand med sikte på att ”stärka samarbetet i regionen”. Direkt efter kommer nästa nyhet där delegationen skryter med sin bedrift att få Israel utslängt från konferensen.
Kuwait, Syrien och Libanon stödde Irans krav att om Israel inte slängdes ut så skulle dem lämna konferensen. Det tragiska är att de andra 44 länderna gick med på diktatorernas krav och gick med på att slänga ut Israelerna som var inbjudna som gäster.
Kuwait, Syrien och Libanon stödde Irans krav att om Israel inte slängdes ut så skulle dem lämna konferensen. Det tragiska är att de andra 44 länderna gick med på diktatorernas krav och gick med på att slänga ut Israelerna som var inbjudna som gäster.
Iranska regimen ansvarig för tortyr av sunnimuslimer?
Wahsington Times
The discovery of a secret Iraqi Interior Ministry torture chamber confirms what has been an open secret in Baghdad for months: Pro-Iranian militia have deeply infiltrated the ministry and are acting as a law unto themselves.
Iraqis have reported seeing men in Interior Ministry uniforms and vehicles at the sites of extrajudicial killings of Sunnis, and at least one reporter has been warned to keep his movements secret from the ministry for fear of being kidnapped. It is widely thought that the ministry also is infiltrated by criminal networks linked to the insurgency.
Civilians and police in Baghdad have known about secret detention centers run by the ministry but have been too frightened of reprisals to say anything about them, one police officer said yesterday. "I am more scared of the Ministry of Interior than I am of the insurgents," said the young police officer, who was reached by telephone in Baghdad and spoke strictly on the condition of anonymity.
U.S. forces raided the ministry-run basement detention center in Baghdad's upmarket Jadriyah neighborhood on Sunday, finding more than 160 malnourished prisoners, several bearing signs of torture. Most of them were Sunnis.
Asked whether there were other such prisons in Baghdad, the frightened police officer said it was "a very sensitive issue and would make big problems" if he spoke about them.
The Interior Ministry is headed by Bayan Jabr, a member of the pro-Iranian Shi'ite Supreme Council for Islamic Revolution in Iraq. The party's military branch, the Badr Brigade, has been accused of running anti-Sunni hit squads out of the ministry.
Attorneys for Saddam Hussein, for example, have blamed the ministry's security forces for the killing last month of defense attorney Saadoun Sughaiyer al-Janabi. The ministry denied any connection to the slaying.
Witnesses to the killing said about 10 armed men dressed in business suits identified themselves as Interior Ministry officials when they stormed Mr. al-Janabi's Baghdad office and kidnapped him. His body was found on the sidewalk hours later.
Mr. Jabr has said that reports of torture in the detention center were exaggerated and that the prisoners were suspected of participating in a Sunni-led insurgency that routinely kills and maims civilians and security forces. "I reject torture, and I will punish those who perform torture," he said at a press conference yesterday. "No one was beheaded, no one was killed."
Mr. Jabr added that "those who are supporting terrorism are making the exaggerations" about torture and that only seven detainees showed signs of abuse. However, the U.S. Embassy in Baghdad issued its toughest statement yet on the incident, saying the government "has assured us that it will take immediate action to investigate ... and to undertake measures to ensure that no Ministry of Interior detainees would be subject to abuse anywhere in Iraq."
The embassy also said, "There must not be militia or sectarian control or direction or Iraqi Security Forces, facilities or ministries." Detainee abuse would not be tolerated by either the Iraqi government or coalition forces, the statement said. Gen. Rick Lynch announced yesterday that five U.S. soldiers had been charged with beating and kicking Iraqi detainees last week and were awaiting judgment.
An Iraqi man described to the Reuters news agency how he was tortured with hundreds of other detainees in an Interior Ministry building similar to the bunker revealed this week. "They had lists of people and lists of charges, and they tortured people to get confessions," said the Sunni man, who wanted to be identified only by the initials H.H.
"I was not tortured as badly as others. I was hung by a ceiling hook by my hands, which were tied behind my back during three days, and they told me to confess to killing Shi'ites," he said.
He told Reuters that the prisoners were under the control of the Interior Ministry special forces group known as the Wolf Brigade. U.S. analysts with experience in Iraq said ordinary Iraqis have long been complaining about the Interior Ministry's extrajudicial tactics.
"Iraqis were telling me that you had to be careful about the special police commandos and that they were Badr -- these were Sunni and Shi'ite telling me," said Paul Hughes, the Iraq program officer at the U.S. Institute of Peace and a retired army colonel who recently returned from Baghdad.
The discovery of a secret Iraqi Interior Ministry torture chamber confirms what has been an open secret in Baghdad for months: Pro-Iranian militia have deeply infiltrated the ministry and are acting as a law unto themselves.
Iraqis have reported seeing men in Interior Ministry uniforms and vehicles at the sites of extrajudicial killings of Sunnis, and at least one reporter has been warned to keep his movements secret from the ministry for fear of being kidnapped. It is widely thought that the ministry also is infiltrated by criminal networks linked to the insurgency.
Civilians and police in Baghdad have known about secret detention centers run by the ministry but have been too frightened of reprisals to say anything about them, one police officer said yesterday. "I am more scared of the Ministry of Interior than I am of the insurgents," said the young police officer, who was reached by telephone in Baghdad and spoke strictly on the condition of anonymity.
U.S. forces raided the ministry-run basement detention center in Baghdad's upmarket Jadriyah neighborhood on Sunday, finding more than 160 malnourished prisoners, several bearing signs of torture. Most of them were Sunnis.
Asked whether there were other such prisons in Baghdad, the frightened police officer said it was "a very sensitive issue and would make big problems" if he spoke about them.
The Interior Ministry is headed by Bayan Jabr, a member of the pro-Iranian Shi'ite Supreme Council for Islamic Revolution in Iraq. The party's military branch, the Badr Brigade, has been accused of running anti-Sunni hit squads out of the ministry.
Attorneys for Saddam Hussein, for example, have blamed the ministry's security forces for the killing last month of defense attorney Saadoun Sughaiyer al-Janabi. The ministry denied any connection to the slaying.
Witnesses to the killing said about 10 armed men dressed in business suits identified themselves as Interior Ministry officials when they stormed Mr. al-Janabi's Baghdad office and kidnapped him. His body was found on the sidewalk hours later.
Mr. Jabr has said that reports of torture in the detention center were exaggerated and that the prisoners were suspected of participating in a Sunni-led insurgency that routinely kills and maims civilians and security forces. "I reject torture, and I will punish those who perform torture," he said at a press conference yesterday. "No one was beheaded, no one was killed."
Mr. Jabr added that "those who are supporting terrorism are making the exaggerations" about torture and that only seven detainees showed signs of abuse. However, the U.S. Embassy in Baghdad issued its toughest statement yet on the incident, saying the government "has assured us that it will take immediate action to investigate ... and to undertake measures to ensure that no Ministry of Interior detainees would be subject to abuse anywhere in Iraq."
The embassy also said, "There must not be militia or sectarian control or direction or Iraqi Security Forces, facilities or ministries." Detainee abuse would not be tolerated by either the Iraqi government or coalition forces, the statement said. Gen. Rick Lynch announced yesterday that five U.S. soldiers had been charged with beating and kicking Iraqi detainees last week and were awaiting judgment.
An Iraqi man described to the Reuters news agency how he was tortured with hundreds of other detainees in an Interior Ministry building similar to the bunker revealed this week. "They had lists of people and lists of charges, and they tortured people to get confessions," said the Sunni man, who wanted to be identified only by the initials H.H.
"I was not tortured as badly as others. I was hung by a ceiling hook by my hands, which were tied behind my back during three days, and they told me to confess to killing Shi'ites," he said.
He told Reuters that the prisoners were under the control of the Interior Ministry special forces group known as the Wolf Brigade. U.S. analysts with experience in Iraq said ordinary Iraqis have long been complaining about the Interior Ministry's extrajudicial tactics.
"Iraqis were telling me that you had to be careful about the special police commandos and that they were Badr -- these were Sunni and Shi'ite telling me," said Paul Hughes, the Iraq program officer at the U.S. Institute of Peace and a retired army colonel who recently returned from Baghdad.
måndag, november 21, 2005
Måndagens Fria Iranvänner
Regimen slänger ut inspektörer...
Det Iranska parlamentet antog idag en resolution som förbjuder internationella inspektörer att besöka landets uran anrikningsanläggningar. 183 av de 197 ledamöterna som var på plats röstade för resolutionen, sessionen direktsändes i både stats tv och radio. Resolutionen kommer nu att gå till väktarrådet där den väntas godkännas.
Det här är regimens sätt att stärka sina kort inför IAEAs möte om fyra dagar. Regimen antar att om den stänger ut inspektörerna så kommer FN till slut att bli tvingade att förhandla och hotet om sanktioner skjuts upp.
Det här är regimens sätt att stärka sina kort inför IAEAs möte om fyra dagar. Regimen antar att om den stänger ut inspektörerna så kommer FN till slut att bli tvingade att förhandla och hotet om sanktioner skjuts upp.
"Ickemuslimer är korrupta djur"
En av Irans mäktigaste mullor ayatollah Ahmad Jannati, ordförande för det mäktiga väktarrådet och en av den “andlige ledaren” Khameneis närmaste rådgivare gick i ett tal förra veckan till attack mot alla ickemuslimer. Det var i ett tal inför ett gäng högtuppsatta Revolutionsgardister som Jannati sa “Human beings, apart from Muslims, are animals who roam the earth and engage in corruption”.
Jannati hyllade också landets ”martyrer” och menade att det Iranska folket har allt att tacka landets ”martyrer”. Men han varnade också för att allt fler har börjat glömma vad dessa ”martyrer” har gjort för folket. Jannati sa; “Human beings who don’t put the memoirs of martyrs into practice and forget the values that martyrs created become like animals”, Jannati said.
Jannati hyllade också landets ”martyrer” och menade att det Iranska folket har allt att tacka landets ”martyrer”. Men han varnade också för att allt fler har börjat glömma vad dessa ”martyrer” har gjort för folket. Jannati sa; “Human beings who don’t put the memoirs of martyrs into practice and forget the values that martyrs created become like animals”, Jannati said.
Sammandrabbningar i Mahabad..
Det var stora oroligheter I den kurdiska staden Mahabad I nordvästra Iran. Regimens säkerhetsstyrkor har utropat undantagstillstånd enligt kurdiska aktivister i området. Regimen flyttade in stora styrkor till området efter flera sammandrabbningar mellan den kurdiska befolkningen och regimens styrkor.
Sammandrabbningarna började när en uniformerad soldat sköt och dödade en kurdisk man och när nyheten om händelsen nådde befolkningen startades stora protester mot regimen. Det är ännu svårt att få tag på information från området och regimen har täppt igen informationskanalerna från området. Ännu har det inte rapporterats om några gripanden.
Sammandrabbningarna började när en uniformerad soldat sköt och dödade en kurdisk man och när nyheten om händelsen nådde befolkningen startades stora protester mot regimen. Det är ännu svårt att få tag på information från området och regimen har täppt igen informationskanalerna från området. Ännu har det inte rapporterats om några gripanden.
FN antar en resolution mot regimen...
I fredags antog FN: s generalförsamling en resolution framlagd av Kanada som kritiserade mullornas kränkning av de mänskliga rättigheterna. Resolutionen uppmanade också mullorna i Tehran att respektera yttrandefriheten och att eliminera användandet av tortyr och omänskliga straff. USA: s vice FN ambassadör Anne Patterson sa att antagandet av resolutionen var en viktig signal till det Iranska folket, att världssamfundet står på deras sida mot regimens förtryck.
lördag, november 19, 2005
Många i regimen som "äventyrar den nationella enigheten"..
Den Iranska regimen har under en lång tid slutit leden och i alla fall utåt visat en enig front. Men nu verkar det råda fullt krig, under den senaste tiden så har regimens toppar använt fredagsbönerna för offentlig pajkastning.
Det hela började med den ”andlige ledaren” Khamenei som kritiserade Ahmadinejads kritiker och menade att de hotade den ”nationella enigheten” och att Ahmadinejads regering behandlades orättvis. Veckan efter det kritiserade Khameneis främste rival Rafsanjani, Ahmadinejads regering för att just ”skada den nationella enigheten”.
Idag kom repliken då mullan Kashani slängdes in i pajkastningen som använde sin fredagsbön för att hylla Khameneis tal om ”den nationella enigheten”. Därefter sade han med pass till Rafsanjani att landets representanter borde väga sina ord och handlingar så att de inte ”äventyrar den nationella enigheten”…
Det hela började med den ”andlige ledaren” Khamenei som kritiserade Ahmadinejads kritiker och menade att de hotade den ”nationella enigheten” och att Ahmadinejads regering behandlades orättvis. Veckan efter det kritiserade Khameneis främste rival Rafsanjani, Ahmadinejads regering för att just ”skada den nationella enigheten”.
Idag kom repliken då mullan Kashani slängdes in i pajkastningen som använde sin fredagsbön för att hylla Khameneis tal om ”den nationella enigheten”. Därefter sade han med pass till Rafsanjani att landets representanter borde väga sina ord och handlingar så att de inte ”äventyrar den nationella enigheten”…
Reportar utan gränser listar Internets fiender...
Samtidigt som den Iranska regimens representanter deltar i World Summit on the Information Society och kräver att internet ska “demokratiseras” och kontrollen överföras till FN så släpper reportrar utan gränser en rapport vid namn ”enemies of the Internet”. I rapporten listas 15 länder som alla på ett eller annat sätt censurerar, hotar och fängslar människor bakom hemsidor.
Om Iran skriver organisationen:
Om Iran skriver organisationen:
Iran
The information ministry boasts that it currently blocks access to hundreds of thousands of websites, especially those dealing in any way with sex but also those providing any kind of independent news. A score of bloggers were thrown in prison between autumn 2004 and summer 2005. One of them, Mojtaba Saminejad, 23, has been held since February 2005 and was given a two-year sentence in June for supposedly insulting the country’s Supreme Guide, Ayatollah Ali Khamenei.
fredag, november 18, 2005
Rafsanjani ger sig på Ahmadinejad..
Irans förre president och ordförande för det mäktiga ”medlar rådet” Akbar Hashemi Rafsanjani gick i förra veckan till angrepp mot president Ahmadinejad för att skada “den nationella enigheten och solidariteten”. Rafsanjanis angrepp mot Ahmadinejad kom bara två dagar efter att den ”andlige ledaren” Khameneis tal, där han försvarade Ahmadinejads regering och uppmanade folket att ställa sig bakom Ahmadinejad.
Konflikten mellan Rafsanjani och Khamenei är lika gammal som revolutionen, det är allmänt känt att dessa två avskyr varandra. Den enda anledningen till att Rafsanjani ställde upp i sommarens presidentval var för att han såg det som det enda sättet att förhindra Khamenei att få makt över presidentämbetet också. Rafsanjani misslyckades, Khamenei installerade en trogen allierad som president och sedan dess har konflikten mellan dessa två mullor kommit att bli allt hätskare och skett framför öppna ridåer.
Rafsanjani nämnde aldrig Ahmadinejad men det var helt klart vem det var han syftade på i talet sa Rafsanjan: “Our society has been divided into two poles and some people are behaving aggressively”.
Sen Ahmadinejad kommit till makten har han rensat ut en hel del av Rafsanjanis vänner och allierade från nyckelposter inom regimen och ersatt dem med allierade från revolutionsgardet. Nu ser det ut som att Ahmadinejad ger sig på oljebranschen som dominerats av Rafsanjani och som gjort honom till en av världens rikaste män. Rafsanjanis attack på Ahmadinejad är ett försök för honom att markera en linje och klargöra för Ahmadinejad att han inte kommer att ge sig utan en kamp om Ahmadinejad fortsätter i samma stil. Med den här varningen tror Rafsanjani att han kan rädda några av sina vänner och kunna behålla makten över oljan.
Konflikten mellan Rafsanjani och Khamenei är lika gammal som revolutionen, det är allmänt känt att dessa två avskyr varandra. Den enda anledningen till att Rafsanjani ställde upp i sommarens presidentval var för att han såg det som det enda sättet att förhindra Khamenei att få makt över presidentämbetet också. Rafsanjani misslyckades, Khamenei installerade en trogen allierad som president och sedan dess har konflikten mellan dessa två mullor kommit att bli allt hätskare och skett framför öppna ridåer.
Rafsanjani nämnde aldrig Ahmadinejad men det var helt klart vem det var han syftade på i talet sa Rafsanjan: “Our society has been divided into two poles and some people are behaving aggressively”.
Sen Ahmadinejad kommit till makten har han rensat ut en hel del av Rafsanjanis vänner och allierade från nyckelposter inom regimen och ersatt dem med allierade från revolutionsgardet. Nu ser det ut som att Ahmadinejad ger sig på oljebranschen som dominerats av Rafsanjani och som gjort honom till en av världens rikaste män. Rafsanjanis attack på Ahmadinejad är ett försök för honom att markera en linje och klargöra för Ahmadinejad att han inte kommer att ge sig utan en kamp om Ahmadinejad fortsätter i samma stil. Med den här varningen tror Rafsanjani att han kan rädda några av sina vänner och kunna behålla makten över oljan.
torsdag, november 17, 2005
Sverige legitimerar Ahmadinejads regim!
Igår träffade statssekreteraren Hans Dahlgren (s) den Iranske utrikesministern Manouchr Mottaki, i ett försök att utvidga relationerna mellan mullorna och den Svenska regeringen. Enligt den Iranske utrikesministern Mottaki ska Dahlgren ha uttalat en vilja att utöka relationerna mellan länderna samt vilja lära känna regimens företrädare bättre. Stämmer det, är det oerhört oroande.
I ett läge där Ahmadinejads regim har enorma problem med att legitimera sitt styre för det Iranska folket och när resten av världen pressar regimen är den svenska regeringens agerande beklagligt. När den Svenska regeringen skickar en högtuppsatt diplomat för att under uppmärksammade former prata om utökade relationer och om att ”lära känna varandra bättre” så legitimerar man en fruktansvärd regim.
Vill regeringen lära känna mullorna så behöver dem bara prata med oss exiliranier, UD behöver inte gulla med terrorister för det. För det är vad den Iranska regimen består av, terrorister. Utrikesministern Mottaki själv är ansvarig för en rad mord på Iranska oppositionella under sin tid som ambassadör i Ankara. Något som till slut ledde till att den Turkiska staten sparkade ut honom 1989.
Med tanke på Mottakis bakgrund, den regim han företräder och socialdemokraternas vilja att sälja vapen till diktaturer är det oerhört viktigt att den svenska regeringen noggrant redogör för sina kontakter med den Iranska regimen för det svenska folket och för oss exiliranier. Det är också viktigt att socialdemokraterna slutar gulla med terroristerna och förtryckarna i Iran och istället börjar stödja oppositionen.
I ett läge där Ahmadinejads regim har enorma problem med att legitimera sitt styre för det Iranska folket och när resten av världen pressar regimen är den svenska regeringens agerande beklagligt. När den Svenska regeringen skickar en högtuppsatt diplomat för att under uppmärksammade former prata om utökade relationer och om att ”lära känna varandra bättre” så legitimerar man en fruktansvärd regim.
Vill regeringen lära känna mullorna så behöver dem bara prata med oss exiliranier, UD behöver inte gulla med terrorister för det. För det är vad den Iranska regimen består av, terrorister. Utrikesministern Mottaki själv är ansvarig för en rad mord på Iranska oppositionella under sin tid som ambassadör i Ankara. Något som till slut ledde till att den Turkiska staten sparkade ut honom 1989.
Med tanke på Mottakis bakgrund, den regim han företräder och socialdemokraternas vilja att sälja vapen till diktaturer är det oerhört viktigt att den svenska regeringen noggrant redogör för sina kontakter med den Iranska regimen för det svenska folket och för oss exiliranier. Det är också viktigt att socialdemokraterna slutar gulla med terroristerna och förtryckarna i Iran och istället börjar stödja oppositionen.
Ahmadinejads tredjeförsök...
Då försöker Ahmadinejad igen, för tredjegången ska han försöka få parlamentet att godkänna hans kandidat till oljeminister. Återigen rör det sig om en person från toppen av revolutionsgardet och heter Seyyed-Mohsen Tasalloti´s. Han har tidigare arbetat för det statliga ”National Petrochemical company”, och varit vice guvernör i en rad olika provinser.
Men det är Tasallotis bakgrund i revolutionsgardet som väckt störst intresse bland Iranierna. Under 80-talet lydde Tasalotti under Ahmadinejad i det ökända revolutionsgardet som planerade terrorattacker och mord på oppositionella inom och utanför Iran.
Ahmadinejad har misslyckats två gånger tidigare med att få igenom sin kandidat till oljeminister, de två första nomineringarna Saeedlou och Mahsouli avslogs av parlamentet eftersom båda ansågs vara inkompetenta. Den första nomineringen Saeedlou kunde uppenbarligen ingenting om oljebranschen och hans främsta merit är att han är nära vän med Ahmadinejad.
Får Ahmadinejad igenom sin kandidat Tasalloti, en vän och allierad, så är det ett stort hot mot Irans förre president Rafsanjani som under lång tid har kontrollerat oljeministeriet. Rafsanjani som förlorade presidentvalet mot just Ahmadinejad anses vara den som styr landet så kallade oljemaffia, där miljarder dollar förskingras varje år.
Men det är Tasallotis bakgrund i revolutionsgardet som väckt störst intresse bland Iranierna. Under 80-talet lydde Tasalotti under Ahmadinejad i det ökända revolutionsgardet som planerade terrorattacker och mord på oppositionella inom och utanför Iran.
Ahmadinejad har misslyckats två gånger tidigare med att få igenom sin kandidat till oljeminister, de två första nomineringarna Saeedlou och Mahsouli avslogs av parlamentet eftersom båda ansågs vara inkompetenta. Den första nomineringen Saeedlou kunde uppenbarligen ingenting om oljebranschen och hans främsta merit är att han är nära vän med Ahmadinejad.
Får Ahmadinejad igenom sin kandidat Tasalloti, en vän och allierad, så är det ett stort hot mot Irans förre president Rafsanjani som under lång tid har kontrollerat oljeministeriet. Rafsanjani som förlorade presidentvalet mot just Ahmadinejad anses vara den som styr landet så kallade oljemaffia, där miljarder dollar förskingras varje år.
onsdag, november 16, 2005
En man avrättad för att ha producerat porr..
En man okänd man avrättades i staden Qazvin i måndags. Mannen hade åtalats och dömts för att ha producerat pornografiskmaterial tillsammans med sin fru. Paret dömdes båda till 10 års fängelse, 80 piskslag och dödsstraff för att ha haft tillgång till alkohol, droger och omoraliska CDn. Mannen hängdes på stadens torg i måndags hans fru avrättades i februari förra året.
Lite siffror..
När regimen gjorde en undersökning bland 1300 personer i Theran förra veckan uppgav närmare 70 % av Iranierna att Ahmadinejads klädstil och utseende var ”pinsam”. Bara 5.2 % godkände hans stil.
Vidare så presenterades att 7 miljoner människor lider av diabetes och endast 1.5 miljoner får någon form av behandling.
Vidare så presenterades att 7 miljoner människor lider av diabetes och endast 1.5 miljoner får någon form av behandling.
Ahmadinejad kan komma att åtalas...
Enligt Ahmadinejads egna hemsida så försöker en grupp inom parlamentet att förklara honom ”politisk inkompetent”. Den här gruppen av parlamentsledamöter kritiserade Ahmadinejads korta tid vid makten och krävde att en utredning skulle hållas. Orsaken till denna utredning var Ahmadinejads Israel tal, landets ekonomiska läge, avskedandet av landets diplomater och bankchefer.
Om den här gruppen får sin vilja igenom och parlamentet passerar en resolution där Ahmadinejad bedöms vara ”politisk inkompetent” så måste landets ”andlige ledare” Khamenei åtala honom för just detta. Men det krävs bara att 1/3 av parlamentsledamöterna ställer sig bakom resolutionen då kan parlamentet arrangera ett förhör där presidenten måste ge detaljerade svar på de frågor som parlamentet ställer.
Om det är så att 2/3 delar av parlamentet är missnöjda med presidentens svar så kan parlamentet finna honom inkompetent och därefter så ska landets ”andlige ledare” Khamenei åtala honom.
Men just nu så är det en liten minoritet som ställer sig bakom resolutionen, men den är inte helt dödförklarad. Eftersom Ahmadinejad är så hatad av folket så finns det chansen att den får stöd av fler ledamöter ju längre tiden går och ju mer Ahmadinejad misslyckas och drar på sig kritik.
Dessutom har flera av de konservativa ledamöterna indirekt sagt att de kan stödja en sådan resolution och att dem inte på något sätt kommer att stödja Ahmadionejad till slutet. Den enda president som hittills fallit offer för en liknande resolution och som till slut tvingades att lämna sin plats var regimens första president Bani-Sadr som fick lämna efter bara ett år.
Om den här gruppen får sin vilja igenom och parlamentet passerar en resolution där Ahmadinejad bedöms vara ”politisk inkompetent” så måste landets ”andlige ledare” Khamenei åtala honom för just detta. Men det krävs bara att 1/3 av parlamentsledamöterna ställer sig bakom resolutionen då kan parlamentet arrangera ett förhör där presidenten måste ge detaljerade svar på de frågor som parlamentet ställer.
Om det är så att 2/3 delar av parlamentet är missnöjda med presidentens svar så kan parlamentet finna honom inkompetent och därefter så ska landets ”andlige ledare” Khamenei åtala honom.
Men just nu så är det en liten minoritet som ställer sig bakom resolutionen, men den är inte helt dödförklarad. Eftersom Ahmadinejad är så hatad av folket så finns det chansen att den får stöd av fler ledamöter ju längre tiden går och ju mer Ahmadinejad misslyckas och drar på sig kritik.
Dessutom har flera av de konservativa ledamöterna indirekt sagt att de kan stödja en sådan resolution och att dem inte på något sätt kommer att stödja Ahmadionejad till slutet. Den enda president som hittills fallit offer för en liknande resolution och som till slut tvingades att lämna sin plats var regimens första president Bani-Sadr som fick lämna efter bara ett år.
måndag, november 14, 2005
Cirkus Ahmadinejad fortsätter...
För ett tag sen berättade vi om att Ahmadinejad sparkat landets samtliga diplomater som nu befinner sig utomlands. En 40 ambassadörer och diplomater kommer inom kort att kallas hem för gott och ersättas av personer som säkerligen har en bakgrund i revolutionsgardet.
Men utrensningen av pragmatiker och ”reformister” har inte slutat där, förra veckan sparkades samtliga chefer för landets statliga banker efter ett dekret från Ahmadinejad. Han anklagade bankdirektörerna för att tillsammans med landets aktiemarknad vara ”anti islamiska”. De nya cheferna fick direkt en varning, att om de inte helt och fullt ut stödjer regimens ekonomiska politik så kommer bankerna att läggas ner.
Den utnämning som upprört mest är utnämningen av Abdolhamid Ansari till chef för landets centralbank. Ansari har en gedigen bakgrund i revolutionsgardet, dock är det oklart på vilka meriter han fått jobbet som chef för centralbanken.
Nästa grupp som står inför en utrensning är landets regionala guvernörer, eller dem som Ahmadinejad anser vara för moderata. Den förste att förlora sitt jobb var guvernören av Khorasan och han ersattes av Hassan Mortazavi som innan utnämningen var chef för landets fängelser. Ytterligare fem guvernörer kommer att bli utbytta inom de kommande dagarna.
Cirkus Ahmadinejad fortsätter med andra ord…
Men utrensningen av pragmatiker och ”reformister” har inte slutat där, förra veckan sparkades samtliga chefer för landets statliga banker efter ett dekret från Ahmadinejad. Han anklagade bankdirektörerna för att tillsammans med landets aktiemarknad vara ”anti islamiska”. De nya cheferna fick direkt en varning, att om de inte helt och fullt ut stödjer regimens ekonomiska politik så kommer bankerna att läggas ner.
Den utnämning som upprört mest är utnämningen av Abdolhamid Ansari till chef för landets centralbank. Ansari har en gedigen bakgrund i revolutionsgardet, dock är det oklart på vilka meriter han fått jobbet som chef för centralbanken.
Nästa grupp som står inför en utrensning är landets regionala guvernörer, eller dem som Ahmadinejad anser vara för moderata. Den förste att förlora sitt jobb var guvernören av Khorasan och han ersattes av Hassan Mortazavi som innan utnämningen var chef för landets fängelser. Ytterligare fem guvernörer kommer att bli utbytta inom de kommande dagarna.
Cirkus Ahmadinejad fortsätter med andra ord…
Världsbanken varnar Irans Centralbank: landets ekonomi snart utom kontroll....
Vi har tidigare här på bloggen uppmärksammat det ekonomiska läget i Iran, vi har berättat om den massiva kapitalflykten som nu har nått rekordnivåer. Vi har berättat att Tehran börsen förlorat över 20 % av sitt värde sen Ahmadinejad kom till makten och att landets budgetunderskott växer enormt trots de ökade oljeinkomsterna. Nu i torsdags kom det slutgiltiga varningen från världsbanken som varnade Irans centralbank att läget snart är utom kontroll.
Ahmadinejads radikala utspel med bland annat hot mot Israel, utrensningen av diplomater och hotet om att hänga aktörer på aktiemarknaden har inte haft någon positiv effekt på landets ekonomi. Men nu ser det ut som att regimen är på väg att ta det radikala steget att stänga ner all aktiehandel på Tehran börsen under ett par veckor. Det här ryktet upp kom under gårdagen på Tehran börsen. Om det är sant att ett sådant alternativ diskuteras inom Ahmadinejads kabinett så lär det knappast hjälpa att lugna ner den oroliga stämningen på Tehran börsen.
Ahmadinejads radikala utspel med bland annat hot mot Israel, utrensningen av diplomater och hotet om att hänga aktörer på aktiemarknaden har inte haft någon positiv effekt på landets ekonomi. Men nu ser det ut som att regimen är på väg att ta det radikala steget att stänga ner all aktiehandel på Tehran börsen under ett par veckor. Det här ryktet upp kom under gårdagen på Tehran börsen. Om det är sant att ett sådant alternativ diskuteras inom Ahmadinejads kabinett så lär det knappast hjälpa att lugna ner den oroliga stämningen på Tehran börsen.
Weeklystandard: Ahmadinejad Bombs
THE NEW PRESIDENT OF THE Islamic Republic of Iran, Mahmoud Ahmadinejad, may unintentionally have helped undermine clerical rule in the country with his recent outrageous speeches and remarks against Israel.
Ahmadinejad's scandalous comments came on an Iranian holiday instituted by Ayatollah Khomeini at the end of the Muslim month of Ramadan and known as Jerusalem Day; it is intended to agitate Iranian Muslims against the Jewish state and the Zionist concept. This year it fell on October 26. A former Revolutionary Guard who had already stirred new global anxieties about the Iranian theocracy by his intractable promotion of the country's nuclear ambitions, Ahmadinejad used the opportunity to declare that Israel "must be wiped off the map," as fulfillment of the official Iranian vision of "a world without Zionism."
Suddenly, many Iranians felt they had been thrown a quarter of a century backward, to the worst excesses of Khomeini's rule. A United Nations Security Council resolution was almost immediately passed, condemning Ahmadinejad's rhetoric. The Israeli government called on the U.N. to expel Iran. Western governments--but also Iranian and other Shiite Muslims--began expressing their disgust with Tehran.
Not only that, but opposition to Ahmadinejad's posturing was expressed by the most vulnerable sector of the Iranian state itself, the diplomatic corps. Like Saudi Arabia and various Latin American tyrannies, Iran in recent years has often sent potential dissenters and "reformers" abroad as ambassadors. This has the dual advantage of removing individuals who might oppose the government's whims and presenting an ameliorative image of the Iranian power structure to a justly suspicious world.
Already, numerous Iranian diplomats had expressed concern about Ahmadinejad at the time of his election in June. Some of them had described the new chief executive as an uneducated, bumptious, immature, and rather stupid individual who can only reflect badly on Iranians. Notwithstanding the indignities to which they have been subjected by the governing clerics over the past 26 years, Iranians feel pride in their ancient culture and a profound desire for the world's respect, and they are embarrassed and repelled by so primitive a presidential style.
The first indication of the current rift between Ahmadinejad and the ambassadors came several weeks before the president's threats to Israel, when the official Islamic Republic News Agency announced that Javad Zarif, Iranian ambassador to the United Nations and head of the country's nuclear negotiating team, had resigned from the latter post. Zarif is a cosmopolitan individual with a reputation for moderation and a professed commitment to reform. Some Shiite Muslims close to the Iranians predicted that Ambassador Zarif would soon leave his U.N. post as well, but sources in Tehran say Ahmadinejad and others have beseeched him to stay. Rumors began to circulate that Iranian diplomats would resign en masse.
Ahmadinejad beat them to the punch. Soon after he repeated his diatribe against the Jewish state, four leading Iranian ambassadors were removed from their jobs: ambassador to France Sadegh Kharrazi (whose brother, Foreign Minister Kemal Kharrazi, had resigned after Ahmadinejad was elected), who comes from a clerical family that cannot be touched by reprisals; Shamsedin Khaghani in Germany; Hossein Adeli in Britain; and Mohammed Alborzi in Switzerland. Germany and Britain had gone furthest to sanitize Iran's image in Europe, with trade relations as their argument, but they had also expressed firm opposition to Tehran's acquiring nuclear weapons or, in the British case, interfering in Iraq.
Ahmadinejad's purge was widened to comprise a roster of 40 ambassadors and other senior diplomats by the end of October (although their assignments will officially end next March). The dismissed expressed frustration that they had not gone ahead and quit as a group. Others who anticipate the same fate insist privately that they will resign rather than let the Iranian authorities fire them, reiterating their distaste for serving the new president.
Meanwhile, top officials in Tehran, as well as some diplomats, tried to soften the impact of Ahmadinejad's belligerent comments. Some claimed that Iran would accept a peace process supported by Palestinians, and that Iran wants peace, not war. But this is not credible, given the absence of accountability in a theocracy that allows no alternation in power of competing political parties. Ahmadinejad's predecessor, Mohammed Khatami, who prides himself on his international reputation as a reformist, went so far as to equate the new president's ideological outlook with "fascist values and principles in the name of Islam," which Khatami said were unacceptable.
Muslim leaders and intellectuals outside Iran also began protesting. Ali Alyami, an intrepid Saudi dissident in Washington, stated that his Center for Democracy and Human Rights in Saudi Arabia rejects "the repulsive call by the extremist Iranian president to annihilate a whole people from the surface of the earth," and exhorted "all Arab and Muslim governments, the decent Iranian people, and all people to condemn this deadly dissemination of hate." Alyami's observation that "the 60 million Iranian people deserve better representatives" was echoed by Saudi Shia dissidents prominent in the West.
Also in the United States, Shiite community activist Nawab Agha of the American Muslim Congress unequivocally repudiated Ahmadinejad. Among Albanians, the only European Muslim community with an important Shiite component, the government of Kosovo supported the U.N.'s anti-Iran resolution. Pakistani journalist Husain Haqqani, a Sunni Muslim affiliated with the Hudson Institute, commented, "The Iranian president's call for wiping Israel off the map comes at a time when governments of several Muslim countries are considering recognition of Israel. Mr. Ahmadinejad is clearly trying to fuel hatred. . . . The legacy of hatred against Israel and its people is immoral and contrary to the universal humanitarian principles that Islam also invokes."
Touchingly, a 29-year-old Iranian woman student at a Budapest university, whose name was not released, was reported to have written to the Israeli embassy in Hungary to offer her apologies for Ahmadinejad's gross comments.
Predicting Iranian outcomes is an unproductive endeavor. But it is clear that the majority of Iranians do not want to continue living as they are, and it may be that the clerics can no longer rule as they have. There is certainly no harm in hoping this to be the case, and in encouraging Iranian diplomats and other responsible personnel to defect and unburden themselves of their involvement with this hateful regime.
Stephen Schwartz is a frequent contributor to The Weekly Standard.
Ahmadinejad's scandalous comments came on an Iranian holiday instituted by Ayatollah Khomeini at the end of the Muslim month of Ramadan and known as Jerusalem Day; it is intended to agitate Iranian Muslims against the Jewish state and the Zionist concept. This year it fell on October 26. A former Revolutionary Guard who had already stirred new global anxieties about the Iranian theocracy by his intractable promotion of the country's nuclear ambitions, Ahmadinejad used the opportunity to declare that Israel "must be wiped off the map," as fulfillment of the official Iranian vision of "a world without Zionism."
Suddenly, many Iranians felt they had been thrown a quarter of a century backward, to the worst excesses of Khomeini's rule. A United Nations Security Council resolution was almost immediately passed, condemning Ahmadinejad's rhetoric. The Israeli government called on the U.N. to expel Iran. Western governments--but also Iranian and other Shiite Muslims--began expressing their disgust with Tehran.
Not only that, but opposition to Ahmadinejad's posturing was expressed by the most vulnerable sector of the Iranian state itself, the diplomatic corps. Like Saudi Arabia and various Latin American tyrannies, Iran in recent years has often sent potential dissenters and "reformers" abroad as ambassadors. This has the dual advantage of removing individuals who might oppose the government's whims and presenting an ameliorative image of the Iranian power structure to a justly suspicious world.
Already, numerous Iranian diplomats had expressed concern about Ahmadinejad at the time of his election in June. Some of them had described the new chief executive as an uneducated, bumptious, immature, and rather stupid individual who can only reflect badly on Iranians. Notwithstanding the indignities to which they have been subjected by the governing clerics over the past 26 years, Iranians feel pride in their ancient culture and a profound desire for the world's respect, and they are embarrassed and repelled by so primitive a presidential style.
The first indication of the current rift between Ahmadinejad and the ambassadors came several weeks before the president's threats to Israel, when the official Islamic Republic News Agency announced that Javad Zarif, Iranian ambassador to the United Nations and head of the country's nuclear negotiating team, had resigned from the latter post. Zarif is a cosmopolitan individual with a reputation for moderation and a professed commitment to reform. Some Shiite Muslims close to the Iranians predicted that Ambassador Zarif would soon leave his U.N. post as well, but sources in Tehran say Ahmadinejad and others have beseeched him to stay. Rumors began to circulate that Iranian diplomats would resign en masse.
Ahmadinejad beat them to the punch. Soon after he repeated his diatribe against the Jewish state, four leading Iranian ambassadors were removed from their jobs: ambassador to France Sadegh Kharrazi (whose brother, Foreign Minister Kemal Kharrazi, had resigned after Ahmadinejad was elected), who comes from a clerical family that cannot be touched by reprisals; Shamsedin Khaghani in Germany; Hossein Adeli in Britain; and Mohammed Alborzi in Switzerland. Germany and Britain had gone furthest to sanitize Iran's image in Europe, with trade relations as their argument, but they had also expressed firm opposition to Tehran's acquiring nuclear weapons or, in the British case, interfering in Iraq.
Ahmadinejad's purge was widened to comprise a roster of 40 ambassadors and other senior diplomats by the end of October (although their assignments will officially end next March). The dismissed expressed frustration that they had not gone ahead and quit as a group. Others who anticipate the same fate insist privately that they will resign rather than let the Iranian authorities fire them, reiterating their distaste for serving the new president.
Meanwhile, top officials in Tehran, as well as some diplomats, tried to soften the impact of Ahmadinejad's belligerent comments. Some claimed that Iran would accept a peace process supported by Palestinians, and that Iran wants peace, not war. But this is not credible, given the absence of accountability in a theocracy that allows no alternation in power of competing political parties. Ahmadinejad's predecessor, Mohammed Khatami, who prides himself on his international reputation as a reformist, went so far as to equate the new president's ideological outlook with "fascist values and principles in the name of Islam," which Khatami said were unacceptable.
Muslim leaders and intellectuals outside Iran also began protesting. Ali Alyami, an intrepid Saudi dissident in Washington, stated that his Center for Democracy and Human Rights in Saudi Arabia rejects "the repulsive call by the extremist Iranian president to annihilate a whole people from the surface of the earth," and exhorted "all Arab and Muslim governments, the decent Iranian people, and all people to condemn this deadly dissemination of hate." Alyami's observation that "the 60 million Iranian people deserve better representatives" was echoed by Saudi Shia dissidents prominent in the West.
Also in the United States, Shiite community activist Nawab Agha of the American Muslim Congress unequivocally repudiated Ahmadinejad. Among Albanians, the only European Muslim community with an important Shiite component, the government of Kosovo supported the U.N.'s anti-Iran resolution. Pakistani journalist Husain Haqqani, a Sunni Muslim affiliated with the Hudson Institute, commented, "The Iranian president's call for wiping Israel off the map comes at a time when governments of several Muslim countries are considering recognition of Israel. Mr. Ahmadinejad is clearly trying to fuel hatred. . . . The legacy of hatred against Israel and its people is immoral and contrary to the universal humanitarian principles that Islam also invokes."
Touchingly, a 29-year-old Iranian woman student at a Budapest university, whose name was not released, was reported to have written to the Israeli embassy in Hungary to offer her apologies for Ahmadinejad's gross comments.
Predicting Iranian outcomes is an unproductive endeavor. But it is clear that the majority of Iranians do not want to continue living as they are, and it may be that the clerics can no longer rule as they have. There is certainly no harm in hoping this to be the case, and in encouraging Iranian diplomats and other responsible personnel to defect and unburden themselves of their involvement with this hateful regime.
Stephen Schwartz is a frequent contributor to The Weekly Standard.
söndag, november 13, 2005
Outsourcing av terror...
Den fundamentalistiska terrorgruppen Ansar-e Hezbollah har lovat Irans president Ahmadinejad att hjälpa honom i jakten på kvinnor som klär sig omoralisk. Det här kommer efter att Ahmadinejad och en rad andra konservativa har klagat på att främst yngre kvinnor i storstäderna verkar strunta i regimens klädeslagar. Även om kvinnor fortfarande använder slöja så har gränserna förflyttats för vad som är möjligt, att kvinnor visar nästan hela huvudet och håret är inte helt ovanligt i Tehran.
Men nu har regimen fått nog, Ansar-e Hezbollah kallar utvecklingen för västerländsk kulturimperialism och säger att den är farligare än detoneringen av en atombomb. Så nu ska den här gruppen som egentligen inte har någon som helst befogenhet ge sig ut på gator och torg i jakt på kvinnor som inte följer regimens korkade lagar.
Allt självklart på order av Ahmadinejad och den ”andlige” ledaren Khamenei, som på avstånd kan se hur denna ”frivilligorganisation” öppet misshandlar kvinnor som dem anser uppträder eller klär sig ”omoralisk”. På så sätt kan Ahmadinejad och Khamenei sprida skräck utan att själva direkt bli inblandade….
Men nu har regimen fått nog, Ansar-e Hezbollah kallar utvecklingen för västerländsk kulturimperialism och säger att den är farligare än detoneringen av en atombomb. Så nu ska den här gruppen som egentligen inte har någon som helst befogenhet ge sig ut på gator och torg i jakt på kvinnor som inte följer regimens korkade lagar.
Allt självklart på order av Ahmadinejad och den ”andlige” ledaren Khamenei, som på avstånd kan se hur denna ”frivilligorganisation” öppet misshandlar kvinnor som dem anser uppträder eller klär sig ”omoralisk”. På så sätt kan Ahmadinejad och Khamenei sprida skräck utan att själva direkt bli inblandade….
lördag, november 12, 2005
mer trubbel för Ahmadineajd...
Ahmadinejad och landets konservativa falang blir allt mer nervösa. De konservativas ”återkomst” och fullständiga maktövertagande efter några år av ”reform politik” har kommit att bli ett fiasko. Regimen och Khameneis pojkar har haft det oerhört svårt att förvalta makten på det sätt dem ville och hade tänkt sig. Regimen har försökt att införa en del reformer och slagit stort på propaganda trumman med stora organiserade demonstrationer och löften från presidenten, men det är inte mycket som har fungerat.
Under Khatamis presidentskap så kunde de konservativa skylla landets ekonomiska och sociala situation på reformisterna, trots att det var dem som genom den ”andlige” ledaren hade den yttersta makten. Men med en ”reformistisk” president, så kunde de distansera sig från allt det negativa.
Men i och med interna maktkonflikter inom regimen blev Khamenei till slut tvungen att träda fram på scenen och visa vem det är som bestämmer. Detta har lett till att det har varit svårare för regimen att anklaga andra för sina misslyckanden, även om Ahmadinejad regering i allra högsta grad gör sitt bästa för att hitta syndabockar.
Under de snart fem månader som Khamenei falangen haft all makt så har situationen i landet förvärrats, relationerna med omvärlden och ekonomin är sämre än på många år. Över två miljoner människor är arbetslösa och budgetunderskottet ligger på svindlande 9 biljoner Toman, trots det höga oljepriset. Kapitalflykten, under Ahmadinejads presidentskap har varit enorm, man beräknar att nästan 10 000 företag har flyttat all eller en stor del av sitt kapital utomlands. IMF rapporterade nyligen att landet förlorar humankapital till ett värde av 11 miljarder dollar varje år när ca: 150 – 180 tusen Iranier med universitetsutbildning lämnar landet.
Men problemen är svårare och djupare än så, nästan 70 % av landet 70 miljoner är under 30 år. En överväldigande majoritet av dessa kräver demokratiska reformer och har väldigt liten respekt för mullorna och här är stödet för Khamenei och Ahmadinejad minimal. Detta är oerhört pinsamt för regimen eftersom det var den här generationen som skulle vara revolutionens produkt, det var dom som skulle offra sig, försvara och sprida Khomeinis ideologi. Men istället tar allt fler unga avstånd från mullorna och religionen.
Det är detta som är Khameneis och mullornas största problem, regimens hårdare tag mot det som de benämner ”omoraliska aktiviteter” visar bara hur svårt dem har att hantera situationen. Förmodligen är situationen ur kontroll och det är detta som till slut kommer att fälla regimen.
Under Khatamis presidentskap så kunde de konservativa skylla landets ekonomiska och sociala situation på reformisterna, trots att det var dem som genom den ”andlige” ledaren hade den yttersta makten. Men med en ”reformistisk” president, så kunde de distansera sig från allt det negativa.
Men i och med interna maktkonflikter inom regimen blev Khamenei till slut tvungen att träda fram på scenen och visa vem det är som bestämmer. Detta har lett till att det har varit svårare för regimen att anklaga andra för sina misslyckanden, även om Ahmadinejad regering i allra högsta grad gör sitt bästa för att hitta syndabockar.
Under de snart fem månader som Khamenei falangen haft all makt så har situationen i landet förvärrats, relationerna med omvärlden och ekonomin är sämre än på många år. Över två miljoner människor är arbetslösa och budgetunderskottet ligger på svindlande 9 biljoner Toman, trots det höga oljepriset. Kapitalflykten, under Ahmadinejads presidentskap har varit enorm, man beräknar att nästan 10 000 företag har flyttat all eller en stor del av sitt kapital utomlands. IMF rapporterade nyligen att landet förlorar humankapital till ett värde av 11 miljarder dollar varje år när ca: 150 – 180 tusen Iranier med universitetsutbildning lämnar landet.
Men problemen är svårare och djupare än så, nästan 70 % av landet 70 miljoner är under 30 år. En överväldigande majoritet av dessa kräver demokratiska reformer och har väldigt liten respekt för mullorna och här är stödet för Khamenei och Ahmadinejad minimal. Detta är oerhört pinsamt för regimen eftersom det var den här generationen som skulle vara revolutionens produkt, det var dom som skulle offra sig, försvara och sprida Khomeinis ideologi. Men istället tar allt fler unga avstånd från mullorna och religionen.
Det är detta som är Khameneis och mullornas största problem, regimens hårdare tag mot det som de benämner ”omoraliska aktiviteter” visar bara hur svårt dem har att hantera situationen. Förmodligen är situationen ur kontroll och det är detta som till slut kommer att fälla regimen.
mer problem för Ahmadinejad...
Det Iranska parlamentet som med överväldigande stor majoritet består av konservativa hökar lojala till landets ”andlige” ledare Khamenei och hans knähund Ahmadinejad har nu börjat ifrågasätta presidentens ekonomiska politik.
När Ahmadinejad träffade ett gäng av landets mest inflytelserika parlamentsledamöter så fick han höra att han bara har till mitten av januari på sig att styra upp landet ekonomi. Har inte läget förbättrats så kommer parlamentet att göra allt i sin makt för att själva ta över situationen. Den här varningen kommer inte direkt från parlamentet som egentligen är maktlös, däremot så kommer den från Khamenei som hotar via ombud. Och som vill göra det känt att han inte är nöjd med hur Ahmadinejad har skött landets ekonomiska politik hittills.
När Ahmadinejad träffade ett gäng av landets mest inflytelserika parlamentsledamöter så fick han höra att han bara har till mitten av januari på sig att styra upp landet ekonomi. Har inte läget förbättrats så kommer parlamentet att göra allt i sin makt för att själva ta över situationen. Den här varningen kommer inte direkt från parlamentet som egentligen är maktlös, däremot så kommer den från Khamenei som hotar via ombud. Och som vill göra det känt att han inte är nöjd med hur Ahmadinejad har skött landets ekonomiska politik hittills.
Problem 1 för Ahmadinejad...
Presidenten Ahmadinejad åkte på ännu en stjärnsmäll inför parlamentet när hans andra kandidat till regeringens kanske viktigaste post, oljeminister, drog tillbaka sin kandidatur. Ahmadinejad hade nominerat Sadegh Mahsouli en person med inte några som helst kunskaper om oljebranschen. Men däremot med bakgrund i landets revolutionsgarde tillsammans med Ahmadinejad.
Mahsouli tvingades att dra tillbaka sin kandidatur efter en utfrågning av parlamentets energiutskott, men det var inte Mahsoulis okunskap om oljebranschen som fällde honom. Utan hans bakgrund som en av landets rikaste män, han har gjort sig en förmögenhet på att köpa hus billigt och sälja dem dyrt.
När utskottet ifrågasatt Mahsoulis levnadsstandard så valde han att glorifiera sig själv genom att citera Khomeini. Citatet Mahsouli stödde sig på var när Khomeini sa att han var emot ”The spirit of living in palaces, not actually living in them”.
Men parlamentet godtog inte Mahsoulis försök att förklara sig och krävde att presidenten omedelbart skulle ta tillbaka Mahsoulis nominering och att presidenten skulle få svårt att få igenom sin nominering. Men Ahmadinejad
Mahsouli tvingades att dra tillbaka sin kandidatur efter en utfrågning av parlamentets energiutskott, men det var inte Mahsoulis okunskap om oljebranschen som fällde honom. Utan hans bakgrund som en av landets rikaste män, han har gjort sig en förmögenhet på att köpa hus billigt och sälja dem dyrt.
När utskottet ifrågasatt Mahsoulis levnadsstandard så valde han att glorifiera sig själv genom att citera Khomeini. Citatet Mahsouli stödde sig på var när Khomeini sa att han var emot ”The spirit of living in palaces, not actually living in them”.
Men parlamentet godtog inte Mahsoulis försök att förklara sig och krävde att presidenten omedelbart skulle ta tillbaka Mahsoulis nominering och att presidenten skulle få svårt att få igenom sin nominering. Men Ahmadinejad
torsdag, november 10, 2005
snart tillbaka i normalfart...
Är tyvärr bortrest under denna vecka, så bloggandet ligger lite på is. Det är väldigt mycket som händer i Iran just nu, Ahmadinejad verkar ha stora problem på flera fronter just nu. Men återkommer om allt om några dagar....
Guardian: The rash revolutionary
Like a speed-crazed driver of a Paykan - the anachronistic Hillman Hunter prototype that remains king of Iran's roads - Mahmoud Ahmadinejad is steering his country in a reckless fashion, without due care for oncoming traffic or blind bends, and as with the ageing saloon car, there is no guarantee that the engine of the Iranian state is equipped to take such rough handling.
The number of heedless political risks taken by Iran's fundamentalist president seems to grow by the day. So too does the sensation of a cataclysmic accident waiting to happen.
In the space of six days during the past fortnight, Mr Ahmadinejad provoked a tidal wave of international condemnation by calling for Israel to be "wiped off the map" before raising diplomatic temperatures from incandescent to white heat levels with a purge of Iranian foreign service personnel that saw 40 ambassadors and senior officials sacked at once. Meanwhile, his government stridently asserts its right to develop a nuclear programme when the International Atomic Energy Agency is edging closer to referring Iran to the UN security council.
It is hardly a textbook demonstration of politics as the art of the possible. But like his religiously devout US counterpart, who once dismissed President Bush the elder as the wrong father from whom to seek strength in times of crisis, Mr Ahmadinejad's actions are drawn from an inspiration far transcending mundane political realities.
To his compatriots, the president's iconoclastic exploits on the global stage aren't the half of it. Of more immediate concern here are his actions at home, which yield no quarter to political convention or constructive criticism.
The high-velocity collision invited by this approach was narrowly averted today when Mr Ahmadinejad's nomination for the key oil ministry, Sadeq Mahsouli, withdrew his candidacy just hours before it went to a parliamentary vote. Even in a parliament dominated by religious conservatives nominally supportive of his fundamentalist agenda, the president's nominee had appeared to be heading for almost certain rejection after being dismissed as an unqualified crony with no knowledge of the oil industry. Having already had his original choice rejected on the same grounds, today's 11th hour retreat may yet sound the death knell to Mr Ahmadinejad's goal of using Iran's oil wealth to help the poor and reduce inequality.
The president's economic agenda is already in trouble. The anticipated capital flight, feared as a consequence of his election, has come to pass and investment has plummeted. With financial markets alarmed by his call for interest rate cuts by decree in the face of rising inflation, the Tehran stock exchange has plunged 25% in the past four months. Mr Ahmadinejad, noted for his fierce temper and rudeness towards aides, reportedly told a recent cabinet meeting that the problems could be solved "if they allowed us to execute two or three individuals".
It has not come to that yet. But last week the heads of six leading banks received the ambassadorial treatment when they were summarily replaced by men hand-picked by the Ahmadinejad government.
With his unsurpassed revolutionary credentials, it is perhaps not surprising that the new man in Tehran is not a believer in continuity.
What is striking, however, is that, like George W eschewing the guidance of his biological father, Mr Ahmadinejad seems to take his cue from somewhere other than the expected source.
Rather than show unstinting loyalty to Iran's supreme leader, Ayatollah Ali Khamenei, the president is said to be under the spell of Ayatollah Mohammad Taghi Mesbah-Yazdi, an ultra-hardliner espousing total isolation from the west. Some observers think Mr Ahmadinejad and his followers believe Mr Mesbah-Yazdi would make a better supreme leader than Mr Khamenei, a conviction that could have profound implications for the future of the country's Islamic power structure.
Behind this opaque window of deftly shifting loyalties lurks another influential figure, a Karl Rove character, although the parallels are inexact. Mojtaba Hashemi Samareh, a devotee of Mr Mesbah-Yazdi, is Mr Ahmadinejad's de facto chief of staff and bestrides his government. In contrast to his brusque approach to other associates, the president treats Mr Samareh with reverential respect, standing behind him diffidently at prayers.
Mr Samareh is notoriously publicity shy, but his past role in Iran's foreign ministry shines the brightest light of all on the country's new approach to diplomacy and the outside world. During the early 90s, Mr Samareh was director of the ministry's placements office, affording him a big say over who got plum foreign postings and almost dictatorial powers over how they behaved once they got them.
According to Iranian website Rooz Online, Mr Samareh composed a training programme called The Psychology of the Infidels, which provided insights on how to trap staff and the use of sex in procuring information or intelligence.
Particularly arresting was his notion of the model Islamic diplomat.
In Mr Samareh's view, this was the very antithesis of the well-groomed urbane socialite found in embassies the world over. A corrupted Iranian diplomat was one who wore perfectly creased trousers and polished, lace-up shoes and who smiled at strangers. Smart shoes and trousers were a sign of insufficient commitment to prayer and of being seduced by "royalty". Only shoes that were bent at the back and easily removable for prayer would do. Smiling at strangers was a "western" habit bespeaking weakness to foreign visitors who should be assumed to be spies.
In a world where appearance and human interaction mean so much, it is a disquietingly eccentric set of values. And its shaper is the back-seat driver in President Ahmadinejad's Paykan as it continues its white-knuckle ride to no one quite knows where.
The number of heedless political risks taken by Iran's fundamentalist president seems to grow by the day. So too does the sensation of a cataclysmic accident waiting to happen.
In the space of six days during the past fortnight, Mr Ahmadinejad provoked a tidal wave of international condemnation by calling for Israel to be "wiped off the map" before raising diplomatic temperatures from incandescent to white heat levels with a purge of Iranian foreign service personnel that saw 40 ambassadors and senior officials sacked at once. Meanwhile, his government stridently asserts its right to develop a nuclear programme when the International Atomic Energy Agency is edging closer to referring Iran to the UN security council.
It is hardly a textbook demonstration of politics as the art of the possible. But like his religiously devout US counterpart, who once dismissed President Bush the elder as the wrong father from whom to seek strength in times of crisis, Mr Ahmadinejad's actions are drawn from an inspiration far transcending mundane political realities.
To his compatriots, the president's iconoclastic exploits on the global stage aren't the half of it. Of more immediate concern here are his actions at home, which yield no quarter to political convention or constructive criticism.
The high-velocity collision invited by this approach was narrowly averted today when Mr Ahmadinejad's nomination for the key oil ministry, Sadeq Mahsouli, withdrew his candidacy just hours before it went to a parliamentary vote. Even in a parliament dominated by religious conservatives nominally supportive of his fundamentalist agenda, the president's nominee had appeared to be heading for almost certain rejection after being dismissed as an unqualified crony with no knowledge of the oil industry. Having already had his original choice rejected on the same grounds, today's 11th hour retreat may yet sound the death knell to Mr Ahmadinejad's goal of using Iran's oil wealth to help the poor and reduce inequality.
The president's economic agenda is already in trouble. The anticipated capital flight, feared as a consequence of his election, has come to pass and investment has plummeted. With financial markets alarmed by his call for interest rate cuts by decree in the face of rising inflation, the Tehran stock exchange has plunged 25% in the past four months. Mr Ahmadinejad, noted for his fierce temper and rudeness towards aides, reportedly told a recent cabinet meeting that the problems could be solved "if they allowed us to execute two or three individuals".
It has not come to that yet. But last week the heads of six leading banks received the ambassadorial treatment when they were summarily replaced by men hand-picked by the Ahmadinejad government.
With his unsurpassed revolutionary credentials, it is perhaps not surprising that the new man in Tehran is not a believer in continuity.
What is striking, however, is that, like George W eschewing the guidance of his biological father, Mr Ahmadinejad seems to take his cue from somewhere other than the expected source.
Rather than show unstinting loyalty to Iran's supreme leader, Ayatollah Ali Khamenei, the president is said to be under the spell of Ayatollah Mohammad Taghi Mesbah-Yazdi, an ultra-hardliner espousing total isolation from the west. Some observers think Mr Ahmadinejad and his followers believe Mr Mesbah-Yazdi would make a better supreme leader than Mr Khamenei, a conviction that could have profound implications for the future of the country's Islamic power structure.
Behind this opaque window of deftly shifting loyalties lurks another influential figure, a Karl Rove character, although the parallels are inexact. Mojtaba Hashemi Samareh, a devotee of Mr Mesbah-Yazdi, is Mr Ahmadinejad's de facto chief of staff and bestrides his government. In contrast to his brusque approach to other associates, the president treats Mr Samareh with reverential respect, standing behind him diffidently at prayers.
Mr Samareh is notoriously publicity shy, but his past role in Iran's foreign ministry shines the brightest light of all on the country's new approach to diplomacy and the outside world. During the early 90s, Mr Samareh was director of the ministry's placements office, affording him a big say over who got plum foreign postings and almost dictatorial powers over how they behaved once they got them.
According to Iranian website Rooz Online, Mr Samareh composed a training programme called The Psychology of the Infidels, which provided insights on how to trap staff and the use of sex in procuring information or intelligence.
Particularly arresting was his notion of the model Islamic diplomat.
In Mr Samareh's view, this was the very antithesis of the well-groomed urbane socialite found in embassies the world over. A corrupted Iranian diplomat was one who wore perfectly creased trousers and polished, lace-up shoes and who smiled at strangers. Smart shoes and trousers were a sign of insufficient commitment to prayer and of being seduced by "royalty". Only shoes that were bent at the back and easily removable for prayer would do. Smiling at strangers was a "western" habit bespeaking weakness to foreign visitors who should be assumed to be spies.
In a world where appearance and human interaction mean so much, it is a disquietingly eccentric set of values. And its shaper is the back-seat driver in President Ahmadinejad's Paykan as it continues its white-knuckle ride to no one quite knows where.
måndag, november 07, 2005
Ahmadinejads radikala utrikespolitik...
För någon dag sen så skrev vi om hur Ahmadinejad har börjat sparka och göra sig av med de diplomater som han inte gillade. Men stiuationen ser ut att vara allvarligare än så. Kazem Jalali talesman för parlamentets säkerhet och utrikespolitiska utskott sa nyligen att Presidenten Ahmadinejad vill sparka närmare 40 av landets ambassadörer runt om i världen.
Efter Ahmadinejads Israel tal så uttryckte en del av landets ambassadörer sitt missnöje över Ahmadinejad och menade att hans uttalanden har skadat landets utrikespolitik. Detta gör att Ahmadinejad kallar hem sina ambassadörer för ”konsultationer” men på plats istället för diskussion får de alla veta att de fått sparken. Mannen bakom Ahmadinejads beslut att kicka landets ambassadörer är Mojtaba Samareh, han har tidigare anklagat landets diplomater för att vara dåliga muslimer och det verkar som om hans enfaldiga anklagelser har bitit på hans nära vän Ahmadinejad.
De sparkade diplomaterna var professionella diplomater som försökte att komma runt presidentens utrikespolitik. En del av dessa sparkade diplomater och ambassadörer anses ha spelat en stor och konstruktiv roll i förhandlingarna med EU om landets urananrikningsprogram. Ahmadinejad banar nu vägen för en mer extrem och fanatisk utrikespolitik...
Efter Ahmadinejads Israel tal så uttryckte en del av landets ambassadörer sitt missnöje över Ahmadinejad och menade att hans uttalanden har skadat landets utrikespolitik. Detta gör att Ahmadinejad kallar hem sina ambassadörer för ”konsultationer” men på plats istället för diskussion får de alla veta att de fått sparken. Mannen bakom Ahmadinejads beslut att kicka landets ambassadörer är Mojtaba Samareh, han har tidigare anklagat landets diplomater för att vara dåliga muslimer och det verkar som om hans enfaldiga anklagelser har bitit på hans nära vän Ahmadinejad.
De sparkade diplomaterna var professionella diplomater som försökte att komma runt presidentens utrikespolitik. En del av dessa sparkade diplomater och ambassadörer anses ha spelat en stor och konstruktiv roll i förhandlingarna med EU om landets urananrikningsprogram. Ahmadinejad banar nu vägen för en mer extrem och fanatisk utrikespolitik...
Inga nya utländska investeringar i Iran...
Enligt en av regimens tidningar så har investeringarna i landet minskat med hela 50 % det här året jämfört med förra året. Även om det finns någon exakt statistik i Iran över investeringar i landet så är skillnaden i år jämfört med alla andra år att det nu för första gången inte kommit in några nya investeringar från utlandet.
fredag, november 04, 2005
Stödjer Grön ungdom fortfarande terrorister?
Efter gårdagens pinsamma uttalande från Grön ungdoms språkrör Elina Åberg om hennes stöd till terroristorganisationen Folkets mujahedin, så vill hon enligt dagens upplaga av SVD "inte uttala sig om organisationen".
Elina borde veta bättre. Organisationen Folkets mujahedin har legat bakom en rad kallblodiga mord, däribland på fyra amerikanska tjänstemän innan den islamiska revolutionen.
Organisationen Human rights watch har intervjuat avhoppade medlemmar från sektorganisationen som vittnat om tortyren och trakasserierna som drabbat de efter avhoppen.
Listan på grymheter som organisationen gjort och gör mot sina egna medlemmar kan göras lång. Medlemmar i Folkets mujahedin är kända för att vara skickliga retoriker och har i många fall lurat och fört politiker i Sverige men också i andra länder bakom ljuset. Elina Åberg är det senaste offret.
Men vad som förvånar är hennes tveksamma ställning efter det klantiga uttalandet.
Hur är det med demokratisynen Grön ungdom?
Elina borde veta bättre. Organisationen Folkets mujahedin har legat bakom en rad kallblodiga mord, däribland på fyra amerikanska tjänstemän innan den islamiska revolutionen.
Organisationen Human rights watch har intervjuat avhoppade medlemmar från sektorganisationen som vittnat om tortyren och trakasserierna som drabbat de efter avhoppen.
Listan på grymheter som organisationen gjort och gör mot sina egna medlemmar kan göras lång. Medlemmar i Folkets mujahedin är kända för att vara skickliga retoriker och har i många fall lurat och fört politiker i Sverige men också i andra länder bakom ljuset. Elina Åberg är det senaste offret.
Men vad som förvånar är hennes tveksamma ställning efter det klantiga uttalandet.
Hur är det med demokratisynen Grön ungdom?
Mullorna kastar sten i glashus...
Mullornas representant i FN: s kommitté för mänskliga rättigheter Mostafa Alaee kritiserade Kanada för dess “brott mot de mänskliga rättigheterna”. Kritiken framfördes inför FN:s generalförsamling i onsdags.
Enligt regimen ska Alaee ha presenterat en rad olika dokument för att bevisa att Kanada under lång tid brutit mot de mänskliga rättigheterna. Alaee anklagade bland annat de kanadensiska myndigheterna för försvinnandet av 500 kanadensiska kvinnor under de senaste åren.
Anledningen till denna fars är att den kanadensiska regeringen lagt fram en resolution till generalförsamlingen där man kräver att regimen ska prickas för kränkningar och brott mot de mänskliga rättigheterna.
Kanada har också tidigare lagt fram liknande resolutioner mot Iran, och 2004 gick generalförsamlingen på Kanadas linje och prickade regimen. En stor prestigeförlust för Khatami och mullorna. Så regimens senaste tilltag är bara ett patetiskt försök att smutskasta den kanadensiska regeringen och stoppa den kommande resolutionen.
Enligt regimen ska Alaee ha presenterat en rad olika dokument för att bevisa att Kanada under lång tid brutit mot de mänskliga rättigheterna. Alaee anklagade bland annat de kanadensiska myndigheterna för försvinnandet av 500 kanadensiska kvinnor under de senaste åren.
Anledningen till denna fars är att den kanadensiska regeringen lagt fram en resolution till generalförsamlingen där man kräver att regimen ska prickas för kränkningar och brott mot de mänskliga rättigheterna.
Kanada har också tidigare lagt fram liknande resolutioner mot Iran, och 2004 gick generalförsamlingen på Kanadas linje och prickade regimen. En stor prestigeförlust för Khatami och mullorna. Så regimens senaste tilltag är bara ett patetiskt försök att smutskasta den kanadensiska regeringen och stoppa den kommande resolutionen.
Khamenei värvar martyrer..
En vecka efter Ahmadinejads uppmaning till Israels utplåning så öppnar ”Defense Squadron of the Global Movement of Martyrdom” att dem nu kommer att börja rekrytering av ”frivilliga martyrer” till olika uppdrag. Rekryteringen kommer att ske i en av Teherans moskéer under en bön ledd av Khamenei. Organisationen påstår att dem hittills värvat närmare 40 000 blivande ”martyrer” och har 3 enheter redo för uppdrag.
torsdag, november 03, 2005
Regimen hyllar ockupationen av den amerikanska ambassaden 1979..
Regimen hyllar nu ockupationen av den amerikanska ambassaden i Teheran den 4:e November 1979, där ambassadpersonal hölls som gisslan av regimen i 444 dagar. Parlamentets talesman Gholam Ali Haddad Adel sa bland annat: ”The takeover of the US embassy in Tehran…. shattered the false image of US invincibility in the eyes of the world, the process of destruction continuing up to today”.
Haddad Adel sa också att regimen kommer att fira dagen på samma sätt som tidigare år genom att demonstrera på den plats där den amerikanska ambassaden låg 1979. Han hoppades också att resten av världen skulle sluta upp bakom regimen och demonstrera utanför Amerikanska ambassader runt om i världen.
Haddad Adel sa också att regimen kommer att fira dagen på samma sätt som tidigare år genom att demonstrera på den plats där den amerikanska ambassaden låg 1979. Han hoppades också att resten av världen skulle sluta upp bakom regimen och demonstrera utanför Amerikanska ambassader runt om i världen.
Ahmadinejad förbjuder all utländskfilm...
En grupp av mullor led av presidenten Ahmadinejad förbjöd förra veckan all utländskfilm i ett försök att ”utplåna västländsk inflytande”. De element som tydligen upprörde Ahmadinejad mest i de ”västerländska filmerna” var saker som alkohol, droger, liberalism och feminism.
Förbjudet lär inte spela någon större roll eftersom den svarta marknaden är så utbredd i Iran, förbjudet kommer också att ha väldigt liten effekt för landets biografer eftersom det ändå är få utländska filmer som visas på grund av landets censur lagar.
Förbjudet ingår i Ahmadinejads kampanj mot ”Västs kulturella invasion” och i ett försök att få iranierna att gå tillbaka till början av revolutionen, en tid som Ahmadinejad romantiserat som en tid utpräglad av ”renhet”.
Men Ahmadinejads försök är dömt att misslyckas eftersom över hälften av Irans 70 miljoner invånare är under 30. Människor som under många år genom filmer, musik och parabol-tv haft tillgång till västerländskkultur. Trots att paraboler är förbjudna är det många som fortfarande har dem, och den svarta marknaden är översvämmat av film och musik som är förbjudna av regimen.
Förbjudet lär inte spela någon större roll eftersom den svarta marknaden är så utbredd i Iran, förbjudet kommer också att ha väldigt liten effekt för landets biografer eftersom det ändå är få utländska filmer som visas på grund av landets censur lagar.
Förbjudet ingår i Ahmadinejads kampanj mot ”Västs kulturella invasion” och i ett försök att få iranierna att gå tillbaka till början av revolutionen, en tid som Ahmadinejad romantiserat som en tid utpräglad av ”renhet”.
Men Ahmadinejads försök är dömt att misslyckas eftersom över hälften av Irans 70 miljoner invånare är under 30. Människor som under många år genom filmer, musik och parabol-tv haft tillgång till västerländskkultur. Trots att paraboler är förbjudna är det många som fortfarande har dem, och den svarta marknaden är översvämmat av film och musik som är förbjudna av regimen.
"Keep these namnes in mind"...
En tidning ägd av Irans “andlige ledare” Khamenei publicerade igår en rad namn på personer som fördömt Ahmadinejads “anti-zionim” tal under rubriken ”Keep these namnes in mind”.
I artikeln kunde man läsa: "All Muslims, especially those who are the authorities of the Islamic regime of Iran must keep the names of these inferior creatures in mind.”
Namnen som publicerades var; Kofi Anan, en rad ledare inom EU och vatikanen, den Italienske utrikesministern Franco Fini, den turkiske premiärministern, USAs representanthusets talesman Denis Hastert m.m.
I texten så hotade man med att ”konfrontera” dem som tagit ställning mot Ahmadinejad.
I artikeln kunde man läsa: "All Muslims, especially those who are the authorities of the Islamic regime of Iran must keep the names of these inferior creatures in mind.”
Namnen som publicerades var; Kofi Anan, en rad ledare inom EU och vatikanen, den Italienske utrikesministern Franco Fini, den turkiske premiärministern, USAs representanthusets talesman Denis Hastert m.m.
I texten så hotade man med att ”konfrontera” dem som tagit ställning mot Ahmadinejad.
onsdag, november 02, 2005
290 demonstrationer i Iran under oktobermånad...
Under oktober månad så hölls det över 290 demonstrationer och strejker runt om i Iran. Olika arbetarföreningar stod för merparten av demonstrationerna runt 140 stycken och medan studentrörelsen arrangerade 94 demonstrationer mot regimen.
Fler än 450 demonstranter och oppositionella har gripits av regimen under oktobermånad.
Totalt har det hållits över 1800 demonstrationer i Iran, merparten har varit direkt i opposition mot regimen medans andra har varit protester mot det sociala och ekonomiska läget i landet.
Fler än 450 demonstranter och oppositionella har gripits av regimen under oktobermånad.
Totalt har det hållits över 1800 demonstrationer i Iran, merparten har varit direkt i opposition mot regimen medans andra har varit protester mot det sociala och ekonomiska läget i landet.
Regimen hotar med att inta Storbrittaninens ambassad..
Regimens studentförbund “The Association of Union of Islamic Students of Iranian Universities” har gått ut med en varning till Tony Blairs regering. Man hotar nu med att inta och ockupera Storbrittaninens ambassad i Tehran om inte Storbritannien slutar med att lägga sig i landets interna affärer.
Hotet kommer inför firandet av ockuperingen av den Amerikanska ambassaden i Tehran som ägde rum den 4 november 1979 och som resulterade i ett 444 dagar långt gisslandrama. Där Irans nuvarande president Ahmadinejad misstänks ha varit en av kidnapparna.
I uttalandet kunde man läsa bland annat: “We warn brutal and slavish regimes such as the British government to stop their evil mischief before the violent fires of the Muslim nation burn you, or else you will face consequences similar to the capture of the den of American spies.”
Hotet kommer inför firandet av ockuperingen av den Amerikanska ambassaden i Tehran som ägde rum den 4 november 1979 och som resulterade i ett 444 dagar långt gisslandrama. Där Irans nuvarande president Ahmadinejad misstänks ha varit en av kidnapparna.
I uttalandet kunde man läsa bland annat: “We warn brutal and slavish regimes such as the British government to stop their evil mischief before the violent fires of the Muslim nation burn you, or else you will face consequences similar to the capture of the den of American spies.”
Kampen över utrikespolitiken...
Kampen inom regimen om landets utrikespolitik har blossat upp på allvar. Presidenten Ahmadinejad har påbörjat en utrensning bland diplomat kåren som hellre driver en mer pragmatisk linje i utrikespolitiken. Bland de första offren tillhör Irans ambassadör i Storbritannien. Ambassadören Seyed Muhammad Hossein Adeli som utsågs till ambassadör av Khatami regeringen så sent som förra året fick igår kicken, landets FN sändebud i Genever Muhammad Reza Alborzi fick också lämna sin post.
I konflikten så kan man hitta två lager, Khamenei/Ahmadinejad lägret som vill driva en mycket hårdare och mer ideologisk linje. Där hoten mot Israel och väst kommer att bli allt mer vanligare samtidigt som landet isolerar sig allt mer och där tillverkningen av kärnvapen är prioritet nummer ett. I det andra lägret hittar man pragmatikerna som Khatami/Rafsanjani som vill bedriva en mer pragmatisk utrikespolitik där regimens handlingar döljs genom olika PR trick.
För någon dag sedan kritiserade Khatami som tillhör pragmatikerna Ahmadinejads ”Israel tal” med att det skadade landet ekonomiskt och politiskt, däremot så sa han ingenting om innehållet i talet. Det beror på att dessa två läger fanatikerna och de s.k. pragmatikerna är i stort överens om ideologin och politikens riktning. Både Rafsanjani och Khatami har själva deltagit under de årliga ”hatfesten” mot Israel (Qods day), och båda har också under sin tid som president slussat ut vapen och resurser för åtskilliga miljarder dollar till terrororganisationer som Hamas, Islamisk Jihad och Hezbollah.
Ahmadinejads utrensning bland diplomater är också en signal till EU inför kommande förhandlingar, att pragmatikerna är borta och att Iran från och med nu kommer att inta en mer aggressiv och ideologisk inställning i förhandlingar. Till detta kan man också lägga till att Ahmadinejad hotat med att åtala Irans förre chefsförhandlare för förräderi, eftersom han inte anses ha "försvarat nationens intresse" tillräckligt väl i de tidigare förhandlingarna med EU länderna över landets kärnvapen program.
I konflikten så kan man hitta två lager, Khamenei/Ahmadinejad lägret som vill driva en mycket hårdare och mer ideologisk linje. Där hoten mot Israel och väst kommer att bli allt mer vanligare samtidigt som landet isolerar sig allt mer och där tillverkningen av kärnvapen är prioritet nummer ett. I det andra lägret hittar man pragmatikerna som Khatami/Rafsanjani som vill bedriva en mer pragmatisk utrikespolitik där regimens handlingar döljs genom olika PR trick.
För någon dag sedan kritiserade Khatami som tillhör pragmatikerna Ahmadinejads ”Israel tal” med att det skadade landet ekonomiskt och politiskt, däremot så sa han ingenting om innehållet i talet. Det beror på att dessa två läger fanatikerna och de s.k. pragmatikerna är i stort överens om ideologin och politikens riktning. Både Rafsanjani och Khatami har själva deltagit under de årliga ”hatfesten” mot Israel (Qods day), och båda har också under sin tid som president slussat ut vapen och resurser för åtskilliga miljarder dollar till terrororganisationer som Hamas, Islamisk Jihad och Hezbollah.
Ahmadinejads utrensning bland diplomater är också en signal till EU inför kommande förhandlingar, att pragmatikerna är borta och att Iran från och med nu kommer att inta en mer aggressiv och ideologisk inställning i förhandlingar. Till detta kan man också lägga till att Ahmadinejad hotat med att åtala Irans förre chefsförhandlare för förräderi, eftersom han inte anses ha "försvarat nationens intresse" tillräckligt väl i de tidigare förhandlingarna med EU länderna över landets kärnvapen program.
tisdag, november 01, 2005
Khamenei försvarar Ahmadinejads tal...
Det är inte bara Ahmadinejad som öppet hotat Israel. Landets ”andlige ledare” och den som såg till att Ahmadinejad fick presidentposten uppmanade igår landets ledare att enat stå upp mot den gemensamme fienden, Israel. Han sade sig också vara övertygad om att staten Israel kommer att störtas.
Khameneis tal var egentligen ett försök att ena de motstridiga viljor och åsikter som finns inom regimen, med att säga att det är regimens plikt att inte falla i ”fiendens” planer och fällor. Khamenei påpekade också att landets tre politiska delar, presidenten, parlamentet och rättsväsendet har samma syn på Israel existens.
Khamenei varnade också Egypten, Saudiarabien och Jordanien för USAs planer. Samtidigt så försvarade han Ahmadinejads Israel tal och menade att omvärldens försvar av Israels för ”skamlig”.
Khameneis tal var egentligen ett försök att ena de motstridiga viljor och åsikter som finns inom regimen, med att säga att det är regimens plikt att inte falla i ”fiendens” planer och fällor. Khamenei påpekade också att landets tre politiska delar, presidenten, parlamentet och rättsväsendet har samma syn på Israel existens.
Khamenei varnade också Egypten, Saudiarabien och Jordanien för USAs planer. Samtidigt så försvarade han Ahmadinejads Israel tal och menade att omvärldens försvar av Israels för ”skamlig”.
Chavez vill försvara Ahmadinejad..
Venezuelas president Hugo Chavez verkar ha fallit för mulla regimens förtryckarapparat. I ett möte med en högtuppsatt tjänsteman från Iranska utrikesdepartementet så sa Chavez enligt Irna, ”[Venezuela] is considering Iran as a model for development would utilize Iran's help in rendering service to people.”
Vidare så sade Chavez att Venezuelas röst mot IAEA resolutionen om Iran var baserad på en ”ömsesidig vänskap”. Enligt Irna sa Chavez också: ”Venezuela is committed to defend Iran whenever the government and nation of Iran wish it to do so”.
Vidare så sade Chavez att Venezuelas röst mot IAEA resolutionen om Iran var baserad på en ”ömsesidig vänskap”. Enligt Irna sa Chavez också: ”Venezuela is committed to defend Iran whenever the government and nation of Iran wish it to do so”.
Polisen slår till mot skyltdockor..
Polisen i den nordöstra staden Bojnourd har nu startat en ny kampanj mot omoralen. Målet den här gången, skyltdockor. Polisen slog till mot 262 affärer och beslagtog 65 stycken skyltdockor.
Skyltdockorna ansågs bryta mot den Islamiska lagarna och de affärer där dockorna beslagtogs kommer att få hålla stängt upp till 90 dagar som straff. Polisen har också beslagtagit en mängd ”vulgära” Cd skivor…
Skyltdockorna ansågs bryta mot den Islamiska lagarna och de affärer där dockorna beslagtogs kommer att få hålla stängt upp till 90 dagar som straff. Polisen har också beslagtagit en mängd ”vulgära” Cd skivor…
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)