Snart kan sanktioner mot Iran bli en verklighet och en del tunga namn inom regimen försöker nu göra sitt bästa med att ta avstånd från presidenten Ahamdinejad och ”den andlige ledaren” Khameneis ”chicken-race” med FN: s säkerhetsråd. När en av regimensmäktigaste män, Akbar Hashemi Rafsanjani, höll ett tal igår sa han bland annat att ”i dagens globaliserade värld är det inte möjligt för Iran att vara en ö isolerad från resten av världen”. Han sa också att Iran borde göra sitt yttersta för att bli medlem i alla stora internationella organ, såsom WTO.
Det här kanske inte låter som någon kritik, men i ett land där alla måste hålla sig till den nuvarande regimlinjen; ”vi klarar oss bäst själva” så är Rafsanjanis tal både kritik och ett försök att ta avstånd från Khamenei och Ahmadinejad inför eventuella sanktioner och valet till Expertrådet.
Rafsanjani som var president mellan 1989-1997 och som oväntat förlorade presidentvalet mot Ahmadinejad förra året är nog den enda personen i regimen som har tillräckligt mycket makt och inflytande för att kunna stå emot Khamenei. Rafsanjani har också oftast stått för en mer pragmatisk utrikespolitik med vilja att samarbeta och normalisera relationer med omvärlden och USA. Spänningen och motsättningarna ökar även inom regimen…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Rafsanjani är väl ännu värre än khamenei eller?
När det kommer till mord, korruption och förtryck så är nog båda gjorda av samma skrot och korn. Men sen är nog Rafasanjani lite mer pragmatisk i utrikespolitiken än vad Khamenei är. Skulle Rafsanjani få bestämma helt själv så skulle nog Irans retorik se annorlunda ut, jag är ganska säker att de terrororganisationer som enbart styrs av regimen, såsom Hezbollah skulle också få order om att hålla sig på mattan och Iran skulle inte anordna några "förintelseförnekar konferenser". Sen tror jag att Rafsanjani vill ha normaliserade relationer med omvärlden och USA, mest för att det är bra för hans miljardimperium.
Sen är Rafsanjani en populist av den värsta sorten, när det var "inne" att vara reformist i Iran så var han det och när det blev dags att återigen bli konservativ så förvandlades han över en natt.
Skicka en kommentar