300 och dum nationalism

Var och såg filmen 300 häromdagen, dels för att jag hört att det var en bra film och dels lite nyfiken över uppståndelsen. Filmen har kritiserats inte bara från regimen men också från en rad exiliranier för att filmen framställer iranier som onda.

Och visst kan man se det så.

Om man är
1) spritt språngande galen.
2) ”dum nationalist”

För det första, man skulle kunna tolka in lite allt möjligt in i den filmen. Är du emot Irak-kriget så kan du komma ut från biosalongen och hävda att filmen är en neokonservativ våt dröm och är du neokonservativ kan du hävda att filmen är ett bevis på det moraliska förfallet i Hollywood osv.

Min personliga teori är att filmen är en konservativ och puritanskt konspiration som ska övertyga alla kids om att disciplin och välansade skägg är bättre än slacking, sex och piercings. Men det får bli en helt annan inlägg, namnlista och medföljande debattartiklar.

Reaktionen från regimen är inte helt oväntat, den tar givetvis varenda möjlighet till att hävda sin utsatthet och trumma på antiamerikanismen. Det som jag stör mig på är när Iranier utanför Iran blir så upphetsade att man startar namnlistor, skriver debattartiklar och tar till sådana brösttoner för att stoppa en film. Det är ett problem! För det visar att en del iranier dels verkar sakna förståelse för vad yttrandefrihet egentligen innebär och dels visar det på ”dum nationalistiska” tendenser.

Jag hejjar på Iran under fotbolls-VM och blir glad när Anja tar guld men jag blir faktiskt inte fullt så upphetsad över att Persien var världens centrum för 2500 år sen och gråter inte på Gustaf II Adolfs dödsdag. Visst det är lite coolt med att Persien dominerade världen, men det stannar där och jag har svårt att hetsa upp mig.

Medan för många så är Irans historia och främst den tiden då Persien sträckte sig över halva jordklotet nästan lika med himmelriket. Historiebeskrivningen från den här tiden hos en del iraniern är oerhört naiv och den här tiden beskrivs som den bästa på jordklotet. Det är som att inget varit så bra som det var då och att inget kommer att bli bättre än det var då. Sen struntar man fullständigt om det är sant eller om det verkligen inte är så att det säkerligen var ett helvete att leva på den tiden. Det är ”dum nationalism”.

”Dum nationalismen” skapar också problem i demokratikampen och den Iranska regimen utnyttjar det till max. ”Dum nationalismen” gör tillexempel att många iranier inte kan tänka sig ett självständigt Kurdistan oftast med den vaga motiveringen om Irans "nationella suveränitet".
Som att Iran verkligen skulle bestå utav en enda ”nation” som verkligen skulle ha så mycket gemensamt.

Jag har hört många sekulära iranier och som kallar sig för demokrater hävda att dem hellre skulle dö och hellre stödjer regimen än tillexempel ser ett självständigt Kurdistan, självstyrande arabisk del eller om USA skulle få för sig att göra en repris av Irak-kriget. Det här utnyttjar givetvis regimen, dels genom att ständigt spela olika etniska grupper mot varandra och använda sig av en nationalistiskretorik som går hem hos en del. Ahmadinejad är ett strålande exempel. I början av sin presidentperiod var Ahmadinejads retorik religiöst nu är den extremt nationalistisk.

För att förtydliga min poäng så kan man jämföra reaktionerna mellan två filmer med samma tema, 300 och Braveheart. Två krigsfilmer med goda hjältar som står emot en stor, ond imperium som vill åt deras mark och frihet. Fast jämförelsen är inte helt korrekt, eftersom den goda killen i Braveheart faktiskt genomgående framställs som en hyvens kille medan Leonidas i 300 är homofobisk, kung över en fascistisk stat, känslomässigt störd och kommer att släppa ut sin son utan kläder mitt i vintern för att dräpa en varg med händerna när sonen fyllt 7 år.

Men hur som helst, jag minns inte att engelsmän upprördes eller skapade namnlistor för att stoppa Braveheart eller menade att filmen framställde engelsmän som onda. Varför då? Jo, en förklarning är att ”dum nationalismen” inte är lika stark hos engelsmännen och att dem har en vettig mått av distans till sin historia. Det trots att Braveheart har en mer realistisk story som man skulle kunna hävda att biopubliken skulle kunna köpa som sann jämfört med 300, där perserna går i krig med en 10-meter lång snubbe som uppenbarligen inte kände smärta, har bödlar med yxor som armar och spartaner som går till krig iklädda minimala toga kalsonger.

Om själva filmen, jo extremt cool och häftig action som bör ses på bio. Ska nog själv försöka se den igen, snart…