Gårdagens händelser var helt regisserade från Khamenei. Ahmadinejad lovar att hålla en presskonferens där de gripna brittiska soldaternas öden eventuellt skulle tas upp. Men på själva presskonferensen som var mer ett tal från Ahmadinejads sida så avslöjar han att soldaterna benådats av Iran som en ”gåva till det brittiska folket”. De femton soldaterna hade alla erkänt och bett om ursäkt och därför kunde regimen släppa dem. Samtidigt säger också regimen att man fått ett brev från Storbritannien där man bett om ursäkt för intrånget samt lovat att aldrig upprepa det.
Jag står fortfarande vid min tes att detta inte var en medveten kidnappning beordrat från högre ort, att det handlar om ett gäng revolutionsgardister som lite på eget bevåg gripit 15 brittiska soldater på vad som de själva ansett vara iransktvatten. För man ska komma ihåg att regimen inte är korkade, den här händelsen har inte direkt stärkt regimens anseende och kort när det kommer till den viktigaste frågan för regimen just nu, atomprogrammet.
Jag ställer mig också skeptisk till påståenden om att regimen skulle ha kidnappat britterna för att få hem de revolutionsgardister som hålls fångna i Irak. Varför riskera ytterligare internationell isolering och spoliera möjligheterna till samtal med EU-länderna för att få hem sex revolutionsgardister som redan suttit fängslade i flera månader och som säkerligen förhörts oändligt många gånger. Att allt det här skulle ha gjorts för att få hem Jalal Sharafi känns inte riktigt trovärdigt.
Jag tror att Khamenei försökt vara så konstruktiv som han kan i att försöka lösa den här konflikten. För han och en rad andra moderata krafter inom regimen insåg att det här inte skulle sluta bra för regimen. Det är bara att se på tonläget, regimen har varit lugn och resonerande samtidigt som Khamenei höll de mest extrema fraktionerna av regimen på mattan, tillexempel fick Ahmadinejad munkavle.
Khamenei har också hållit tyst. Hade han beordrat en kidnappning så hade han givetvis försökt plocka hem poäng på det här men istället har han hållit tyst. Han hade också kunnat tagit åt sig äran för frigivningen men skickade istället fram Ahmadinejad, varför?
Det är inte för att Khamenei inte gillar kameror och att stå på världsscenen, svaret har nog mer med inrikespolitik att göra. Hade Kahmenei själv benådat britterna så hade han kunnat räkna med att bli attackerad av fundamentalisterna för att vika sig för väst. För fundamentalisterna inom regimen så hade det varit helt legitimt för regimen att åtala dessa 15 britter och avrätta dem för att statuera exempel. Så dealen att släppa 15 britter mot en iransk diplomat, Jalal Sharafi, hade varit svårt för Khamenei att sälja.
Nu skickade Khamenei fram Ahmadinejad och fick benådningen att framstå som Ahmadinejads idé och beslut, det här försvårar givetvis läget för fundamentalisterna. För det är ju deras president som står för benådningen och i alldeles lagom distans från Khamenei. ¨
Så nu är britterna frigivna och väntas flyga hem till England om några timmar. Ahmadinejad kommer att få det svårt ett par dagar att sälja det här till fundamentalisterna som backar upp honom. Khamenei sitter nog hemma och pustar ut över att hela den här historien är över och bredvid honom sitter Ali Larijani som nu återupptar arbetet med att få till nya förhandlingar med EU om regimens atomprogram.
Sen tror jag att vi kan förvänta oss ”business as usual” från regimen från och med nu. Den resonerande tonen kommer att försvinna och på fredagsbönen nu på fredag så kommer dem 15 britternas agerande och britternas ”försök till invasion” att fördömas av diverse mullor runt om i landet. Samtidigt som gripandet kommer att ses som en ”seger för Islam och den stolta iranska nationen mot den stora satan och hans anhang”. Eller nåt sånt…
torsdag, april 05, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar