Iran ett av världens farligaste länder för journalister!

Den tredje maj på pressfrihetens dag kom organisationen ”Reportrar utan gränser” ut med sin rapport om pressfriheten runt om i världen. För Iranier runt om i världen är rapporten ingen rolig läsning, 2004 var ett oerhört mörkt år för pressfriheten i Iran. Landet är en av de 10 farligaste platserna för journalister.

Sedan regimen år 2000 började slå stärka sitt grepp om landet har närmare 100 tidningar stängts igen. Journalister hotas eller tas till förhör hos underrättelsetjänsten, ibland sker det regelrätta kidnappningar. Många blir tvingade att köpa tillbaka sin frihet genom att erlägga enorma summor i borgen till regimen, detta innebär ofta att hela familjer skuldsätts. Ett flertal journalister misshandlas och fängslas, enligt ”Reportrar utan gränser” så är Iran mellanösterns största fängelse för journalister.

Det finns en del områden som är extra farliga för journalister att rapportera om, dessa är om regimens relationer med USA, om regimens utveckling av kärnvapen, Islam, religion, moral och även om mullor som själva kritiserat regimen. Regimen startade i slutet av 2004 en kampanj mot en rad journalister i exil, anledningen var för att de ansågs tillhöra en ”Fiende nätverk baserad i Prag” och för samarbete med USA.

Reportrar utan gränser pekar också ut Teherans överåklagare Said Mortazavi som de Iranska journalisternas största fiende. Mortazavi har varnade alla tidningar som spred “osanningar”, han har också hotat alla tidningar som talar om en bojkott mot presidentvalet 17/6 med att de omedelbart kommer att stängas.

Utländska journalister var också tvungna att i förhand berätta om vad de skulle rapportera om och vilka platser de ville besöka för att få inresetillstånd. Därefter har de blivit utsatta för övervakning, Dan DeLuce från den The Guardian slängdes ut ur landet i maj efter att ha åkt till de jordbävningsdrabbade områdena i december 2003, utan att ha rapporterat det till regimen i förväg.

Reportrar utan gränser tar också upp fallet med den kanadensiske fotografen, Zahra Kazemi, som våldtogs och misshandlades till döds i fängelset. Hon arresterades då hon fotograferade familjer utanför Evin fängelset. Regimen försökte under lång tid att dölja orsakerna till Kazemis död, innan man under hård press erkände att hon dött under tortyr. Regimen åtalade den som torterade Kazemi men han friades i juli 2004, efter en rättegång som varade under två dagar.

Nedan följer några av de många journalister som fortfarande sitter i fängelse:

Ensafali Hedayat, arresterades 16/1 och dömdes till 18 månader i fängelse. I slutet av 2004 så hölls han fortfarande fängslad av underrättelsetjänsten trots att familjen betalat borgen för att få honom fri i väntan på han överklagan. Han uppges vara i dålig hälsa.

Siamak Pourzand, 75 år gammal, svårtsjuk och sängliggande har varit fängslad sen 2003. Regimen har vägrat att befria honom trots att han låg i koma tredagar efter sviterna av en hjärtattack. Pourzand har trots sin dåliga hälsa utsatts för tortyr vid flera tillfällen. Han dömdes till åtta års fängelse för att ha ”underminerat statens säkerhet genom att ha kontakter med monarkister och kontra-revolutionära krafter”.

Mohsen Sazgara, dömdes i mars 2004 till ett år i fängelse, men frigavs efter att ha betalat 580 000 euro i väntan på sin överklagan. Bara för att fängslas en vecka efter för att ha ”underminerat den nationella säkerheten”.

Reza Alijani, Hoda Saber, Taghi Rahmani alla medarbetare I tidningen “Omid-e-Zangan” har hållits i fängelse sen juni 2003 utan någon förklarning. Abbas Kakavand, dömdes i juni för att ha “spridit falska nyheter”. Han friades kort därefter efter att ha betalat 11 600 euro i borgen, men väntar fortfarande på sin rättegång.

Fria Iranvänner har tidigare också skrivit om journalisten Akbar Ganji.

Hela rapporten finns att läsa här!