söndag, maj 01, 2005

Gulan Avcis tal vid demonstrationen 20/4!

Det är onsdag eftermiddag och solen skiner över oss alla som samlats på Raoul Wallenbergs torg. Det är inte en slump att vi alla står här idag, nej, idag har både iranier, kurder, israeler, libaneser och många andra samlats här av samma syften och mål.

Vi vill ha fred, vi vill ha demokrati och vi vill ha mänskliga rättigheter i hela mellanöstern. Men detta kan aldrig bli möjligt så länge det finns envåldshärskare, diktaturer och mördare som styr i den delen av världen.

För att demokratin ska kunna göra intåg i Iran, Syrien, Libanon, Turkiet och många andra länder så behöver folket i dessa länder hjälp utifrån. De behöver hjälp av oss som fått leva i frihet och demokrati. De behöver hjälp av det internationella samfundet, men inte bara hjälp i form av att tala diktaturerna till rätta. Utan de behöver verktygen som inte finns i dessa länder.

Men det är inte vårt enda syfte med dagens demonstration, nej, vi har även samlats för att visa vår avsky mot mulla regimen i Iran. Situationen för de tusentals iranska studenter som sitter fängslade i Tehrans Evin- fängelse och andra fängelser runt om i landet har blivit sämre.

Irans diktaturiska Ayatollor fortsätter att stärka sina maktpositioner och kväver Irans befolkning. De mest drabbade och utsatta är just Irans studentrörelse som varit de mest livgivande fenomenen i det iranska samhället på senare år.

Solidariteten med den kämpande studentrörelsen i Iran engagerar nu exiliranier och andra människor runt om i västvärlden, därav mig själv, eftersom att min familj 1980 efter en militärkupp var tvungna att fly från en annan förtryckarregim, nämligen TURKIET. Vårt brott var att vi är kurder och att vi krävde våra mänskliga, nationella och kulturella rättigheter.

De iranska studenternas brott är att de är frihetsälskare som kämpar för en framtid karakteriserad av demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, minoritetsskydd, yttrandefrihet, demonstrationsfrihet, tryck- och pressfrihet och ett samhälle baserad på pluralism.

Jag fick min frihet för 22 år sedan när Sverige tog emot mig och min familj.
Därför är det viktigt för mig att kampen för demokrati och mänskliga rättigheter förs vidare. Därför är det viktigt för mig att iranska studenter, kurder och andra frihetsälskande människor i Iran men också i andra länder i mellersta östern får sina röster hörda, genom oss som lever i demokratiska länder som Sverige.

Därför är det viktigt för mig och frihetsälskande människor att visa omvärlden vilken brutal och totalitär regim Irans befolkning har att göra med. Vilken regim det är som dag för dag förpestar det iranska samhället och brutalt slår ner frihetsälskande människors hopp och tro om framtiden.

Irans president Mohammad Khatami kom till makten i slutet av nittiotalet. Han blev framburen av en stor majoritet frihetsälskande iranier. Men Khatamis löften om reformer uteblev.

Khatami har sen han kom till makten styrts av det iranska Prästerskapet, som genom det mäktiga Väktarrådet har sista ordet. Ayatollernas Väktarråd har i snart 25 år effektivt satt stopp för förändringar som utmanat den extrema tolkning av islams Sharialag som råder i Iran sedan den islamiska revolutionen 1979.

Oppositionella har gett upp hoppet om Khatami. Iranska frihetsälskare har fattat att Khatami aldrig har varit mannen av folket eller kommer bli mannen för folket. Khatami är i själva verket mannen av väktarrådet. Khatami är mannen som flitigt utnyttjat iranier och fört dem bakom ljuset för att breda ut sin egen maktposition.

Det vilar ett stort ansvar på oss moderata muslimer och icke muslimer som levt i frihet i våra nya hemländer att hjälpa mellanösterns frihetsälskare med nödvändiga verktyg så att de kan bygga upp sina civila och demokratiska samhällen. Men ansvaret vilar också på Sverige och det internationella världssamfundet.

Oppositionen mot mullornas makt är idag inte tillräckligt stark och välorganiserad för att kunna få bort den förtryckande regimen och frigöra parlamentet och andra institutioner från Väktarrådets makt. Just därför är omvärldens stöd så viktigt. Genom att stödja de grupper i Iran som arbetar för frihet och demokrati kan omvärlden lämna ett viktigt bidrag till utvecklingen i Mellanöstern.

Därför har vi samlats här idag på Raul Wallenbergs Torg för att ställa tydliga krav på den svenska staten att inte dalta med den iranska förtryckarregimen eller andra diktaturregimer i mellanöstern.

Men vi frihetsälskare har också samlats här idag för att visa vår solidaritet och ge en handräckning till de demokratiska krafterna i Iran och resten av mellanösterns och arabvärldens befolkning som kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter.

Tack för ordet

Gulan Avci
Integrationssamordnare (fp)