Fallet med dem 15 britterna..

Redan samma dag som det blev känt för världen att Iran gripit 15-brittiska flottister för att illegalt tagit sig in på Iranskt territorium skrev jag att det här inte var något som Khamenei beordrat eller ens ville skulle hända. Det blev klarare idag, när utrikesdepartementet tvingades att mildra sin ton, nu handlade det inte så mycket om Irans rätt att arrestera, kvarhålla och åtala britterna utan om att fallet skulle behandlas med ”återhållsamhet och respekt”. Utrikesdepartementet hävdade också att britterna blivit väl omhändertagna och att den brittiska konsulatet kommer att få träffa dem så fort de initiala förhören är avklarade.

Regimen säger också att den vill förhöra de brittiska soldaterna för att se om de ”medvetet eller omedvetet” tagit sig in på iranskt territorium, innan man beslutar vad man kommer att göra med soldaterna.

Samtidigt trycker britterna på och försöker göra vad dem kan för att skruva upp pressen, Blair sa idag att om fallet inte löses med hjälp av diplomati kan britterna bli tvingade att gå in i en ”annan fas”. Det är egentligen ett ganska löjligt hot, för militärtvåld lär nog inte vara ett av alternativen, ekonomiska sanktioner kommer nog inte heller på fråga eftersom varken ryssar eller kineser känner så mycket för 15 brittiska soldater. Lite senare nyanserades ”hotet” från Blair till ett hot om att avslöja bevis, genom att ange GPS, koordinater om var soldaterna befann sig innan de greps. Samtidigt genomförde Storbritanniens allierade, USA sin största krigsövning i den persiska gulfen sen Irak kriget.

Det här är som sagt en soppa som Khamenei vill vara utan just nu. Även om han och regimen säkert funderar på att behålla britterna och försöka byta ut dem mot de revolutionsgardister som amerikanarna grep i Irak för någon månad sen, så inser han att riskerna är större än vinsten. Att få hem 5 revolutionsgardister som säkerligen redan förhört en 100 gånger av amerikanerna är inte så intressant för Khamenei. Däremot inser han att det är viktigt att ha relationer med britterna, även om relationerna inte är bra eller normala så är det viktigt att ha en samtalskanal öppen till landet. För om britterna bestämmer sig för att vägra gå in i nya förhandlingar om Irans atomprogram så kan regimen nog räkna bort EU som samtalspart. Vill inte EU prata med regimen och regimen kommer inte att vilja prata med USA så finns det inga trovärdiga förhandlingsparter kvar, Chvez, Castro och Putin har inte så högt anseende i världen.

Det är också intressant att notera att dagen efter gripandena så ringer Irans chefsförhandlare Ali Larijani, tillika Khameneis högra hand i atomförhandlingarna, upp Javier Solana för att försäkra sig om att EU fortfarande svarar när regimen ringer i telefonen.

Så mitt tips står kvar, britterna kommer att släppas så fort man lyckats komma överens om ett sätt för regimen att ”rädda ansiktet” och inte verka för mesiga på hemma plan.