Regimen expanderar i Syrien och Khatami får fredspris..

Regimen rekryterar i Syrien

Nu hörs det röster från oppositionella Syrier att landets diktator Bashar Assad gett den Iranska regimen fria händer att sprida fundamentalistisk propaganda i landet. Den Iranska regimen ska under den senaste tiden uppmuntrat Alawi och Sunni muslimer att konvertera till Shiaislam i utbyte mot en viss summa pengar, ”hela byar och städer ansluter sig nu till Hezbollahs modell” det i utbyte mot att regimen i Iran bygger skolor och kliniker i städerna.

Khatami får "fredspris"...

Idag fick Irans förre president Mohammed Khatami ta emot ett pris från Skottlands äldsta universitet, St Andrews University, för ”sin insats för att främja dialog mellan civilisationer”. Detta har med rätta upprört en hel del känslor. När en diktaturs hantlangare får ta emot ett fredspris samtidigt som han bär en del av ansvaret för krossandet av en demokratisträvande rörelse i Iran. Med rätta har St Andrews University fått kritik från exil iranier, Israels regering samt en rad studenter och akademiker.

Men nu kommer det fram att Storbritanniens förre utrikesminister Jack Straw uppmuntrade universitetet att bjuda in och ge priset till Khatami. Tydligen ska universitetets rektor ha kontaktat det Brittiska UD och berättat om planerna att bjuda in Khatami till universitet för att undvika att en ”diplomatisk incident”. Straw ska ha reagerat positiv på förslaget och sagt att Storbritannien måste skaffa sig en bättre relation med Iran.

Men det är kanske inte hela sanningen, för här ligger också en del signalpolitik bakom. Att bjuda in Khatami och behandla honom som en statsman ingår i en strategi som västvärlden använt för att bjuda in och uppmuntra de delar av den Iranska regimen som man tror sig kunna förhandla med. Amerikanerna och EU har stundtals försökt använda sig av samma metod mot både Rafsanjani när han var president och ännu mer mot Khatami under hans presidentperiod.

Straw hade nog inte uppmuntrat universitetet att bjuda in Ahmadinejad, men Khatami lyckades i alla fall utåt ge sken av att han var moderat och var villig att göra Iran mer västvänlig. Att bjuda in Khatami och ge honom ett pris sänder signalen till regimen ”väljer ni en mer moderat väg så är ni välkomna in i den internationella gemenskapen”.

Man kan inte säga att strategin är helt dålig, trots att det finns många och starka argument mot. Främst moraliska. Hur kan man i en liberal demokrati uppmuntra, bjuda in och ge ett fredspris till en person som ägnat större delen av sitt liv åt att upprätthålla en brutal diktatur?

Men Jack Straws agerade inte efter några moraliska principer, han försökte ge den Iranska regimen ett hyffsat ”lockande” erbjudande. Följer man Iransk inrikespolitik så ser man hur regimen desperat försöker hitta ”vänner” ute i världen, det närmaste man kommer är Vitryssland, Venezuela och Kuba. För den delen av regimen som består av äregiriga snubbar, som Rafsanjani, är en sådan inbjudan väldigt lockande. Men för den fanatiska delen, såsom Ahmadinejad, så är den nästan en förolämpning, eftersom han anser att omvärlden är alltför dekadent för att han ska vara intresserad. Att Khatami får ett pris i Storbritannien stärker bara Ahmadinejad i hans tro att Khatami är en landsförrädare.