Komar.se; Uttalande om Israel väcker större uppståndelse än förtryck av kurder

I Sverige har mediebevakningen kring Iran och dess ultrakonservativa regim mestadels kretsat kring uttalanden som Irans president gjort rörande Israel. Trots att det dagligen begås brott mot mänskliga rättigheter i Iran så reagerar varken svenska medier eller den svenska regeringen. Däremot har reaktionerna inte låtit vänta på sig när det gäller den iranska presidentens uttalanden om Israel och förintelsen.

Att det internationella samfundet skall reagera när Irans president förnekar förintelsen eller menar att Israel ska ”utplånas” är ett måste. Men den svenska regeringen och det internationella samfundet bör reagera även när den iranska staten systematiskt förtrycker det kurdiska folket, som tar sig uttryck i alltifrån stigmatiserings- och assimileringskampanjer i syfte att utplåna den kurdiska kulturen och det kurdiska språket till avrättningar av förkämpar för den kurdiska saken.

Sveriges utrikesminister blev så upprörd vid ett av tillfällena då Irans president uttalat sig om Israel att hon skickade efter Irans ambassadör i Sverige för ”samtal”. I ett pressmeddelande skrev Freivalds: ”Jag är bestört över uppgifterna om att den iranska presidenten gjort ett uttalande att Israel bör utplånas från kartan”, och tillägger att ”uttalanden som detta är oacceptabla och undergräver de ansträngningarna som görs för att skapa fred i regionen”.

Men den fråga som inställer sig är hur kommer det sig att Freivalds inte reagerade över huvudtaget när det i somras mördades ett tjugotal kurdiska demonstranter och aktivister under den folkliga resningen i östra (iranska) Kurdistan?

Den folkliga resningen i östra Kurdistan utlöstes av att den iranska säkerhetstjänsten, strax innan det iranska presidentvalet, torterade och mördade den unga kurdiske aktivisten Shwana Qadri i staden Mahabad. Därefter bands Shwanas lemlästade kropp fast vid ett fordon och släpades genom Mahabads centrala delar i syfte att skrämma den kurdiska civilbefolkningen till lydnad.

Mordet hade dock den motsatta effekten, kurder i såväl kurdistan som i diasporan reagerade massivt och kraftigt när bilder på Shwanas lemlästade kropp publicerades av olika kurdiska nättidningar.

I hela östra Kurdistan gick man ur husen för att protestera mot förtrycket som den iranska regimen utsätter kurder för. Regimen svarade med brutalt våld, och ett dussintal unga kurder mördades och flera hundra greps, däribland intellektuella, journalister och människorättsaktivister.

Den folkliga resningen varade i över en månad. Den folkliga resningen har dock haft en enorm påverkan på den kurdiska civilbefolkningen i östra Kurdistan och vi kan än idag se hur kurdiska ungdomar östra Kurdistan alltjämt protesterar på olika sätt.

Kurdiska organisationer i Sverige bildade i samband med den folkliga resningen en stödkommitté för det kurdiska folket i östra Kurdistan. Stödkommittén, som bestod av ett antal kurdiska partier, ideella kurdiska organisationer och The Nationalities Congress for a federal Iran, anordnade ett antal stora demonstrationer i Sverige och i andra västerländska länder för att försöka bilda opinion för att sätta stopp för den iranska regimens brutala krig mot civilbefolkningen i östra Kurdistan.

Trots upprepade försök från stödkommittén och kurder i Sverige att få den svenska regeringen och media att uppmärksamma de brott som begicks av den iranska regimen i östra Kurdistan, gav detta inget resultat.

Demonstrationerna uppmärksammades endast av TT och Göteborgsposten, då TT skrev en notis på cirka tolv rader där det inte framgick vad den riktiga anledningen för demonstrationerna var, Göteborgsposten likaså.

Frustrationen över att uttalanden från Irans president om Israel väger tyngre än att ett tjugotal kurder mördas under en månad, skapar strak misstro mot svenska medier och den svenska regeringen.

Det är uppenbarligen så att man på UD känner det tryggt att öppet kritisera Iran när det gäller deras ställning gentemot Israel, för Sverige har internationell uppbackning i den frågan, men förtrycket av kurder föranleder inte utrikesministern att kalla Irans ambassadör till ett ”möte” eller skriva pressmeddelanden där utrikesministern uttrycker sin avsky för det våld och förtryck som sker på daglig basis i Kurdistan.

Detsamma gäller svenska medier, då den kurdiska frågan uppenbarligen inte är ”intressant” nog att ta upp, det vill säga om inte CNN eller BBC tar upp den. Man har högre förväntningar på media då den trotts allt till har uppgift att bevaka händelser som är i allmänhetens intresse, och det finns cirka 70 tusen svenska medborgare som är av kurdisk härkomst.

Loghman H Ahmedi