Igår hände något ganska väntat men ändå lite makabert i den amerikanska senaten. Igår när USA reviderade och skulle godkänna sin försvarsbudget så fanns det ett tillägg från senatorn och republikanen Rick Santorum. Santorum hade föreslagit långtgående amerikanska sanktioner mot Iran. Hans förslag hade inneburit hårdare restriktioner mot amerikanska företag som investerar i Iran, lagt till ytterligare 100 miljoner dollar till olika oppositionsgrupper inne i landet samt gett presidenten och Vita Huset 180 dagar för att besluta om de utländska företag som gör affärer i Iran skulle komma att stängas ute från den amerikanska marknaden.
Men Santorums förslag föll igår tackvare ett samarbete mellan Vita Huset och demokraterna i senaten, de flesta republikaner valde ändå att rösta med Santorum men demokratern samt en del republikaner gjorde så att Santorums förslag föll i senaten med siffrorna 54 – 45. Endast fyra demokrater, däribland den förre vicepresident kandidaten Lieberman röstade för förslaget.
Men allt det här har en ganska naturlig förklarning, USA försöker just nu gå på förhandlingslinjen. Hade Santorums förslag gått igenom så hade det förmodligen starkt påverkat USAs förmåga att förhandla med regimen, de ekonomiska incitamenten i förhandlingspaketen hade därmed försvunnit.
Men det finns också historiska paralleller, allt sedan CIA fällde Mossadeq och återinförde Shahen till tronen har det funnits en stor misstänksamhet mot USA i Iran. Man har ibland i Iran tillmät USA en oproportionerlig stor roll och betydelse i den Iranska politiken, även saker som USA inte skulle ha kunnat ha påverka har skyllts på amerikanska administrationer.
Mullorna är inget undantag och är oerhört misstänksamma mot den amerikanska administrationen, samtidigt som anspelningen på den misstänksamheten fungerar hyfsat (fast mycket, mycket sämre än förr) i den inhemska politiken. Det är också därför regimen allt som oftast skyller etniska uppror i Iran på USA eller utländska makter, det handlar inte bara om propaganda utan också om en riktig tro att USA är ute efter att avsätta regimen.
USA har också stundtals spätt på den rädslan, under 90-talet (tror jag att det var) fick republikanen Newt Gingrich igenom ett förslag i den amerikanska kongressen som betydde att USA skulle arbeta för regimskifte i Iran. Det hela var ett ganska urvattnad förslag och som endast var för att positioner Gingrich i den amerikanska politiken, men det skickade signaler till regimen att den var hotad. Varpå den vred upp retoriken och fanatismen ett par snäpp och USAs förhoppningar om närmare band och förhandlingar grusades.
Detta vill Vita Huset nu undvika, man vill ge förhandlingar med regimen en chans och lever på förhoppningen att iaf kunna få igenom en vapenvila med Iran samtidigt som man är nergrävd i Irak.
Man ska dock inte glömma att det här är en STOR seger för regimen, hade regimen direkt sagt nej till USA, EU-3, Ryssland och Kinas förslag så hade nog inte Vita Huset ställts sig lika negativa till Santorum. Hade Santorum vunnit och administrationen genomfört förslaget så hade det varit ett oerhört svårt slag ekonomiskt mot regimen. För det finns få företag som är villiga att välja en marknad styrd av galna fanatiska mullor före den amerikanska. Att regimen väljer att dra ut på förhandlingar och skicka ut tvetydliga signaler syftar just till att vinna liknande segrar.
Men Santorums förslag är inte död ännu, den kan komma upp igen under juli månad. Man ska också komma ihåg att det är val i USA under hösten, leder förhandlingarna med regimen ingenstans har Santorum stora chanser att få igenom sitt förslag.
P.s. en del senatorer däribland (John McCain) kritiserade Santorums förslag för att den inte gått "den rätta vägen" fram till senaten samt att Santorum ville finansiera stödet till oppositionsgrupper genom att ta 100 miljoner dollar från de pengar pentagon krävt för att bekämpa terrorismen i Irak.
lördag, juni 17, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar