Smart av Rice, men så här kommer det att gå..

Idag kom USA: s utrikesminister med ett utspel om att USA kan tänka sig förhandla med regimen om det sker tillsammans med EU-3 och om Iran upphör med anrikningen av uran. USA har under ganska lång tid sökt efter någon i Iran att förhandla med, men man gör det nu öppet och lyckas till och med ställa krav på regimen. Det här är ganska smart, för hur än regimen väljer att göra så kommer den att förlora.

Säger regimen ja, så förlorar den ”cred” i fundamentalist kretsar och Khamenei lär få det hett om öronen från de konservativa mullorna. Det finns inte en chans att Ahamdinejad och Khamenei kommer att vilja förhandla med den ”store satan”. Om regimen skulle gå med på att förhandla med USA så förlorar den lite av sin möjlighet att använda USA som slagträ i den inhemska politiken också. Det är svårt att prata om den ”stora satan” om man själv sitter och förhandlar och fått göra eftergifter för att förhandla med USA. Sen så är Khamenei och regimens högsta önskan att få anrika uran och tillverka A-bomber och därmed göra Iran till en regional stormakt.

Säger regimen nej, så förlorar den mark i propaganda kriget. USA: s utspel visar att den är villig att förhandla och resonera, när regimen säger nej så visar den att man har nåt att dölja. Man bevisar sin egen fundamentalism.

Såhär kommer det att gå:

Just nu i skrivande stund sitter Khamenei och Larijani och funderar på hur man ska bemöta Rice utspel, och så här kommer man att göra. Khamenei låter Ahamdinejad eller någon ur hans kabinett gå ut för att håna och säga nej till Rice erbjudande. Argumenten kommer att vara typ, ”anrikning är den Iranska nationens rättighet” m.m. Därefter får Larijani eller någon annan diplomat i en intervju eller liknande få en fråga om förhandlingar med USA, svaret kommer att bli fylld med ord som ”kanske”, ”eventuellt” och ”om”.

Då är vi tillbaka på ruta ett, USA och EU har ingen aning om det finns någon förhandlingsvillig part och regimen har fördrivit lite mer tid medan USA och EU famlar lite mer i mörkret ovetande om vilken linje den ska ta. Frågan om regimen vill eller inte vill förhandla kommer att debatteras ganska friskt hos Rice och de andra i EU-3.

Men samtidigt är läget lite kaotiskt i Iran, ingen vet riktigt vad som väntar. Det är val till det viktiga ”expertrådet” i höst. Expertrådet har mandat på åtta år och är den instans som bestämmer vem som blir Irans nästa ”andlige ledare”, alltså diktator. Medtanke på att Khamenei är över 70 år gammal så är detta ett oerhört viktigt val, redan i höst bestäms vilken fraktion som nästa ”andlige ledare” kommer att komma ifrån.

Det är också just det här valet och dess speciella karaktär som gör att regimen i Iran inte vill ha sanktioner eller verka allt för hårdföra. Inte ens de konservativa och fundamentalisterna vill gå för långt i rädsla att befolkningen kommer att mobilisera och röstar bort deras chans att tillsätta Mesbah-Yazdi som nästa ”andlige ledare”. I samma osäkra situation sitter de mer ”reforminriktade pragmatikerna”, man vill inte förarga de konservativa genom att framstå som ”USA vänliga” och därmed riskera att få sina kandidater bort sållade av väktarrådet.

Jag gissa på att hela den här såpan kommer att dra ut fram till oktober och eventuellt fram till nästa år tills styrkeförhållandena i Iran är klara.