Ahmadinejad hoppas att kunna vinna över Europa!

Det är inte ofta Ahmadinejad ger intervjuer till journalister och media där han riskerar att kritiseras, så frågan är varför gör han det till den tyska Spiegel? Det finns en rad olika anledningar.

1) Innerst inne tror Ahmadinejad att han kan vinna över folket och ledare i Europa till sin sida. Om hans brev till president Bush var för hemmaopinionen så är den här och liknande intervjuer till för den Europeiska opinionen. Han vill ge sken av att han inte alls är så radikal och fundamentalistisk som han egentligen är, utan mer ge intrycket av att vara en resonlig, filosofisk och principfast politiker. Men allt det här går ju åt skogen så fort han öppnar munnen.

Ahmadinejad tror nog att han kan spela på samma ”anti-amerikansim” som han gör på hemmaplan och i mellanöstern. Förebilden här är kanske Kubas Fidel Castro, som trots sin diktatur har en ganska stor ”fan-club” i Europa, främst bland vänstern. Men han missbedömer två saker;

i) anti-amerikanismen på hemmaplan, som är allt mer döende och irrelevant för befolkningen i Iran.
ii) Hur villiga folket och ledare i Europa är att på grund av anti-amerikanism ta ställning för en diktatur som vill utveckla kärnvapen.

2) Men regimen hoppas att Ahmadinejad kan ”charma” Europa till den grad att den motsätter sig kommande FN sanktioner och bombningar av regimens anrikningsanläggningar. För man är medveten om att USA förmodligen inte ensam kan slå ut regimens anrikningsanläggningar utan hjälp av allierade i Europa.

3) Regimen och Ahmadinejad försöker och just nu lyckas att på ett skickligt sätt spela på EU och USA:s önskan om att ha en förhandlingsvillig part i Iran. Detta verkar vara regimen senaste trick, genom att göra som man gjort så många gånger förut, låtsas vara intresserad av direkta samtal med USA så har man lyckats fördröja och utmanövrera västvärlden. Av någon anledning så verkar det som att USA och EU inte har någon annan plan än att förhandla med en regim som inte vill förhandla. Då kan ett par citat från en f.d. chefsförhandlare som Rowhani, ett dravelfyllt brev eller någon intervju i en tysktidning med Ahmadinejad få EU och USA att hoppas och lätta på trycket.