Den 27/4 beskyllde Per Jönsson, på DN kultur, USA för den Iranska regimens förtryck. Han menade att den ökade trycket från Bush administrationen har lett till att mullorna nu kan använda argument om det yttre hotet från USA för att slå ner på reformrörelsen och fängsla regimkritiker. Det här är precis den falska bild som regimen vill ge omvärlden, därför är det väldigt tråkigt att denna bild också målas upp i svensk press.
Det största felet med Per Jönssons ”analys” är att den inte stämmer med verkligheten, det är egentligen tvärtom, president Bushs hårda linje mot regimen räddar liv. För ungefär en vecka sedan sa Ahmad Jannati, ledare för Väktarrådet, under en fredagsbön att anledningen att de dödsdomar som utfärdats mot demokratikämpar och regimkritiker i Iran ännu inte hade verkställts var för att det inte ”ännu låg i nationens intresse”. Men däremot så gäller domarna fortfarande och de kommer att verkställas så fort den nuvarande situationen förändras.
Jannatis uttalanden betyder kort sagt två saker; Bush regimens hårda linje mot Iran är det som hittills har räddat livet på regimkritikerna i Iran. Mullorna vågar inte verkställa dödsdomarna och väntar på att det internationella trycket först ska avta. Uttalandet är också en varning, att så fort trycket avtar så kommer dödsdomar att verkställas och förtrycket öka.
Per Jönsson tar inte heller hänsyn till att regimen i Iran är en brutal förtryckarapparat, han beskriver Iran som ändå ett relativt fritt land. Han jämför Iran med länder som Saudiarabien och säger att kvinnor ändå får köra bil i Iran. Han pekar på att FNs kommission för mänskliga rättigheter tog bort Iran från sin svarta lista 2002. Men han nämner inte att kommissionen då bestod av länder såsom; Kuba, Sudan, Sierra Leone och Saudiarabien.
Han förstår inte heller sig på det Iranska folket, och dess strävan efter frihet och demokrati. De sista oberoende opinionsundersökningarna i Iran kom ut 2003, innan de förbjöds. Den ena visade att 75 % av befolkningen ville ha goda relationer med USA. Detta mitt under upptakten av Irak kriget och efter USAs befrielse av Afghanistan, alltså när mullorna som aktivast hetsade mot USA. En annan undersökning i juni 2003, alltså efter Irak kriget, visade att bara 13 % av befolkningen var nöjda med det politiska systemet i Iran.
Detta visar att regimens propaganda om den ”yttre fienden” inte fungerar som försvar för mullornas förtryckarapparat hos befolkningen i Iran, däremot så verkar det gå hem på DNs kultursidor. Skillnaden mellan Iran och resterande länderna i regionen är inte som Per Jönsson tror att mullorna i Iran är snällare än resten av förtryckarna i regionen. Utan att USAs press på regimen har minskat mullornas handlingsutrymme.
Det är det som gör att det finns journalister som kritiserar regimen och det är det som gör att befolkningen i Iran kommer att, trots hoten från regimen, demonstrera för sina rättigheter på första maj i år.
onsdag, april 27, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Det som DN håller på med låter väldigt likt Svensk-kubanska föreningens försvar av Castro och regimen på Kuba..
Hej, bra site. Har ni någon e-mail adress?
Du kan maila genom: majed.safaee@liberal.se
Det är oerhört skamligt att stora delar av Sveriges journalistkår och så kallade intelligentia ställer sig bakom förtrycket i Iran.
Hur kan dessa personer försvara sin egen frihet (inklusive rätten att skriva vad de vill i Sveriges största dagstidning) och samtidigt förvägra miljoner och åter miljoner människor något liknande?
DN:s blinda hat mot allt vad "USA" står för utesluter all verklig sympati för Irans folk (som bara betraktas som en anonym massa, en bricka i ett "anti-kapitalistiskt" och "anti-amerikanskt" spel).
Detta kan bara kallas en sak (åt båda hållen): RASISM.
Det Jönsson sysslar med är fullt jämförbart med vad som på 30-talet kallades "sympatier" för Europas olika fascist- och nazistregimer.
Det är ofattbart att DN överhuvudtaget kallar sig liberal...
(Saxat från http://www.livejournal.com/users/utkast/972.html)
Jönsson argument låter för mig som ekot av nazistisk argumentation under 30- och 40-talet. Hitlers propaganda, som bekant, poängterade ofta att judar var gisslan och europeiska judarnas öde låg i de allierades händer.
Moderna nazianhängare fortfarande anklagar de allierade för Förintelsen av Europas judar. Men nazistiska dokument visar att även om USA och Storbritannien hade lämnat Hitler "i fred", skulle det inte förhindra "den slutliga lösningen". Till exempel Hitlers propagandaminister Josef Göbbels sa den 24 augusti 1938:
We discuss the Jewish question. The Führer approves my procedures in Berlin. What the foreign press writes is insignificant. The main thing is that the Jews be pushed out. In 10 years they must be removed from Germany. But in the interim we still want to keep the Jews here as pawns.
Kanske bör Pär Jönssons studera historia för att förstå nutiden.
Skicka en kommentar