Den här demonstrationen för frihet i Iran och demokrati i Mellanöstern är inte den enda. I Berlin, Bryssel, Geneve, Haag, London, New York och Paris kommer liknande möten att hållas. Det handlar om att hålla en frihetens fana högt och visa för alla demokrater i Mellanöstern att vi står på er sida.
Sommaren 1999 var ett historiskt datum för alla frihetsälskande iranier, det var då bägaren rann över och gator och torg fylldes av människor som törstade efter frihet. Men regimens utsända startade upplopp och polisen gick till attack mot studentrevolten. När dessa frihetliga demonstrationer slogs ned för sex år sedan så dog också hoppet för många. Men idag står vi här för att en gång för alla visa att Irans folk inte är ensamma i kampen för frihet och demokrati, att det finns en kraft i och utanför Iran som vill förändra, som vill bli av med en av världens mest brutala diktaturer.
Den islamiska regimen i Iran har under sina 26 år vid makten, mördat, torterat, fängslat och förtryckt hundratusentals människor som protesterat mot diktaturen. Idag befinner sig närmare fyra miljoner iranier i exil, en del av dem lever som gömda flyktingar, under svåra förhållanden. Dom behöver vårt stöd.
Konflikten i Iran handlar inte om en maktkamp mellan reformister och konservativa. Konflikten står mellan den islamiska republiken Iran och den iranska befolkningen. Ledarna vill ha diktatur och förtryck, men folket vill ha demokrati och frihet.
70 miljoner iranier har inte fel. Inte ens en enda förtryckt har fel. Mänskliga rättigheter är ett högre värde än just ”rätt och fel”. Kraven på rättvisa och frihet är krav som omfattar alla människor. Den frihet vi har här i Sverige måste även gälla i Iran, därför att vi alla är människor, vi är alla släkt och vi delar alla samma jord.
I sommar är det presidentval i Iran. Men det är inga demokratiska val det handlar om. Det kommer inte vara särskilt många iranier som kommer att gå till valurnorna heller. Folket har tröttnat på förtrycket, mullorna och moralpolisen. Det skräckvälde som mullorna under sina 26 år vid makten byggt upp saknar motstycke, allt detta pågår med en skrämmande tystnad från Rosenbad.
Den islamiska regimen som gjort Iran till ett paradis för terroristgrupper. Pengar som borde gå till skolor, vägar och sjukhus skickas istället utomlands till Hamas och Hizbollah. Om ett antal år kan Iran vara en regim med kärnvapen i sin arsenal. Detta kan leda till en katastrof i regionen och hota grannländerna, speciellt staten Israels, existens.
Men trots allt detta så stödjer den socialdemokratiska regeringen fortfarande president Khatami, trots att han under hela tiden fungerat som de konservativa mullornas marionettdocka. Den svenska regeringen måste bryta denna politik och anta en betydligt hårdare hållning gentemot mullorna i Teheran. Svenska ministrar har varit på statsbesök i Iran, de har suttit där och chit-chattat med ledarna, de har legitimerat terrorn mot Irans befolkning och det är en skandal att svenska ledare beter sig så.
Men mycket kan hända i Mellanöstern. Vi ser hur den libanesiska befolkningen går man ur huse för att köra ut Bashar al-Assads syriska trupper ur landet. Vi ser hur diktaturer tvingats att börja acceptera flera kandidater i val och öppna små små dörrrar mot friheten. Men mycket mer måste göras. Det finns de som säger att araber inte vill ha frihet och det är skitsnack. Libaneserna kommer att kasta sina despoter över muren nu när de får chansen och vi ska ge dem allt stöd de kan få för att köra ut Syriens trupper ur landet.
Sverige måste vara beredd att skapa en bred agenda för demokrati i hela Mellanöstern. Det handlar om att stärka kurdernas rättigheter i hela Kurdistan. Det handlar om att rädda det kristna kulturarvet från utplåning och att ge skydd åt assyrier, syrianer och kaldéer. Det handlar om att sluta satsa svenska biståndspengar på palestinska ledares korruption och i stället ge stöd åt demokrater och reformister. Sverige måste säga nej till judehat, våld, bojkott och terror – och Ja till fred, mänskliga rättigheter och demokrati.
Idag säger vi Azadi Iran! Och vi stödjer studentrörelsen och alla andra som vill ha demokrati och inte mulladiktatur. Vi säger också Shalom Israel för att vi vet att Israel under hela sin historia blivit utsatta för hat och krig från grannländerna. Israels rätt att existera inom säkra gränser, deras rätt att slippa terror och hat är en uppgift för alla demokrater att garantera. Davidsstjärnan sitter på flaggan idag och inte på juden i Ghettot, detta är fantastiskt. Vi säger också Biji Kurd o Kurdistan för vi har sett det lidande som det kurdiska folket har utsatts för genom åren. Vi har sett folkmorden, arabiseringskampanjerna och den påtvingade assimileringen. Det är något vi inte kan acceptera och vi vet att kurderna måste få bestämma över sitt eget öde, för historien har visat vad som händer annars.
Dessutom känns det underbart att vi kan ha en demonstration i Stockholm med Israelflaggor utan att det står en pöbelhop av nazister och vänsterfascister och kastar sten. Detta är ett stort framsteg för demokratin Sverige.
Sveriges stöd behövs för att skapa frihet i Mellanöstern och det är därför vi står här idag.
Av: Fredrik Malm, Förbundsordförande för Liberala Ungdomsförbundet
