Regimens största hjärnor har slagit till igen. Det iranska utrikesdepartementet har kallat till sig det svenska ambassadrådet Gunilla Von Bahr för att protestera mot tidningen Nerike Allehandas beslut att publicera en teckning föreställande profeten Muhammed som en rondellhund.
Låt vara att den iranska regimen har lika stor insikt och förståelse av begrepp som yttrandefrihet än en treåring har av strukturreformer. Men det mest korkade är att regimen verkar vara angelägen om att stöta sig med alla.
Regimen, Ahmadinejad och hans rådgivare måste fatta att det inte finns något att vinna på det här. Inte ens inrikespolitiskt kan regimen tro att den kan piska upp en sådan stämning och göra detta till en så stor fråga att det här skulle löna sig. Det vet regimen till och med av erfarenhet när iranier minst sagt reagerade svalt på ”karikatyrkrisen”. Det finns inte heller en så pass stor grupp av militanta islamister i Sverige som skulle nicka med stämmande och applådera regimen i Iran. Så varför ta och göra bort sig så fatalt i ett land som även om det inte är vänligt inställd till regimen ändå inte är fientlig?
Svaret på frågan stavas ideologi. Ahmadinejads regering är bokstavs troende och är redo att gå långt för att sätta ner foten. Det är väl säkert på något sätt beundransvärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar