Nu kan den vidriga iranska mördarregimen lägga ännu ett liv på sitt samvete. På söndagen meddelades att en av Irans mest kända politiska fångar Akbar Mohammadi har avlidit. Fängelsechefen uppgav att dödsorsaken var att Akbar blivit sjuk när han duschade ihop med andra fångar. En annan källa talar om att han dött till följd av en hungerstrejk.
Akbar Mohammadi var tillsammans med sin bror Manouchehr och Ahmad Batebi personerna som gav studentrevolten ett ansikte. Akbar Mohammadi blev 36 år gammal.
måndag, juli 31, 2006
söndag, juli 30, 2006
Ahmad Batebi arresterad...
Ahmad Batebi, som blev frontfigur för den Iranska studentrörelsen när en bild på honom prydde omslaget på tidningen The Economist, arresterades idag av regimen utanför sin lägenhet i Tehran. Batebi och hans fru greps av ett flertal säkerhetsagenter och agenterna genomsökte parets hem under tre timmar. Batebis dator, mobiltelefon samt en rad cd-skivor och fotoalbums beslagtogs.
Ahmed Batebis far uttryckte sin oro över sonens säkerhet och meddelade att om sonen inte är frisläppt imorgon så kommer familjen att starta en hungerstrejk.
Ahmed Batebis far uttryckte sin oro över sonens säkerhet och meddelade att om sonen inte är frisläppt imorgon så kommer familjen att starta en hungerstrejk.
Det börjar likna kärlek...
Idag så kom han, Ahmadinejad och regimens bästa vän, Venezuelas president Hugo Chavez. Under dagen fick Chavez möta både Ahmadinejad och Khamenei, att som ledare för ett annat land få träffa Ahmadinejad är ganska enkelt och rutin men däremot brukar man endast lyfta fram Khamenei i de fall man vill visa att relationerna med det landet är viktiga för Iran.
Enligt nyhetsbyrån IRNA så diskuterade Ahmadinejad och Chavez en rad olika frågor, men främst energi och industrifrågor lyftes fram. Ahmadinejad vill inrätta en speciell fond dit de båda länderna ska bidra solidariskt för att finansiera gemensamma projekt, om det här betyder att Venezuela också kommer att punga in pengar till Hamas och Hezbollah återstår att se.
Mötet med Khamenei
Chavez möte med Khamenei kom dock att handla om helt andra saker. Under mötet ska Khamenei ha sagt att hela den islamiska världen och de arabiska staterna stöder Hezbollahs motstånd mot Israel och USA och sagt att Nasrallahs popularitet ökat i de islamiska länderna. Chavez och Khamenei var också rörande överens om USA: s ondska och dess kommande kollaps.
Chavez själv, som gör sitt femte besök i Iran som president, lovade också att bistå regimen i Iran på alla sätt.
fredag, juli 28, 2006
Stening för otrohet...
Amnesty International rapporterar att fyrabarnsmamman Ashraf Kolhari, 37 år, har dömts till döden för otrohet. Hon har varit fängslad i det ökända Evin fängelset i snart fem år och hon har nu fått beskedet att hennes dödsdom kommer att verkställas i slutet av månaden, då ska hon stenas till död.
Kolhari försökte att skilja sig från sin man men fick nej från den Iranska regimen eftersom hon hade och tvingades därför att leva med den man hon ville skilja sig ifrån. Hon är dömd för två brott, det första är mordet på sin man för det dömdes hon till 15 års fängelse. Det andra brottet var ”otrohet som gift kvinna” för det brottet dömdes hon till döden genom stening.
Nu finns det ett upprop ute på Internet som man kan skriva på för att försöka förhindra att Ashraf Kolhari stenas till död, den finns här.
Kolhari försökte att skilja sig från sin man men fick nej från den Iranska regimen eftersom hon hade och tvingades därför att leva med den man hon ville skilja sig ifrån. Hon är dömd för två brott, det första är mordet på sin man för det dömdes hon till 15 års fängelse. Det andra brottet var ”otrohet som gift kvinna” för det brottet dömdes hon till döden genom stening.
Nu finns det ett upprop ute på Internet som man kan skriva på för att försöka förhindra att Ashraf Kolhari stenas till död, den finns här.
Smått patetiskt...
Den Iranska kulturministern har det tufft, de Iranska kulturattachéernas framtid diskuteras vilt just nu. Anledningen, jo det går rykten om att regimens kulturattaché i Washington skickade ett ”grattis” meddelande till President Bush när denne omvaldes 2004. Men kulturministern Mohammed Hossein Saffar-Harandi menar att det i dagsläget inte finns några bevis för detta men varnar för att om det här visar sig vara sant så kommer den ansvariga personen att sparkas. Samtidigt hotade och varnade Saffar-Harandi den inhemskmedia för att den gör ett dåligt jobb med att hylla och rapportera om den Libanesiska motståndet.
Larijani mötte Nasrallah i Syrien!
Nyhetsbyrån AP rapporterar idag om ett möte mellan terrorgruppen Hezbollahs ledare Nasrallah och den Iranska regimen representerad av Khameneis högra hand Ali Larijani i Syrien. Enligt AP ska man ha diskuterat hur Iran skulle kunna fortsätta beväpna Hezbollah genom att forsla raketerna och vapnen genom Syrien. Nasrallah själv ska befinna sig i Syrien och vaktas just nu av den Syriska underrättelsetjänsten.
Samtidigt verkar det som att USA vill lägga sitt diplomatiska krut på att pressa Syrien och få den Syriska regimen att dra tillbaka Hezbollah, kanske genom att stoppa vapen transporterna genom landet. Samtidigt verkar det som att den Syriska regimen är mer än glada över att få direkta förhandlingar med USA, det känns som att Syrien egentligen inte heller är så förtjusta i regimen i Iran. Jag tror nog inte att Bashar al-Assad vill ha rollen som Khamenei och Ahmadinejads ”Sidekick” i regionen, för ideologiskt har inte den sekuläre al-Assad så mycket gemensamt med fanatikern Kahmenei.
Samtidigt verkar det som att USA vill lägga sitt diplomatiska krut på att pressa Syrien och få den Syriska regimen att dra tillbaka Hezbollah, kanske genom att stoppa vapen transporterna genom landet. Samtidigt verkar det som att den Syriska regimen är mer än glada över att få direkta förhandlingar med USA, det känns som att Syrien egentligen inte heller är så förtjusta i regimen i Iran. Jag tror nog inte att Bashar al-Assad vill ha rollen som Khamenei och Ahmadinejads ”Sidekick” i regionen, för ideologiskt har inte den sekuläre al-Assad så mycket gemensamt med fanatikern Kahmenei.
onsdag, juli 26, 2006
Nationelluniform införs...
Inför skolstarten i Iran har regimen meddelat att ALLA flickor ska bära den nya ”nationella uniformen”. Den här ”uniformen” som kallas ”hijab-e Melli” ser i stort sett ut som en burka fast med ärmar och där själva ansiktet syns, dock inget hår.
För några månader sen godtog parlamentet en lag om en ny nationelluniform, syftet var att få bukt med den allt mer liberala och västorienterade klädstilen som finns bland de unga i Iran. Inte helt oväntat verkar det som att det är kvinnorna som är det stora problemet för regimen eftersom alla dekret och förslag hittills gällt hur kvinnor ska klä sig. I sina patetiska försök att förankra den här nya ”nationella uniformen” så har regimen anordnat modevisningar för att visa upp uniformen.
Den nya uniformen är också obligatorisk klädsel för alla kvinnor som jobbar åt staten och eftersom staten är den helt dominerande aktören i Iransk ekonomi så gäller den i stort sett samtliga Iranska kvinnor som arbetar.
För några månader sen godtog parlamentet en lag om en ny nationelluniform, syftet var att få bukt med den allt mer liberala och västorienterade klädstilen som finns bland de unga i Iran. Inte helt oväntat verkar det som att det är kvinnorna som är det stora problemet för regimen eftersom alla dekret och förslag hittills gällt hur kvinnor ska klä sig. I sina patetiska försök att förankra den här nya ”nationella uniformen” så har regimen anordnat modevisningar för att visa upp uniformen.
Den nya uniformen är också obligatorisk klädsel för alla kvinnor som jobbar åt staten och eftersom staten är den helt dominerande aktören i Iransk ekonomi så gäller den i stort sett samtliga Iranska kvinnor som arbetar.
tisdag, juli 25, 2006
"Vi har inget med saken att göra, men det här är våra krav"
För att vara en regim som säger sig inte ha något med Hezbollah och det nuvarande kriget att göra så är mullorna duktiga att ställa villkor. Idag så gick regimen ut igen och sa att det ända sättet att stoppa krisen i Libanon är genom ”förhandlingar och utbyte av fångar”. Det här var också det som Irans utrikesminister Manoucher Mottaki och Syriens president satte upp som ”villkor” i ett möte under förra veckan när de möttes i Damaskus.
Samtidigt fortsätter regimen att försöka få ihop internationellt stöd till Hezbollah, idag var det Haddad-Adels tur att försöka samla ihop stöd, men det närmaste han kom var när talmannen för Yemens parlament uttryckte uppskattning för Irans stöd till Palestina och Libanon medan talmannen för Pakistans parlament endast nöjde sig med att uttrycka oro för situationen. Samtidigt upprepade regimens utrikesminister kravet på ett extrainsatt OIC möte för att diskutera konflikten.
Förresten, om några dagar kommer Hugo Chavez på besök i Teheran, så förvänta er mer galenskaper då… ;-)
Samtidigt fortsätter regimen att försöka få ihop internationellt stöd till Hezbollah, idag var det Haddad-Adels tur att försöka samla ihop stöd, men det närmaste han kom var när talmannen för Yemens parlament uttryckte uppskattning för Irans stöd till Palestina och Libanon medan talmannen för Pakistans parlament endast nöjde sig med att uttrycka oro för situationen. Samtidigt upprepade regimens utrikesminister kravet på ett extrainsatt OIC möte för att diskutera konflikten.
Förresten, om några dagar kommer Hugo Chavez på besök i Teheran, så förvänta er mer galenskaper då… ;-)
Ahmadinejad i en brevlåda nära dig...
Nu har Ahmadinejad skrivit ett brev till Frankrikes president, Chirac, innehållet i brevet ska enligt regimen varit annorlunda än de brev han skickat till Merkel och Bush. Nästa gång är det väl Blairs tur att få ett dravel fyllt brev från Ahmadinejad...
måndag, juli 24, 2006
Export av revolutionen, inte lönsam för regimen..
Ett av den Iranska regimens viktigaste mål är att sprida den islamiska revolutionen, detta står till och med i konstitutionen. Det var som ett led i detta som regimen en gång bildade Hezbollah och började stödja diverse terrorgrupper, under 80-talet använde sig regimen av dessa grupper för att destabilisera sina grannländer i förhoppningen att på så sätt kunna sprida revolutionen. Men det här lyckades aldrig och resultatet blev istället att regimen blev allt mer isolerat och avskydd av sina grannländer.
Men allt eftersom Iran-Irak kriget drog ut på tiden, regimens förluster ökade och landet blev allt mer isolerat så valde regimen att till viss del överge sina försök att ”exportera” sin revolution och försöka komma närmare resten av regionen. Men nu verkar regimen återigen på allvar ha dammat av den gamla politiken och tron att Irak-kriget flyttat fokus från regimen. Mullorna verkar idag ha en hand i det mesta som går snett i regionen, man anklagas för att stödja terrorister i Irak, regimen håller den Syriska förtryckarapparaten om ryggen, stödjer Hamas och nu Libanon.
Men samtidigt så börjar regimen att återigen känna av isolationen. Det är idag inte många arabiska och muslimska stater i regionen som i alla fall öppet valt att stödja Hezbollah. Hittills har stödet varit begränsat till personer som Sudans förre president och en del små demonstrationer i Syrien och Jordanien. Istället har regimen fått ett par hårda slag, mitt under kriget valde Egypten och Förenade Arabemiraten att göra storpolitik av en gammal gränstvist mellan Iran och Förenade Arabemiraten. Samtidigt har de islamiska staterna i regionen hittills struntat i Ahmadinejads begäran om en extra insatt OIC möte för att diskutera kriget och en fatwa uttalats i Saudiarabien om att det är förbjudet att stödja och be för Hezbollah. Inte ens i Iran verkar regimen vara förmögen att med hjälp av sin propaganda apparat få igång några stora demonstrationer, den demonstration som hölls till stöd för Hezbollah och mot Israel drog endast ett par tusenpersoner i 15 miljoner staden Teheran.
Men allt eftersom Iran-Irak kriget drog ut på tiden, regimens förluster ökade och landet blev allt mer isolerat så valde regimen att till viss del överge sina försök att ”exportera” sin revolution och försöka komma närmare resten av regionen. Men nu verkar regimen återigen på allvar ha dammat av den gamla politiken och tron att Irak-kriget flyttat fokus från regimen. Mullorna verkar idag ha en hand i det mesta som går snett i regionen, man anklagas för att stödja terrorister i Irak, regimen håller den Syriska förtryckarapparaten om ryggen, stödjer Hamas och nu Libanon.
Men samtidigt så börjar regimen att återigen känna av isolationen. Det är idag inte många arabiska och muslimska stater i regionen som i alla fall öppet valt att stödja Hezbollah. Hittills har stödet varit begränsat till personer som Sudans förre president och en del små demonstrationer i Syrien och Jordanien. Istället har regimen fått ett par hårda slag, mitt under kriget valde Egypten och Förenade Arabemiraten att göra storpolitik av en gammal gränstvist mellan Iran och Förenade Arabemiraten. Samtidigt har de islamiska staterna i regionen hittills struntat i Ahmadinejads begäran om en extra insatt OIC möte för att diskutera kriget och en fatwa uttalats i Saudiarabien om att det är förbjudet att stödja och be för Hezbollah. Inte ens i Iran verkar regimen vara förmögen att med hjälp av sin propaganda apparat få igång några stora demonstrationer, den demonstration som hölls till stöd för Hezbollah och mot Israel drog endast ett par tusenpersoner i 15 miljoner staden Teheran.
söndag, juli 23, 2006
Expressen och Iran...
Tidningen Expressen har startat en reportageserie om Iran, ska bli spännande att följa. Här har Expressen listat 100 (8 idag) saker ”du inte visste om Iran”.
lördag, juli 22, 2006
Iran kommer inte att ge sig in i Libanon kriget...
Överbefälhavaren för det Iranska försvaret sa idag att Iran inte kommer att under några som helst omständigheter att ge sig in i kriget i Libanon, utan kommer att stödja Libanon "diplomatiskt och politiskt".
Ett inte direkt oväntat uttalande eftersom regimen inte har råd att ge sig ut i ett regelrätt krig mot Israel. Men den Iranske ÖBn har inte något att göra med Revolutionsgardet som enligt Israel slåss på Hezbollahs sida. Revolutionsgardet som är långt mäktigare och resursstarkare än det Iranska försvaret styrs av Irans "andlige ledare" Khamenei.
Ett inte direkt oväntat uttalande eftersom regimen inte har råd att ge sig ut i ett regelrätt krig mot Israel. Men den Iranske ÖBn har inte något att göra med Revolutionsgardet som enligt Israel slåss på Hezbollahs sida. Revolutionsgardet som är långt mäktigare och resursstarkare än det Iranska försvaret styrs av Irans "andlige ledare" Khamenei.
fredag, juli 21, 2006
Ahmadinejads brev och splittring i regionen...
Angela Merkel verkar ha kastat Ahmadinejads brev i papperskorgen när hon idag starkt tog avstånd från Ahmadinejads försök att närma sig Tyskland, hon sa bland annat att brevet inte ens förtjänade ett svar. Och precis som jag gissade mig till så handlade brevet om den Israeliska staten som Ahmadinejad vill flytta till Tyskland.
Men Ahmadinejad försöker vänner på annat håll, idag krävde han att OIC, Organization for Islamic Conference, ska hålla ett snabbtinkallat extramöte för att diskutera kriget i Libanon. Hittills har den Iranska regimen och Hezbollah fått väldigt lite stöd från övriga länder i regionen och allt fler länder i regionen oroas nu över den Iranska regimens stormaktsambitioner.
Splittringen är så djup och oron för mullorna så stor att Egypten för några dagar sen valde att, mitt i det rådande kriget, skicka ut ett gemensamt uttalande med Förenade Arabemiraten (UAE) där man tog UAE: s sida i den långa konflikten om Tunbs och Abu Musa öarna. Förenade Arabemiraten och Iran har under lång tid stridit om dem tre små, men strategiskt viktiga Tunbs och Abu Musa öarna, så tajmingen för Egyptens ställningstagande ska väl främst ses som en signal till regimen i Iran.
Men Ahmadinejad försöker vänner på annat håll, idag krävde han att OIC, Organization for Islamic Conference, ska hålla ett snabbtinkallat extramöte för att diskutera kriget i Libanon. Hittills har den Iranska regimen och Hezbollah fått väldigt lite stöd från övriga länder i regionen och allt fler länder i regionen oroas nu över den Iranska regimens stormaktsambitioner.
Splittringen är så djup och oron för mullorna så stor att Egypten för några dagar sen valde att, mitt i det rådande kriget, skicka ut ett gemensamt uttalande med Förenade Arabemiraten (UAE) där man tog UAE: s sida i den långa konflikten om Tunbs och Abu Musa öarna. Förenade Arabemiraten och Iran har under lång tid stridit om dem tre små, men strategiskt viktiga Tunbs och Abu Musa öarna, så tajmingen för Egyptens ställningstagande ska väl främst ses som en signal till regimen i Iran.
Penpal Ahmadinejad...
Ahmadinejad har skrivit ännu ett brev, denna gång till den tyska kanslern Angela Merkel, ännu har inte regimen velat avslöja innehållet i brevet. För bara någon månad sen skrev Ahmadinejad ett 18 sidigt långt brev fyllt med dravel till president Bush. Många menar att detta brev till Merkel kan ha ett seriösare innehåll, det av två skäl. Regimen vill fjäska upp till EU för att splittra EU – USA alliansen i frågan om Irans atomprogram, sen är Tyskland också ett av Irans viktigaste handelspartner.
Men seriositet är inte Ahmadinejads sak, en ren gissning skulle kunna vara att brevet handlar om det nuvarande kriget i Libanon. Eftersom Ahmadinejad ser Israels bildande som en följd av förintelsen (eller lögnen om förintelsen, enligt Ahmadinejad) så kan jag tänka mig att han i brevet kräver att Merkel och Tyskland ska komma till Libanon och Hezbollahs försvar genom att ”erkänna lögnen om förintelsen”. Eller om Merkel och Tyskland ”erkänner” att förintelsen så vill Ahmadinejad att hon och Tyskland tar ”sitt ansvar” och gör plats för staten Israel i Tyskland.
Men seriositet är inte Ahmadinejads sak, en ren gissning skulle kunna vara att brevet handlar om det nuvarande kriget i Libanon. Eftersom Ahmadinejad ser Israels bildande som en följd av förintelsen (eller lögnen om förintelsen, enligt Ahmadinejad) så kan jag tänka mig att han i brevet kräver att Merkel och Tyskland ska komma till Libanon och Hezbollahs försvar genom att ”erkänna lögnen om förintelsen”. Eller om Merkel och Tyskland ”erkänner” att förintelsen så vill Ahmadinejad att hon och Tyskland tar ”sitt ansvar” och gör plats för staten Israel i Tyskland.
Hezbollah's Options
ONE OF THE MORE SURPRISING ASPECTS of the conflict between Israel and Hezbollah has been the fact that, to date, neither side has been willing to deploy all of the assets at their disposal to destroy the enemy. While this is easy enough to understand in regard to Israel, given that the Jewish state belongs to the civilized community of Western nations, it is less understandable in the case of Hezbollah. While Hezbollah's leadership, most notably Secretary-General Sheikh Hassan Nasrallah, have threatened "open war" against Israel, his organization's actions do not yet appear to have reached that point.
This is not to say that Hezbollah has exercised restraint, but rather to acknowledge that the organization possesses at its disposal an international terrorist network every bit as ruthless and as deadly as Osama bin Laden's al Qaeda. According to the 2005 Patterns of Global Terrorism report issued by the State Department, Hezbollah has "established cells in Europe, Africa, South America, North America, and Asia," cells that could be called upon to act against Israeli or Jewish targets worldwide. In the past Hezbollah has been implicated (along with its Iranian backers) for the Buenos Aires bombings of an Israeli embassy and a Jewish cultural center in 1992 and 1994 respectively. These attacks, which killed 90 civilians, demonstrate the broad reach of Hezbollah even inside countries that do not possess large Muslim or Shiite populations. In 1999, Argentina issued an arrest warrant for Hezbollah operations chief Imad Mugniyeh in connection with both attacks, but he remains at large.
Nor should it be assumed that U.S. targets are necessarily safe. At least one member of Lebanese Hezbollah is alleged by the U.S. government to have assisted in the bombing of Khobar Towers, which killed 19 Americans. The ability of Hezbollah to operate with ease in countries such as Argentina and Saudi Arabia is a testament to their capabilities. It is also worth recalling the 1998 indictment of Osama bin Laden which alleged that al Qaeda "forged alliances . . . with the government of Iran and with its associated group Hezballah to 'work together against their perceived common enemies in the West, particularly the United States.'" Given the claims in the 9/11 Commission's final report that "there are also signs that al Qaeda played some role, as yet unknown" in the Hezbollah-supported Khobar Towers bombing, it is not unreasonable to suggest that al Qaeda might at some point assist Hezbollah.
SO FROM A STRATEGIC PERSPECTIVE, why has Hezbollah not pulled out all the stops? The answer may lie in the group's organizational decision-making process, the clearest picture of which is given in the 2001 indictment of the Khobar Towers plotters. As the indictment makes clear, surveillance for potential Hezbollah targets was reported to Iranian officials; the planning for terrorist attacks was supported and directed by serving members of the Iranian military, likely the elite Qods Force unit charged with carrying out Iran's extra-territorial operations. A similar patterns emerges in the investigations into the Buenos Aires bombings. The decision-making apparatus for Hezbollah is most likely located not in Lebanon, but in Tehran.
The likely Iranian rationale for keeping the focus of the conflict on the Levant has more to do more with their desire to retain Hezbollah's international terrorist arm as a reserve force (in case of an attack against their nuclear facilities) than with their eagerness to keep the violence from spreading.
Dan Darling is a counterterrorism consultant.
This is not to say that Hezbollah has exercised restraint, but rather to acknowledge that the organization possesses at its disposal an international terrorist network every bit as ruthless and as deadly as Osama bin Laden's al Qaeda. According to the 2005 Patterns of Global Terrorism report issued by the State Department, Hezbollah has "established cells in Europe, Africa, South America, North America, and Asia," cells that could be called upon to act against Israeli or Jewish targets worldwide. In the past Hezbollah has been implicated (along with its Iranian backers) for the Buenos Aires bombings of an Israeli embassy and a Jewish cultural center in 1992 and 1994 respectively. These attacks, which killed 90 civilians, demonstrate the broad reach of Hezbollah even inside countries that do not possess large Muslim or Shiite populations. In 1999, Argentina issued an arrest warrant for Hezbollah operations chief Imad Mugniyeh in connection with both attacks, but he remains at large.
Nor should it be assumed that U.S. targets are necessarily safe. At least one member of Lebanese Hezbollah is alleged by the U.S. government to have assisted in the bombing of Khobar Towers, which killed 19 Americans. The ability of Hezbollah to operate with ease in countries such as Argentina and Saudi Arabia is a testament to their capabilities. It is also worth recalling the 1998 indictment of Osama bin Laden which alleged that al Qaeda "forged alliances . . . with the government of Iran and with its associated group Hezballah to 'work together against their perceived common enemies in the West, particularly the United States.'" Given the claims in the 9/11 Commission's final report that "there are also signs that al Qaeda played some role, as yet unknown" in the Hezbollah-supported Khobar Towers bombing, it is not unreasonable to suggest that al Qaeda might at some point assist Hezbollah.
SO FROM A STRATEGIC PERSPECTIVE, why has Hezbollah not pulled out all the stops? The answer may lie in the group's organizational decision-making process, the clearest picture of which is given in the 2001 indictment of the Khobar Towers plotters. As the indictment makes clear, surveillance for potential Hezbollah targets was reported to Iranian officials; the planning for terrorist attacks was supported and directed by serving members of the Iranian military, likely the elite Qods Force unit charged with carrying out Iran's extra-territorial operations. A similar patterns emerges in the investigations into the Buenos Aires bombings. The decision-making apparatus for Hezbollah is most likely located not in Lebanon, but in Tehran.
The likely Iranian rationale for keeping the focus of the conflict on the Levant has more to do more with their desire to retain Hezbollah's international terrorist arm as a reserve force (in case of an attack against their nuclear facilities) than with their eagerness to keep the violence from spreading.
Dan Darling is a counterterrorism consultant.
torsdag, juli 20, 2006
Revolutionsgardister i Libanon...
Ett hundratal Iranska revolutionsgardister slåss på Hezbollahs sida i Libanon, det uppger tidningen The New York Sun. Revolutionsgardisterna ska vara placerade i Beirut och Bekaa dalen. Revolutionsgardisterna ska också ha skickat iväg de C-802 missiler, som regimen köpte från Kina, som träffade ett Israeliskt fartyg utanför den Libanesiska kusten i fredags. Enligt artikeln så är ett av Israels mål också att få ut den Iranska regimens trupper ut ifrån Libanon.
Playing the Israel card
'When nothing else works, there is always Israel!" This is how the late Egyptian journalist Lutfi al-Khuli liked to describe the motto of Arab radicalism decades ago. The analysis was apt because the Arab obsession with Israel did work on countless occasions. Despots used Israel as an excuse for their brutal rule. Corrupt leaders adopted an anti-Israel rhetoric as a diversion from their misdeeds. Confused intellectuals used Israel as an object of hate to hide their ineptitude.
Arab radicals were not alone in using Israel as the "other," whose hoped-for destruction would be the ultimate act of redemption for peoples seemingly abandoned by history. The late Ayatollah Ruhollah Khomeini, the father of the Islamic Republic in Iran, also used anti-Israel rhetoric whenever he found himself in a tight corner.
MORE RECENTLY, three men have tried to play the Israel card as a means of getting out of their respective tight corners: President Mahmoud Ahmadinejad of the Islamic Republic, President Bashar Assad of Syria, and Hassan Nasrallah, leader of Hizbullah. The reason is that these members of the triple alliance are under increasing pressure both from their domestic constituencies and from international opinion.
Ahmadinejad is under pressure to respond to a carrots-and-stick offer by the five permanent members of the Security Council, plus Germany. He knows that a positive response to the offer could mark the end for his strategy of extending the Islamic Republic's influence throughout the Middle East. At the same time he knows that a rejection of the package could isolate his regime, bring about international sanctions and weaken his already shaky rule inside Iran.
To avoid that choice Ahmadinejad decided to play the Israel card. This meant moving the Hizbullah pawn that the Islamic Republic created in Lebanon in 1982 and has financed, trained and armed for the past quarter-century.
It is no accident that during the past 10 weeks arms supplies to Hizbullah have increased dramatically. In the same period the Islamic Republic's defense minister has met with Hizbullah leaders and commanders on at least two occasions.According to Iranian media, the Islamic Republic has also increased the size of its military advisory delegation to Hizbullah as a "precaution against Israeli aggression."
SYRIA'S PRESIDENT Assad also found himself in need of an "Israel diversion." He and members of his family and administration risk indictment for alleged involvement in the murder of Lebanese premier Rafik Hariri. Worse still, his regime's opponents have just created a united front in which senior ex-Ba'athists sit alongside leaders of the Muslim Brotherhood and prominent liberal and social-democratic figures.
Assad has tried to survive by becoming a liege of Teheran; but he knows that his Iranian masters might abandon him at any time.
Provoking a new conflict with Israel over Lebanon could give Assad a chance to cast himself in the role of the peacemaker. Buthaina Shaaban, one of Assad's aides, has hinted that, if allowed to return to Lebanon, the Syrians would be prepared to disarm Hizbullah and make sure that the Lebanese border with Israel is as calm as the cease-fire line between Israel and Syria has been for decades.
Assad may also be prepared to drop Hamas, just as he dropped the PKK as part of a deal he made with Turkey a decade ago.
The third member of the triple alliance, Hizbullah, also needs an Israeli diversion. With the departure of the Syrians and the beginnings of democratization in Lebanon, Hizbullah has found itself increasingly isolated. Its performance in Lebanon's first democratic general election was disappointing, to say the least.
Even more disappointing was its failure to fight the new democratic forces in the streets. Each time Hizbullah organized a demonstration against democratic forces, the latter responded with even bigger crowds. It is clear that the overwhelming majority of Lebanese want to see Hizbullah disarmed so that the country can have a single army under government control.
So what better tactic for Hizbullah than inventing a new war with Israel to remind the Lebanese that they still need the militia as their "national resistance"?
THE TROUBLE for Ahmadinejad, Assad and Hizbullah is that the Israel diversion may not work this time as it has done in the past.
The current conflict may have diverted some attention at the G-8 from the Iranian nuclear dossier. But the issue is unlikely to fade away.Ahmadinejad knows that there is no substantial anti-Israel constituency inside Iran. His hope, therefore, is to win the support of the Arab regimes and masses for his ultra-radical stance against Israel. However, that has not happened. With the exception of Syria, no Arab regime has rallied behind the Islamic Republic over the nuclear issue. As for the mythical Arab Street, there is no evidence that it is about to explode in support of Ahmadinejad.
As for Syria, it is unlikely that the current conflict in Lebanon will divert international attention from the Assad regime's involvement in the Hariri murder. Nor is there any evidence that Washington may be prepared to make a deal with Damascus to insure the Assad regime in exchange for its cooperation on other issues, including disarming Hizbullah.
THE BIGGEST loser from this new Israel diversion may well be Hizbullah. Neither the Islamic Republic nor Syria is prepared to risk a bigger war in order to save it from destruction. This was made clear Friday, when Ahmadinejad, speaking during a provincial tour, called on the "international community" to end the conflict by "restraining Israel." This was strange - coming from a man who, before the current fighting, had vowed to destroy Israel on more than a dozen occasions.
Inside Lebanon, Hizbullah has failed to enlist the support of General Michel Aoun, the Maronite politician who has signed an alliance with Nasrallah.
Ahmadinejad, Assad and Hizbullah may well have planned for a limited conflict with Israel, one in which the Jewish state would ultimately back down, handing them a moral victory. Their plan may have been based on the assumption that Israel would not dare widen the scope of the war triggered by Hamas and Hizbullah.
Today, the trio find themselves alone. Most Arabs refuse to be dragged into a bigger war - in the shaping of which they had no say. Moreover, most Lebanese do not see why they should risk the destruction of their country solely to allow Hizbullah to remain a state within a state. The "Israel diversion" tactic may have passed its sell-by date.
The writer, an Iranian author and journalist, is editor of the Paris-based Politique Internationale
Arab radicals were not alone in using Israel as the "other," whose hoped-for destruction would be the ultimate act of redemption for peoples seemingly abandoned by history. The late Ayatollah Ruhollah Khomeini, the father of the Islamic Republic in Iran, also used anti-Israel rhetoric whenever he found himself in a tight corner.
MORE RECENTLY, three men have tried to play the Israel card as a means of getting out of their respective tight corners: President Mahmoud Ahmadinejad of the Islamic Republic, President Bashar Assad of Syria, and Hassan Nasrallah, leader of Hizbullah. The reason is that these members of the triple alliance are under increasing pressure both from their domestic constituencies and from international opinion.
Ahmadinejad is under pressure to respond to a carrots-and-stick offer by the five permanent members of the Security Council, plus Germany. He knows that a positive response to the offer could mark the end for his strategy of extending the Islamic Republic's influence throughout the Middle East. At the same time he knows that a rejection of the package could isolate his regime, bring about international sanctions and weaken his already shaky rule inside Iran.
To avoid that choice Ahmadinejad decided to play the Israel card. This meant moving the Hizbullah pawn that the Islamic Republic created in Lebanon in 1982 and has financed, trained and armed for the past quarter-century.
It is no accident that during the past 10 weeks arms supplies to Hizbullah have increased dramatically. In the same period the Islamic Republic's defense minister has met with Hizbullah leaders and commanders on at least two occasions.According to Iranian media, the Islamic Republic has also increased the size of its military advisory delegation to Hizbullah as a "precaution against Israeli aggression."
SYRIA'S PRESIDENT Assad also found himself in need of an "Israel diversion." He and members of his family and administration risk indictment for alleged involvement in the murder of Lebanese premier Rafik Hariri. Worse still, his regime's opponents have just created a united front in which senior ex-Ba'athists sit alongside leaders of the Muslim Brotherhood and prominent liberal and social-democratic figures.
Assad has tried to survive by becoming a liege of Teheran; but he knows that his Iranian masters might abandon him at any time.
Provoking a new conflict with Israel over Lebanon could give Assad a chance to cast himself in the role of the peacemaker. Buthaina Shaaban, one of Assad's aides, has hinted that, if allowed to return to Lebanon, the Syrians would be prepared to disarm Hizbullah and make sure that the Lebanese border with Israel is as calm as the cease-fire line between Israel and Syria has been for decades.
Assad may also be prepared to drop Hamas, just as he dropped the PKK as part of a deal he made with Turkey a decade ago.
The third member of the triple alliance, Hizbullah, also needs an Israeli diversion. With the departure of the Syrians and the beginnings of democratization in Lebanon, Hizbullah has found itself increasingly isolated. Its performance in Lebanon's first democratic general election was disappointing, to say the least.
Even more disappointing was its failure to fight the new democratic forces in the streets. Each time Hizbullah organized a demonstration against democratic forces, the latter responded with even bigger crowds. It is clear that the overwhelming majority of Lebanese want to see Hizbullah disarmed so that the country can have a single army under government control.
So what better tactic for Hizbullah than inventing a new war with Israel to remind the Lebanese that they still need the militia as their "national resistance"?
THE TROUBLE for Ahmadinejad, Assad and Hizbullah is that the Israel diversion may not work this time as it has done in the past.
The current conflict may have diverted some attention at the G-8 from the Iranian nuclear dossier. But the issue is unlikely to fade away.Ahmadinejad knows that there is no substantial anti-Israel constituency inside Iran. His hope, therefore, is to win the support of the Arab regimes and masses for his ultra-radical stance against Israel. However, that has not happened. With the exception of Syria, no Arab regime has rallied behind the Islamic Republic over the nuclear issue. As for the mythical Arab Street, there is no evidence that it is about to explode in support of Ahmadinejad.
As for Syria, it is unlikely that the current conflict in Lebanon will divert international attention from the Assad regime's involvement in the Hariri murder. Nor is there any evidence that Washington may be prepared to make a deal with Damascus to insure the Assad regime in exchange for its cooperation on other issues, including disarming Hizbullah.
THE BIGGEST loser from this new Israel diversion may well be Hizbullah. Neither the Islamic Republic nor Syria is prepared to risk a bigger war in order to save it from destruction. This was made clear Friday, when Ahmadinejad, speaking during a provincial tour, called on the "international community" to end the conflict by "restraining Israel." This was strange - coming from a man who, before the current fighting, had vowed to destroy Israel on more than a dozen occasions.
Inside Lebanon, Hizbullah has failed to enlist the support of General Michel Aoun, the Maronite politician who has signed an alliance with Nasrallah.
Ahmadinejad, Assad and Hizbullah may well have planned for a limited conflict with Israel, one in which the Jewish state would ultimately back down, handing them a moral victory. Their plan may have been based on the assumption that Israel would not dare widen the scope of the war triggered by Hamas and Hizbullah.
Today, the trio find themselves alone. Most Arabs refuse to be dragged into a bigger war - in the shaping of which they had no say. Moreover, most Lebanese do not see why they should risk the destruction of their country solely to allow Hizbullah to remain a state within a state. The "Israel diversion" tactic may have passed its sell-by date.
The writer, an Iranian author and journalist, is editor of the Paris-based Politique Internationale
Om några timmar så får vi veta...(uppdatering)
Regimen lovar att komma med ett viktigt uttalande om sitt atomprogram inom några få timmar, det enligt det så kallade Supreme National Security Council (SNSC). Detta är ”The real deal” eftersom Khamenei är inblandad i det hela och det är hans som styr SNSC, så snart få vi nog mitt i ett brinnande krig få reda på att Iran kommer att fortsätta urananrikningen ”no matter what”.
Det visade sig att det som var så viktigt är att regimen nu satt ett definitivt datum för när man ska lämna in sitt svar till EU, datumet är den 22:a augusti.
Det visade sig att det som var så viktigt är att regimen nu satt ett definitivt datum för när man ska lämna in sitt svar till EU, datumet är den 22:a augusti.
onsdag, juli 19, 2006
Israel har rätt!
Jag tänker inte ge mig i diskussionen om huruvida Israel har rätt folkrätten på sin sida eller om det som sker just nu är en överreaktion, det finns gott om andra personer och bloggar som diskuterar detta. Men Israel har rätt i en sak och det är att det är mullorna i Iran som ligger bakom och är ansvariga för den senaste upptrappningen. Som jag har sagt tidigare det finns inte en chans att Nasrallah och Hezbollah skulle våga trappa upp den här konflikten och kidnappa Israeliska soldater utan godkännande eller order från Khamenei.
Först och främst så var det den Iranska regimen och revolutionsgardet som startade Hezbollah i början av 80-talet som ett led i Khomeinis och de radikala mullornas strategi att sprida den Islamiska revolutionen. Under hela 80-talet fungerade Hezbollah som den Iranska regimens förlängda arm, man kidnappade västerlänningar och genomförde självmordsattacker på den Iranska regimens order. Regimen har också pungat in enorma resurser och stödet till Hezbollah beräknas ligga runt ca: 350 miljoner kronor årligen. Sen så ska man komma ihåg att Hezbollah politiska ideologi är precis densamma som den Iranska regimen, politiskt så står Hezbollah ganska långt ifrån den mer sekulära Syriska regeringen.
Varför skulle då mullorna få för sig att vrida upp temperaturen i området, det kan finnas ett par olika anledningar:
1) regimens atomprogram, svaret från regimen skulle ha kommit förra veckan. Istället reste regimens chefsförhandlare, Ali Larijani till Europa helt tomhänt och utan svar, man vill skjuta upp och vinna tid. Att då skapa orolighet i en annan del i regionen för att vända omvärldens uppmärksamhet åt ett annat håll är nog väldigt välkommet.
2) Inrikespolitik, snart är det val till det viktiga Expertrådet och som i alla andra diktaturer så behöver man ena folket. Iran är just nu ekonomiskt och politiskt bankrutt, regimen är avskydd av folket och ett år med Ahmadinejad har inte gjort människor mer entusiastiska till regimen. Därför försöker regimen hitta en yttre fiende och eftersom det inte längre går att skrämma med USA så är Israel ett lätt offer. Detta är tydligt när de konservativa krafterna inom regimen försöker ordna massdemonstrationer mot Israel.
3) Inre stridigheter, regimen är splittrad i olika fraktioner och hoten om sanktioner och det kommande valet gör att splittringen blir allt djupare. Som exempel kan man nämna att Mesbah-Yazdis inte kommer att kandidera till Expertrådet efter att hans anhängare attackerat andra högtuppsatta mullor inom regimen, däribland Rafsanjani och Khatami. Så även här behöver regimen en externfiende för att sluta upp leden, när USA inte längre kan spela den rollen.
Sen kan det också bero på att regimen är komplett galna fundamentalister…
Först och främst så var det den Iranska regimen och revolutionsgardet som startade Hezbollah i början av 80-talet som ett led i Khomeinis och de radikala mullornas strategi att sprida den Islamiska revolutionen. Under hela 80-talet fungerade Hezbollah som den Iranska regimens förlängda arm, man kidnappade västerlänningar och genomförde självmordsattacker på den Iranska regimens order. Regimen har också pungat in enorma resurser och stödet till Hezbollah beräknas ligga runt ca: 350 miljoner kronor årligen. Sen så ska man komma ihåg att Hezbollah politiska ideologi är precis densamma som den Iranska regimen, politiskt så står Hezbollah ganska långt ifrån den mer sekulära Syriska regeringen.
Varför skulle då mullorna få för sig att vrida upp temperaturen i området, det kan finnas ett par olika anledningar:
1) regimens atomprogram, svaret från regimen skulle ha kommit förra veckan. Istället reste regimens chefsförhandlare, Ali Larijani till Europa helt tomhänt och utan svar, man vill skjuta upp och vinna tid. Att då skapa orolighet i en annan del i regionen för att vända omvärldens uppmärksamhet åt ett annat håll är nog väldigt välkommet.
2) Inrikespolitik, snart är det val till det viktiga Expertrådet och som i alla andra diktaturer så behöver man ena folket. Iran är just nu ekonomiskt och politiskt bankrutt, regimen är avskydd av folket och ett år med Ahmadinejad har inte gjort människor mer entusiastiska till regimen. Därför försöker regimen hitta en yttre fiende och eftersom det inte längre går att skrämma med USA så är Israel ett lätt offer. Detta är tydligt när de konservativa krafterna inom regimen försöker ordna massdemonstrationer mot Israel.
3) Inre stridigheter, regimen är splittrad i olika fraktioner och hoten om sanktioner och det kommande valet gör att splittringen blir allt djupare. Som exempel kan man nämna att Mesbah-Yazdis inte kommer att kandidera till Expertrådet efter att hans anhängare attackerat andra högtuppsatta mullor inom regimen, däribland Rafsanjani och Khatami. Så även här behöver regimen en externfiende för att sluta upp leden, när USA inte längre kan spela den rollen.
Sen kan det också bero på att regimen är komplett galna fundamentalister…
tisdag, juli 18, 2006
Ännu ett fiasko..
För några dagar sen gick regimen ut med en uppmuntran till alla Iranier att delta i ”anti-sionistiska” demonstrationer runt om i Iran. Idag kom resultatet och regimens nyhetsbyråer rapporterar om ”tusentals demonstranter” i Tehran. Det hela får en perspektiv om man ser till att Iran har över 70 miljoner invånare varav över 8 miljoner bor i Tehran, att regimen då bara kan iscensätta en demonstration med ”tusental” deltagare är väldigt illa.
Det påminner om hur regimen tidigare i år försökte iscensätta en massdemonstration för att visa enigheten kring landets atomprogram, först gick regimen ut med att miljoner iranier hade samlats för att demonstrera i Tehran, lite senare justerades siffrorna ner till flera hundratusen för att slutligen hamna på runt 80 000, så tusenpersoner i officiella siffror idag kan visa sig vara 100 personer imorgon.
Det påminner om hur regimen tidigare i år försökte iscensätta en massdemonstration för att visa enigheten kring landets atomprogram, först gick regimen ut med att miljoner iranier hade samlats för att demonstrera i Tehran, lite senare justerades siffrorna ner till flera hundratusen för att slutligen hamna på runt 80 000, så tusenpersoner i officiella siffror idag kan visa sig vara 100 personer imorgon.
Ahmadinejads ideal...
Mitt i allt hetsande mot Israel tog Ahmadinejad igår tiden att hylla de “exemplariska kvinnorna i Iran”. Detta skedde på Hazrat Fatemehs födelsedag, profeten Mohammeds dotter. Regimen försökte också sälja in lögnen att de Iranska kvinnorna har störst friheter i världen.
måndag, juli 17, 2006
Iran och Syrien kan tänka sig att stoppa Hezbollah..
Den Iranske utrikesministern Manouchehr Mottaki sa idag att ”eldupphör och utbyte av fångar” med Israel är något som borde diskuteras. Detta var resultatet av det samtal Mottaki hade med bland annat Syriens president Bashar al-Assad, Mottaki gjorde en överraskande snabbvisit i Damaskus under måndagen.
Detta tyder nog på att Syrien och Iran kanske börjar bli redo för att (iaf för stunden) lägga band på Hezbollah. För varken den Iranska eller den Syriska regimen är redo och villig att gå i en öppen konflikt, dessutom är man säkert lite rädd för att Israel ska lyckas med att krossa eller allvarligt skada den terroristgrupp som båda regimerna investerat åtskilliga miljarder i.
Detta tyder nog på att Syrien och Iran kanske börjar bli redo för att (iaf för stunden) lägga band på Hezbollah. För varken den Iranska eller den Syriska regimen är redo och villig att gå i en öppen konflikt, dessutom är man säkert lite rädd för att Israel ska lyckas med att krossa eller allvarligt skada den terroristgrupp som båda regimerna investerat åtskilliga miljarder i.
söndag, juli 16, 2006
Iran i konflikten...
Ahmadinejad slår nya rekord i smaklöshet..
Idag yttrade sig Ahmadinejad (igen) om den pågående konflikten och sa att ”den sionistiska regimensbrott mot oskyldiga palestinier är likvärdiga Hitlers brott”. Men det intressanta med det här är om Ahmadinejad nu godkänner att förintelsen ägt rum och att Hitler begick brott, kommer han att i fortsättningen att sluta förneka förintelsen? Knappast…
Regimen förnekar inblandning..
Regimen har vid ett flertal gånger förnekat att man på något sätt är inblandade i den pågående konflikten och att man har militärpersonal på plats som hjälper Hezbollah. Men den Israeliska underrättelsetjänsten rapporterar att Iran har ca: 100 militära rådgivare medan en arabisktidning baserad i London citerar källor inom den Iranska militären på att antalet egentligen är närmare det dubbla.
Samtidigt får regimen det allt svårare att hävda sin ”oskuld” eftersom de missiler som Hezbollah skickar in mot Israel kommer från Iran. Men idag agerade Hamid-Reza Asefi, talesman för utrikesdepartementet, Iran alldeles egna Bagdad-Bob när han förnekade att regimen utrustat Hezbollah med missiler. Asefi menade att Hezbollah själva har skaffat sig den kapaciteten, så någonstans i Libanon har Hezbollah en egen missilfabrik där terrorister sitter och masskopierar Iranska missiler, enligt Asefi.
Om Iran är redo att försvara Syrien verkade Asefi lite mer osäker, det berodde på proportionerna på anfallet. Tydligen är inte kärleken mellan regimerna så djup att regimen är villig att riskera att dras in i ett krig för att rädda Syrien.
Khamenei uttalar sig
Det har gått ett par dagar och übermullan och Iran ”andlige ledare” Khamenei har varit ovanlig tyst, men idag så kommenterade han den rådande konflikten. Kortfattat så kan man säga att Khamenei hoppas på att en utbredd Israel hat nu ska råda runt omkring i världen och att hatet som ska finnas kvar även efter den rådande konfliktens slut.
Därefter kallade han Israel, eller den sionistiska regimen (regimen erkänner inte statens Israel, därför benämns staten Israel som den sionistiska staten eller den sionistiska regimen) för ”djävulsk” och jämförde Israel med en cancertumör som växer och som riskerar att infektera hela den islamiska världen.
Vid ett stycke så kallade han Israels anfall mot Libanon som “omanlig” och att anledningen till att Israel egentligen anfaller Libanon är att det libanesiska folket sagt nej till västmakternas försök att göra Libanon till basen för västerländskkultur. Khamenei menar också att det Libanesiska folket är tacksamma mot Hezbollah och deras kamp mot ”sionisterna”.
Till slut,
Det är ganska uppenbart att regimen gör och kommer att göra sitt yttersta för att undvika en direkt konflikt med Israel och USA. Det finns inte en chans att regimen själva kommer att försöka ge sig på Israel eller försöka försvara Syrien, däremot kommer säkerligen stödet till Hezbollah och Hamas att trappas upp och fler Iranska missiler och militära rådgivare kommer att skeppas till Hezbollah. Trots all retorik så har regimen allt för mycket att förlora, ett militärt nederlag eller en långvarig konflikt skulle vara dödsstöten mot en regim som är avskydd på hemmaplan. Därför kommer Ahamdinejad, Khamenei och resten att vrida upp retoriken men själva vara ovilliga att agera på annat sätt än att försöka bistå Hezbollah och diverse andra terrorgrupper.
Lyckas Israel avväpna och krossa Hezbollah så skulle det vara ett stort avbräck för den Iranska regimen, eftersom Hezbollah är den starkaste av de regimsponsrade terrorgrupperna med tanke på att Hamas ledaren just nu är i Iran och söker skydd. Samtidigt har regimen i Iran i över 20 år byggt upp Hezbollah.
Idag yttrade sig Ahmadinejad (igen) om den pågående konflikten och sa att ”den sionistiska regimensbrott mot oskyldiga palestinier är likvärdiga Hitlers brott”. Men det intressanta med det här är om Ahmadinejad nu godkänner att förintelsen ägt rum och att Hitler begick brott, kommer han att i fortsättningen att sluta förneka förintelsen? Knappast…
Regimen förnekar inblandning..
Regimen har vid ett flertal gånger förnekat att man på något sätt är inblandade i den pågående konflikten och att man har militärpersonal på plats som hjälper Hezbollah. Men den Israeliska underrättelsetjänsten rapporterar att Iran har ca: 100 militära rådgivare medan en arabisktidning baserad i London citerar källor inom den Iranska militären på att antalet egentligen är närmare det dubbla.
Samtidigt får regimen det allt svårare att hävda sin ”oskuld” eftersom de missiler som Hezbollah skickar in mot Israel kommer från Iran. Men idag agerade Hamid-Reza Asefi, talesman för utrikesdepartementet, Iran alldeles egna Bagdad-Bob när han förnekade att regimen utrustat Hezbollah med missiler. Asefi menade att Hezbollah själva har skaffat sig den kapaciteten, så någonstans i Libanon har Hezbollah en egen missilfabrik där terrorister sitter och masskopierar Iranska missiler, enligt Asefi.
Om Iran är redo att försvara Syrien verkade Asefi lite mer osäker, det berodde på proportionerna på anfallet. Tydligen är inte kärleken mellan regimerna så djup att regimen är villig att riskera att dras in i ett krig för att rädda Syrien.
Khamenei uttalar sig
Det har gått ett par dagar och übermullan och Iran ”andlige ledare” Khamenei har varit ovanlig tyst, men idag så kommenterade han den rådande konflikten. Kortfattat så kan man säga att Khamenei hoppas på att en utbredd Israel hat nu ska råda runt omkring i världen och att hatet som ska finnas kvar även efter den rådande konfliktens slut.
Därefter kallade han Israel, eller den sionistiska regimen (regimen erkänner inte statens Israel, därför benämns staten Israel som den sionistiska staten eller den sionistiska regimen) för ”djävulsk” och jämförde Israel med en cancertumör som växer och som riskerar att infektera hela den islamiska världen.
Vid ett stycke så kallade han Israels anfall mot Libanon som “omanlig” och att anledningen till att Israel egentligen anfaller Libanon är att det libanesiska folket sagt nej till västmakternas försök att göra Libanon till basen för västerländskkultur. Khamenei menar också att det Libanesiska folket är tacksamma mot Hezbollah och deras kamp mot ”sionisterna”.
Till slut,
Det är ganska uppenbart att regimen gör och kommer att göra sitt yttersta för att undvika en direkt konflikt med Israel och USA. Det finns inte en chans att regimen själva kommer att försöka ge sig på Israel eller försöka försvara Syrien, däremot kommer säkerligen stödet till Hezbollah och Hamas att trappas upp och fler Iranska missiler och militära rådgivare kommer att skeppas till Hezbollah. Trots all retorik så har regimen allt för mycket att förlora, ett militärt nederlag eller en långvarig konflikt skulle vara dödsstöten mot en regim som är avskydd på hemmaplan. Därför kommer Ahamdinejad, Khamenei och resten att vrida upp retoriken men själva vara ovilliga att agera på annat sätt än att försöka bistå Hezbollah och diverse andra terrorgrupper.
Lyckas Israel avväpna och krossa Hezbollah så skulle det vara ett stort avbräck för den Iranska regimen, eftersom Hezbollah är den starkaste av de regimsponsrade terrorgrupperna med tanke på att Hamas ledaren just nu är i Iran och söker skydd. Samtidigt har regimen i Iran i över 20 år byggt upp Hezbollah.
Regimen försöker smöra upp EU…
Regimens utrikespolitiska talesman Hamid-Reza Asefi sa idag att tiden är mogen för regimen och EU att påbörja detaljerade samtal om det packet som erbjöds Iran i utbyte mot att regimen skulle upphöra med anrikningen av uran.
Ticket är så uppenbart att det är löjligt, regimen försöker att slå en kil mellan Europa och USA i ett försök att hitta allierade som kan stoppa sanktioner mot landet i FN: s säkerhetsråd. För om regimen ger sken av att vilja förhandla så kan Frankrike, Ryssland och Kina motsätta sig sanktioner tillförmån för meningslösa samtal med regimen som kan vinna lite mer tid.
Ticket är så uppenbart att det är löjligt, regimen försöker att slå en kil mellan Europa och USA i ett försök att hitta allierade som kan stoppa sanktioner mot landet i FN: s säkerhetsråd. För om regimen ger sken av att vilja förhandla så kan Frankrike, Ryssland och Kina motsätta sig sanktioner tillförmån för meningslösa samtal med regimen som kan vinna lite mer tid.
lördag, juli 15, 2006
Lite spännande om än inte helt pålitligt…
Reader´s Digest-Zogby International påstår sig ha lyckats med konststycket att genomföra en ganska bred opinionsundersökning i Iran. Undersökningen tar upp en del spännande frågor och kanske kan ändå vara en fingervisning om det Iranska folkets attityder. Man ska ha intervjuat 810 Iranier i vuxenålder och undersökningen ska ha en felmarginal på +/- 3.5 %.
Undersökningen visar att Iran är ett delat land, där 41 % av de tillfrågade ansåg att regimens viktigaste uppgift borde vara att reformera och effektivisera ekonomin, 27 % säger dock att det viktigaste är att regimen skaffar sig kärnvapen och 23 % säger att det viktigaste är fler och utökade friheter. Men samtidigt säger 56 % att Iran ska leda regionen både militärt och diplomatiskt.
31 % vill liberalisera och sekularisera Iran medan 36 % vill att Iran ska bli mer religiöst. Den enda frågan där det verkade råda en rätt så stor enighet om var att staten Israel var illegitim och inte borde excitera, 67 % av de tillfrågade ansåg det, men det måste ändå vara en rätt låg siffra efter 28 års av propaganda. Samtidigt tvivlade 66 % på att Iran och USA kommer att gå i krig under de kommande tio åren.
En majoritet av de tillfrågade sa också att man är redo att genomlida ekonomiska problem för att landet ska kunna utveckla sitt atomprogram. Bara 25 % av de tillfrågade sa att de skulle skylla på USA om det blev sanktioner och 16 % skulle skylla på den Iranska regimen, 11 % skulle skylla på EU. Det komiska är att bara 25 % anser att regionen skulle bli säkrare som Iran skaffade kärnvapen medan 35 % motsatte sig det påståendet.
Det fanns också en intressant splittring enligt mätningen, yngre och äldre Iranier var mer konservativa och religiösa än de i åldrarna 30-49 och kvinnor är mer intresserade av en liberal och sekulärtsamhälle. Samtidigt visade undersökningen på att de Iranier som har tillgång till Internet och paraboler är mer benägna att lyfta upp USA som ett föregångsland än de personer som bara får sin information från statlig Tv och radio.
Lite annat intressant och roligt från undersökningen:
De flesta Iranier vill helst besöka Mecka, men New York kommer som tredjestad och är mest populärt bland de människor som saknar Internet och parabol uppkoppling.
Det land som Iranier beundrar mest är Storbritannien följt av Turkiet. Medan Ryssland har den regering som folket beundrar mest, det tätt följt av Storbritannien och USA. Regimens ärkefiender (USA och Storbritannien) regeringar beundras alltså av 36.4 % av Iranierna. Men samtidigt sa 25 % av de tillfrågade att USA har den regering som man minst beundrar, och tillsammans fick USA och Storbritannien ca: 40 % när det kom till det styre som man minst beundrar. Dött lopp alltså mellan de som beundrar Bush/Blair och de som inte gör det (här skulle man kunna skämta om att Bush och Blair har högre "apporval ratings" i Iran än på hemmaplan ;-)). 17.4 % beundrar Putins styre minst, det gör att Ryssland kommer tvåa efter USA över de länder och regeringar man beundrar minst, det trots Putins och Rysslands charmoffensiv i Iran.
36.6 % ansåg att USA är ett föregångsland och står för frihet, 45.9 % ansåg att USA är ett farligt land som söker konflikter medan 14.2 % ansåg att USA varken är bättre eller sämre än något annat land. Alltså håller en majoritet, 50.8 % av de tillfrågade tycker inte att USA är den store satan, återigen så är det ett stort misslyckande för regimen och 28 år propaganda arbete.
48.4 % ansåg att det var av högsta prioritet att kvinnor får större rättig- och friheter.
33 % anser att de har det sämre ekonomiskt idag än för fyra år sen, 26.9 % anser att läget är detsamma medan 29.8 % anser att det varken blivit bättre eller sämre. Men hela 35.6 % anser att de har det sämre ekonomiskt ställt än vad deras föräldrar hade i samma ålder, 36.1 % anser att de har det bättre och 16.9 % anser att läget inte har förändrats.
Endast 25.7 % ansåg att de var helt fria att öppet säga sin åsikt.
Men som sagt, man ska nog ta resultaten med en stor nypa salt. Att tro att det går att genomföra en korrekt och pålitlig opinionsundersökning i en diktatur är nog att tro för mycket. Det är inte alls omöjligt att de tillfrågade känt sig hämmade att säga sin verkliga åsikt i rädsla för repressalier från regimen.
Hela undersökningen finns här och här.
Undersökningen visar att Iran är ett delat land, där 41 % av de tillfrågade ansåg att regimens viktigaste uppgift borde vara att reformera och effektivisera ekonomin, 27 % säger dock att det viktigaste är att regimen skaffar sig kärnvapen och 23 % säger att det viktigaste är fler och utökade friheter. Men samtidigt säger 56 % att Iran ska leda regionen både militärt och diplomatiskt.
31 % vill liberalisera och sekularisera Iran medan 36 % vill att Iran ska bli mer religiöst. Den enda frågan där det verkade råda en rätt så stor enighet om var att staten Israel var illegitim och inte borde excitera, 67 % av de tillfrågade ansåg det, men det måste ändå vara en rätt låg siffra efter 28 års av propaganda. Samtidigt tvivlade 66 % på att Iran och USA kommer att gå i krig under de kommande tio åren.
En majoritet av de tillfrågade sa också att man är redo att genomlida ekonomiska problem för att landet ska kunna utveckla sitt atomprogram. Bara 25 % av de tillfrågade sa att de skulle skylla på USA om det blev sanktioner och 16 % skulle skylla på den Iranska regimen, 11 % skulle skylla på EU. Det komiska är att bara 25 % anser att regionen skulle bli säkrare som Iran skaffade kärnvapen medan 35 % motsatte sig det påståendet.
Det fanns också en intressant splittring enligt mätningen, yngre och äldre Iranier var mer konservativa och religiösa än de i åldrarna 30-49 och kvinnor är mer intresserade av en liberal och sekulärtsamhälle. Samtidigt visade undersökningen på att de Iranier som har tillgång till Internet och paraboler är mer benägna att lyfta upp USA som ett föregångsland än de personer som bara får sin information från statlig Tv och radio.
Lite annat intressant och roligt från undersökningen:
De flesta Iranier vill helst besöka Mecka, men New York kommer som tredjestad och är mest populärt bland de människor som saknar Internet och parabol uppkoppling.
Det land som Iranier beundrar mest är Storbritannien följt av Turkiet. Medan Ryssland har den regering som folket beundrar mest, det tätt följt av Storbritannien och USA. Regimens ärkefiender (USA och Storbritannien) regeringar beundras alltså av 36.4 % av Iranierna. Men samtidigt sa 25 % av de tillfrågade att USA har den regering som man minst beundrar, och tillsammans fick USA och Storbritannien ca: 40 % när det kom till det styre som man minst beundrar. Dött lopp alltså mellan de som beundrar Bush/Blair och de som inte gör det (här skulle man kunna skämta om att Bush och Blair har högre "apporval ratings" i Iran än på hemmaplan ;-)). 17.4 % beundrar Putins styre minst, det gör att Ryssland kommer tvåa efter USA över de länder och regeringar man beundrar minst, det trots Putins och Rysslands charmoffensiv i Iran.
36.6 % ansåg att USA är ett föregångsland och står för frihet, 45.9 % ansåg att USA är ett farligt land som söker konflikter medan 14.2 % ansåg att USA varken är bättre eller sämre än något annat land. Alltså håller en majoritet, 50.8 % av de tillfrågade tycker inte att USA är den store satan, återigen så är det ett stort misslyckande för regimen och 28 år propaganda arbete.
48.4 % ansåg att det var av högsta prioritet att kvinnor får större rättig- och friheter.
33 % anser att de har det sämre ekonomiskt idag än för fyra år sen, 26.9 % anser att läget är detsamma medan 29.8 % anser att det varken blivit bättre eller sämre. Men hela 35.6 % anser att de har det sämre ekonomiskt ställt än vad deras föräldrar hade i samma ålder, 36.1 % anser att de har det bättre och 16.9 % anser att läget inte har förändrats.
Endast 25.7 % ansåg att de var helt fria att öppet säga sin åsikt.
Men som sagt, man ska nog ta resultaten med en stor nypa salt. Att tro att det går att genomföra en korrekt och pålitlig opinionsundersökning i en diktatur är nog att tro för mycket. Det är inte alls omöjligt att de tillfrågade känt sig hämmade att säga sin verkliga åsikt i rädsla för repressalier från regimen.
Hela undersökningen finns här och här.
fredag, juli 14, 2006
Bizarro world!
I veckan höll regimen en modevisning med syfte till att förstärka den kvinnliga kyskheten och för att motverka västerländska influenser. Modevisningen hölls i Imam Khomeini moskén i Teheran och kläderna som visades var ankellånga och heltäckande manetons (typ en heltäckande kappa) och svarta och heltäckande chadors. Tydligen ska det ha funnits vissa designskillnader mellan plaggen, men färgen som gäller för alla årstider är svart.
Detta bisarra evenemang arrangeras av den fräscha och modekunniga trion polisen, handelsministeriet och den statliga televisionen, IRIB. Höjdpunkten på föreställningen var en blå chador som nu var utformad med ärmar.
Som alla schyssta modevisningar så hade även denna ett tema och det var verser från koranen och citat från profeten Mohammed. Men det hela verkade inte fungera så bra på den yngre publiken, en 19-årig tjej som intervjuas säger att hon aldrig skulle kunna ha på sig något av det som visats och att hon inte skulle klä sig efter hijab (de islamiska klädesreglerna) om dessa inte vore lag.
Men det finns något allvarligare bakom hela den här charaden. Detta är ett led i regimens försök att ytterligare underkuva de Iranska kvinnorna och återkalla de (om än otillräckliga och små) liberaliseringar som skedde under Khatamis tid.
Detta bisarra evenemang arrangeras av den fräscha och modekunniga trion polisen, handelsministeriet och den statliga televisionen, IRIB. Höjdpunkten på föreställningen var en blå chador som nu var utformad med ärmar.
Som alla schyssta modevisningar så hade även denna ett tema och det var verser från koranen och citat från profeten Mohammed. Men det hela verkade inte fungera så bra på den yngre publiken, en 19-årig tjej som intervjuas säger att hon aldrig skulle kunna ha på sig något av det som visats och att hon inte skulle klä sig efter hijab (de islamiska klädesreglerna) om dessa inte vore lag.
Men det finns något allvarligare bakom hela den här charaden. Detta är ett led i regimens försök att ytterligare underkuva de Iranska kvinnorna och återkalla de (om än otillräckliga och små) liberaliseringar som skedde under Khatamis tid.
Hezbollah hyllas och Syrien ska försvaras...
Hyllningar till Hezbollah
Inte helt oväntat är Iranska medier idag fyllda med hyllningar till Hezbollah. Under fredagsbönen i Tehran hyllade bland annat den inflytelserika mullan Ayatollah Imami Kashani terrorgruppen Hezbollah och sa att kidnappningen av de två Israeliska soldaterna var ”legitim, medveten och fläckfritt agerat”. Kashani sa också att den ”västerländska demokratin” aldrig kommer att kunna segra. Kashani hann också ondgöra sig över familjernas ”förfall” i väst och menade att muslimer måste stärka sina familjeband.
Regimen lovar att försvara Syrien...
Regimen i Iran känner sig och vill nog gärna agera som en regionalstormakt i den rådande konflikten. Ahmadinejad varnade Israel från att anfalla Syrien och sa att ett ”aggression mot Syrien är en aggression mot Islam”. Ahmadinejad höll en telefonkonferens med sin motpart Bashar Assad och försökte lugna denne genom att säga att en attack mot Syrien kommer att bemötas med ett ”förkrossande svar”.
Men Ahmadinejad lär få skrika sig hur hes han vill till försvar för Syrien, för om Iran ska dra ut i krig så är det ett beslut som ska tas av Khamenei (och förmodligen lär inte Ahmadinejad ens få befinna sig i rummet om/när ett sådant beslut tas). Förmodligen kommer regimen att fortsätta att agera bakom kulisserna genom att fortsätta beväpna diverser terrorgrupper, det finns inte en chans att regimen vill dra ut i ett fullskaligt krig.
Inte helt oväntat är Iranska medier idag fyllda med hyllningar till Hezbollah. Under fredagsbönen i Tehran hyllade bland annat den inflytelserika mullan Ayatollah Imami Kashani terrorgruppen Hezbollah och sa att kidnappningen av de två Israeliska soldaterna var ”legitim, medveten och fläckfritt agerat”. Kashani sa också att den ”västerländska demokratin” aldrig kommer att kunna segra. Kashani hann också ondgöra sig över familjernas ”förfall” i väst och menade att muslimer måste stärka sina familjeband.
Regimen lovar att försvara Syrien...
Regimen i Iran känner sig och vill nog gärna agera som en regionalstormakt i den rådande konflikten. Ahmadinejad varnade Israel från att anfalla Syrien och sa att ett ”aggression mot Syrien är en aggression mot Islam”. Ahmadinejad höll en telefonkonferens med sin motpart Bashar Assad och försökte lugna denne genom att säga att en attack mot Syrien kommer att bemötas med ett ”förkrossande svar”.
Men Ahmadinejad lär få skrika sig hur hes han vill till försvar för Syrien, för om Iran ska dra ut i krig så är det ett beslut som ska tas av Khamenei (och förmodligen lär inte Ahmadinejad ens få befinna sig i rummet om/när ett sådant beslut tas). Förmodligen kommer regimen att fortsätta att agera bakom kulisserna genom att fortsätta beväpna diverser terrorgrupper, det finns inte en chans att regimen vill dra ut i ett fullskaligt krig.
torsdag, juli 13, 2006
Oljepengar lockar...
Tydligen har den svenska regeringen avsatt 3,5 miljoner kronor för att göra reklam i Gulfstaterna. Sverige ska framställas som ett attraktivt investeringsland för oljepengar...
Tomma hot från Ahmadinejad?
Idag hotade president Ahmadinejad att stoppa FN: s kärnvapeninspektörer och säga upp icke-spridningsavtalet om inte pressen från omvärlden upphör och om Irans atomprogram fälls i FN: s Säkerhetsråd. Han riktade främst sin kritik mot USA men var mer inställsam när det kom till förhandlingar med EU.
Fast problemet är ju att om man tror och litar på Chris Charlier, mannen som ska leda IAEA: s inspektörer i Iran så är detta inte mycket till hot. Regimen styr ändå över IAEA: s arbete, läs mer om det här och här.
Fast problemet är ju att om man tror och litar på Chris Charlier, mannen som ska leda IAEA: s inspektörer i Iran så är detta inte mycket till hot. Regimen styr ändå över IAEA: s arbete, läs mer om det här och här.
Nasrallah och Hezbollah
Igår gick terrorgruppen Hezbollahs ledare, Sayed Hassan Nasrallah, ut och sa att Hezbollah endast kommer att släppa de två kidnappade Israeliska soldaterna om Israel först går med på att släppa en rad fängslade Hezbollah medlemmar. Nasrallah vägrar också att möta Israelerna i direkta förhandlingar, utan det ska ske genom en tredjepart.
Nasrallah sa också att Israelerna alltid i början vägrar att förhandla för att sedan ge med sig. Nasrallah sa också att Hezbollah just nu håller tillbaka sina militära krafter. Samtidigt sa Nasrallah att Israel inte alls har gått in i södra Libanon.
Förövrigt..
Jag är helt säker på att regimen i Iran och übermullan Khamenei är väl införstådda med Hezbollahs planer och visste mycket väl om Hezbollahs planer på att kidnappa Israeliska soldater. Det finns inte en chans att Nasrallah och Hezbollah skulle ta ett så stort beslut utan att de två främsta finansiärerna Iran och Syrien är med på båten. Sen så kan de två kidnappade Israeliska soldaterna mycket väl ha gömts i Iran av Hezbollah, en säkrare plats går det nog inte att hitta för terrorister
Nasrallah sa också att Israelerna alltid i början vägrar att förhandla för att sedan ge med sig. Nasrallah sa också att Hezbollah just nu håller tillbaka sina militära krafter. Samtidigt sa Nasrallah att Israel inte alls har gått in i södra Libanon.
Förövrigt..
Jag är helt säker på att regimen i Iran och übermullan Khamenei är väl införstådda med Hezbollahs planer och visste mycket väl om Hezbollahs planer på att kidnappa Israeliska soldater. Det finns inte en chans att Nasrallah och Hezbollah skulle ta ett så stort beslut utan att de två främsta finansiärerna Iran och Syrien är med på båten. Sen så kan de två kidnappade Israeliska soldaterna mycket väl ha gömts i Iran av Hezbollah, en säkrare plats går det nog inte att hitta för terrorister
Det svänger fort..
För någon vecka sedan hade regimen överläge, man trodde sig kunna dra ut på förhandlingarna till septembermånad och västvärlden såg vilsna ut. Men idag förändrades allt. Då bestämde sig de fem permanenta medlemmarna i säkerhetsrådet plus Tyskland att ta upp Iran atomprogram i säkerhetsrådet igen och hoten om sanktioner blev verkliga igen och helst plötsligt börjar regimen att vika sig.
Bara några timmar efter att det blev klart att Iran återigen kan bli ett fall för säkerhetsrådet gick Irans chefsförhandlare Ali Larijani ut och sa att Iran är redo att ”lägga alla kort på bordet och reda ut alla frågetecken” kring landets atomprogram. Samtidigt försökte Larijani muta EU-länderna med en ”energigaranti” för Europa.
Det är förvånande hur medgörliga regimen blir så fort någon pressar dem åt ett håll…
Bara några timmar efter att det blev klart att Iran återigen kan bli ett fall för säkerhetsrådet gick Irans chefsförhandlare Ali Larijani ut och sa att Iran är redo att ”lägga alla kort på bordet och reda ut alla frågetecken” kring landets atomprogram. Samtidigt försökte Larijani muta EU-länderna med en ”energigaranti” för Europa.
Det är förvånande hur medgörliga regimen blir så fort någon pressar dem åt ett håll…
onsdag, juli 12, 2006
Kidnappning som politiskverktyg..
Den Iranstödda terrorgruppen Hizbollah meddelade idag att man har kidnappat två israeliska soldater och att man är redo att utväxla dessa med terrorister gripna av Israel. I ett uttalande skrev Hizbollah att soldaterna nu är förda till ett ”säkert ställe”.
Förmodligen har Hizbollah fått klartecken från regimen i Iran att agera offensivare och jag är helt säker att kidnappningen skett med regimens goda minne. Vi är nu tillbaka till en situation i 80-talet där regimen använde sig av kidnappningar av västerlänningar i regionen för sina politiska syften.
Förmodligen har Hizbollah fått klartecken från regimen i Iran att agera offensivare och jag är helt säker att kidnappningen skett med regimens goda minne. Vi är nu tillbaka till en situation i 80-talet där regimen använde sig av kidnappningar av västerlänningar i regionen för sina politiska syften.
Hamas ledare flyr till Iran..
Det kommer nu uppgifter om att en del höga Hamas ledare valt att fly till Iran under den senaste tidens upptrappning av mellanöstern konflikten. Det verkar vara Khaled Mashaal som tydligen lämnat Damaskus och Syrien för att åka till Iran, tydligen så upplevde han Syrien som allt för osäkert. Detta rapporterar konservativa tidningen Jomhouri Islami. Detta är inte första gången Mashaal är i Iran, tidigare i år var han där och mottog ett stöd till Hamas på 50 miljoner dollar.
tisdag, juli 11, 2006
Ahmadinajed i trubbel..
För några dagar sedan fick Tehrans borgmästare, Mohammad Bagher Ghalibaf, en rapport i handen. Rapporten handlar om hur president Mahmoud Ahmadinejads äldre bror förskingrat runt 2 miljarder toman (ca; 2 miljoner dollar) från stadens skattebetalare. Dawood Ahmadinejad är just nu, ironiskt nog, chef för regimens motsvarighet till riksrevisionen, med uppgift att utreda korruption inom regimen.
Pengarna till projektet ska Dawood Ahmadinejad ha fått från sin bror (den nuvarande presidenten) under dennes tid som borgmästare i Tehran, pengarna ska ha gått till Revolutionsgardet som i sin tur anlitat Dawood Ahmadinejad för att utföra projektet.
Samtidigt kommer det rapporter om att ca: 350 miljarder toman (ca; 350 000 000 dollar) ska ha förskingrats från stadens kassa under Ahamdinejads tid som borgmästare. Det är pengar som saknas och som det inte finns någon redovisning för.
Pengarna till projektet ska Dawood Ahmadinejad ha fått från sin bror (den nuvarande presidenten) under dennes tid som borgmästare i Tehran, pengarna ska ha gått till Revolutionsgardet som i sin tur anlitat Dawood Ahmadinejad för att utföra projektet.
Samtidigt kommer det rapporter om att ca: 350 miljarder toman (ca; 350 000 000 dollar) ska ha förskingrats från stadens kassa under Ahamdinejads tid som borgmästare. Det är pengar som saknas och som det inte finns någon redovisning för.
Reuters kör på samma spår, regimen dikterar IAEAs arbete..
BERLIN (Reuters) - Iran has banned a senior U.N. nuclear inspector who has criticized the Tehran government from visiting the country, a Western diplomat said on Sunday.
The diplomat, who spoke on condition on anonymity, was confirming a report in the German newspaper Welt am Sonntag, in which International Atomic Energy Agency (IAEA) Iran section head, Chris Charlier of Belgium, was reported as saying that he had not been allowed into Iran for several months.
"I haven't been allowed to travel to Iran since April," he was quoted as saying. "Since April, I have had no more contact with the Iranian nuclear file."
But a senior diplomat at the Vienna-based IAEA said Charlier was still the chief of the agency's Iran section.
The IAEA has been inspecting Iran's nuclear program since 2003. Although it has found no hard evidence that Iran is working on atomic weapons, it has uncovered many previously concealed activities linked to uranium enrichment, a process of purifying fuel for nuclear power plants or weapons.
Tehran denies pursuing atomic weapons but refuses to temporarily halt its enrichment program as demanded by Germany and the five permanent members of the
U.N. Security Council.
Charlier was also quoted as saying he believed Iran was probably still hiding things from the IAEA. "It is very probable that Tehran is doing things in the nuclear field that to this day we have no clue about," he said.
It was not immediately clear why Charlier was banned from Iran. But last year he was interviewed for a BBC documentary on Iran's nuclear program and complained about the lack of freedom U.N. inspectors face in the country.
"Whatever we say, whatever we do, they're always behind us with a video camera, with a microphone trying to record all our movement and all things that we're saying," Charlier said, according to a transcript of the program published on the Internet.
(Additional reporting by Mark Heinrich in Vienna)
The diplomat, who spoke on condition on anonymity, was confirming a report in the German newspaper Welt am Sonntag, in which International Atomic Energy Agency (IAEA) Iran section head, Chris Charlier of Belgium, was reported as saying that he had not been allowed into Iran for several months.
"I haven't been allowed to travel to Iran since April," he was quoted as saying. "Since April, I have had no more contact with the Iranian nuclear file."
But a senior diplomat at the Vienna-based IAEA said Charlier was still the chief of the agency's Iran section.
The IAEA has been inspecting Iran's nuclear program since 2003. Although it has found no hard evidence that Iran is working on atomic weapons, it has uncovered many previously concealed activities linked to uranium enrichment, a process of purifying fuel for nuclear power plants or weapons.
Tehran denies pursuing atomic weapons but refuses to temporarily halt its enrichment program as demanded by Germany and the five permanent members of the
U.N. Security Council.
Charlier was also quoted as saying he believed Iran was probably still hiding things from the IAEA. "It is very probable that Tehran is doing things in the nuclear field that to this day we have no clue about," he said.
It was not immediately clear why Charlier was banned from Iran. But last year he was interviewed for a BBC documentary on Iran's nuclear program and complained about the lack of freedom U.N. inspectors face in the country.
"Whatever we say, whatever we do, they're always behind us with a video camera, with a microphone trying to record all our movement and all things that we're saying," Charlier said, according to a transcript of the program published on the Internet.
(Additional reporting by Mark Heinrich in Vienna)
söndag, juli 09, 2006
En måste artikel.
En måste artikel som berättar om hur IAEA låter regimen diktera inte baraAtomic secrets: The man, who knew too much
inspektörernas arbete men också dess resultat. IAEA försökte tydligen också
förhindra den tyska tidningen Die Welt från att publicera den här artikeln.
Chris Charlier led the team, which examines of Iran nuclear program. Mohammed aluminium-Baradei, director of the atomic energy authority, cold-placed it on pressure from Iran. The IAEA tried to prevent this article
When Chris Charlier arrives in the April of this yearly at Teheran, the usual receipt command already waits for him. It is as with everyone its over 20 attendance in the Islamic Republic of Iran.
“Where always we did not go, which always we did, it were always behind us, have us with video cameras supervised, taken up, a second long from the eyes left each particular of our discussions to us, always over the shoulder looked us. How to the devil are we to be able to work there reasonably? ”, the 64 years old Belgians say. Chris Charlier is a boss of the 15 inspectors, who examine the nuclear program of the Islamic Republic of Iran on behalf the international atomic energy authority IAEA since 2003.
For the first time a Viennese inspector speaks openly and under denomination of his own name about the conditions, on which the UN-testers try to bring light in the darkness around the Iranian nuclear program. The fact that Charlier talks now so openly about it has reasons. Since April of this yearly it is practically unemployed. Responsible for it his direct superior, the director of the IAEA with seat is calculated in Vienna, Mohammed aluminium-Baradei. When Baradei drives in April to consultations to Teheran, required his direct interlocutor, the chief negotiator of the Shiite God state, Ali Larijani, ultimatively the separation of Chris Charlier.
Of Iran unjustified demand followed
And Mohammed aluminium-Baradei follows this unjustified demand. Chris Charlier had made itself strongly unpopular since 2003 in Teheran. I am not a politician, I am technician, and as such with my inspections only one interests me: If the nuclear program is Iran a civilian or military “, Charlier says today. Which it found out with its inspections in Iran, is clear. “I believe that they hide their nuclear program and their true activities. It is very probable that Teheran on the nuclear field operates things, from which we to today no notion has”, says Charlier on the question whether Teheran possibly operates a secret parallel nuclear program.
In innumerable notes and work reports Charlier recorded the results of its inspections, has cheats and the diversionary manoeuvres of the Teheraner ruling powers listed, investigated, which leads one of its inspectors in Vienna to only one conclusion: “Natural builds the bomb for Teheran, and Charlier gathered the puzzle parts, which occupy. But it pays now the price”, says to one of its colleagues. Aluminium-Baradei sacrificed Charlier, and he may count “now in Vienna up to its retirement paper clips”. The reason: In discussions with Mohammed aluminium-Baradei Charlier so far always refused closing and in such a way acquitting Teheran of the reproach the Iranian nuclear document, it operate a military atomic program.
“No more entrance to the Iranian atomic document”
In the discussion Charlier confirmed, what European diplomats in Vienna tell only behind reproached hand. With its last attendance in Teheran Mohammed aluminium-Baradei did not only consent to the separation of its supervising inspector. Ali Larijani, the closest trusted friend Ali Chameneis, the highest religious leader of Iran, insisted beyond that on not leaving it with relieving Chris Charliers from its tasks to. In the future Charlier may not take also more insight into the Iranian atomic document in Vienna.
Mohammed aluminium-Baradei gave way also to this demand Teherans. “For April I may not travel no more to Iran. For April I have no more entrance to the Iranian atomic document”, said Chris Charlier. The procedure is extremely explosive and strikes into the Viennese IAEA high waves. It provides in the circles of the Viennese of inspectors for indignation. “That is a declaration of bankruptcy of our work”, says a Viennese inspector. “Mohammed aluminium-Baradei nicks opposite the Mullahs, leaves us untouched in the rain. Why do we let the Iranian atomic program control not directly by Teheran themselves?”
Mohammed aluminium-Baradei is not to be had for a statement in the thing Charlier. However first a speaker aluminium-Baradeis on request confirms the procedure. “It is correct that Chris Charlier may not drive for April this yearly to no more into Iran”, says a speaker of the IAEA. “Teheran required its separation.”
IAEA tries to prevent publication
Briefly after this confirmation of the procedure by the IAEA the same speaker in a long telephone call tries to prevent the publication of this history. Their publication would endanger Chris Charlier and set beyond that the “work basis of our inspectors on the play. Chris Charlier sees that differently. “Which work basis?” he asks. “Those was risked alone thereby that Mohammed aluminium-Baradei without emergency of the extortion allowed by Teheran. In fact that is the end of halfway reasonable control of the Iranian nuclear program by the IAEA.”
How necessary such a control is was already confirmed, from destined mouth before longer time just in Teheran. On 1 August 2005 the brother of the Iranian chief negotiator Ali Larijani spoke openly about the true nature of the Iranian nuclear program. Opposite ILNA Larijani said to the Iranian press agency: “The nuclear weapon check contract is dead. The controversy between Iran and the west over the Iranian nuclear program therefore does not turn whether Iran closes the nuclear fuel cycle. The controversy goes around whether Iran may build nuclear weapons or not. We argue with the Europeans about whether we may enrich high-quality uranium or not. If our blutdürstigen enemies threaten such as America and Israel us, then we have the right to be allowed to defend us nuclear and we are to be given up not ready this right.”
The consequence: Western position weakened
Clear words from Teheran, which make clear, what the cold position prominent IAEA inspector of the Chris Charlier actually means. In the coming negotiations around the Iranian nuclear program the western official contacts are crucially weakened by the deprivation of power by Charlier.
The results of its inspection tours like those of its colleagues were in the past the only playing the trump card map in the nuclear Poker with the Islamic republic. Those obviously took IAEA boss Mohammed aluminium-Baradei to the western official contacts now from the hand.
tisdag, juli 04, 2006
Paus..
Åker till Gotland och Almedalen tidigt imorgon och kommer nog inte att kunna blogga igen förrän på måndag. Så nu är det några dagar med (förhoppningsvis) underbart väder och svenskpolitik som gäller.
måndag, juli 03, 2006
Khamenei bjuder in till buffé...
Irans “andlige ledare” och übermulla Ayatollah Khamenei skickade i söndags ut ett dekret om fortsatt privatisering. Han vidarebefordrade dekretet till samtliga delar av staten samt till tjuvarnas kung, den före detta presidenten Akbar Hashemi Rafsanjani, för att övervaka att utförsäljningen går rätt till.
Enligt dekretet ska staten sälja ut 80 % av sina innehav i stora statligt ägda företag till folket, detta gör Khamenei för att försöka locka tillbaka investerare och försöka effektivisera det korrupta och ineffektiva ekonomin. Dessutom gör regimen detta i ett steg för att komma närmare ett WTO medlemskap. En del företag i olje- och gas sektorn kommer också att privatiseras, däremot kommer det stora företaget National Iranian Oil Company att fortsätta vara statligt.
En rad statliga banker kommer att säljas ut, men de största behåller staten ägandet över. Samtliga försäkringsbolag ska privatiseras, detsamma gäller för samtliga flyg och fraktbolag. Även en del företag som har hand om försvarskontrakt kommer att säljas ut och priserna ska bestämmas av börsen i Tehran.
Och idag ska Khamenei ha accepterat ett förslag från presidenten Ahmadinejad att människor som befinner sig i de två fattigaste grupperna i Iran ska få ha rätt att köpa aktier till halva priset och en avbetalningsplan på 10 år. Samtidigt ska 50 % av aktieinkomsterna tillfalla regionala investmentkooperativ.
Det här låter väl helt okej, och man kan väl tro att regimen har fattat att privatiseringar är ett måste för att effektivisera en kollapsande och ineffektiv ekonomi. Men skrapar man lite på ytan så märker man att Khamenei bara bjuder in till fest för regimens mest korrupta män. Sist Iran hade en privatiseringsvåg så märktes det tydligast i Forbes lista över världens rikaste människor då Rafsanjani, som var president under privatiseringsvågen, helt plötsligt placerade sig bland de 40 rikaste människorna i världen.
Med Ahmadinejads tillägg så kommer snubbar som Rafsanjani, Khamenei och deras vänner i de så kallade Bonyads att redan i förväg köpa upp lönsamma företag till halva priset medan pengarna som de betalat in säkerligen kommer att gå till korrupta kooperativ som de själva äger och bestämmer över.
Man bör också komma ihåg att detta dekret knappast gäller regimens egna guldägg, de så kallade Bonyads. Bonyads, som kanske lättas kan översättas till stiftelser, sattes upp under Shahens tid för att smuggla och tvätta pengar åt Shahen. Mullorna valde att behålla dessa ”stiftelser” för att som man ska ”fördela pengar till de behövande”.
Dessa fick också en enorm makt och fick kontroll över enorma summor pengar, till en början gick en del av pengarna till att rusta upp byar i den Iranska landsbygden. Men allteftersom har dessa Bonyads kommit att utvecklas till en stor buffé för korrupta mullor, dessa stiftelser behöver inte betala skatt eller redovisa sina inkomster, aktiviteter och ägande. Det gör att väldigt få vet hur mycket de tjänar, vad de äger och regimen har gjort klart att dess verksamhet inte är en statligangelägenhet. De kontrolleras helt och hållet av den ”andlige ledaren” som också kan sparka och utse dess ordförande, allt som oftast kommer dem ifrån Revolutionsgardet. Men de är lönsamma för regimens män, dessa stiftelser äger bolag som beräknas utgöra 40 % av landets BNP, alltifrån oljebolag till textiler.
Eftersom de inte behöver redovisa för sina aktiviteter så är det härifrån pengar tas för att stödja grupper som Hamas, Islamisk Jihad, Hizbollah och alla andra terrorister som regimen göder.
Enligt dekretet ska staten sälja ut 80 % av sina innehav i stora statligt ägda företag till folket, detta gör Khamenei för att försöka locka tillbaka investerare och försöka effektivisera det korrupta och ineffektiva ekonomin. Dessutom gör regimen detta i ett steg för att komma närmare ett WTO medlemskap. En del företag i olje- och gas sektorn kommer också att privatiseras, däremot kommer det stora företaget National Iranian Oil Company att fortsätta vara statligt.
En rad statliga banker kommer att säljas ut, men de största behåller staten ägandet över. Samtliga försäkringsbolag ska privatiseras, detsamma gäller för samtliga flyg och fraktbolag. Även en del företag som har hand om försvarskontrakt kommer att säljas ut och priserna ska bestämmas av börsen i Tehran.
Och idag ska Khamenei ha accepterat ett förslag från presidenten Ahmadinejad att människor som befinner sig i de två fattigaste grupperna i Iran ska få ha rätt att köpa aktier till halva priset och en avbetalningsplan på 10 år. Samtidigt ska 50 % av aktieinkomsterna tillfalla regionala investmentkooperativ.
Det här låter väl helt okej, och man kan väl tro att regimen har fattat att privatiseringar är ett måste för att effektivisera en kollapsande och ineffektiv ekonomi. Men skrapar man lite på ytan så märker man att Khamenei bara bjuder in till fest för regimens mest korrupta män. Sist Iran hade en privatiseringsvåg så märktes det tydligast i Forbes lista över världens rikaste människor då Rafsanjani, som var president under privatiseringsvågen, helt plötsligt placerade sig bland de 40 rikaste människorna i världen.
Med Ahmadinejads tillägg så kommer snubbar som Rafsanjani, Khamenei och deras vänner i de så kallade Bonyads att redan i förväg köpa upp lönsamma företag till halva priset medan pengarna som de betalat in säkerligen kommer att gå till korrupta kooperativ som de själva äger och bestämmer över.
Man bör också komma ihåg att detta dekret knappast gäller regimens egna guldägg, de så kallade Bonyads. Bonyads, som kanske lättas kan översättas till stiftelser, sattes upp under Shahens tid för att smuggla och tvätta pengar åt Shahen. Mullorna valde att behålla dessa ”stiftelser” för att som man ska ”fördela pengar till de behövande”.
Dessa fick också en enorm makt och fick kontroll över enorma summor pengar, till en början gick en del av pengarna till att rusta upp byar i den Iranska landsbygden. Men allteftersom har dessa Bonyads kommit att utvecklas till en stor buffé för korrupta mullor, dessa stiftelser behöver inte betala skatt eller redovisa sina inkomster, aktiviteter och ägande. Det gör att väldigt få vet hur mycket de tjänar, vad de äger och regimen har gjort klart att dess verksamhet inte är en statligangelägenhet. De kontrolleras helt och hållet av den ”andlige ledaren” som också kan sparka och utse dess ordförande, allt som oftast kommer dem ifrån Revolutionsgardet. Men de är lönsamma för regimens män, dessa stiftelser äger bolag som beräknas utgöra 40 % av landets BNP, alltifrån oljebolag till textiler.
Eftersom de inte behöver redovisa för sina aktiviteter så är det härifrån pengar tas för att stödja grupper som Hamas, Islamisk Jihad, Hizbollah och alla andra terrorister som regimen göder.
lördag, juli 01, 2006
En rar bild och lite annat..
När det är fotbolls-Vm och underbart väder så blir bloggandet lite lidande, men jag hittade en lite små rolig bild från den Iranska regimens nyhetsbyrå, IRNA.
Lite andra saker:
Regimen och Ahmadinejads närmaste polare Venezuelas president Hugo Chavez kommer att beöka Iran i juli.
Under helgen så befinner sig Ahmadinejad i Gambia och deltar i den Afrikanska Unionens möte, han höll tydligen ett tal idag där han uppmanade de "förtryckta länderna att förena sig". Helst under Islams flagg självklart och säkerligen under Ahmadinejad och Mesbah-Yazdis ledning.
USA har börjat pressa regimen på ett svar och säger att tiden börjar att rinna ut och kräver regimen på ett svar på det förhandlingsbud som USA, Kina, Ryssland och EU-3 lämnade till Iran i början av juni. Regimen kontrar med att skjuta upp deadline för sitt svar och säger att omvärlden nu måste vänta till slutet av augusti eller i början av september. För någon vecka sedan sa Ahmadinejad att ett svar skulle komma under augusti.
Lite andra saker:
Regimen och Ahmadinejads närmaste polare Venezuelas president Hugo Chavez kommer att beöka Iran i juli.
Under helgen så befinner sig Ahmadinejad i Gambia och deltar i den Afrikanska Unionens möte, han höll tydligen ett tal idag där han uppmanade de "förtryckta länderna att förena sig". Helst under Islams flagg självklart och säkerligen under Ahmadinejad och Mesbah-Yazdis ledning.
USA har börjat pressa regimen på ett svar och säger att tiden börjar att rinna ut och kräver regimen på ett svar på det förhandlingsbud som USA, Kina, Ryssland och EU-3 lämnade till Iran i början av juni. Regimen kontrar med att skjuta upp deadline för sitt svar och säger att omvärlden nu måste vänta till slutet av augusti eller i början av september. För någon vecka sedan sa Ahmadinejad att ett svar skulle komma under augusti.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)