Under Ahmadinejads senaste regeringssammanträde så menade Ahmadinejad att lösningen på landets ekonomiska kris var att avrätta två eller tre personer. Ämnet som diskuterades på sammanträdet var det urusla läget på Tehrans aktiemarknad, mötet ledde inte någonstans då regeringen inte kunde enas kring något konkret förslag.
Ahmadinejad menade då att det enda sättet att förbättra läget på börsen och problemen på finansmarknaden var att skrämma spekulanterna genom att hänga ett par av dem. Ahmadinejads syn på ekonomin har skrämt upp Iranierna tidigare, efter sin ”valseger” sa Ahmadinejad: “stock exchange activities are a kind of gambling and we are against them”.
Efter att Ahmadinejad tillträde som president så har landets ekonomiska situation snabbt förvärrats ju mer isolerat landet blivit. Kapitalflykten från Iran har varit enorm och Tehran Stock Exchange har förlorat 20 % av sitt värde sen Ahmadinejad installerade som president. Ahmadinejads senaste hot mot Israel och landets aktiemarknad lär inte ha lugnat den redan nervösa och osäkra atomsfären på landets aktiemarknad.
måndag, oktober 31, 2005
söndag, oktober 30, 2005
torsdag, oktober 27, 2005
Korkade reaktioner från okunniga ledare...
”Jag är bestört över uppgifterna om att den iranske presidenten gjort ett uttalande att Israel bör utplånas från kartan” /Laila Freivalds
”Detta är en helt oacceptabel kursändring” / Jose Emanuel Barroso
Efter Ahmadinejads hatiska tal där han krävde att Israel skulle utplånas har omvärldens reaktioner varit hårda. Däremot så visade uttalandena också på en stor okunnighet om Ahmadinejads regim. Alla verkar vara så överraskade som om det här var oväntat eller som Barroso själv sa "en kursändring".
Vaddå kursändring?? Mullorna i Iran har sedan 1979 varit den regim som pungat ut mest pengar och resurser till terrorister och grupper vars enda mål är att döda Israeler. Det handlar inte om någon "kursändring" det här är mullornas politik och ideologi och varit det sen revolutionen 1979. För att ens få kalla det här en "kursändring" och vara "bestört" så måste man väl ha trott att regimen fört en annan politik tidigare.
Tidigare presidenter har bedrivit exakt samma politik, men kanske inte skrikit ut den lika högt som Ahmadinejad, däremot så har vapen leveranserna till terrorgrupper var densamma hela tiden.
I "valrörelsen" så gick Ahmadinejad till val med budskapet att landet skulle "hitta vägen" tillbacka till Khomeinis ideologi, med allt vad det innebär. Den islamiska revolutionens ideologi och mål, som t.o.m är formulerade i landets konstitution, är att expandera och exportera den islamiska revolutionen. Alltså, man är inte nöjd förrän alla länder i världen har samma system som mullorna har implementerat i Iran och regimens medel för att uppnå detta mål är terrorism.
Ahmadinejad är ingen politiker eller statsman, han är i grund och botten en terrorist, han har från dag ett varit en fanatisk anhängare till revolutionen och Khomeinis våldsideolgi. Sin tid som student spenderade han som angivare och många var de studenter som förlorade sina liv på grund av Ahmadinejads verksamhet. I början av 1980-talet började han arbeta för revolutionsgardet med uppgift att förhöra och tortera oppositionella. 1986 blev han ansvarig för "revolutionsgardets aktiviteter" utanför Iran, med andra ord så planerade och samordnade han terrorattacker och mord på oppositionella utanför Iran.
Så jag har svårt att förstå Svenska UD och Barroso som ändå spenderar rätt mycket tid med dessa fundamentalister ändå verkar vara så okunniga och ovetande om vad det är för människor man har att göra med. Om det nu är så att Ahmadinejads tal, vilja och åsikter kommer som en överraskning för världssamfundet så är jag oerhört orolig och ”bestört”.
”Detta är en helt oacceptabel kursändring” / Jose Emanuel Barroso
Efter Ahmadinejads hatiska tal där han krävde att Israel skulle utplånas har omvärldens reaktioner varit hårda. Däremot så visade uttalandena också på en stor okunnighet om Ahmadinejads regim. Alla verkar vara så överraskade som om det här var oväntat eller som Barroso själv sa "en kursändring".
Vaddå kursändring?? Mullorna i Iran har sedan 1979 varit den regim som pungat ut mest pengar och resurser till terrorister och grupper vars enda mål är att döda Israeler. Det handlar inte om någon "kursändring" det här är mullornas politik och ideologi och varit det sen revolutionen 1979. För att ens få kalla det här en "kursändring" och vara "bestört" så måste man väl ha trott att regimen fört en annan politik tidigare.
Tidigare presidenter har bedrivit exakt samma politik, men kanske inte skrikit ut den lika högt som Ahmadinejad, däremot så har vapen leveranserna till terrorgrupper var densamma hela tiden.
I "valrörelsen" så gick Ahmadinejad till val med budskapet att landet skulle "hitta vägen" tillbacka till Khomeinis ideologi, med allt vad det innebär. Den islamiska revolutionens ideologi och mål, som t.o.m är formulerade i landets konstitution, är att expandera och exportera den islamiska revolutionen. Alltså, man är inte nöjd förrän alla länder i världen har samma system som mullorna har implementerat i Iran och regimens medel för att uppnå detta mål är terrorism.
Ahmadinejad är ingen politiker eller statsman, han är i grund och botten en terrorist, han har från dag ett varit en fanatisk anhängare till revolutionen och Khomeinis våldsideolgi. Sin tid som student spenderade han som angivare och många var de studenter som förlorade sina liv på grund av Ahmadinejads verksamhet. I början av 1980-talet började han arbeta för revolutionsgardet med uppgift att förhöra och tortera oppositionella. 1986 blev han ansvarig för "revolutionsgardets aktiviteter" utanför Iran, med andra ord så planerade och samordnade han terrorattacker och mord på oppositionella utanför Iran.
Så jag har svårt att förstå Svenska UD och Barroso som ändå spenderar rätt mycket tid med dessa fundamentalister ändå verkar vara så okunniga och ovetande om vad det är för människor man har att göra med. Om det nu är så att Ahmadinejads tal, vilja och åsikter kommer som en överraskning för världssamfundet så är jag oerhört orolig och ”bestört”.
Ahmadinejad kräver Israels utplåning...
President Ahmadinejad attackerade igår de muslimska länder som erkänt staten Israel och krävde dessutom att Israel skulle “raderas från kartan”. Det var under parollen ”The world without Zionism” som Ahmadinejad bland annat sade:
"The establishment of the Zionist regime was a move by the world oppressor against the Islamic world"….The skirmishes in the occupied land are part of a war of destiny. The outcome of hundreds of years of war will be defined in Palestinian land".
Ahmadinejad fortsatte med att saga: "As the Imam said, Israel must be wiped off the map". Imamen Ahmadinejad refererar till är ingen Imam utan Ayatollah Khomeini.
Att Ahmadinejads regim är antisemitisk och antiisraelisk är ingen överraskning, däremot är det första gången på väldigt länge som en högt uppsatt person inom regimen offentligt talat om Israels utrotning. Tonen är långt ifrån Irans förre president Khatami som hade en mer resonerande stil.
Ahmadinejad uppmanade Palestinierna till enighet i kampen för utrotandet av Israel. Åhörarna började skandera ”Death to Israel”, något som Ahmadinejad uppmuntrade genom att be dem att skandera och skrika högre.
Ahmadinejad fortsatte sitt tal med att kritisera de muslimska länder som har ekonomiska och diplomatiska band till Israel. Ahmadinejad sa bland annat: “Anyone who signs a treaty which recognises the entity of Israel means he has signed the surrender of the Muslim world”. Ahmadinejad varnade också alla muslimska länder som har band till Israel att de skulle stå till svars inför sitt folk för sitt svek.
Åhörarna fick också höra ett meddelande från Sheikh Hassan Nasrallah som leder den Libanesiska terrororganisationen Hezbollah. Nasrallah höll samma linje som Ahmadinejad och sa bland annat: “We should gather all means to annihilate the regime which occupies Jerusalem”.
Därefter blev det sång och man delade ut priser till de antisemitiska teckningar, målningar och texter som 7-18 åringar gjort. På plats var också representanter från Syriens regering och representanter från den Palestinska myndigheten.
"The establishment of the Zionist regime was a move by the world oppressor against the Islamic world"….The skirmishes in the occupied land are part of a war of destiny. The outcome of hundreds of years of war will be defined in Palestinian land".
Ahmadinejad fortsatte med att saga: "As the Imam said, Israel must be wiped off the map". Imamen Ahmadinejad refererar till är ingen Imam utan Ayatollah Khomeini.
Att Ahmadinejads regim är antisemitisk och antiisraelisk är ingen överraskning, däremot är det första gången på väldigt länge som en högt uppsatt person inom regimen offentligt talat om Israels utrotning. Tonen är långt ifrån Irans förre president Khatami som hade en mer resonerande stil.
Ahmadinejad uppmanade Palestinierna till enighet i kampen för utrotandet av Israel. Åhörarna började skandera ”Death to Israel”, något som Ahmadinejad uppmuntrade genom att be dem att skandera och skrika högre.
Ahmadinejad fortsatte sitt tal med att kritisera de muslimska länder som har ekonomiska och diplomatiska band till Israel. Ahmadinejad sa bland annat: “Anyone who signs a treaty which recognises the entity of Israel means he has signed the surrender of the Muslim world”. Ahmadinejad varnade också alla muslimska länder som har band till Israel att de skulle stå till svars inför sitt folk för sitt svek.
Åhörarna fick också höra ett meddelande från Sheikh Hassan Nasrallah som leder den Libanesiska terrororganisationen Hezbollah. Nasrallah höll samma linje som Ahmadinejad och sa bland annat: “We should gather all means to annihilate the regime which occupies Jerusalem”.
Därefter blev det sång och man delade ut priser till de antisemitiska teckningar, målningar och texter som 7-18 åringar gjort. På plats var också representanter från Syriens regering och representanter från den Palestinska myndigheten.
Regimen vill ha föräldrar och släktingar hjälp för att fängsla studenter!
Det Iranska rättsväsendet har i dagarna skickat ut ett brev till familjer till de studenter som hålls fångade. De ”uppmanas” att infinna sig till regimens kontor för att bli informerade av säkerhetstjänsten och för att hjälpa regimen att avsluta undersökningarna mot deras barn och släktingar.
"Families whose loved ones are being detained should report to the superintendent of the Ministry of Science all across the country in order to provide information for the investigation and presentation on the list."
"Families whose loved ones are being detained should report to the superintendent of the Ministry of Science all across the country in order to provide information for the investigation and presentation on the list."
onsdag, oktober 26, 2005
Iransk bloggare dömd till fängelse och tortyr..
Ahmad Seyyed Seraji en bloggare I Iran dömdes nyligen till 18 månaders fängelse och 30 piskrapp för “försök till statskupp” och för att ha “kränkt den andlige ledaren”. Seraji arresterades i juni och har inte ens haft rätt till en advokat under hela processen mot honom, dessutom så har Seraji utsatts för misshandel under tiden i fängelset. Det verkar också som om regimen inte är klara med Seraji ännu, han väntar på ytterligare domar på åtal som han tidigare har överklagat.
Stoppa alla avvisningar!
Läs här om hur den svenska polisen samarbetar med diktatorer för att avvisa asylsökanden!
Du kan se hela uppdrags granskning här!
Du kan se hela uppdrags granskning här!
tisdag, oktober 25, 2005
Nyheter om Ganji
Reportrar utan gränser agerade idag mot regimen med anledning av de uppgifter de fått av Akbar Ganjis fru, Massoumeh Shaffi, och en av Akbar Ganjis advokater. Rapporterna berättar om att Ganji fortfarande är fysisk och psykisk sjuk efter sin långa hungerstrejk. Men det har ändå inte hindrat regimen att placera Ganji på ett av Evin fängelsets mest ökända avdelningar, där det mesta av tortyren pågår.
Reportrar utan gränser skrev i uttalande: “As a journalist and prisoner of conscience, Ganji has no place in a high security wing..... We again call for his immediate and unconditional release and at the same time we urge the authorities to let independent international organisations visit him at once in Evin prison to verify his condition and the torture allegations.”
Massoumeh Shaffi berättade också att Ganjis situation hade förvärrats och att han såg mycket sämre ut än hon trott. Sen Ganji förflyttades från sjukhuset till Evin fängelset den 3:de september så har han hållits isolerad på ett av fängelsets ökända avdelningar där endast revolutions gardisterna har tillgång.
Reportrar utan gränser berättar också om att regimen nu håller förhör och hotar de oberoende journalister som finns i landet. Dessutom så har de fått veta att de inte är tillåtna att prata eller skriva om de revolutions gardister som får höga positioner inom staten. Journalister runt om i Iran är nu oroliga för en ny våg av arresteringar.
Mer om Ganji kan du hitta här...
Reportrar utan gränser skrev i uttalande: “As a journalist and prisoner of conscience, Ganji has no place in a high security wing..... We again call for his immediate and unconditional release and at the same time we urge the authorities to let independent international organisations visit him at once in Evin prison to verify his condition and the torture allegations.”
Massoumeh Shaffi berättade också att Ganjis situation hade förvärrats och att han såg mycket sämre ut än hon trott. Sen Ganji förflyttades från sjukhuset till Evin fängelset den 3:de september så har han hållits isolerad på ett av fängelsets ökända avdelningar där endast revolutions gardisterna har tillgång.
Reportrar utan gränser berättar också om att regimen nu håller förhör och hotar de oberoende journalister som finns i landet. Dessutom så har de fått veta att de inte är tillåtna att prata eller skriva om de revolutions gardister som får höga positioner inom staten. Journalister runt om i Iran är nu oroliga för en ny våg av arresteringar.
Mer om Ganji kan du hitta här...
måndag, oktober 24, 2005
Weekly standard: Mullah Chávez
On September 24 the International Atomic Energy Agency passed a resolution that, in part, called on Iran "to observe fully its commitments and to return to the negotiating process that has made good progress in the last two years." The resolution is just the latest chapter in the ongoing dispute over Iran's nuclear programs, but a look at the votes cast by the IAEA's members reveals a great deal about the international landscape: Of the IAEA's 35 board members, 22 voted in favor of the resolution, 12 abstained (including Russia, which is heavily invested in Iran's nuclear programs), and one nation voted against the resolution.
That lone "no" vote was cast by Hugo Chávez's Venezuela, which has increasingly become Iran's willing and vocal ally in the western hemisphere.
While the secular neo-communist Chávez and the Islamist mullahs are certainly strange bedfellows, they have found much common ground. Explaining his country's "no" vote on the IAEA resolution, Venezuela's ambassador to Iran, Arturo Anibal Gallegos Ramirez, went as far as to say that "the principles and ideals that inspire the Bolivarian Revolution of Venezuela" are "inspired by values common to the Iranian Islamic Revolution."
The new Iranian president has expressed similar sentiments. According to an Iranian state-run news agency, more than a month before the IAEA resolution was passed, President Ahmadinejad called Chávez to thank him for his support in the international arena. Ahmadinejad told Chávez that his support was proof of their deep "brotherly and lasting relations."
The common "principles and ideals" uniting these two pariahs in their "brotherly" relationship, of course, are predominately anti-American in nature. Leaders from both countries have openly discussed their alliance in terms of combating "American imperialism."
IN THE NUCLEAR REALM the alliance raises a host of new troubling issues. Should the international community ever find a way to convince Russia to stop facilitating the mullah's nuclear program, the Iranian-Venezuelan alliance would be of less consequence. Based on past failures, this seems unlikely. It is more likely that Iran will continue upon its present course largely unchecked, which raises the possibility that Venezuela, with Iranian assistance, will at some point enter the market for nuclear technologies.
In fact, Chávez has already promised as much. During a recent weekly radio address, Chávez rationalized Venezuela's burgeoning pursuit of "peaceful" nuclear energy thusly, "Brazil has advanced in its nuclear research, nuclear power, and that's valid. Argentina too, and we also are starting to do research and projects in the area of nuclear energy, with peaceful aims of course." Chávez also argued that it is the sovereign right of both nations to pursue nuclear energy. Chávez's ambassador to Iran further explained that a common interest in the nuclear realm has resulted in "close collaboration" between the two nations.
In reality, both nations are flush in petrodollars and neither has any real need for "peaceful" alternative energy sources. Iran's supposedly-civilian nuclear program has long served as an expedient cover for the mullah's more nefarious intentions. That Chávez openly lusts for an Iranian-style nuclear program suggests that he, too, may have similar designs.
CARACAS'S SUPPORT for Tehran's nuclear ambitions should come as no surprise. Over the last several years the two outcasts have entered into dozens of bilateral agreements, covering everything from tractors, to cement, to automobile plants. Chávez has visited Iran several times and on a November 2004 trip, Chávez and then-Iranian President Khatami negotiated more than two dozen agreements. Most of these agreements were signed when Khatami paid a reciprocal visit to Caracas in March of this year.
The agreements are said to be valued at more than $1 billion and according to the Iranian news agency, Mehr, Tehran will "establish small industrial towns in Venezuela." While explaining these agreements on his national radio show, Chávez said that Iran "is transferring technology to Venezuela" and that a group of "Iranian young professionals" had already entered the country. In September the two nations signed contracts worth an additional $200 million and covered cooperation in a variety of small-scale machining industries.
THE MOST IMPORTANT AREA of economic cooperation is in the oil industry. According to a Congressional Research Service report from earlier this year, "a team from Venezuela's state oil company (Petroleos de Venezuela) is reportedly going to London to receive training from Iranian experts on how to improve Venezuela's access to Asian oil markets. Iran, Venezuela's closest partner in OPEC, has long had a cooperative relationship with [China]."
The lynchpin of Chávez's economic strategy is to sell an increasing share of his nation's oil to customers other than the United States, thereby decreasing his revolution's dependence on American cash. Here, Iranian assistance (as well as Chinese and Russian assistance) is vital. Chávez has openly explained the importance of this strategy. The Congressional Research Service report notes that in December 2004, Chávez reportedly "referred to Venezuela's long oil-producing history as '100 years of domination by the United States.'" He further added, "Now we are free, and place this oil at the disposal of the great Chinese fatherland."
While cooperation in the nuclear and economic spheres has been loudly trumpeted by the two nations, the greatest potential threat this alliance poses will most likely remain a less heralded one.
It is no secret that a large portion of the international terror network calls Tehran its master. Hezbollah and similar organizations are either controlled or receive assistance from Tehran. And let us not forget that the mullahs have been, at the very least, willing to shelter many of al Qaeda's most wanted.
Chávez, like his mentor Fidel Castro, is no stranger to terrorism. Venezuela has been a safe haven for Marxist narco-terrorist groups such as the Revolutionary Armed Forces of Colombia (FARC) and the Colombian National Liberation Army (ELN). A growing body of evidence indicates that support for these groups is the official policy of Chávez's regime. According to the State Department's 2003 Global Patterns of Terrorism, "weapons and ammunition--some from official Venezuelan stocks and facilities--continued flowing from Venezuelan suppliers into the hands of" these organizations.
Both Iran and Venezuela know the value of terrorism as means for waging asymmetric warfare. It is, therefore, not unreasonable to ask: will these two become terror allies as well? Or, more worrisome, are they already?
ALARMINGLY, there are already ominous signs that the answer may be "yes." In May, the Foreign Broadcast Information Service published a collection of quotes from Iranian and Venezuelan media. The FBIS report noted that "Iranian media have reported meetings between Iranian Basij and revolutionary elements on the one hand and Venezuelan officials on the other, as well as plans for Iranian assistance to Venezuelan paramilitary forces." The FBIS report also notes that when he visited Iran last November, Chávez met with the "Imam Khomeyni Aid Committee" which is the "same as Imam Khomeyni Relief Organization, accused by the Iranian opposition sources of being a terrorist arm of the Iranian Regime." The Committee offered its "considerable international experience . . . to Venezuela" including the "training of Venezuelans in Iran." According to the FBIS report, Chávez discussed Venezuela's "Bolivarian paramilitary forces and their national prestige in that country."
Chávez's meeting with the Committee came on the heels of Venezuela's Foreign Minister, Jesus Arnoldo Perez, also paying them a visit. The FBIS report notes that Perez entered into a "signed joint agreement" with the Committee, which "pledged a variety of 'support' initiatives." Among these initiatives was the "training of deprived (downtrodden) and qualified individuals in Venezuela in a variety of areas." This, the report notes, is "common language used in Iran to indicate such activities as paramilitary training."
It would not be surprising, therefore, if Venezuelan forces trained in Tehran's terror tactics become a significant problem in the near future. It is also worth noting that Hezbollah is thought to already have a significant presence among the Lebanese communities on Venezuela's Margarita Island and elsewhere.
All of which raises concerns ranging from America's economic interests to matters of national security. In consolidating his hold on Venezuela and exporting his Bolivarian revolution throughout the region, Hugo Chávez has sought and received assistance from the world's great terror states.
Iran, in turn, now has a powerful ally in the western hemisphere that is willing to facilitate the expansion of its Islamist revolution.
Thomas Joscelyn is an economist and writer living in New York.
That lone "no" vote was cast by Hugo Chávez's Venezuela, which has increasingly become Iran's willing and vocal ally in the western hemisphere.
While the secular neo-communist Chávez and the Islamist mullahs are certainly strange bedfellows, they have found much common ground. Explaining his country's "no" vote on the IAEA resolution, Venezuela's ambassador to Iran, Arturo Anibal Gallegos Ramirez, went as far as to say that "the principles and ideals that inspire the Bolivarian Revolution of Venezuela" are "inspired by values common to the Iranian Islamic Revolution."
The new Iranian president has expressed similar sentiments. According to an Iranian state-run news agency, more than a month before the IAEA resolution was passed, President Ahmadinejad called Chávez to thank him for his support in the international arena. Ahmadinejad told Chávez that his support was proof of their deep "brotherly and lasting relations."
The common "principles and ideals" uniting these two pariahs in their "brotherly" relationship, of course, are predominately anti-American in nature. Leaders from both countries have openly discussed their alliance in terms of combating "American imperialism."
IN THE NUCLEAR REALM the alliance raises a host of new troubling issues. Should the international community ever find a way to convince Russia to stop facilitating the mullah's nuclear program, the Iranian-Venezuelan alliance would be of less consequence. Based on past failures, this seems unlikely. It is more likely that Iran will continue upon its present course largely unchecked, which raises the possibility that Venezuela, with Iranian assistance, will at some point enter the market for nuclear technologies.
In fact, Chávez has already promised as much. During a recent weekly radio address, Chávez rationalized Venezuela's burgeoning pursuit of "peaceful" nuclear energy thusly, "Brazil has advanced in its nuclear research, nuclear power, and that's valid. Argentina too, and we also are starting to do research and projects in the area of nuclear energy, with peaceful aims of course." Chávez also argued that it is the sovereign right of both nations to pursue nuclear energy. Chávez's ambassador to Iran further explained that a common interest in the nuclear realm has resulted in "close collaboration" between the two nations.
In reality, both nations are flush in petrodollars and neither has any real need for "peaceful" alternative energy sources. Iran's supposedly-civilian nuclear program has long served as an expedient cover for the mullah's more nefarious intentions. That Chávez openly lusts for an Iranian-style nuclear program suggests that he, too, may have similar designs.
CARACAS'S SUPPORT for Tehran's nuclear ambitions should come as no surprise. Over the last several years the two outcasts have entered into dozens of bilateral agreements, covering everything from tractors, to cement, to automobile plants. Chávez has visited Iran several times and on a November 2004 trip, Chávez and then-Iranian President Khatami negotiated more than two dozen agreements. Most of these agreements were signed when Khatami paid a reciprocal visit to Caracas in March of this year.
The agreements are said to be valued at more than $1 billion and according to the Iranian news agency, Mehr, Tehran will "establish small industrial towns in Venezuela." While explaining these agreements on his national radio show, Chávez said that Iran "is transferring technology to Venezuela" and that a group of "Iranian young professionals" had already entered the country. In September the two nations signed contracts worth an additional $200 million and covered cooperation in a variety of small-scale machining industries.
THE MOST IMPORTANT AREA of economic cooperation is in the oil industry. According to a Congressional Research Service report from earlier this year, "a team from Venezuela's state oil company (Petroleos de Venezuela) is reportedly going to London to receive training from Iranian experts on how to improve Venezuela's access to Asian oil markets. Iran, Venezuela's closest partner in OPEC, has long had a cooperative relationship with [China]."
The lynchpin of Chávez's economic strategy is to sell an increasing share of his nation's oil to customers other than the United States, thereby decreasing his revolution's dependence on American cash. Here, Iranian assistance (as well as Chinese and Russian assistance) is vital. Chávez has openly explained the importance of this strategy. The Congressional Research Service report notes that in December 2004, Chávez reportedly "referred to Venezuela's long oil-producing history as '100 years of domination by the United States.'" He further added, "Now we are free, and place this oil at the disposal of the great Chinese fatherland."
While cooperation in the nuclear and economic spheres has been loudly trumpeted by the two nations, the greatest potential threat this alliance poses will most likely remain a less heralded one.
It is no secret that a large portion of the international terror network calls Tehran its master. Hezbollah and similar organizations are either controlled or receive assistance from Tehran. And let us not forget that the mullahs have been, at the very least, willing to shelter many of al Qaeda's most wanted.
Chávez, like his mentor Fidel Castro, is no stranger to terrorism. Venezuela has been a safe haven for Marxist narco-terrorist groups such as the Revolutionary Armed Forces of Colombia (FARC) and the Colombian National Liberation Army (ELN). A growing body of evidence indicates that support for these groups is the official policy of Chávez's regime. According to the State Department's 2003 Global Patterns of Terrorism, "weapons and ammunition--some from official Venezuelan stocks and facilities--continued flowing from Venezuelan suppliers into the hands of" these organizations.
Both Iran and Venezuela know the value of terrorism as means for waging asymmetric warfare. It is, therefore, not unreasonable to ask: will these two become terror allies as well? Or, more worrisome, are they already?
ALARMINGLY, there are already ominous signs that the answer may be "yes." In May, the Foreign Broadcast Information Service published a collection of quotes from Iranian and Venezuelan media. The FBIS report noted that "Iranian media have reported meetings between Iranian Basij and revolutionary elements on the one hand and Venezuelan officials on the other, as well as plans for Iranian assistance to Venezuelan paramilitary forces." The FBIS report also notes that when he visited Iran last November, Chávez met with the "Imam Khomeyni Aid Committee" which is the "same as Imam Khomeyni Relief Organization, accused by the Iranian opposition sources of being a terrorist arm of the Iranian Regime." The Committee offered its "considerable international experience . . . to Venezuela" including the "training of Venezuelans in Iran." According to the FBIS report, Chávez discussed Venezuela's "Bolivarian paramilitary forces and their national prestige in that country."
Chávez's meeting with the Committee came on the heels of Venezuela's Foreign Minister, Jesus Arnoldo Perez, also paying them a visit. The FBIS report notes that Perez entered into a "signed joint agreement" with the Committee, which "pledged a variety of 'support' initiatives." Among these initiatives was the "training of deprived (downtrodden) and qualified individuals in Venezuela in a variety of areas." This, the report notes, is "common language used in Iran to indicate such activities as paramilitary training."
It would not be surprising, therefore, if Venezuelan forces trained in Tehran's terror tactics become a significant problem in the near future. It is also worth noting that Hezbollah is thought to already have a significant presence among the Lebanese communities on Venezuela's Margarita Island and elsewhere.
All of which raises concerns ranging from America's economic interests to matters of national security. In consolidating his hold on Venezuela and exporting his Bolivarian revolution throughout the region, Hugo Chávez has sought and received assistance from the world's great terror states.
Iran, in turn, now has a powerful ally in the western hemisphere that is willing to facilitate the expansion of its Islamist revolution.
Thomas Joscelyn is an economist and writer living in New York.
fredag, oktober 21, 2005
Fredrik Malm i komar.se: Sverige gör alldeles för lite för utvecklingen i Mellanöstern"
Liberala ungdomsförbundets ordförande, Fredrik Malm, beskriver den svenska regeringens förhållande till utvecklingen i Mellanöstern med tre O: Ointresse, Okunskap och Olust.
Historien är kantad av stöveltramp och blodiga tragedier. Men historien rymmer också befrielse och upprättelse. För Kurdistan är frågan hur framtiden ska gestalta sig. De senaste åren har vi kunnat följa den positiva utvecklingen i södra Kurdistan. Men vi har också sett hur glädjen och kraften som spridit sig till andra delar av Kurdistan brutalt slagits ned – av Mokhabarat i Qamishlo, Sepah-e-pasdaran i östra Kurdistan och av militär och grå vargar i norr.
Bekymret är att den kurdiska frågan sällan ses i detta övergripande sammanhang. I stället förpassas frågan i nationalstatens bekväma fack. Det talas om kurder i Irak, eller om kurder i Iran. Men det talas mer sällan om kurder i Kurdistan.
Sverige gör alldeles för lite för utvecklingen i Mellanöstern. Förutom vårt bistånd till palestinska myndigheten (pengar som vi inte vet vart de har tagit vägen) och en satsning på det stora biblioteket i Alexandria (i ett land där pressfriheten är minimal), så är vår utrikes- och biståndspolitik till regionen obefintlig.
Svenska regeringens förhållande till utvecklingen i Mellanöstern kan sammanfattas med tre O: Ointresse, Okunskap och Olust.
Ointresset handlar om att det saknas engagemang (förutom för palestinierna). Det görs för lite och läggs inte fram några förslag. När SIDA delar ut ett antal miljoner för återuppbyggnadsprojekt i Irak fördelas inga pengar till kurdiska delen, utan bara till de södra delarna – trots att biståndet skulle göra mer nytta i norr där det finns förutsättningar för ett långsiktigt utvecklingsarbete.
Okunskapen handlar om att väldigt få svenska politiker har kunskaper om hur Mellanöstern ser ut och om dess historia. Okunskapen gör att politiker inte ser allvaret i förtrycket, och inte vet vilka vi ska vara allierade med och vilka vi ska bekämpa. Okunskapen gör att den som har goda idéer får svårt att genomföra dem.
Olusten handlar om att svenska regeringen är rädd för konsekvenserna av att ställa krav på diktaturerna i regionen – framför allt på Iran. Olusten får till följd att Sverige trippar på tårna, rädda att uppröra mullorna eftersom regeringen värderar handelsavtal och ekonomiska förbindelser högre än de mänskliga rättigheterna. När Sverige tvekar i utrikespolitiken innebär det ofta att hela EU tvekar eftersom vi följer den gemensamma linjen.
Den viktigaste uppgiften för Sverige under kommande år är att formulera en kraftfull agenda för demokrati i Mellanöstern. Det handlar om att dirigera om stora delar av biståndet för att stödja demokrater och reformister i de olika diktaturerna. Det handlar om att öka pressen på Iran radikalt och villkora samtliga överenskommelser med reformer i demokratisk riktning. Det handlar om att ge ett stort stöd till Kurdistan i form av språkkurser för dem som arabiserats, att vi öppnar ett konsulat i Hewler, att vi skickar undersökningskommissioner till östra Kurdistan för att ta reda på vad som hänt de kurdiska aktivister som förts bort, som fängslats och torterats.
Fredrik Malm
Ordförande Liberala ungdomsförbundet
Historien är kantad av stöveltramp och blodiga tragedier. Men historien rymmer också befrielse och upprättelse. För Kurdistan är frågan hur framtiden ska gestalta sig. De senaste åren har vi kunnat följa den positiva utvecklingen i södra Kurdistan. Men vi har också sett hur glädjen och kraften som spridit sig till andra delar av Kurdistan brutalt slagits ned – av Mokhabarat i Qamishlo, Sepah-e-pasdaran i östra Kurdistan och av militär och grå vargar i norr.
Bekymret är att den kurdiska frågan sällan ses i detta övergripande sammanhang. I stället förpassas frågan i nationalstatens bekväma fack. Det talas om kurder i Irak, eller om kurder i Iran. Men det talas mer sällan om kurder i Kurdistan.
Sverige gör alldeles för lite för utvecklingen i Mellanöstern. Förutom vårt bistånd till palestinska myndigheten (pengar som vi inte vet vart de har tagit vägen) och en satsning på det stora biblioteket i Alexandria (i ett land där pressfriheten är minimal), så är vår utrikes- och biståndspolitik till regionen obefintlig.
Svenska regeringens förhållande till utvecklingen i Mellanöstern kan sammanfattas med tre O: Ointresse, Okunskap och Olust.
Ointresset handlar om att det saknas engagemang (förutom för palestinierna). Det görs för lite och läggs inte fram några förslag. När SIDA delar ut ett antal miljoner för återuppbyggnadsprojekt i Irak fördelas inga pengar till kurdiska delen, utan bara till de södra delarna – trots att biståndet skulle göra mer nytta i norr där det finns förutsättningar för ett långsiktigt utvecklingsarbete.
Okunskapen handlar om att väldigt få svenska politiker har kunskaper om hur Mellanöstern ser ut och om dess historia. Okunskapen gör att politiker inte ser allvaret i förtrycket, och inte vet vilka vi ska vara allierade med och vilka vi ska bekämpa. Okunskapen gör att den som har goda idéer får svårt att genomföra dem.
Olusten handlar om att svenska regeringen är rädd för konsekvenserna av att ställa krav på diktaturerna i regionen – framför allt på Iran. Olusten får till följd att Sverige trippar på tårna, rädda att uppröra mullorna eftersom regeringen värderar handelsavtal och ekonomiska förbindelser högre än de mänskliga rättigheterna. När Sverige tvekar i utrikespolitiken innebär det ofta att hela EU tvekar eftersom vi följer den gemensamma linjen.
Den viktigaste uppgiften för Sverige under kommande år är att formulera en kraftfull agenda för demokrati i Mellanöstern. Det handlar om att dirigera om stora delar av biståndet för att stödja demokrater och reformister i de olika diktaturerna. Det handlar om att öka pressen på Iran radikalt och villkora samtliga överenskommelser med reformer i demokratisk riktning. Det handlar om att ge ett stort stöd till Kurdistan i form av språkkurser för dem som arabiserats, att vi öppnar ett konsulat i Hewler, att vi skickar undersökningskommissioner till östra Kurdistan för att ta reda på vad som hänt de kurdiska aktivister som förts bort, som fängslats och torterats.
Fredrik Malm
Ordförande Liberala ungdomsförbundet
Teknisk utveckling, Ahmadinejads fiende nr 1.
Igår kunde vi berätta om den Iranska regimens planer för att censurera Internet och sätta stopp för de regimkritiska bloggarna. Idag kommer det uppgifter om att regimen nu vill gå hårt åt SMS:andet i landet. Regimen anser att SMS har kommit att bli en viktig del i kampen för demokrati, då det är ett väldigt enkelt och snabbt sätt att sprida information om kommande demonstrationer och dessutom fungerar som en nyhetsförmedling i ett land utan fripress.
SMS ”hotet” upptäcktes av regimen redan under valrörelsen där regimen ett tag förbjöd SMS som kritiserade någon av presidentkandidaterna, efter att man upptäckt att det florerade en rad SMS som hånade och kritiserade Ahmadinejad. Nu vill regimen stoppa utvecklingen och skicka tillbaks landet till en tid innan modern teknologi.
SMS ”hotet” upptäcktes av regimen redan under valrörelsen där regimen ett tag förbjöd SMS som kritiserade någon av presidentkandidaterna, efter att man upptäckt att det florerade en rad SMS som hånade och kritiserade Ahmadinejad. Nu vill regimen stoppa utvecklingen och skicka tillbaks landet till en tid innan modern teknologi.
torsdag, oktober 20, 2005
Regimen annordnar en tävling i Antisemitism...
Den Iranska regimen arrangerar en rad tävlingar i god antisemitisk 30-tals anda med bland annat rubriken "A World without Zionism". Målet är som vanligt när det gäller mullorna att ingjuta hat och sprida antisemitismen. Barn i åldrarna 7 – 18 ska teckna, måla och designa föremål som ska handla om ”en värld utan sionsim”, ”en värld utan USA”, ”Intifadan”.
Tävlingen ska vara internationell och inbjudan har gått ut till studenter i Kina, Argentinga, Frankrike, Nederländerna, Brasilien, Iran och USA. Bidragen ska vara skickade till info@zionot.ir senast 21 november. Vinnarna kommer att få sina bidrag publicerade i Teheran Times.
Tävlingen ska vara internationell och inbjudan har gått ut till studenter i Kina, Argentinga, Frankrike, Nederländerna, Brasilien, Iran och USA. Bidragen ska vara skickade till info@zionot.ir senast 21 november. Vinnarna kommer att få sina bidrag publicerade i Teheran Times.
Regimen vill censurera hårdare...
Ahmadinejads regering har tagit “hotet” från Internet på största allvar. Under den senaste tiden har man blockerat en rad sidor och bloggar. Dessutom så har regimen nu anlitat företaget Delta Global för att skapa en ny censur program. Samtidigt är Ahmadinejads regering djupt involverade i de internationella samtalen kring Internets framtid där man krävde ett stopp på USAs ”hegemoni”.
Enligt Delta Globals VD Rahim Moazemi så kommer hans företag att erbjuda regimen ett program som ska stoppa det anarki som Internet har skapat. Dessutom så ska Delta Globals censurprogram vara omöjlig att komma runt. Just nu använder den Iranska regimen av programmet ”smart filter” som dem mer eller mindre snott av det Amerikanska företaget ”Secure Comuting”.
Just nu så är inte censuren enhetlig och beror på vilken Internetleverantör man har, men detta ska det bli ändring på.
Enligt Delta Globals VD Rahim Moazemi så kommer hans företag att erbjuda regimen ett program som ska stoppa det anarki som Internet har skapat. Dessutom så ska Delta Globals censurprogram vara omöjlig att komma runt. Just nu använder den Iranska regimen av programmet ”smart filter” som dem mer eller mindre snott av det Amerikanska företaget ”Secure Comuting”.
Just nu så är inte censuren enhetlig och beror på vilken Internetleverantör man har, men detta ska det bli ändring på.
tisdag, oktober 18, 2005
Att äta under Ramadan kan leda till döden...
I lördags sköt den Iranska polisen ihjäl den 22-årige Seyed Mostafa i Tehran. Seyeds brott var att han åt mat offentligt under fastemånaden Ramadan. Polisen som sköt Seyed Mostafa hävdade också att han vägrade stanna på hans uppmaning, dessutom så spelade han hög musik på sin bilstereo. Seyed Mostafas död är ett resultat av regimens nolltolerans mot personer som äter, röker och dricker offentligt under Ramadan.
Ahmadinejads galenskaper fortsätter...
Ahmadinejads galenskaper fortsätter. Nu har hans regeringsmedlemmar skrivit ett brev till den 12: e imamen. Den 12: e imamen kan betraktas som Shiiternas Messias, enligt den Shiitiska teologin så gick den tolfte imamen i det fördolda för att komma undan för de hot som fanns mot honom. Enligt den Shiitiska tolv-imams teologin så kommer den 12: e imamen att återfödas för att upprätta guds rike på jorden.
Efter att samtliga i kabinettet skrivit på brevet så kom man överens om att kulturministern skulle ta med sig brevet till den plats där man tror att den 12: e imamen håller sig gömd. Därefter klubbade kabinettet igenom ett förslag för att förbättra infrastrukturen till platsen för 70 mdr rial.
Brevet och den stora satsningen på infrastrukturen kring just den platsen har att göra med tron att den 12: e imamens återfödsel är nära. Sedan Ahmadinejad ”valdes” till president så har han återupplivat Khomeinis ideologi om att bygga muslimernas idealstat och på så sätt underlätta och fortskrida den 12: e imamens återfödsel. Ahmedinejad gör detta genom att förbättra vägarna alltså.
Samtidigt så används den 12: e imamen i propagandan mot USA och det internationella samfundet. Utgångspunkten är att när den 12: e imamens återvänder så kommer han att ställa sig på Ahmadinejads sida i hans ambitioner att utveckla kärnvapen.
Efter att samtliga i kabinettet skrivit på brevet så kom man överens om att kulturministern skulle ta med sig brevet till den plats där man tror att den 12: e imamen håller sig gömd. Därefter klubbade kabinettet igenom ett förslag för att förbättra infrastrukturen till platsen för 70 mdr rial.
Brevet och den stora satsningen på infrastrukturen kring just den platsen har att göra med tron att den 12: e imamens återfödsel är nära. Sedan Ahmadinejad ”valdes” till president så har han återupplivat Khomeinis ideologi om att bygga muslimernas idealstat och på så sätt underlätta och fortskrida den 12: e imamens återfödsel. Ahmedinejad gör detta genom att förbättra vägarna alltså.
Samtidigt så används den 12: e imamen i propagandan mot USA och det internationella samfundet. Utgångspunkten är att när den 12: e imamens återvänder så kommer han att ställa sig på Ahmadinejads sida i hans ambitioner att utveckla kärnvapen.
Studentdemonstrationer i Tehran...
Hundratals studenter i Tehran demonstrerade igår mot regimens förtryck och de urusla sociala förhållandena i Iran. Slagord mot regimen och den islamiska staten hördes från demonstranterna. Men demonstranterna blockerades snabbt av landets säkerhetstjänst för att förhindra andra att kunna delta i demonstrationerna.
måndag, oktober 17, 2005
Mullorna anklagar Blair för attentat i Iran...
Igår exploderade en bomb som dödade 5 och skadade 86 personer i den Iranska staden Ahvaz. Ahvaz har under den senaste tiden präglats av oroligheter mellan regimen och den arabiska minoriteten som kräver större självstyre och mänskliga rättigheter. Idag så hävdade den Iranske inrikesministern att det är den brittiska regeringen som ligger bakom och är skyldig till gårdagens attentat i Ahvaz.
Detta är regimens något patetiska försök att slå tillbaka på Tony Blairs anklagelser om mullornas inblandning i en rad terrorattentat i Irak.
Detta är regimens något patetiska försök att slå tillbaka på Tony Blairs anklagelser om mullornas inblandning i en rad terrorattentat i Irak.
söndag, oktober 16, 2005
Announcement in support of Akbar Ganji and Arzhang Davodi (political prisoners) and Mustafa Jokar all being held in Islamic republic prisons.
Honorable president Javier Solana of European Union council
Honorable president of the European Union, Human Rights commission
Once again, we Members of Swedish Parliament have been informed about the health and condition of living of Mr. Akbar Ganji, leading journalist and Mr.Arjang Davodi (political prisoners) and Mr. Mustafa Jokar journalist, all being held in Islamic republic prisons, with the judiciary proceedings followed by Islamic vigilantes and their supreme leadership and his followers to prosecute and pressurize them with tailored allegations.
Mr. Akbar Ganji, was on hunger strike and from the hospital was send to prison and now is being kept in solitary confinement at Tehran's Evin jail, while he has back problem and asthma, also he is banned from seeing his wife and children.
Arjang Davodi, independent student's movement and political activist held in Bandar Abbas prison, convicted for fifteen years, he is under current mental and physical torture.
Mustafa Jokar, journalist and writer, is held in notorious Evin Prison for so long, and due to his critical heart problem, he needs immediate medical care, and we are very concerned that his health could further deteriorate.
We undersigned members of Swedish Parliament, and the other organization of the liberal Party (FolkPartiet Liberalna), are extremely concerned about the health and
Illegal imprisonment of these and all other political prisoners held in inhuman condition,
in the Islamic Republic of Iran.
We ask of you to put more pressure to the Islamic government, in order to make them reconsider their cases and order their immediate and unconditional release.
Looking forward to hearing from you
Yours Faithfully
Axel Darvik, Member of the Swedish Parliament, representing the Liberal Party.
Gunnar Andren, Member of the Swedish Parliament, representing the Liberal Party.
Birgitta Ohlsson, Member of the Swedish parliament, Committee on Foreign Affairs, representing the Liberal Party.
Fred Saberi, President of Iranian International Liberal Association in Sweden
Cecilia Wikstrom, Member of the Swedish parliament, Deputy Member of committee on Foreign Affairs
Erik Ullenhag, Member of the Swedish Parliament, representing the Liberal Party
Fredrik Malm, President of liberal young Sweden representing the liberal party
Honorable president of the European Union, Human Rights commission
Once again, we Members of Swedish Parliament have been informed about the health and condition of living of Mr. Akbar Ganji, leading journalist and Mr.Arjang Davodi (political prisoners) and Mr. Mustafa Jokar journalist, all being held in Islamic republic prisons, with the judiciary proceedings followed by Islamic vigilantes and their supreme leadership and his followers to prosecute and pressurize them with tailored allegations.
Mr. Akbar Ganji, was on hunger strike and from the hospital was send to prison and now is being kept in solitary confinement at Tehran's Evin jail, while he has back problem and asthma, also he is banned from seeing his wife and children.
Arjang Davodi, independent student's movement and political activist held in Bandar Abbas prison, convicted for fifteen years, he is under current mental and physical torture.
Mustafa Jokar, journalist and writer, is held in notorious Evin Prison for so long, and due to his critical heart problem, he needs immediate medical care, and we are very concerned that his health could further deteriorate.
We undersigned members of Swedish Parliament, and the other organization of the liberal Party (FolkPartiet Liberalna), are extremely concerned about the health and
Illegal imprisonment of these and all other political prisoners held in inhuman condition,
in the Islamic Republic of Iran.
We ask of you to put more pressure to the Islamic government, in order to make them reconsider their cases and order their immediate and unconditional release.
Looking forward to hearing from you
Yours Faithfully
Axel Darvik, Member of the Swedish Parliament, representing the Liberal Party.
Gunnar Andren, Member of the Swedish Parliament, representing the Liberal Party.
Birgitta Ohlsson, Member of the Swedish parliament, Committee on Foreign Affairs, representing the Liberal Party.
Fred Saberi, President of Iranian International Liberal Association in Sweden
Cecilia Wikstrom, Member of the Swedish parliament, Deputy Member of committee on Foreign Affairs
Erik Ullenhag, Member of the Swedish Parliament, representing the Liberal Party
Fredrik Malm, President of liberal young Sweden representing the liberal party
torsdag, oktober 13, 2005
Kvinnor förbjuds att jobba efter klockan 18...
Kvinnor som är anställda av kulturministeriet och kvinnliga journalister vid de statliga tidningarna och nyhetsbyråerna måste från och med nu vara hemma innan skymningen för att vara med sina familjer. Detta betyder i praktiken att kvinnor inte får jobba efter klockan 18:00, konsekvensen kommer att bli att en hel del kvinnliga journalister nu kommer att förlora sina jobb.
Det idiotiska direktivet kom från kulturministern själv Mohammad Hossein Saffar-Harandi, som tillhör en av de mer fanatiska i Ahamdinejads regering. I ett uttalande från kulturministeriet så sade man följande:
"Owing to the sensitive role of women in the family and in raising children, women employees are banned from staying at the office after 6 p.m."
Kvinnor runt om i Iran är nu rädda för att de kommer att förlora de få rättigheter och friheter som de lyckades kämpa till sig under Khatamis tid som president.
Det idiotiska direktivet kom från kulturministern själv Mohammad Hossein Saffar-Harandi, som tillhör en av de mer fanatiska i Ahamdinejads regering. I ett uttalande från kulturministeriet så sade man följande:
"Owing to the sensitive role of women in the family and in raising children, women employees are banned from staying at the office after 6 p.m."
Kvinnor runt om i Iran är nu rädda för att de kommer att förlora de få rättigheter och friheter som de lyckades kämpa till sig under Khatamis tid som president.
tisdag, oktober 11, 2005
Iran första land att införa en nationell uniform?
Nu verkar det som om att regimen helt har tappat all sans och balans. Efter att regimen har märkt att människor och främst unga i Iran allt mer börjat klä sig på ett ”västerländskt” sätt har de konservativa krafterna i landet startat en debatt för att komma tillrätta med ”problemet”. En rad myndighetsorgan funderar nu på att införa ”uniformer” och regler för klädsel och utseende.
Men det verkar inte räcka för Ahmadinejads regering, galenskapen har gått så långt att människor i närheten av Ahmadinejads nu diskuterar om det går att ta fram en klädsel för alla Iranier, en form av nationell uniform alltså. En gäng av Ahmadinejads rådgivare kommer nu inom kort att hålla en ”festival” där olika ”uniform” förslag ska läggas fram, en form av bisarr modevisning alltså.
Parlamentet har också engagerat sig i frågan och har tillsatt en utredning. Den nya uniformen och klädselreglerna skall vara för både män och kvinnor. Fast många är oroliga att dessa nya uniformer och regler bara kommer att drabba kvinnor.
Det finns dock en rad krav som en framtida uniform ska uppfylla: de måste vara bekväma, behagliga, enkla att tillverka, billiga och eleganta. Samtidigt så måste dem respektera landets kultur och traditioner.
Men det verkar inte räcka för Ahmadinejads regering, galenskapen har gått så långt att människor i närheten av Ahmadinejads nu diskuterar om det går att ta fram en klädsel för alla Iranier, en form av nationell uniform alltså. En gäng av Ahmadinejads rådgivare kommer nu inom kort att hålla en ”festival” där olika ”uniform” förslag ska läggas fram, en form av bisarr modevisning alltså.
Parlamentet har också engagerat sig i frågan och har tillsatt en utredning. Den nya uniformen och klädselreglerna skall vara för både män och kvinnor. Fast många är oroliga att dessa nya uniformer och regler bara kommer att drabba kvinnor.
Det finns dock en rad krav som en framtida uniform ska uppfylla: de måste vara bekväma, behagliga, enkla att tillverka, billiga och eleganta. Samtidigt så måste dem respektera landets kultur och traditioner.
Ännu mer idioti...
Iran kulturministerium har beordrat alla landets flygplatser att omedelbart avlägsna utländska ord och karaktärer från flygplatserna. Regimen har också skickat ut ett brev till de utländska flygbolagen och meddelat att även de i fortsättningen måste följa lagen.
Dåliga nyheter!!
LONDON [MENL] -- Iran was said to have designed a nuclear warhead for the Shihab-3 intermediate-range ballistic missile.
The United States has briefed several nations and the International Atomic Energy Agency of an Iranian program to develop a nuclear warhead for the Shihab-3. Diplomatic sources said the U.S. briefers asserted that from 2001 to 2003 Iran designed and developed a circular warhead that could detonate at an altitude meant to ensure optimal damage.
An empty nuclear warhead was said to have been installed on the Shihab-3 for two missile tests in mid-2004. The sources said the warhead appeared similar to a Soviet-based intercontinental missile deployed by Moscow in the 1960s.
The sources said that in August the U.S. delegation briefed such countries as China, India, Russia, and South Africa ahead of last month's IAEA board of governors meeting in Vienna. They said the briefing helped persuade some members to either support or abstain in the vote on a British resolution to refer the Iranian nuclear file to the United Nations Security Council. India supported the British resolution, which did not set a date for the submission of the Iranian file.
The United States has briefed several nations and the International Atomic Energy Agency of an Iranian program to develop a nuclear warhead for the Shihab-3. Diplomatic sources said the U.S. briefers asserted that from 2001 to 2003 Iran designed and developed a circular warhead that could detonate at an altitude meant to ensure optimal damage.
An empty nuclear warhead was said to have been installed on the Shihab-3 for two missile tests in mid-2004. The sources said the warhead appeared similar to a Soviet-based intercontinental missile deployed by Moscow in the 1960s.
The sources said that in August the U.S. delegation briefed such countries as China, India, Russia, and South Africa ahead of last month's IAEA board of governors meeting in Vienna. They said the briefing helped persuade some members to either support or abstain in the vote on a British resolution to refer the Iranian nuclear file to the United Nations Security Council. India supported the British resolution, which did not set a date for the submission of the Iranian file.
fredag, oktober 07, 2005
Ahmadinejads försök att bli nationalhjälte...
Dr. Mohammed Mossadegh är en av Irans största nationalhjältar i nutid (läs mer om honom här.). Han lovade att bygga upp Iran genom att se till så att landet fick en större del av oljeinkomsterna som då kontrollerades av Storbritannien. I den kampen så lyckades Mossadegh få den internationella opinionen med sig genom ett brandtal inför FNs generalförsamling. Men trots det vägrade Storbritannien att ge med sig, följderna blev att Mossadegh nationaliserade Irans oljetillgångar.
Till en början var det hela en succé, Mossadegh var älskad av folket och blev också årets man enligt tidningen Time. Men nationaliseringen innebar också att landets oljeinkomster sjönk till noll då Iransk olja bojkottades av västvärlden. Detta ledde till en allt större folklig missnöje som fick amerikanerna att tro att Mossadegh snart skulle börja samarbeta med Sovjet. Så han stämplades som en kommunist av USA och efter en CIA ledd kupp så hade man fått bort den enda (ja, iaf någorlunda) demokratiskt valda ledare som Iran någonsin haft. Detta är nog också anledningen till varför Mossadegh än idag är en stor nationalhjälte.
Mossadegh fall betydde att Shahen återvände till makten mer paranoid och förtryckande än någonsin. Detta betydde att han i sin tur störtades av folket och Khomeini 1979 och så är 26 år senare så dras folket i Iran med Ahmadinejad som helst av allt vill framstå som en ny nationalhjälte.
Så vad gör Ahmadinejad, ju kopierar och plagierar så gott det går.
I sin valkampanj lovar Ahmadinejad vitt och brett om hur han ska dela ut oljepengar till folket. Därefter utmålar han Irans ”rätt” till anrikning av Uran som den största frågan för Iranier runt om i världen. Därefter åker han till USA för att tala inför FNs generalförsamling om Irans rätt till anrikning av Uran. Det första Ahmadinejad säger när han landar är att han saknar ”revolutionen”.
I FN försöker han hålla ett brandtal där han ska framstå som Irans och den ”muslimska världens” beskyddare gentemot den ”stora Satan”, alltså USA. Något senare så hotar han med att stoppa oljeproduktionen om han inte får som han vill.
Så nu är det bara vänta på att någon tar och störtar Ahmadinejad så är cirkeln sluten.. ;-)
Till en början var det hela en succé, Mossadegh var älskad av folket och blev också årets man enligt tidningen Time. Men nationaliseringen innebar också att landets oljeinkomster sjönk till noll då Iransk olja bojkottades av västvärlden. Detta ledde till en allt större folklig missnöje som fick amerikanerna att tro att Mossadegh snart skulle börja samarbeta med Sovjet. Så han stämplades som en kommunist av USA och efter en CIA ledd kupp så hade man fått bort den enda (ja, iaf någorlunda) demokratiskt valda ledare som Iran någonsin haft. Detta är nog också anledningen till varför Mossadegh än idag är en stor nationalhjälte.
Mossadegh fall betydde att Shahen återvände till makten mer paranoid och förtryckande än någonsin. Detta betydde att han i sin tur störtades av folket och Khomeini 1979 och så är 26 år senare så dras folket i Iran med Ahmadinejad som helst av allt vill framstå som en ny nationalhjälte.
Så vad gör Ahmadinejad, ju kopierar och plagierar så gott det går.
I sin valkampanj lovar Ahmadinejad vitt och brett om hur han ska dela ut oljepengar till folket. Därefter utmålar han Irans ”rätt” till anrikning av Uran som den största frågan för Iranier runt om i världen. Därefter åker han till USA för att tala inför FNs generalförsamling om Irans rätt till anrikning av Uran. Det första Ahmadinejad säger när han landar är att han saknar ”revolutionen”.
I FN försöker han hålla ett brandtal där han ska framstå som Irans och den ”muslimska världens” beskyddare gentemot den ”stora Satan”, alltså USA. Något senare så hotar han med att stoppa oljeproduktionen om han inte får som han vill.
Så nu är det bara vänta på att någon tar och störtar Ahmadinejad så är cirkeln sluten.. ;-)
Kanada lägger fram en resolution mot Iran...
Kanada är på väg att lägga fram en resolution i FNs generalförsamling mot den Iranska regimens övergrepp och kränkning av de mänskliga rättigheterna. Kanadas utrikesminister Pierre Pettigrew sa följande:
"Iran has not lived up to its international human rights obligations and has not conformed with past U.N. resolutions on this matter. We believe this must change."
Kanada har tidigare, 2003 och 2004 lagt fram resolutioner i FN där man tagit upp regimens kränkning av de mänskliga rättigheterna. 2004 så gick FNs general församling på den kanadensiska regeringens linje och fällde den Iranska regimen.
Kanada har sedan 2003 då den Iranska regimen mördade fotografen Zahra Kazemi, en kanadensisk medborgare, varit den stat som starkast kritiserat mullorna i Tehran.
"Iran has not lived up to its international human rights obligations and has not conformed with past U.N. resolutions on this matter. We believe this must change."
Kanada har tidigare, 2003 och 2004 lagt fram resolutioner i FN där man tagit upp regimens kränkning av de mänskliga rättigheterna. 2004 så gick FNs general församling på den kanadensiska regeringens linje och fällde den Iranska regimen.
Kanada har sedan 2003 då den Iranska regimen mördade fotografen Zahra Kazemi, en kanadensisk medborgare, varit den stat som starkast kritiserat mullorna i Tehran.
Multinationella företag försäkras inte...
Det Iranska arbetarfacket nyhetsbyrå avslöjade idag att inga multinationella företag som agerar i Iran kommer att kunna ta ut försäkringar på kommande investeringar. Detta med tanke på risken för ekonomiska sanktioner mot landet, Ahmadinejad är på väg att på väldigt kort tid att ruinera landet.
onsdag, oktober 05, 2005
Regimens förtryck av kurder fortsätter....
Som en följd av regimens förtryck av den kurdiska minoriteten i Iran så har regimen valt att stänga 23 bröllops hallar och trädgårdar. Med motiveringen att de stred mot den religiösa lagen.
Efter stängningen så kom följande uttalande från regimen:
"In two cases where the disciplinary forces inspected these 23 halls and gardens, they noticed a lack of respect for Islamic decency such as inappropriate women's clothing, men and women dancing and celebrating together, disagreeable and indecent gestures and movements by the guests and the serving of alcoholic beverages. The owners of these halls and gardens have been reported to the judiciary for punishment."
Efter stängningen så kom följande uttalande från regimen:
"In two cases where the disciplinary forces inspected these 23 halls and gardens, they noticed a lack of respect for Islamic decency such as inappropriate women's clothing, men and women dancing and celebrating together, disagreeable and indecent gestures and movements by the guests and the serving of alcoholic beverages. The owners of these halls and gardens have been reported to the judiciary for punishment."
Kapital flykt och ökad antal analfabeter!
Regimens benhårda vilja att utveckla kärnvapen håller på att urholka landets ekonomi. I takt med att den regimen spenderar sin tid med att hota och demonstrera mot EU, USA och omvärlden så flyttas mer och mer kapital utomlands. Enligt presidenten Ahmadinejad så har närmare 200 miljarder dollar lämnat landet. Siffran väntas öka till 326 miljarder dollar under nästa år. Det mesta av pengarna investerar Iranierna i det Förenade Arabemiraten, 20% av alla företag och affärer i Förenade Arabemiraten ägs numera av Iranier.
Samtidigt har en av regimens egna nyhetsbyråer avslöjat att ytterligare en miljon människor I Iran räknas som analfabeter. Just nu så är antalet analfabeter i Iran närmare 13 miljoner, 3.1 miljoner av dessa beräknas vara i åldrarna 11 till 17.
Samtidigt har en av regimens egna nyhetsbyråer avslöjat att ytterligare en miljon människor I Iran räknas som analfabeter. Just nu så är antalet analfabeter i Iran närmare 13 miljoner, 3.1 miljoner av dessa beräknas vara i åldrarna 11 till 17.
tisdag, oktober 04, 2005
Sydafrikas inställsamhet betalar sig?
Sydafrika har varit ett av väldigt få demokratiska länder som stött mullornas aspirationer att skaffa sig kärnvapen. Anledningarna är många, som billigare olja och dessutom så verkar Sydafrikanernas inställsamhet nu betala sig i form av en miljardorder. Det verkar nu som att den Sydafrikanska mobiloperatören MTN kommer att få driva Irans andra kommersiella GSM-nät.
Hittills har TeliaSoneras dotter bolag, Turkcell, och den svenska regeringen jobbat hårt för att få hem miljarordern. Men det hela föll när det Iranska parlamentet motsatte sig att ett utländskt företag skulle få majoritet i det konsortium som skulle driva GSM-nätet.
Turkcells del i det nybildade konsortiet Irancell krympte efter parlamentsbeslutet från 70 % till 49 %, regimen själv kommer att äga de återstående 51 %. Men än har inte TeliaSonera gett upp, utan kommer att fortsätta ”förhandla” för att få mångmiljard kontraktet. Om det innebär att Laila Freivalds eller någon från Svenska UD måste ”krypa” för regimen är inte helt klart. Men bli inte förvånade om Sverige skickar en delegation till Iran för ”överläggningar” eller att Sverige deltar i något av mullorna planerade jippo arrangemang.
Hittills har TeliaSoneras dotter bolag, Turkcell, och den svenska regeringen jobbat hårt för att få hem miljarordern. Men det hela föll när det Iranska parlamentet motsatte sig att ett utländskt företag skulle få majoritet i det konsortium som skulle driva GSM-nätet.
Turkcells del i det nybildade konsortiet Irancell krympte efter parlamentsbeslutet från 70 % till 49 %, regimen själv kommer att äga de återstående 51 %. Men än har inte TeliaSonera gett upp, utan kommer att fortsätta ”förhandla” för att få mångmiljard kontraktet. Om det innebär att Laila Freivalds eller någon från Svenska UD måste ”krypa” för regimen är inte helt klart. Men bli inte förvånade om Sverige skickar en delegation till Iran för ”överläggningar” eller att Sverige deltar i något av mullorna planerade jippo arrangemang.
söndag, oktober 02, 2005
Frankrike och EU motarbetar Iranska bloggare!
Det finns stunder då man undrar vad det är EU och främst Frankrike sysslar med. Under förra veckans WSIS ( World Summit on the Information Society) möte i Geneve så tryckte Frankrike på för att EU länderna skulle föreslå ett helt nytt plan för ”styre av internet”. Antas förslaget så betyder det att internet ska komma att kontrolleras av FN, med alla sina medlemstater såsom regimerna i Iran och Syrien.
Får FN, alltså mullorna i Iran, kontrollen över internet så försvinner en fristad och forum för miljoner oppositionella runt om i hela världen och för tusentals bloggare i Iran. Den viktigaste hjälpmedlet i kampjen för demokrati och mänskliga rättigheter försvinner!
Just nu pågår det ett viktigt slag om kontrollen över internet, om hur det ska fungera och vem som ska kontrollera det. Innovationen som hittills fungerat utmärkt för spridning av både idéer och varor ska nu stoppas och kontrolleras.
Det enda hoppet står nu till USA som starkt motsatt sig EU förslaget!
Får FN, alltså mullorna i Iran, kontrollen över internet så försvinner en fristad och forum för miljoner oppositionella runt om i hela världen och för tusentals bloggare i Iran. Den viktigaste hjälpmedlet i kampjen för demokrati och mänskliga rättigheter försvinner!
Just nu pågår det ett viktigt slag om kontrollen över internet, om hur det ska fungera och vem som ska kontrollera det. Innovationen som hittills fungerat utmärkt för spridning av både idéer och varor ska nu stoppas och kontrolleras.
Det enda hoppet står nu till USA som starkt motsatt sig EU förslaget!
lördag, oktober 01, 2005
NY Post: ARE ARABS ANTI-AMERICAN?
President Bush's "image queen," Karen Hughes, is on a tour of Arab countries, where conventional wisdom claims that anti-Americanism is second nature. Hughes, now in charge of public diplomacy at the State Department, plainly she shares that analysis — why else choose the Arab region for her maiden voyage?
But how true is that claim? Are Arabs the most anti-American people on earth?
Start with the tangibles. America is by far the largest pole of attraction for Arab foreign investment at all levels, from public-sector funds to small private savings accounts. The most conservative estimates put the value of Arab assets in the United States at over $4.5 trillion, which puts the Arab countries just behind Britain, Japan and Holland as the biggest investors in the U.S. economy.
The United States is also one of the top three trading partners of virtually all Arab states. In fact, many U.S.-made goods (cars, for example) that don't sell anywhere else still enjoy robust markets in Arab countries.
Then, too, America has been the No. 1 foreign tourist destination for Arabs since the 1980s, and has remained so despite restrictions imposed on Arab visitors after 9/11. Arabs from all walks of life and of all political sensibilities also love to send their children to study in America. And when it comes to seeking medical treatment, no country competes with the United States in attracting well-heeled Arabs.
If she takes time to stroll in Arab capitals, Hughes would be struck by the ubiquitous presence of things American. It is possible to spend a holiday in most Arab capitals without moving out of the orbit of American-franchised hotels, restaurants, tourist services and banks. A stroll in modern shopping malls would reveal a population wearing American-style clothing, including baseball caps, with Motorola mobile phones pressed to ears, as New Orleans jazz plays in the background. She could sip one of those coffees the choice of which requires a PhD at a Starbucks, or indulge herself in a Hagen-Dazs of her choice.
More than 70 percent of what's broadcast on Arab TV stations (including those regarded as "obsessively anti-American") is U.S.-made; 80 percent of the films shown in Arab cinemas are made in Hollywood. There are more than two dozen English dailies, all using the American version of the language. Go through them, and you see that much of the content comes from U.S. agencies and syndication services.
Even Arabic-language newspapers serve as outlets for American journalism. More than half of all major articles in the two main pan-Arab daily newspapers come from The New York Times, The Washington Post, USA Today, the Los Angeles Times, Newsweek and Time magazines and other U.S. publications. Some American columnists have become household names in most Arab countries.
Hughes is also bound to be struck by the number of Arab decision-makers with American educational or business backgrounds and/or connections.
Only God and the U.S. immigration service would know how many Arabs hold green cards or even dual Arab-U.S. citizenship. With the possible exception of Libya, which has a weird regime, and Syria, whose leaders fear they may be targeted for "regime change," almost all Arab regimes are well-disposed toward the United States. Sixteen of the 21 member states of the Arab League host some U.S. military presence. The FBI maintains offices in at least 12 Arab capitals.
So, where did the impression that the Arabs are seething with anti-Americanism come from? Isn't it possible that the Arabs may be sharing the anti-American craze produced in the West, including the United States? Aren't the Arabs, as with so many other products, importing anti-Americanism?
In Arab newspapers, the bulk of the material that could be classified as anti-Bush and/or anti-American is translated from U.S. sources. Stroll in the streets where books and video and audio tapes are on sale at the curbsides and you will see that 90 percent of the items vilifying America come from American, French and British authors.
No Arab anti-American has produced anything like the conspiracy theories that American intellectuals such as Noam Chomsky, Michael Moore, Scott Ritter, Seymour Hersh and Edward Said, to name a few, have put on the markets everywhere, including the Arab world.
At any given time, one can find a horde of American activists visiting the region to urge the natives to hate America:
* Two years ago, a group of Americans appeared in Arab capitals to stop people in the bazaars to "apologize for the Crusades," although the United States didn't even exist when those wars were fought between Europe and the Middle East.
* Before the liberation of Iraq, scores of Americans came to Baghdad to offer themselves as "human shields" for Saddam Hussein. No Arab was so foolish.
* This month, a group of 30 American professors turned up in Tehran and Damascus to describe the United States as "a rogue state on the rampage".
* Bianca Jagger, presented as ambassador for UNICEF and "a leading thinker," has been in the region telling astonished audiences that the United States is the source of all evil in the world. (By the way, isn't UNICEF supposed to be apolitical?)
* One American professor recently published an op-ed in The New York Times relating his trip to Iran, where he was "disappointed" to see that students not only did not hate George W. Bush but, horror of horrors, also craved for an American-style democracy instead of an Islamist utopia.
* The anti-Bush demonstrations that Arabs watch on TV take place in Washington, San Francisco and Seattle, not in any Arab city.
* A friend, who happens to be a minister in an Arab state, was saddened this summer when, spending holidays with his family in the United States as he had always done since student days, he had to quarrel with an old American schoolmate. The point of the dispute was that the American insisted that the United States was an "evil empire," while the Arab believed that it could be a force for reform in the Middle East.
* Last month, an Iraqi journalist gave up his American scholarship and returned home because faculty members in the U.S. university he attended made him feel "guilty for having been liberated from Saddam Hussein."
* A Kuwaiti friend withdrew his son from an American university to "protect him from [being] brainwashed into hating the United States."
Many polls have been conducted to show that the Arabs are anti-American. A more interesting poll would aim at finding out how many Americans are so afflicted by self-loathing as to devote their energies to a systematic vilification of their nation.
The best that Karen Hughes could do is to help make available to the Arabs the other side of the American debate; to show that not all Americans share Chomsky's belief that the United States planned to kill 6 million Afghans solely to build a pipeline from Central Asia. Her aim should be to help Arabs understand America in all its contradictions, not necessarily to adore it.
There are many issues on which the Arabs disagree with the United States. But most Arabs don't see that as a sign of anti-Arabism on the part of America. Hughes should not regard it as a sign of anti-Americanism on the part of Arabs.
But how true is that claim? Are Arabs the most anti-American people on earth?
Start with the tangibles. America is by far the largest pole of attraction for Arab foreign investment at all levels, from public-sector funds to small private savings accounts. The most conservative estimates put the value of Arab assets in the United States at over $4.5 trillion, which puts the Arab countries just behind Britain, Japan and Holland as the biggest investors in the U.S. economy.
The United States is also one of the top three trading partners of virtually all Arab states. In fact, many U.S.-made goods (cars, for example) that don't sell anywhere else still enjoy robust markets in Arab countries.
Then, too, America has been the No. 1 foreign tourist destination for Arabs since the 1980s, and has remained so despite restrictions imposed on Arab visitors after 9/11. Arabs from all walks of life and of all political sensibilities also love to send their children to study in America. And when it comes to seeking medical treatment, no country competes with the United States in attracting well-heeled Arabs.
If she takes time to stroll in Arab capitals, Hughes would be struck by the ubiquitous presence of things American. It is possible to spend a holiday in most Arab capitals without moving out of the orbit of American-franchised hotels, restaurants, tourist services and banks. A stroll in modern shopping malls would reveal a population wearing American-style clothing, including baseball caps, with Motorola mobile phones pressed to ears, as New Orleans jazz plays in the background. She could sip one of those coffees the choice of which requires a PhD at a Starbucks, or indulge herself in a Hagen-Dazs of her choice.
More than 70 percent of what's broadcast on Arab TV stations (including those regarded as "obsessively anti-American") is U.S.-made; 80 percent of the films shown in Arab cinemas are made in Hollywood. There are more than two dozen English dailies, all using the American version of the language. Go through them, and you see that much of the content comes from U.S. agencies and syndication services.
Even Arabic-language newspapers serve as outlets for American journalism. More than half of all major articles in the two main pan-Arab daily newspapers come from The New York Times, The Washington Post, USA Today, the Los Angeles Times, Newsweek and Time magazines and other U.S. publications. Some American columnists have become household names in most Arab countries.
Hughes is also bound to be struck by the number of Arab decision-makers with American educational or business backgrounds and/or connections.
Only God and the U.S. immigration service would know how many Arabs hold green cards or even dual Arab-U.S. citizenship. With the possible exception of Libya, which has a weird regime, and Syria, whose leaders fear they may be targeted for "regime change," almost all Arab regimes are well-disposed toward the United States. Sixteen of the 21 member states of the Arab League host some U.S. military presence. The FBI maintains offices in at least 12 Arab capitals.
So, where did the impression that the Arabs are seething with anti-Americanism come from? Isn't it possible that the Arabs may be sharing the anti-American craze produced in the West, including the United States? Aren't the Arabs, as with so many other products, importing anti-Americanism?
In Arab newspapers, the bulk of the material that could be classified as anti-Bush and/or anti-American is translated from U.S. sources. Stroll in the streets where books and video and audio tapes are on sale at the curbsides and you will see that 90 percent of the items vilifying America come from American, French and British authors.
No Arab anti-American has produced anything like the conspiracy theories that American intellectuals such as Noam Chomsky, Michael Moore, Scott Ritter, Seymour Hersh and Edward Said, to name a few, have put on the markets everywhere, including the Arab world.
At any given time, one can find a horde of American activists visiting the region to urge the natives to hate America:
* Two years ago, a group of Americans appeared in Arab capitals to stop people in the bazaars to "apologize for the Crusades," although the United States didn't even exist when those wars were fought between Europe and the Middle East.
* Before the liberation of Iraq, scores of Americans came to Baghdad to offer themselves as "human shields" for Saddam Hussein. No Arab was so foolish.
* This month, a group of 30 American professors turned up in Tehran and Damascus to describe the United States as "a rogue state on the rampage".
* Bianca Jagger, presented as ambassador for UNICEF and "a leading thinker," has been in the region telling astonished audiences that the United States is the source of all evil in the world. (By the way, isn't UNICEF supposed to be apolitical?)
* One American professor recently published an op-ed in The New York Times relating his trip to Iran, where he was "disappointed" to see that students not only did not hate George W. Bush but, horror of horrors, also craved for an American-style democracy instead of an Islamist utopia.
* The anti-Bush demonstrations that Arabs watch on TV take place in Washington, San Francisco and Seattle, not in any Arab city.
* A friend, who happens to be a minister in an Arab state, was saddened this summer when, spending holidays with his family in the United States as he had always done since student days, he had to quarrel with an old American schoolmate. The point of the dispute was that the American insisted that the United States was an "evil empire," while the Arab believed that it could be a force for reform in the Middle East.
* Last month, an Iraqi journalist gave up his American scholarship and returned home because faculty members in the U.S. university he attended made him feel "guilty for having been liberated from Saddam Hussein."
* A Kuwaiti friend withdrew his son from an American university to "protect him from [being] brainwashed into hating the United States."
Many polls have been conducted to show that the Arabs are anti-American. A more interesting poll would aim at finding out how many Americans are so afflicted by self-loathing as to devote their energies to a systematic vilification of their nation.
The best that Karen Hughes could do is to help make available to the Arabs the other side of the American debate; to show that not all Americans share Chomsky's belief that the United States planned to kill 6 million Afghans solely to build a pipeline from Central Asia. Her aim should be to help Arabs understand America in all its contradictions, not necessarily to adore it.
There are many issues on which the Arabs disagree with the United States. But most Arabs don't see that as a sign of anti-Arabism on the part of America. Hughes should not regard it as a sign of anti-Americanism on the part of Arabs.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)