måndag, juni 27, 2005
Ledigt...
Denna blogg tar nu några dagar ledigt, eftersom vi samtliga kommer att befinna oss nere i skånska Höör för Liberala Ungdomsförbundets kongress. Den kan du följa här. Tillbaka på måndag den 4/7.
lördag, juni 25, 2005
Andra valomgången...
24/6 2005, ett historiskt datum.
Den störste vinnaren i presidentvalet är inte som många tror Ahmedinejad, utan det är Irans ”andlige ledare” Khamenei. Av många uträknad som okunnig och korkad har Khamenei under det så kallade presidentvalet verkligen visat vad han går för.
Han har nu hela det Iranska samhället i sina händer, under Rafsanjani och Khatamis tid som president fick han ta ett kliv åt sidan medan Rafsanjani dominerade Irans politiska scen. Idag är det bara Khamenei och hans ultra konservativa vänner, chansen att Iran kommer att bli ett nytt Talibanstyre är väldigt stort.
Den nye presidenten kommer inte att vara något annat Khameneis marionett, då han vann valet tackvare Khameneis paramilitära grupper och hans mycket välplanerade statskupp.
Ahmedinejad har i stort sett inget folkligt stöd alls, med tanke på att alla opinionsundersökningar innan visade att han låg sist i fältet. Inför hotet om att han skulle bli nästa president började människor att sluta upp bakom Rafsanjani och valdeltagandet var igår mycket högre än första omgången. Men ändå lyckades Ahmedinejad "vinna" överlägset.
De flesta opiononsundersökningar innan valet visade att Ahmedinejad låg sist i fältet, och även när rösterna hade börjat räknas i det första omgången låg Ahmedinejad illa till, alla förväntade sig att det skulle stå mellan Moin och Rafsanjani. Men helt plötsligt hittade man en 6 miljoiner röster för Ahmedinejad.
Valfusk i den första omgången…
Detta var inget "val", inte ens med den Islamiska republikens mått. Detta var en statskupp och så här gick det till enligt källor inne i Iran.
Folkets röster räknades inte, istället fick inrikesministeriet order från Khamenei att de skulle utropa Rafsanjani som etta och Ahmedinejad som tvåa. Efter ordern tog inrikesministeriet kontakt med president Khatami som krävde att folkets röster skulle fortsätta räknas. De första officiella resultaten visade att Karroubi ledde med Rafsanjani som tvåa och Ghalibaf som trea. Därefter annonserade väkttarrådet (som utses av Khamenei) sina egna "resultat", trots att väktarrådet enligt konstitutionen inte får blanda sig i presidentvalet. Väktarrådets "resultat" var ett eko av Khameneis order, nämligen Rafsanjani som etta och Ahmedinejad som tvåa.
Inrikesministeriet fick nu ännu en gång en order om att sluta räkna rösterna och istället gå ut med resultatet att Rafsanjani hade vunnit och Ahmedinejad blivit tvåa. Denna gång gav Khatami med sig och resultaten blev som Khamenei och väktarrådet ville.
Kvällen innan hade Khamenei också beordrat landets revolutionsgarden och den paramilitära gruppen Bassijs att de med sina familjer på valdagen skulle rösta på Ahmedinejad. Det förekom också rapporter under hela dagen om hur dessa grupper utanför vallokaler hotat människor som inte ville rösta på Ahmedinejad. Eftersom det inte finns några valbås inne i vallokalerna så blir hoten verkliga.
Den konservativa tidningen Kayhan som anses vara Khameneis tidning kunde på morgonen innan de första resultaten (som visade på Karoubi och Rafsanjani) utse Rafsanjani till vinnare och Ahmedinejad som tvåa.
Valfusk I den andra omgången..
Det gick så långt att inrikesministeriet själva ville stänga vissa av vallokalerna då medlemmar ur den paramilitära gruppen Bassijs och väktarrådets utsända lagts sig i så mycket att det var omöjligt att ens för den islamiska republiken att hålla ett val. Men begäran avslogs av väktarrådet, eftersom Bassijs och väktarrådets inblandning endast gynnade Khameneis kandidat Ahmedinejad så fanns det ingen anledning att stänga några vallokaler.
Återigen kunde tidningen Kayhan innan de första officiella resultaten släppts berätta i sin upplaga att Ahmedinejad var Irans nye president.
Ahemdinejad extrem fundamentalisten..
Vem är då Irans nye president?
Jo, en fundamentalist av den extremare sorten. Som borgmästare i Teheran så var hans första åtgärd var att lagstifta att män och kvinnor inte fick dela hiss. Han började dela upp stadens parker i en del för män och en för kvinnor. Han införde regler och lagar om att alla män som jobbade för staden skulle ha skägg och klä sig enligt ”islamiska” regler, m.m.
Han har tillhört ledaregestalterna i Irans revolutionsgarder (regimens ideologiska armé). Det var på den tiden han kallblodigt knivhögg en kritisk journalist till döds. Han är misstänkt för att ha planerat en rad olika terroristattacker och bland annat ett mordförsök på författaren Salman Rushdie.
Den störste vinnaren i presidentvalet är inte som många tror Ahmedinejad, utan det är Irans ”andlige ledare” Khamenei. Av många uträknad som okunnig och korkad har Khamenei under det så kallade presidentvalet verkligen visat vad han går för.
Han har nu hela det Iranska samhället i sina händer, under Rafsanjani och Khatamis tid som president fick han ta ett kliv åt sidan medan Rafsanjani dominerade Irans politiska scen. Idag är det bara Khamenei och hans ultra konservativa vänner, chansen att Iran kommer att bli ett nytt Talibanstyre är väldigt stort.
Den nye presidenten kommer inte att vara något annat Khameneis marionett, då han vann valet tackvare Khameneis paramilitära grupper och hans mycket välplanerade statskupp.
Ahmedinejad har i stort sett inget folkligt stöd alls, med tanke på att alla opinionsundersökningar innan visade att han låg sist i fältet. Inför hotet om att han skulle bli nästa president började människor att sluta upp bakom Rafsanjani och valdeltagandet var igår mycket högre än första omgången. Men ändå lyckades Ahmedinejad "vinna" överlägset.
De flesta opiononsundersökningar innan valet visade att Ahmedinejad låg sist i fältet, och även när rösterna hade börjat räknas i det första omgången låg Ahmedinejad illa till, alla förväntade sig att det skulle stå mellan Moin och Rafsanjani. Men helt plötsligt hittade man en 6 miljoiner röster för Ahmedinejad.
Valfusk i den första omgången…
Detta var inget "val", inte ens med den Islamiska republikens mått. Detta var en statskupp och så här gick det till enligt källor inne i Iran.
Folkets röster räknades inte, istället fick inrikesministeriet order från Khamenei att de skulle utropa Rafsanjani som etta och Ahmedinejad som tvåa. Efter ordern tog inrikesministeriet kontakt med president Khatami som krävde att folkets röster skulle fortsätta räknas. De första officiella resultaten visade att Karroubi ledde med Rafsanjani som tvåa och Ghalibaf som trea. Därefter annonserade väkttarrådet (som utses av Khamenei) sina egna "resultat", trots att väktarrådet enligt konstitutionen inte får blanda sig i presidentvalet. Väktarrådets "resultat" var ett eko av Khameneis order, nämligen Rafsanjani som etta och Ahmedinejad som tvåa.
Inrikesministeriet fick nu ännu en gång en order om att sluta räkna rösterna och istället gå ut med resultatet att Rafsanjani hade vunnit och Ahmedinejad blivit tvåa. Denna gång gav Khatami med sig och resultaten blev som Khamenei och väktarrådet ville.
Kvällen innan hade Khamenei också beordrat landets revolutionsgarden och den paramilitära gruppen Bassijs att de med sina familjer på valdagen skulle rösta på Ahmedinejad. Det förekom också rapporter under hela dagen om hur dessa grupper utanför vallokaler hotat människor som inte ville rösta på Ahmedinejad. Eftersom det inte finns några valbås inne i vallokalerna så blir hoten verkliga.
Den konservativa tidningen Kayhan som anses vara Khameneis tidning kunde på morgonen innan de första resultaten (som visade på Karoubi och Rafsanjani) utse Rafsanjani till vinnare och Ahmedinejad som tvåa.
Valfusk I den andra omgången..
Det gick så långt att inrikesministeriet själva ville stänga vissa av vallokalerna då medlemmar ur den paramilitära gruppen Bassijs och väktarrådets utsända lagts sig i så mycket att det var omöjligt att ens för den islamiska republiken att hålla ett val. Men begäran avslogs av väktarrådet, eftersom Bassijs och väktarrådets inblandning endast gynnade Khameneis kandidat Ahmedinejad så fanns det ingen anledning att stänga några vallokaler.
Återigen kunde tidningen Kayhan innan de första officiella resultaten släppts berätta i sin upplaga att Ahmedinejad var Irans nye president.
Ahemdinejad extrem fundamentalisten..
Vem är då Irans nye president?
Jo, en fundamentalist av den extremare sorten. Som borgmästare i Teheran så var hans första åtgärd var att lagstifta att män och kvinnor inte fick dela hiss. Han började dela upp stadens parker i en del för män och en för kvinnor. Han införde regler och lagar om att alla män som jobbade för staden skulle ha skägg och klä sig enligt ”islamiska” regler, m.m.
Han har tillhört ledaregestalterna i Irans revolutionsgarder (regimens ideologiska armé). Det var på den tiden han kallblodigt knivhögg en kritisk journalist till döds. Han är misstänkt för att ha planerat en rad olika terroristattacker och bland annat ett mordförsök på författaren Salman Rushdie.
Statskuppen är genomförd..
Idag korades Ahmad Ahmedinejad till segrare i den andra valomgången i presidentvalet i Iran. Statskuppen är ett faktum..
Mer inom kort...
Mer inom kort...
torsdag, juni 23, 2005
An open letter to the media..
A open letter to all foreign journalist working in Iran during the elections, written by an Iranian blogger.
Your profession is a noble one. A free press is foundational to a free society.
In challenging powerful institutions to answer the hard questions others fear to ask, journalists have led to the collapse of corrupt leaders and helped ensured our democracy. You have done so by reporting the truth in spite of the threats and objections of those in power.
Reporting from Iran is dangerous. It is hard to tell the truth in Iran. It takes courage. We are all to aware of the case of photo-journalist Kazemi, who was murdered by the Iranian government, for merely photographing a demonstration at Evin Prison.
But you are in a unique position. Unlike Kazemi your fellow journalists are there with you and can report on any mistreatment of you or other journalists during your short time in Iran. As a result, the regime is unlikely to treat you as they treated Kazemi.
You are in Iran right now because the world is focused on the events there. The stakes could not be greater. You have spoken to the many Iranians longing for real democracy inside of Iran. All they ask is for us to stand with them in their quest for a real democracy there.
You have a rare opportunity to speak for the voiceless people of Iran and to inform your readership of the true nature of the people of Iran and their regime.
A few years ago, the media had a similar opportunity in Iraq. Like Iran, Iraq required you to take government minders. They took you where they wanted you to go and let you report only that which the Iraqi government wanted you to report. Some of you refused to submit to this charade. Others did not. It was a shameful bit of history. We must not repeat it.
In your time, in Iran you are our eye and ears. You can report the facts in ways the Iranian journalists cannot. You can ask the difficult questions to the leaders of a regime who are openly calling for the destruction of western civilization. We need your services now more than ever.
Human Rights Watch, an organization not known to pull punches when criticizing either the United States or Israel, warned us that the elections were "pre-cooked" and would be "neither free nor fair."
Others have gone so far as to suggest the reason foreign correspondents are not reporting the extensive fraud claims of last week's election. They claim the reports of vote rigging by other candidates and the suspicious result for Ahmadinejad is part of the general conspiracy to elect the Rafsanjani, as the next president.
But honorable journalists do not pay politics in this manner. It is to you I am speaking, the real journalists.
What can you do?
First, you can challenge the results of the elections in ways that the Iranian journalists cannot. If you are thrown out of the country you can report that. Your editors may not like it, but in so doing you will retain your honor and the respect of the Iranian people.
Regarding last week's election, you could ask:
Why were some Iranian newspapers certain three days before the election that 30 million people would turn out to vote (exactly as the official number now indicates)?
Why should the world accept the vote totals given to by a government well known for its corruption?
What proof does the government have that the vote totals were legitimate?
What does the government have to disprove the allegation by a member of the Interior
Ministry that the actual voter turnout was 7-10%?
Why have so many people reported virtually empty polling stations when the government reports a heavy turnout? See a few of the many examples: here, here, and here.
Why, if the turnout was as large as the government claims, did Iranian TV broadcast video of previous elections as if they were live broadcasts? (Banners in the background showed these broadcasts to refer to the last Presidential election and parliamentary elections).
How do the government explain their reports of massive voting when one of your fellow journalist's, who went on their own to a polling station, reported only 150 voters had arrived by mid-afternoon.
Why did the military governor for Tabriz, suddenly reduce the figure for those eligible to vote despite the previous published figures by Tabriz election authorities just to get the participation level over the 50% mark.
How is it possible that the government reported Rafsanjani in the lead prior to the first ballot having been reviewed?
How was it possible for the government to report a tight race before the closing of the polling stations?
Why did the Guardian Council insert itself in the election when it is forbidden by Iran's constitution?
Initially, the Interior Ministry had Mr. Rafsanjani and Mr. Karroubi, the former speaker of the Parliament in the run off. What changed?
One of the newspapers wrote that Hashemi and another candidate went to the second round, before the results were even announced.
Where did the government suddenly find an extra 1 million votes for Ahmedinejad?
How on earth could Iranian newspapers report that Ahmadinejad was in second place at 7 o'clock in the morning, the time when it gets published and distributed, when first official results were only announced at 8am?
Why is no one investigating the allegation that about two million Pakistani Shiites from Quetta were provided with Iranian passports, and bused into the country to vote.
Why did the Guardian Council only agree to allow a recount of 100 randomly-selected ballot boxes out of a total of more than 41,000?
Who is looking at the documents that Candidate Karroubi said he had that proved voter fraud?
Why is no one asking the major opposition leaders their opinion on the legitimacy of the vote?
Why were there more votes recorded in the South Khorrasan province than there are voters?
Why is the Interior Ministry claiming, there was a widespread pattern of official interference and that they have exact information about the people and institutions who have been acting in directing and shaping votes the day before the election.
Regarding next Friday's run off election, you may ask:
Given the widespread fraud of last Friday's election, how will the government ensure the entire run off election process will now be fair and transparent?
Given the historic corruption of Rafsanjani and this past week's allegation of vote rigging by Ahmedinejad, why should we believe that the results of this runoff will be legitimate?
Will the government now permit all journalists to visit any polling station in the country without the help of government minders and video tape the turnout, whether larger or small and let the world see the truth? If they deny you such access, report it.
Why is no one reporting on the condition of the political prisoners on a hungers strike inside of Iran?
Reporters in Iran, do the right thing! Ask the hard questions! Show the courage that other great journalists have shown before you. The future of Iran, and perhaps western civilization may depend on your courage.
Frihet i mellanöstern
Liberala Ungdomsförbundet presenterade idag 20 punkter för frihet och demokrati i mellanöstern. Rapporten hittar du här. Mycket bra läsning...
tisdag, juni 21, 2005
Cecilia Malmström (FP) has nominated the Iranian referendum movement for the Sakharov Prize
Today I have nominated the 'Iranian Referendum Movement' for the European Parliament's Sakharov Prize. 'The referendum initiative' is a unique experiment to unite the democratic opposition in Iran under the common goal of holding a referendum on a new democratic statute.
There has been little progress towards democracy and improvements in human rights in Iran over recent years. Hundreds of reform candidates, standing in tomorrow's Presidential election, have been stopped by the powerful Council of Guardians to run. Therefore the 'Referendum Initiative' offers a glimmer of hope and surely worth supporting, says Cecilia Malmström (lib).
Iran is a fantastic country with potential to play an important role in the region but that is entirely dependent on its internal development. The Iranian people have the right to live in democracy and liberty. We, that already enjoy the benefits of living in democratic countries, have an obligation to support those that are trying to reach their goal through non-violent protest.
So far there has been over 36 000 signatures of Iranians, in Iran and in exile, on the manifesto, but there thousands of Iranian supporters that do not dare add their name. More information is available on www.60000000.com/index-eng.php3
'Referendum Initiative' was started in December 2004 in Iran with eight individuals from the opposition and they began work gathering signatures. The purpose is to highlight support for "a National Referendum with a free participation of the
Iranian people under the supervision of appropriate international institutions and observers, for the drafting of a new constitution that is compatible with the universal declaration of human rights". The initiative is supported by various democratic forces from the right and left, Republicans and monarchist, intellectuals, authors and political dissident, both in and outside Iran.
The Sakharov Prize was established 1988 and is awarded annually to a person or organization that works for democracy, human rights and defense of freedom of speech. Among earlier prize winner you can find Nelson Mandela, Aung San Suu Kyi, Oslobodjene, Oswaldo Payas and The Belarusian Association of Journalists.
Cecilia Malmström, more on
cecilia.nu
There has been little progress towards democracy and improvements in human rights in Iran over recent years. Hundreds of reform candidates, standing in tomorrow's Presidential election, have been stopped by the powerful Council of Guardians to run. Therefore the 'Referendum Initiative' offers a glimmer of hope and surely worth supporting, says Cecilia Malmström (lib).
Iran is a fantastic country with potential to play an important role in the region but that is entirely dependent on its internal development. The Iranian people have the right to live in democracy and liberty. We, that already enjoy the benefits of living in democratic countries, have an obligation to support those that are trying to reach their goal through non-violent protest.
So far there has been over 36 000 signatures of Iranians, in Iran and in exile, on the manifesto, but there thousands of Iranian supporters that do not dare add their name. More information is available on www.60000000.com/index-eng.php3
'Referendum Initiative' was started in December 2004 in Iran with eight individuals from the opposition and they began work gathering signatures. The purpose is to highlight support for "a National Referendum with a free participation of the
Iranian people under the supervision of appropriate international institutions and observers, for the drafting of a new constitution that is compatible with the universal declaration of human rights". The initiative is supported by various democratic forces from the right and left, Republicans and monarchist, intellectuals, authors and political dissident, both in and outside Iran.
The Sakharov Prize was established 1988 and is awarded annually to a person or organization that works for democracy, human rights and defense of freedom of speech. Among earlier prize winner you can find Nelson Mandela, Aung San Suu Kyi, Oslobodjene, Oswaldo Payas and The Belarusian Association of Journalists.
Cecilia Malmström, more on
cecilia.nu
Analys av "valet"
Valet kommer stå mellan två kandidater: Talibanen Ahmadinejad och svindlaren Rafsanjani.
Chansen är ganska stor att Ahmadinejad kan ta hem segern och bli Irans nästa president, han har den stora fattiga skaran människor bakom sig, även de gamla krigsveteranerna från Iran - Irak kriget, hela Bassij milisen samt revloutionsgardisterna stödjer honom. Han har dessutom den andlige ledarens helhjärtade stöd då denne känner sig hotad av Rafsanjanis inflytande. Även ideologiskt är de på samma plan. Ahmadinejad har ett brett stöd. Rafsanjani har de stora affärsmännens stöd - det innebär pengar, makt och inflytande över valprocessen och marknadsföringen. Den stora unga skaran iranier som hellre vill se en mindre hårdför president kommer lägga sin röst på Rafsanjani, om de nu går och röstar.
Oavsett valutgången kommer Iran fortsätta att vara ett slutet samhälle. Ett tänkbart scenario med Ahmadinejad som president kan innebära att droppen rinner över bägaren för den stora skaran unga iranier som en gång för alla kommer gå ut och protestera och som mycket väl kan innebära slutet för regimen i Iran. Iranierna kommer inte acceptera ett talibanstyre i Iran. Ett scenario med Rafsanjani som president kan leda till en period av tystnad från den inhemska oppositionen som i sin tur kommer vänta på minsta lilla snedsteg från presidenten för att sedan göra revolt i landet.
Andra valomgången börjar på fredag, mer info kommer......
Chansen är ganska stor att Ahmadinejad kan ta hem segern och bli Irans nästa president, han har den stora fattiga skaran människor bakom sig, även de gamla krigsveteranerna från Iran - Irak kriget, hela Bassij milisen samt revloutionsgardisterna stödjer honom. Han har dessutom den andlige ledarens helhjärtade stöd då denne känner sig hotad av Rafsanjanis inflytande. Även ideologiskt är de på samma plan. Ahmadinejad har ett brett stöd. Rafsanjani har de stora affärsmännens stöd - det innebär pengar, makt och inflytande över valprocessen och marknadsföringen. Den stora unga skaran iranier som hellre vill se en mindre hårdför president kommer lägga sin röst på Rafsanjani, om de nu går och röstar.
Oavsett valutgången kommer Iran fortsätta att vara ett slutet samhälle. Ett tänkbart scenario med Ahmadinejad som president kan innebära att droppen rinner över bägaren för den stora skaran unga iranier som en gång för alla kommer gå ut och protestera och som mycket väl kan innebära slutet för regimen i Iran. Iranierna kommer inte acceptera ett talibanstyre i Iran. Ett scenario med Rafsanjani som president kan leda till en period av tystnad från den inhemska oppositionen som i sin tur kommer vänta på minsta lilla snedsteg från presidenten för att sedan göra revolt i landet.
Andra valomgången börjar på fredag, mer info kommer......
lördag, juni 18, 2005
Hur gick det då?
Försöker i ett par inlägg här nedanför redogöra för hur valet igår egentligen slutade….
Så här gick det...
För första gången kommer presidentvalet att avgöras i en andra valomgång, eftersom ingen av kandidaterna fick över 50 % av rösterna. Av de sju som ställde upp kommer de två främsta att möta varandra i en avgörande valomgång, dessa två är Rafsanjani och Ahmadinejad.
Så här gick det i alla fall...
Mahmoud Ahmadinejad
Den största överraskningen, Ahmandinejad en f.d. borgmästare i Teheran tillhör det ultra konservativa lägret. Hans tid som en av ledarna i revolutionsgardet är vida känt. Han anses ligga bakom mord på oppositionella i Iran och även terroristattacker utomlands. Nyligen har det visat sig att han har varit med och planerat ett mordförsök på författaren Salman Rushdie.
Som borgmästare i Teheran så ökade han förtrycket, han införde bland annat den årliga kampanjen mot ”omoraliska aktiviteter” i huvudstaden. Något som innebar att revolutionsgardena patrullerade staden under sommaren och grep alla som de ansåg syssla med "omoraliska aktiviteter".
Ahmadinejad är valets största överraskning, han har drivit en kampanj enligt Karl Rove instruktioner. Han har helt koncentrerat sig på sina kärnväljare, medan de andra konservativa som Larijani lade ner stor tid och kraft på att försöka förvandlas från konservativa förtryckare till "moderna reformister", så har Ahmadinejad fortsatt på samma spår.
Ahmadinejad lyckades tackvare den paramilitära gruppen Bassijs och revolutionsgardet samla ihop de konservativa och religiösa krafterna i landet. Medan de konservativa kandidaterna som Larijani valde att fly det konservativa lägret för att flytta sig åt mitten stannade Ahmadinejad kvar och fick rösterna.
Mehdi Karroubi
Irans svar på Ian Wachtmeister, en populist och pajas av den högre skolan som lyckades förvånansvärt bra. Ingen trodde att Karroubi skulle ha något med toppstriden att göra. Men den förre Majlis talmannen lyckades ändå skrapa ihop 5 miljoner röster och var riktigt nära att ta andra platsen.
Karroubi är en av valets mest obskyra kandidater, han har varit en av president Khatamis främsta allierade samtidigt som han är rådgivare till den ”andlige” ledaren Khamenei.
Karroubi lovade under sin kampanj en form av medborgarlön till Iranierna på ca; 50 dollar varje månad. Detta gjorde att han fick höga siffror i främst småstäder där fattigdomen är som störst.
Mostafa Moin
Reform lägrets största hopp, lyckades bara samla ihop precis under 4 miljoner röster, vilket innebar att han kom på en avlägsen 5: e plats. Moin har haft oerhört svårt att övertyga Irans unga att han skulle komma att göra ett bättre jobb än vad Khatami gjorde.
Moin förbjöds först från att ställa upp av väktarrådet, men godkändes senare efter att Khamenei beordrat rådet att godkänna honom. Detta gjorde att allt fler började ifrågasätta Moins oberoende från Khamenei, dessutom visade Khamenei att han inte var rädd för Moin.
Moins kandidatur verkar ha drabbat främst Rafsanjani, eftersom många av dem som röstade på Moin förmodligen skulle ha röstat på Rafsanjani i brist på något annat val.
Ali Larijani
Khameneis favorit, hamnade näst sist i fältet. Han tillhör egentligen det konservativa lägret med stark koppling till den ”andlige” ledaren. Men han försökte ändå under valrörelsen att framställa sig som en modern och reformvänlig politiker. Han misslyckades uppenbarligen stort.
Akbar Hashemi Rafsanjani
Vann med mindre än 500 000 röster, även om det varit klart länge att det skulle krävas ett andra valomgång så trodde nog Rafsanjani att hans marginal till tvåan skulle vara mycket större.
Rafsanjanis största problem har varit och är hans trovärdighet, trots stora reklamkampanjer så har han inte lyckats öka sin popularitet. Hans bakgrund som president under åren 1989-1997 förföljer honom, då han plundrade Iran på rikedomar och gjorde sig själv till en av världens rikaste män. Plundringen har inte heller avtagit något som människor är väl medvetna om.
Vad betyder då allt detta?
Det betyder att maktkampen mellan Rafsanjani och Khamenei kommer att intensifieras den närmaste tiden. Vinner Ahmedinejad valet kommer Khamenei att kontrollera hela den Iranska politiken, då Ahmedinejad tillhör den konservativa falangen kring Khamenei. Dessutom så är Ahmedinejad alldeles för svag för att åstadkomma något ensam.
Ahmedinejad har, enligt mig, ändå relativt goda chanser att vinna mot valets favorit Rafsanjani. Nu när reform lägret helt är krossat och samtidigt som Irans unga känner allt mer hopplöshet så kan Ahmedinejad genom att samla de konservativa krafterna i landet vinna över Rafsanjani.
Så här gick det i alla fall...
Mahmoud Ahmadinejad
Den största överraskningen, Ahmandinejad en f.d. borgmästare i Teheran tillhör det ultra konservativa lägret. Hans tid som en av ledarna i revolutionsgardet är vida känt. Han anses ligga bakom mord på oppositionella i Iran och även terroristattacker utomlands. Nyligen har det visat sig att han har varit med och planerat ett mordförsök på författaren Salman Rushdie.
Som borgmästare i Teheran så ökade han förtrycket, han införde bland annat den årliga kampanjen mot ”omoraliska aktiviteter” i huvudstaden. Något som innebar att revolutionsgardena patrullerade staden under sommaren och grep alla som de ansåg syssla med "omoraliska aktiviteter".
Ahmadinejad är valets största överraskning, han har drivit en kampanj enligt Karl Rove instruktioner. Han har helt koncentrerat sig på sina kärnväljare, medan de andra konservativa som Larijani lade ner stor tid och kraft på att försöka förvandlas från konservativa förtryckare till "moderna reformister", så har Ahmadinejad fortsatt på samma spår.
Ahmadinejad lyckades tackvare den paramilitära gruppen Bassijs och revolutionsgardet samla ihop de konservativa och religiösa krafterna i landet. Medan de konservativa kandidaterna som Larijani valde att fly det konservativa lägret för att flytta sig åt mitten stannade Ahmadinejad kvar och fick rösterna.
Mehdi Karroubi
Irans svar på Ian Wachtmeister, en populist och pajas av den högre skolan som lyckades förvånansvärt bra. Ingen trodde att Karroubi skulle ha något med toppstriden att göra. Men den förre Majlis talmannen lyckades ändå skrapa ihop 5 miljoner röster och var riktigt nära att ta andra platsen.
Karroubi är en av valets mest obskyra kandidater, han har varit en av president Khatamis främsta allierade samtidigt som han är rådgivare till den ”andlige” ledaren Khamenei.
Karroubi lovade under sin kampanj en form av medborgarlön till Iranierna på ca; 50 dollar varje månad. Detta gjorde att han fick höga siffror i främst småstäder där fattigdomen är som störst.
Mostafa Moin
Reform lägrets största hopp, lyckades bara samla ihop precis under 4 miljoner röster, vilket innebar att han kom på en avlägsen 5: e plats. Moin har haft oerhört svårt att övertyga Irans unga att han skulle komma att göra ett bättre jobb än vad Khatami gjorde.
Moin förbjöds först från att ställa upp av väktarrådet, men godkändes senare efter att Khamenei beordrat rådet att godkänna honom. Detta gjorde att allt fler började ifrågasätta Moins oberoende från Khamenei, dessutom visade Khamenei att han inte var rädd för Moin.
Moins kandidatur verkar ha drabbat främst Rafsanjani, eftersom många av dem som röstade på Moin förmodligen skulle ha röstat på Rafsanjani i brist på något annat val.
Ali Larijani
Khameneis favorit, hamnade näst sist i fältet. Han tillhör egentligen det konservativa lägret med stark koppling till den ”andlige” ledaren. Men han försökte ändå under valrörelsen att framställa sig som en modern och reformvänlig politiker. Han misslyckades uppenbarligen stort.
Akbar Hashemi Rafsanjani
Vann med mindre än 500 000 röster, även om det varit klart länge att det skulle krävas ett andra valomgång så trodde nog Rafsanjani att hans marginal till tvåan skulle vara mycket större.
Rafsanjanis största problem har varit och är hans trovärdighet, trots stora reklamkampanjer så har han inte lyckats öka sin popularitet. Hans bakgrund som president under åren 1989-1997 förföljer honom, då han plundrade Iran på rikedomar och gjorde sig själv till en av världens rikaste män. Plundringen har inte heller avtagit något som människor är väl medvetna om.
Vad betyder då allt detta?
Det betyder att maktkampen mellan Rafsanjani och Khamenei kommer att intensifieras den närmaste tiden. Vinner Ahmedinejad valet kommer Khamenei att kontrollera hela den Iranska politiken, då Ahmedinejad tillhör den konservativa falangen kring Khamenei. Dessutom så är Ahmedinejad alldeles för svag för att åstadkomma något ensam.
Ahmedinejad har, enligt mig, ändå relativt goda chanser att vinna mot valets favorit Rafsanjani. Nu när reform lägret helt är krossat och samtidigt som Irans unga känner allt mer hopplöshet så kan Ahmedinejad genom att samla de konservativa krafterna i landet vinna över Rafsanjani.
Valdeltagandet...
Enligt regimen hamnade valdeltagandet på 62 %, en siffra som helt klart går att ifrågasätta, eftersom de flesta rapporter som kom in från ändå relativt oberoende källor visade på tomma vallokaler. De rapporter som kommit från den Iranska regimen ska nog tas med en nypa salt.
Men man ska ändå inte underskatta regimens propaganda apparat och hotelser. Alla som röstar i valet får en stämpel i passet, för de offentligt anställda (som är en stor del av befolkningen, eftersom den privata delen av ekonomin är liten) så kan det betyda skillnaden mellan fortsatt anställning och sparken. Samt för dem som får pensioner och matkuponger så är rösta ett måste för överlevnad.
Men man ska ändå inte underskatta regimens propaganda apparat och hotelser. Alla som röstar i valet får en stämpel i passet, för de offentligt anställda (som är en stor del av befolkningen, eftersom den privata delen av ekonomin är liten) så kan det betyda skillnaden mellan fortsatt anställning och sparken. Samt för dem som får pensioner och matkuponger så är rösta ett måste för överlevnad.
Valfusk och andra konstigheter
Har uppenbarligen förekommit, tidigare idag kallade presidentkandidaten Karroubi till presskonferens där han ifrågasatte valresultatet och krävde en utredning om valfusk. Det är tydligen så att den paramilitära gruppen Bassijs har vid vallokaler röstat åt folk, och den som tjänat på fusket har varit Ahmadinejad. Även Moin har klagat på Bassijs inblandning i rösträknandet.
Den konservativa tidningen Kayahan trogen till den ”andlige” ledaren Khamenei kunde redan imorse klockan 7 (Iransk tid) utropa Rafsanjani som vinnare och Ahmadinejad som tvåa. Det oroväckande med detta är att de officiella resultaten började släppas klockan 08:00 (Iransk tid) och var då redan väldigt ovissa och många trodde då på Moin och Rafsanjani.
Den konservativa tidningen Kayahan trogen till den ”andlige” ledaren Khamenei kunde redan imorse klockan 7 (Iransk tid) utropa Rafsanjani som vinnare och Ahmadinejad som tvåa. Det oroväckande med detta är att de officiella resultaten började släppas klockan 08:00 (Iransk tid) och var då redan väldigt ovissa och många trodde då på Moin och Rafsanjani.
Debattartikel om presidentvalet, av Majed Safaee
Idag den 17e juni äger ett av världens mest välregisserade skådespel rum, nämligen presidentvalen i Iran. Kandidaterna har handplockats av regimen, över 1000 personer ville kandidera endast åtta godkändes. Kvinnor fick redan i början veta att de inte ansågs vara tillräckligt ”kompetenta” för att inneha presidentposten.
De kandidater som nu ställer upp har samtliga sin lojalitet hos den ”andlige ledaren” Khamenei. Khamenei styr landet med ett järngrepp, inget sker utan hans vetskap och välsignelse, han bestämmer vilka som får ställa upp i presidentvalet och vem som ska vinna. Dessutom har Khamenei tillgång till en av världens mest fruktade underrättelsetjänster som hotar och mördar oppositionella både i och utanför Iran.
Favorit till att vinna presidentvalet är den fördetta presidenten Rafsanjani. Han har under de senaste 26 åren tillhört mullornas innersta cirkel och har ett stort personligt ansvar för förtrycket och den sociala misären i Iran. Själv har han efter 26 år av korruption och stöld blivit en av världens rikaste män.
Rafsanjani har drivit dubbla kampanjer, en i Iran och en i västvärldens medier. I Iran så lovar hans hantlangare kärnvapen medan han i västvärlden vill framstå som demokrat och reformvän. Men Rafsanjani är långtifrån någon demokrat, under hans första period som president så ökade förtrycket och han är också ansvarig för mord på flera journalister och oppositionella.
Samtidigt är det folkliga missnöjet med mullornas styre stort, en opinionsundersökning gjord av en statlig myndighet visade att bara 8 % av befolkningen i Iran stödjer Irans politiska system. Det låga stödet märks också när det kommer till människors intresse för valet. Valdeltagandet verkar bli rekordlågt, opinionsundersökningar i Iran visar på siffror mellan 10 och 30 % valdeltagande.
Men regimens propaganda apparat är i fullgång, det är en ”islamisk plikt” att rösta säger man.
Den som inte utför sin ”plikt” kan se fram emot att få sparken, se sina matkuponger eller pensioner indragna. Hot som blir omöjliga att stå emot för en befolkning som fått det allt sämre under mullornas ekonomiska vanstyre.
Men mullorna i Iran utgör inte bara ett hot mot den Iranska befolkningen, de utgör också ett internationellt hot. Regimen lägger årligen stora resurser för att beväpna en rad olika terrororganisationer som Hizbollah och Hamas.
Samtidigt försöker den regim som nyligen utsett till den största sponsorn av terrorism att utveckla kärnvapen. Medan världens demokratier visar oenighet och handlingsförlamning inför det hot som mullorna utgör. De nuvarande samtalen mellan Iran och EU har visat sig vara fullständigt meningslösa. För någon dag sen stiftade mullorna en lag som betyder att Iran kommer att fortsätta sin urananrikning oavsett resultatet i de pågående samtalen med EU.
Men andra ord det finns inget som EU länderna kan erbjuda regimen för att de ska upphöra med urananrikning och kärnvapen programmet. Det som erbjuds Iran just nu är medlemskap i WTO, något som mullorna är helt ointresserade av. Mullorna, med Rafsanjani och Khamenei i spetsen, tjänar sina pengar på svarta affärer och systematisk korruption, de är inte intresserade av frihandel och konkurrens.
Hot om resolutioner i FN:s säkerhetsråd är knappast något som skrämmer regimen då den har skaffat sig två mäktiga allierade i säkerhetsrådet. Både Ryssland och Kina har starka ekonomiska och politiska band till regimen i Teheran, det är också Kina och Ryssland som hjälper regimen att utveckla sitt kärnvapen- och missilprogram.
Hoppet står till att världens fria länder agerar enat och ständigt ställer krav på demokrati och mänskliga rättigheter i Iran. Ett demokratisk Iran har inget behov att stödja terrorism eller att utveckla kärnvapen. Omvärlden måste sluta upp med att dalta med regimen och inse det ohyggliga hot som mullorna i Iran utgör. Det är dags att återigen börja ställa krav på demokrati och frihet. Idag är en mycket bra dag att börja.
Majed Safaee
LUF
De kandidater som nu ställer upp har samtliga sin lojalitet hos den ”andlige ledaren” Khamenei. Khamenei styr landet med ett järngrepp, inget sker utan hans vetskap och välsignelse, han bestämmer vilka som får ställa upp i presidentvalet och vem som ska vinna. Dessutom har Khamenei tillgång till en av världens mest fruktade underrättelsetjänster som hotar och mördar oppositionella både i och utanför Iran.
Favorit till att vinna presidentvalet är den fördetta presidenten Rafsanjani. Han har under de senaste 26 åren tillhört mullornas innersta cirkel och har ett stort personligt ansvar för förtrycket och den sociala misären i Iran. Själv har han efter 26 år av korruption och stöld blivit en av världens rikaste män.
Rafsanjani har drivit dubbla kampanjer, en i Iran och en i västvärldens medier. I Iran så lovar hans hantlangare kärnvapen medan han i västvärlden vill framstå som demokrat och reformvän. Men Rafsanjani är långtifrån någon demokrat, under hans första period som president så ökade förtrycket och han är också ansvarig för mord på flera journalister och oppositionella.
Samtidigt är det folkliga missnöjet med mullornas styre stort, en opinionsundersökning gjord av en statlig myndighet visade att bara 8 % av befolkningen i Iran stödjer Irans politiska system. Det låga stödet märks också när det kommer till människors intresse för valet. Valdeltagandet verkar bli rekordlågt, opinionsundersökningar i Iran visar på siffror mellan 10 och 30 % valdeltagande.
Men regimens propaganda apparat är i fullgång, det är en ”islamisk plikt” att rösta säger man.
Den som inte utför sin ”plikt” kan se fram emot att få sparken, se sina matkuponger eller pensioner indragna. Hot som blir omöjliga att stå emot för en befolkning som fått det allt sämre under mullornas ekonomiska vanstyre.
Men mullorna i Iran utgör inte bara ett hot mot den Iranska befolkningen, de utgör också ett internationellt hot. Regimen lägger årligen stora resurser för att beväpna en rad olika terrororganisationer som Hizbollah och Hamas.
Samtidigt försöker den regim som nyligen utsett till den största sponsorn av terrorism att utveckla kärnvapen. Medan världens demokratier visar oenighet och handlingsförlamning inför det hot som mullorna utgör. De nuvarande samtalen mellan Iran och EU har visat sig vara fullständigt meningslösa. För någon dag sen stiftade mullorna en lag som betyder att Iran kommer att fortsätta sin urananrikning oavsett resultatet i de pågående samtalen med EU.
Men andra ord det finns inget som EU länderna kan erbjuda regimen för att de ska upphöra med urananrikning och kärnvapen programmet. Det som erbjuds Iran just nu är medlemskap i WTO, något som mullorna är helt ointresserade av. Mullorna, med Rafsanjani och Khamenei i spetsen, tjänar sina pengar på svarta affärer och systematisk korruption, de är inte intresserade av frihandel och konkurrens.
Hot om resolutioner i FN:s säkerhetsråd är knappast något som skrämmer regimen då den har skaffat sig två mäktiga allierade i säkerhetsrådet. Både Ryssland och Kina har starka ekonomiska och politiska band till regimen i Teheran, det är också Kina och Ryssland som hjälper regimen att utveckla sitt kärnvapen- och missilprogram.
Hoppet står till att världens fria länder agerar enat och ständigt ställer krav på demokrati och mänskliga rättigheter i Iran. Ett demokratisk Iran har inget behov att stödja terrorism eller att utveckla kärnvapen. Omvärlden måste sluta upp med att dalta med regimen och inse det ohyggliga hot som mullorna i Iran utgör. Det är dags att återigen börja ställa krav på demokrati och frihet. Idag är en mycket bra dag att börja.
Majed Safaee
LUF
fredag, juni 17, 2005
Skillnad mellan fiktion och verklighet..
Den Iranska nyhetsbyrån IRNA rapporterar om god uppslutning vid valet idag. Irna skriver så här om valdeltagandet i huvudstaden Teheran;
Dessutom har regimen redan nu gått ut och sagt att valdeltagandet med "säkerhet" redan har överstigit 50 %, en siffra som man tror kommer att stiga. Detta samtidigt som bilder inifrån landet visar på heltomma vallokaler...
"Tehran: Overwhelmed by the enthusiastic voters, officials in the capital had no choice but to set up make-shift polling stations in the city and its main locations in an effort to meet the overwhelming voter turnout. According to IRNA, some of the stations were no longer able to collect votes. The widespread turnout also created media frenzy among the domestic and foreign media."
Dessutom har regimen redan nu gått ut och sagt att valdeltagandet med "säkerhet" redan har överstigit 50 %, en siffra som man tror kommer att stiga. Detta samtidigt som bilder inifrån landet visar på heltomma vallokaler...
torsdag, juni 16, 2005
Den leende mullans val - debattartikel av Makan Afshinnejad i Expressen
Imorgon är det presidentval i Iran. Men valet är redan avgjort. Alla kandidater stödjer det förtryckande system som finns i landet – annars får man nämligen inte ställa upp. Över 1000 kandidater till presidentposten har förbjudits att kandidera. Nu finns det bara åtta kvar.
1997 valdes Mohammad Khatami till president och han hyllades i omvärlden för att han skulle genomföra reformer. Men reformisterna har redan visat vad de går för. Under den ”leende mullan” Khatamis tid vid presidentämbetet har fler tidningar stängts, fler kvinnor har stenats och hetsjakten på oppositionella har ökat. Det har blivit värre, och jag mår allt sämre av att se situationen i Iran bara förvärras.
Det iranska folket vill inte ha ännu en Khatami, man vill inte bli sviken ännu en gång. Befolkningen vill inte ha en ledare som svurit sin hängivenhet till Islam, till den Islamiska republiken och till den andlige ledaren. Folket vill inte heller ha en president som är mullornas sändebud och dränerar landet på värdighet och framtidstro. Iranierna vill precis som svenskarna omfattas av demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi.
Irans mäktiga väktarråd, består av sex höga präster och sex domare, alla utsedda av den högste ledaren Ayatollah Khamenei. Väktarrådet accepterar vissa skillnader mellan kandidater, men det går inte att förespråka ett system där samhällets centrala institutioner inte längre ska underställda religiösa ledare och lagar. Därmed blir presidentvalet idag endast något som ger legitimitet åt Iran som religiös diktatur. Varje väljare bidrar till att stärka mullornas position.
Favorit till att bli Irans nästa president är den konservative Ali Akbar Hashemi Rafsanjani, som var president i Iran mellan åren 1989 – 1997. Nu lovar han reformer, men förbättringarna riskerar att hamna i mullornas fickor i stället för hos folket. Rafsanjanis egna fickor behöver dock inte fyllas för de är redan proppfulla sedan han plundrade landet under åtta år. Nu vill han få iraniernas förtroende att plundra landet i åtta år till.
Mullornas förtryck är väl dokumenterade. Mord, tortyr och förföljelse har varit vardag för det iranska folket i 26 år och förtrycket har drivit fyra miljoner i exil. Många iranier lever idag som gömda flyktingar, i hopp om att kunna leva ett tryggt liv i väst.
Irans hårt plågade befolkning behöver omvärldens stöd. Det behövs nolltolerans mot ayatollorna och internationellt krav på folkomröstning om vilket politiskt system som ska gälla. Den teaterföreställning till presidentval vi idag bevittnar är ett skämt, en syn för gudarna. Men Sverige gör ingenting för att bekämpa diktaturen. Istället har handeln ökat länderna emellan utan några svenska krav på demokratiska reformer. Irans ambassadpersonal åker på charmturnéer till svenska städer och blir uppvaktade av allt från landshövdingar till företagsledare. Men landets inkomster går inte till folket utan till islamistiska terrorister i Hamas som mördar israeliska barn på vägen till skolan. Hela regionen är instabil på grund av mullornas terrorsponsring för att döda judar.
Det som oroar världssamfundet idag är Irans kärnvapenprogram. Nyligen beslutade parlamentet att det är landets fulla rätt att utveckla massförstörelsevapen. Ett Iran med kärnvapen är inte bara ett hot mot den inhemska befolkningen utan också mot länders existens. Det går inte längre att blunda för vad som håller på att hända.
En röst i det iranska presidentvalet är en röst för fortsatt förtryck. Att bojkotta valet är däremot en aktiv handling för förändring. Ju större bojkott, desto sämre legitimitet åt mullorna och deras marionetter. En bred bojkott är den tydligaste signalen att iranier vill ha förändring, och rädslan för uppror och kaos gör att ledarna vid någon tidpunkt faktiskt måste lätta på trycket. Detta kan i sin tur leda till ytterligare kraft för demokraterna. Det är den resan vi måste göra i Iran – inte rösta fram nästa förtryckare. Bojkotta valet!
Makan Afshinnejad
Generalsekreterare Liberala studenter
1997 valdes Mohammad Khatami till president och han hyllades i omvärlden för att han skulle genomföra reformer. Men reformisterna har redan visat vad de går för. Under den ”leende mullan” Khatamis tid vid presidentämbetet har fler tidningar stängts, fler kvinnor har stenats och hetsjakten på oppositionella har ökat. Det har blivit värre, och jag mår allt sämre av att se situationen i Iran bara förvärras.
Det iranska folket vill inte ha ännu en Khatami, man vill inte bli sviken ännu en gång. Befolkningen vill inte ha en ledare som svurit sin hängivenhet till Islam, till den Islamiska republiken och till den andlige ledaren. Folket vill inte heller ha en president som är mullornas sändebud och dränerar landet på värdighet och framtidstro. Iranierna vill precis som svenskarna omfattas av demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi.
Irans mäktiga väktarråd, består av sex höga präster och sex domare, alla utsedda av den högste ledaren Ayatollah Khamenei. Väktarrådet accepterar vissa skillnader mellan kandidater, men det går inte att förespråka ett system där samhällets centrala institutioner inte längre ska underställda religiösa ledare och lagar. Därmed blir presidentvalet idag endast något som ger legitimitet åt Iran som religiös diktatur. Varje väljare bidrar till att stärka mullornas position.
Favorit till att bli Irans nästa president är den konservative Ali Akbar Hashemi Rafsanjani, som var president i Iran mellan åren 1989 – 1997. Nu lovar han reformer, men förbättringarna riskerar att hamna i mullornas fickor i stället för hos folket. Rafsanjanis egna fickor behöver dock inte fyllas för de är redan proppfulla sedan han plundrade landet under åtta år. Nu vill han få iraniernas förtroende att plundra landet i åtta år till.
Mullornas förtryck är väl dokumenterade. Mord, tortyr och förföljelse har varit vardag för det iranska folket i 26 år och förtrycket har drivit fyra miljoner i exil. Många iranier lever idag som gömda flyktingar, i hopp om att kunna leva ett tryggt liv i väst.
Irans hårt plågade befolkning behöver omvärldens stöd. Det behövs nolltolerans mot ayatollorna och internationellt krav på folkomröstning om vilket politiskt system som ska gälla. Den teaterföreställning till presidentval vi idag bevittnar är ett skämt, en syn för gudarna. Men Sverige gör ingenting för att bekämpa diktaturen. Istället har handeln ökat länderna emellan utan några svenska krav på demokratiska reformer. Irans ambassadpersonal åker på charmturnéer till svenska städer och blir uppvaktade av allt från landshövdingar till företagsledare. Men landets inkomster går inte till folket utan till islamistiska terrorister i Hamas som mördar israeliska barn på vägen till skolan. Hela regionen är instabil på grund av mullornas terrorsponsring för att döda judar.
Det som oroar världssamfundet idag är Irans kärnvapenprogram. Nyligen beslutade parlamentet att det är landets fulla rätt att utveckla massförstörelsevapen. Ett Iran med kärnvapen är inte bara ett hot mot den inhemska befolkningen utan också mot länders existens. Det går inte längre att blunda för vad som håller på att hända.
En röst i det iranska presidentvalet är en röst för fortsatt förtryck. Att bojkotta valet är däremot en aktiv handling för förändring. Ju större bojkott, desto sämre legitimitet åt mullorna och deras marionetter. En bred bojkott är den tydligaste signalen att iranier vill ha förändring, och rädslan för uppror och kaos gör att ledarna vid någon tidpunkt faktiskt måste lätta på trycket. Detta kan i sin tur leda till ytterligare kraft för demokraterna. Det är den resan vi måste göra i Iran – inte rösta fram nästa förtryckare. Bojkotta valet!
Makan Afshinnejad
Generalsekreterare Liberala studenter
tisdag, juni 14, 2005
Nasser Zarasfhan...
The health of Nasser Zarafshan is deteriorating rapidly. He has lost 14 kilograms during his eight days long hunger strikes inside the Evian prison.
Zarasfhan was sentenced to five years in prison of “revealing secrets” when he defended the rights of the families the Iranian intellectuals who lost their lives during the serial killings in 1998. Authors and political activists were brutally killed during that year by the mullah regime.
There are now on going protest outside the Evian prison against the regimes treatment of Nasser Zarasfhan.
Zarasfhan was sentenced to five years in prison of “revealing secrets” when he defended the rights of the families the Iranian intellectuals who lost their lives during the serial killings in 1998. Authors and political activists were brutally killed during that year by the mullah regime.
There are now on going protest outside the Evian prison against the regimes treatment of Nasser Zarasfhan.
Sean Penn som journalist...
Tidningen San Fransisco Chronicle har skickat Penn för att täcka presidentvalet i Iran. Han fick delta i en fredagsbön där han hörde mullorna skrika ”död åt amerika” och han har också hunnit med att intervjua den internationellt efterlyste Rafsanjani.
Rafsanjani förklarade för Penn att valet i Iran var mer demokratiska än de i USA, eftersom folket hade fler kandidater att rösta på i Iran än i USA. Åtta är fler än två.
Rafsanjani förklarade för Penn att valet i Iran var mer demokratiska än de i USA, eftersom folket hade fler kandidater att rösta på i Iran än i USA. Åtta är fler än två.
Favoriten Rafsanjani är internationellt efterlyst för mord
Iranier glömmer inte Mykonosrättegången som 1997 dömde de ansvariga för morden på flera höga kurdiska ledare med Dr Ghassemlou i spetsen. Morden skedde på restaurant Mykonos i Tyskland och var ett beställningsjobb från den Islamiska regimen. Irans andlige ledare Khamenei, den dåvarande informationsministern Fallahian samt den dåvarande presidenten, tillika favorit i det stundande presidentvalet Rafsanjani dömdes i sin frånvaro för morden på de kurdiska ledarna.
Att en dömd mördare kan ställa upp i ett presidentval är avskyvärt. För Rafsanjani spelar det ingen roll. Han får politisk immunitet om han blir president. Det betyder att han kan resa runt och knyta de värdefulla handelsavtalen med världens ledare utan att någonting kan göras.
Att världens ledare knäböjer sig för mördare i Teheran vet vi, men att dömda mördare kan traska hejvillt utan att de grips är skamligt.
Iranier kommer inte glömma vilka ledare som ställt sig bakom frihetskampen i Iran och vilka som ställt sig bakom förtryckarna.
Att en dömd mördare kan ställa upp i ett presidentval är avskyvärt. För Rafsanjani spelar det ingen roll. Han får politisk immunitet om han blir president. Det betyder att han kan resa runt och knyta de värdefulla handelsavtalen med världens ledare utan att någonting kan göras.
Att världens ledare knäböjer sig för mördare i Teheran vet vi, men att dömda mördare kan traska hejvillt utan att de grips är skamligt.
Iranier kommer inte glömma vilka ledare som ställt sig bakom frihetskampen i Iran och vilka som ställt sig bakom förtryckarna.
Ytterligare ett bombdåd
Ytterligare ett bombdåd skakade Iran i morse. Bomben exploderade i den Iranska staden Zahedan, nära gränsen till Pakistan. Oron sprider sig inför presidentvalet på fredag.....
måndag, juni 13, 2005
Ibland går det lite för fort..
För två timmar sedan kom den Iranska nyhetsbyrån IRNA ut med nyheten att man nu har gripit några av de ansvariga för terrorattentaten i Ahwaz igår. Samt att man för stunden inte vet vilken organisation de tillhör men att det bara är en tidsfråga innan nätverken skulle nystas upp och den skyldiga organisationen elimineras.
Dessutom så har ”informationsministeriet” (läs underrättelsetjänsten) hittat kopplingar mellan denna ännu okända terrororganisation och utländska underrättelsetjänster. Trots att man ännu inte vet vilken organisation eller fullt vilka som ligger bakom så har man hittat kopplingar till andra underrättelsetjänster.
Detta stärker bara tesen om att regimen själva ligger bakom attentaten för att kunna använda täckmanteln terroristbekämpning när man slår ner på oppositionella och regimkritiker.
Dessutom så har ”informationsministeriet” (läs underrättelsetjänsten) hittat kopplingar mellan denna ännu okända terrororganisation och utländska underrättelsetjänster. Trots att man ännu inte vet vilken organisation eller fullt vilka som ligger bakom så har man hittat kopplingar till andra underrättelsetjänster.
Detta stärker bara tesen om att regimen själva ligger bakom attentaten för att kunna använda täckmanteln terroristbekämpning när man slår ner på oppositionella och regimkritiker.
Den "fattige" Rafsanjanis kampanjmetoder..
Det går just nu rykten om att den före detta presidenten och nu presidentkandidaten Rafsanjani betalar ”snygga” studenter upp till 200 dollar för att kampanja för honom. Detta kommer samtidigt som en av världens rikaste män (Det är nog underförstått hur han blivit så pass rik; intensiv korruption och stjälande under 26 år) i tv med gråten i halsen försöker förklara för det Iranska folket att han inte har några pengar att bedriva sin presidentkampanj.
Mystiska terrorattentat i Iran...
Två terrorattacker tycks ha drabbat det Iranska folket idag enligt regimen. En i Ahwaz som dödade 8 personer och skadade 75, och tre i Teheran. Två av attackerna i Tehran krävde gjorde inga större skador, men den tredje krävde ett dödsoffer och skadade två. Även om en del ögonvittnen talar om att det var en brand som spred sig från en källare och knappast en bomb.
Men det intressanta med dessa ”attacker” är tajmingen. Fem dagar före ”presidentvalet” verkar det ha dykt upp en regimkritisk militant organisation i en av världens största polisstater. Det är knappast troligt att regimen låtit en grupp militanta oppositionella växa sig så starka att de kan på en och samma dag trigga igång, enligt regimen, fem olika attacker.
Terrorstämplade ”folkets Mujaheddin” har nog inget med de senaste attackerna att göra, eftersom de spenderat väldigt mycket tid och resurser för att verka rumsrena under den senaste tiden.
Då är frågan vart kommer attackerna ifrån? De kan mycket väl vara dit placerade av Rafsanjani, Khamenei och Co. Anledningarna är väldigt enkla, först och främst så kan de bortförklara det låga valdeltagandet, detta har redan börjat då regimens talesmän talar om att dessa attacker syftar till att ”sprida oro och sänka” valdeltagandet. Detta ger regimen också en unik möjlighet att i namn av ”terrorbekämpning” använda hårdhandskarna på regimkritiker de sista dagarna inför valet och de första dagarna efter valet.
Dessutom så kan vi gott räkna med att det kommer att råda undantags tillstånd och fullständig demonstrationsförbjud i Iran under själva valdagen, med tanke på det rådande ”säkerhetsläget”. Vilket gör att det är fritt fram för regimen att använda den stora släggan på demonstranter och oppositionella.
Men det intressanta med dessa ”attacker” är tajmingen. Fem dagar före ”presidentvalet” verkar det ha dykt upp en regimkritisk militant organisation i en av världens största polisstater. Det är knappast troligt att regimen låtit en grupp militanta oppositionella växa sig så starka att de kan på en och samma dag trigga igång, enligt regimen, fem olika attacker.
Terrorstämplade ”folkets Mujaheddin” har nog inget med de senaste attackerna att göra, eftersom de spenderat väldigt mycket tid och resurser för att verka rumsrena under den senaste tiden.
Då är frågan vart kommer attackerna ifrån? De kan mycket väl vara dit placerade av Rafsanjani, Khamenei och Co. Anledningarna är väldigt enkla, först och främst så kan de bortförklara det låga valdeltagandet, detta har redan börjat då regimens talesmän talar om att dessa attacker syftar till att ”sprida oro och sänka” valdeltagandet. Detta ger regimen också en unik möjlighet att i namn av ”terrorbekämpning” använda hårdhandskarna på regimkritiker de sista dagarna inför valet och de första dagarna efter valet.
Dessutom så kan vi gott räkna med att det kommer att råda undantags tillstånd och fullständig demonstrationsförbjud i Iran under själva valdagen, med tanke på det rådande ”säkerhetsläget”. Vilket gör att det är fritt fram för regimen att använda den stora släggan på demonstranter och oppositionella.
Women protesters demand freedom.....
Thousands of women in Tehran joined today in an anti-government protest. The protest began with a gathering with couple of women in downtown Tehran but the crowd steadily grew to nearly a thousand.
The protests began in the nearby area of Tehran University by a group of courageous women who chanted “freedom, freedom” and who demanded a referendum on the Iranian constitution. The small gathering turned quickly to one of the biggest protests in Iran during recent times, when local inhabitants and by passers joined in the protests.
Quickly the demonstrators were surrounded by the regimes security agents who prevented people to join in the protests. The secret police and the paramilitary group of Bassijs were quickly sent out by the regime to quell the demonstrations and disperse the demonstrators.
The paramilitary group and the secret police have been seen beating demonstrators and carrying them away in vans.
The protests began in the nearby area of Tehran University by a group of courageous women who chanted “freedom, freedom” and who demanded a referendum on the Iranian constitution. The small gathering turned quickly to one of the biggest protests in Iran during recent times, when local inhabitants and by passers joined in the protests.
Quickly the demonstrators were surrounded by the regimes security agents who prevented people to join in the protests. The secret police and the paramilitary group of Bassijs were quickly sent out by the regime to quell the demonstrations and disperse the demonstrators.
The paramilitary group and the secret police have been seen beating demonstrators and carrying them away in vans.
söndag, juni 12, 2005
Nasser Zarafshan är döende...
Nasser Zarafshan är en iransk advokat och författare som dömdes till fem års fängelse för att ha kritiserat regimen efter de beryktade "kedjemorden" 1998. Han var företrädare för flera av anhörigfamiljerna och lyckades med sin skicklighet visa på felaktigheter i utredningarna. Detta fick stor uppståndelse i Iran och regimen såg inga andra utvägar än att fängsla honom. Officiellt hette det att man hittat vapen hemma hos honom i en husransakan. Givetvis lögn.
Senaste veckan
Nasser har suttit fängslad sedan den 8:e augusti 2002. Han är en gammal man som inte kan leva utan sin medicin. Sedan några dagar tillbaka har regimen förbjudit all transport av medicin till honom. Detta fick Nasser att börja hungerstrejka med kommentaren (på ett ungefär): - Regimen vill att min död ska se naturlig ut. Därför stänger de av min medicin istället för att lösa det som de brukar. I protest mot detta börjar jag hungerstrejka.
Just nu
Idag har hungerstrejken pågått i mer än två dagar. Vi i Liberala Iranvänner känner idag stor sorg med Nasser och hans familj, ty imorgon vid den här tiden kommer ytterliggare en iransk frihetskämpe ha prisat med sitt liv för att ha uttryckt sin åsikt.
Av: Siavosh
Senaste veckan
Nasser har suttit fängslad sedan den 8:e augusti 2002. Han är en gammal man som inte kan leva utan sin medicin. Sedan några dagar tillbaka har regimen förbjudit all transport av medicin till honom. Detta fick Nasser att börja hungerstrejka med kommentaren (på ett ungefär): - Regimen vill att min död ska se naturlig ut. Därför stänger de av min medicin istället för att lösa det som de brukar. I protest mot detta börjar jag hungerstrejka.
Just nu
Idag har hungerstrejken pågått i mer än två dagar. Vi i Liberala Iranvänner känner idag stor sorg med Nasser och hans familj, ty imorgon vid den här tiden kommer ytterliggare en iransk frihetskämpe ha prisat med sitt liv för att ha uttryckt sin åsikt.
Av: Siavosh
fredag, juni 10, 2005
Iran klara för VM!
Efter segern mot Bahrain med 1-0 stod det klart: Iran är klara för fotbolls VM i Tyskand 2006. Hundratusentals männsikor begav sig ut på Irans gator och firade. Slagord mot regimen utfärdades titt som tätt bland folket som förhoppningsvis laddar sina batterier inför "presidentvalet" nästa vecka.
onsdag, juni 08, 2005
Vinst eller oavgjort och Iran är klara för Fotbolls VM i Tyskland
Idag (onsdag den 8/6) kan det avgöras. Blir Iran det tredje landet att bli klara för fotbolls VM i Tyskland? Inför onsdagens match räcker det med oavgjort för att landet ska bli klart för VM. Irans landslag i fotboll "Teame melli" har alltid varit heligt för det iranska folket. Fotbollslandslaget är det enda som det iranska folket känner stolthet för, resten har mullorna förstört.
Dagens match är speciell. För drygt fyra år sedan möttes Iran och Bahrain i det förra VM-kvalet. Iran var storfavoriter till att vinna och en seger skulle innebära att Iran skulle bli klart för fotbolls VM i Sydkorea/Japan 2002. Efter varje match som Iran vann i det förra kvalet begav sig iranierna ut för att fira lagets seger. Segerramsorna omvandlades till slagord mot regimen, och den "tredje protestvågen" föddes. Regimen kände sig pressade och rykten om att det iranska landslaget blev hotade att lägga sig visade sig vara sanna. Iran förlorade med 3-1. Innan den avgörande matchen mot Bahrain gav regimens män direkta order om att fotbollslaget skulle lägga sig och därmed skulle chanserna att gå vidare till VM bli i princip obefintliga. Det skulle i sin tur innebära att Irans gator och torg skulle stå tomma på folk.
Regimen vet att det iranska folket kommer ta till vara varje tillfälle som ges att uttrycka sin vrede och avsky mot mördarregimen i Teheran. Fotbollen är en ursäkt. Må den ursäkten bli slutet för mullahregimen!
Go "Teame melli" goooooooooooooooooo!
Dagens match är speciell. För drygt fyra år sedan möttes Iran och Bahrain i det förra VM-kvalet. Iran var storfavoriter till att vinna och en seger skulle innebära att Iran skulle bli klart för fotbolls VM i Sydkorea/Japan 2002. Efter varje match som Iran vann i det förra kvalet begav sig iranierna ut för att fira lagets seger. Segerramsorna omvandlades till slagord mot regimen, och den "tredje protestvågen" föddes. Regimen kände sig pressade och rykten om att det iranska landslaget blev hotade att lägga sig visade sig vara sanna. Iran förlorade med 3-1. Innan den avgörande matchen mot Bahrain gav regimens män direkta order om att fotbollslaget skulle lägga sig och därmed skulle chanserna att gå vidare till VM bli i princip obefintliga. Det skulle i sin tur innebära att Irans gator och torg skulle stå tomma på folk.
Regimen vet att det iranska folket kommer ta till vara varje tillfälle som ges att uttrycka sin vrede och avsky mot mördarregimen i Teheran. Fotbollen är en ursäkt. Må den ursäkten bli slutet för mullahregimen!
Go "Teame melli" goooooooooooooooooo!
fredag, juni 03, 2005
Pictures of studentprotests...
Protest at Amir Kabir university
Militants attacking students..
Student protesting against the Bassijs
During the last couple of days the clashes between the studentprotesters and the regime has escalated. The demonstrating students demand for freedom and democracy are met by violence from the paramilitary Bassij, a group close and loyal to the “supreme leader” Khamenei.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)