De senaste dagarna har regimen firat stora triumfer. Genom sin utpressningstaktik lyckades regimen först få den fängslade journalisten Akbar Ganji att avsluta sin hungerstrejk. Sen så lyckades regimen komma vinnande ur de ”diplomatiska förhandlingarna” med EU.
Segern mot EU är tämligen lätt att förstå, och att Iran egentligen haft triumf korten mot EU länderna har varit uppenbart rätt länge. Först och främst så var EU länderna inom sig själva splittrade, medan tyskar och engelsmän ville ta en hårdare ställning mot mullorna valde fransmännen att inta en mer ”vänligare” attityd. Den franska regeringen uttalade också igår att man gärna fortsätter de diplomatiska samtalen med regimen, trots att de inte lett någonstans.
Detta har sina förklarningar i att om fransmännen ändå framstår som de snälla så finns det säkerligen gynnsamma handelsavtal att göra med Iran och även Kina. Kineserna är just nu väldigt måna om relationerna med Iran, eftersom Iran just nu förser Kina med enorma mänger olja. Samtidigt som Kina exporterar kärnvapen teknologi till mullorna.
Hotet från väst om sanktioner i FNs säkerhetsråd är tämligen tomma, eftersom mullorna i Teheran helt kallt räknar med att dess två nya allierade, Ryssland och Kina kommer att blockera samtliga sådana resolutioner. Det helt enkelt för att båda dessa länder just nu hjälper Iran att utveckla sitt kärnvapenprogram och tjänar stora pengar på det.
Samtidigt ska man komma ihåg att EU länderna mission att på diplomatisk väg få regimen att avstå från urananrikning och tillverkning av kärnvapen från början var dömd att misslyckas. Regimen sa från början att den inte var villig att avstå från sin ”rätt” att anrika uran, dessutom så stiftades en lag som sade att landet förhandlare inte fick godta något förslag som ansågs gå emot den rätten.
Från början trodde EU länderna och väst att man genom att erbjuda Iran medlemskap i WTO och möjligheter att billigt importera energi kunde få regimen att avstå från sina planer att fortsätta med urananrikning. Men vem som helst förstår att mullorna i Iran knappast är intresserad av ett medlemskap i WTO, varför skulle tyranner som tjänar miljarder på den svarta marknaden vara intresserade av medlemskap i en frihandelsorganisation? Varför skulle personer som Rafsanjani som får sina pengar genom mutor, korruption och en trafficking verksamhet vilja vara med i WTO?
Nu är frågan hur västvärlden tänker lösa den här situationen, väljer man att gå på den linje som man borde ha intagit för flera år sen. Att först och främst utöva diplomatisk press på Kina och Ryssland för att få dess länder att upphöra med sina verksamheter i Iran. Ska regeringar i västvärlden, inklusive den svenska, sluta krypa för mullorna i Teheran i hopp om att företag från deras länder ska få förmånliga kontrakt om bara dem slutar att kritisera regimen. Ska västvärlden äntligen helhjärtat stödja demokratiprocessen i Iran? Det återstår att se…
torsdag, augusti 11, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ganji har inte slutat hungerstrejka, det är ett rykte som regimen tydligen lyckats sprida.
Hans fru konstaterade igår att det var ett falskt rykte och han har inte avbrutit sin hungerstrejk.
Samt, varför har inte LUF skrivit något om Akbar Ganji, som är den största dissidenten i Iran idag? Publicera något till stöd för Ganji...
Angående; hungerstrejken...vi vart tydligen lurade vi med. Har lagt upp en rättelse på det. ´
Angående LUF och Ganji. Jodå, visst har vi skrivit om honom. Här i den här bloggen har vi skrivit väldigt mycket om Ganji. Under en rätt lång tid. Sen om jag inte minns fel så tror jag nog att han har förekommit i debattartiklar som vi skrivit om läget i Iran också...
Personligen är jag mer oroad för alla de massförstörelsevapen som fanns i Irak som man ännu inte har hittat.
Har ni funderat över möjligheten att en shiamuslimsk dominerad regering i Irak kanske gräver fram massförstörelsevapnen när USA har stuckit hem och sen delar upp dem broderligt med sina kollegor i Iran?
Skicka en kommentar