Mullorna terroriserar svenska artister..

Den Iranska ambassaden i Sverige har under den senaste tiden gett sig på att hota svenska och Iranska artister i Sverige. Det hela rör sig om en konsert som skulle ges i Sverige till stöd för Irans politiska fångar. Men nu har artister som Laleh dått ta emot hot från personer som påstår sig komma från den terroriststämplade gruppen "Folkets Mujahedin".

"Folkets Mujahedin" är en mycket omtvistad organisation som tills bara för något år sen opererade inne i Irak mot mullorna i Iran. Det pågick stundtals regelrätta strider mellan "Folkets Mujahedin" och regimen.

"Folkets Mujahedin" tillhör knappast guds bästa barn och det finns mycket inom den organisationen som tålls och bör kritiseras. Men däremot så är det föga troligt att dem skulle börja hota artister som vill hålla konsert mot regimen.

Förmodligen så kommer hoten mot artisterna från den svenska ambassaden. Läs artikeln på SVD.

Iran rekryterar "frivilliga martyrer"...

Annonsen.. 

I den ultrakonservativa Iranska tidningen “Parto Sokhan” så har den senaste tiden publicerats en annons där man har söker frivilliga till självmordsuppdrag. Annonsen börjar med ett citat av ”den andlige ledaren” Khamenei; “Martyrdom seeking operations embody the pinnacle of a nation’s greatness and the apex of its epics”

I annonsen berättar man att för att skydda islam och den islamiska republiken från dess fiender så kommer ”Lovers of Martyrdom Garrison” att organisera en ”martyrdom-seeking division”, som ska finnas i samtliga av landets provinser.

Vidare ska alla som vill skydda Islam, skicka två fotografier på sig själva och en kopia på sina identitetshandlingar samt fylla i ansökningsformuläret nedan och skicka in det till följande adress; P.O. BOX 16535-664, Tehran

Och att i varje provins som en ”martyr division” skapas så kommer det att hållas utbildningar.

Ännu en rökridå..

Det Iranska rättsväsendets chef ayatolla Shahroudi släppte igår en rapport om de brott som begåtts mot de mänskliga rättigheterna i Irans fängelser. I rapporten erkänner regimen att en del fångars mänskliga rättigheter kränks systematiskt, och att tortyr används för att få fram bekännelser.

Efter en rad olika fall kommit fram beslutade Shahroudi för att tillsätta en grupp för att utreda frågan. Nu hyllas Shahroudi för sitt ”modiga” arbete och sin insats för att ”reformera” Irans rättsväsende.

Väl så, Sharoudis ”rapport” behöver förklaras. Det är inte så att Shahroudi är en sann demokrat eller en person som värnar om de mänskliga rättigheterna. Utan denna rapport är ännu en rökridå. Under en tid växte protesterna mot regimen baserat på hur de politiska fångarna behandlades, speciellt studenter. Regimen såg här en utväg, man gick ut och medgav att vissa fel hade begåtts och att man nu har tillsatt en utredning.

Att tro att Shahroudi skulle ha vågat göra något sådant mot ”den andlige ledaren” Khameneis vetskap, speciellt då alla vet om att det rör sig om hans säkerhetstjänst metoder är oerhört naivt. Denna rapport är inget annat än ännu en rökridå för att manipulera befolkningen i Iran och tysta kritiker utomlands, för regimen har ju nu utrett problemet.

Vad som blir resultatet är ännu väldigt oklart, förmodligen kommer någon polischef få avgå och någon enskild bödel åtalas, men det systematiska förtrycket och tortyren kommer att med all säkerhet fortsätta både i och utanför landets fängelser.

En annan viktig sak är att Shahroudi har en helt annan tolkning på vad som menas med mänskliga rättigheter. För honom så är det inte yttrandefrihet m.m, utan mänskliga rättigheter är ”guds lagar” så som de är skrivna i den Iranska lagen/konstitutionen. Alltså regimens lagar är per definition mänskliga rättigheter, och det är det som Shahroudi och regimen pratar om när de tar upp ”mänskliga rättigheter”.

Karrubi startar en egen kanal?

Det ryktas nu om att den fördetta talmannen för det Iranska parlamentet och den stora överraskningen i presidentvalet Mehdi Karrubi kommer att starta en satellit kanal som ska sända från London senare i år.

Karrubi som öppet protesterade mot valresultatet och anklagade Ahmedinejads läger för valfusk, hamnade i ett öppet bråk med Irans ”andlige ledare” Khamenei. Karrubi skrev ett öppet brev (som dock inte fick publiceras av tidningar i Iran) till Khamenei och anklagade honom för att ha organiserat landets paramilitära grupper och revolutionsgarder för att ge segern till Ahmedinejad.

Efter bråket sade Karrubi upp alla sina åtaganden i den Iranska statsapparaten och slutade också som rådgivare åt Khamenei. Vad det är för något Karrubi vill sända från London är oklart, men om ryktena är sanna så är det ett hårt slag i ansiktet på Khamenei.

Khamenei kontrollerar samtliga radio och tv kanaler i Iran, men den makten håller på att eroderas allt eftersom allt fler Iranier skaffar paraboler och utländska kanaler blir allt viktigare informationskällor än de av Khamenei kontrollerade media.

Karrubi har sedan tidigare meddelat att han kommer att bilda ett nytt parti, att starta en satellit kanal i London ser Karrubi nog som ett bra sätt att få ut sitt budskap till befolkningen i Iran. Förmodligen så har han inget val eftersom Khamenei knappast kommer att släppa fram Karrubi i de medier han kontrollerar, såvida det inte är för att krossa honom.

Men denna utveckling är väldigt intressant, för om Karrubi tar steget och hans experiment faller väl ut så kan det bli så att allt fler Iranska politiker kommer att skaffa sig egna kanaler. Något som till slut kommer att betyda att den statliga radion och tv förlorar kraft som propaganda apparat för Khamenei.

Ganji kan benådas..

Journalisten Akbar Ganji som vi har skrivit om rätt mycket den senaste tiden, kommer att kunna benådas av regimen, det sa rättväsendets chef Shahrudi idag. Den senaste tiden har trycket på regimen växt, när president Bush och en rad andra europeiska ledare krävde Ganjis omedelbara frihet.

Akbar Ganjis hälsa har försämrats radikalt sedan han påbörjade sin hungerstrejk den 11 juni, igår kom rapporter om att han lever tagit skada samt att han allt som oftast är medvetslös.

Mullorna inser att om Ganji dör i fängelse så kan det vara roten till många fler kommande demonstrationer och leda till en enorm PR-förlust. Så nu öppnar regimen för en eventuell benådning av Ganji, det vill säga om dess nya taktik med att smutskasta journalisten Ganji, hans advokat, nobelpris vinnaren, Shirin Ebadi och Ganjis familj misslyckas. Målet är inte att övertyga västvärlden att Ganji är en ”ond” typ, utan den egna befolkningen och på så sätt minska sympatierna för Ganji och den effekt hans eventuella död eller frigivning skulle ge.

Ett exempel på regimens nya taktik är den artikel som den ultrakonservativa tidningen Kayhan, med starka band till Irans ”andlige ledare” Khamenei publicerade igår. Där man menade att det fanns bevis för att Ganjis hungerstrejk är en komplott för att svärta ner regimens rykte.

Två unga killar sista ögonblick i livet..

Två unga killar som mördas av regimen.. 

Det här är bilder på på två unga Iranska killars sista ögonblick i livet, de dömdes till dödsstraff pågrund av sin sexuella läggning.

Vill också här påminna om ett citat från Migrations minister Barbro Holmberg.

"Enbart det faktum att man i Iran har dödsstraff för homosexuella handlingar innebär ju inte att alla homosexuella där riskerar att avrättas. Man måste ju så att säga ha begått brottet för att riskera straff."

Akbar Ganji, en symbol för frihetskampen...

Journalisten Akbar Ganji som spenderat de sex senaste åren i fängelse för sitt arbete för demokrati och rättvisa i Iran är nu inne på den 40 dagen av sin hungerstrejk. En hungerstrejk han sagt kommer att vara tills den dagen han släpps fri ur fängelset eller får en förklarning om vad han gjort för att förtjäna att sitta i en isoleringscell under sex år.

Enligt rapporter inifrån fängelset har inte Akbar Ganji långt kvar, hans njurar har tagit mycket stryk och hans redan dåliga hälsa (Ganji led av stora hälsoproblem redan innan hungerstrejken och regimen vägrade låta honom få medicinskt hjälp) har förvärrats väsentligt under de senaste dagarna.

Regimen har enorma problem att hantera fallet kring Akbar Ganji, pressen från omvärlden ökar. Kraven på Ganjis frisläppande kom främst från en rad olika människorättsorganisationer men för en tid sen så tog den amerikanske presidenten George W. Bush upp Akbar Ganjis fall med orden; "Mr. Ganji, please know that as you stand for your own liberty, America stands with you".

En rad europeiska ledare har också krävt att Akbar Ganji omedelbart ska släppas. Däremot så säger FNs generalsekreterare Kofi Annan att han aldrig hört talas om Ganji fallet och vill inte kommentera fallet.

Samtidigt så ökar pressen inifrån Iran på Ganjis frisläppande, dagligen samlas människor i stora protester för att kräva Akbar Ganjis frihet. Journalisten Ganji har skapat ett mindre helvete för regimen, en enda man är på väg att bli symbolen för frihetskampen mot förtrycket. Släpps Ganji så kommer protesterna mot regimen att öka, folket får en frihetsseger mot regimen och det kommer att uppmuntra till fler demonstrationer.

Dör Ganji i fängelset så kommer regimens rätta ansikte att visas för människorna i Iran och protesterna mot regimen kommer att öka. Regimen känner att Akbar Ganjis död kan vara den droppe som får bägaren att rinna över, det kan vara den punkt där människor får nog av förtrycket.

Därför har mullorna börjat använda sig av en tämligen besynnerlig men välanvänd strategi. Man sprider nu propaganda om att Ganjis fru har tillsammans med utländska makter ingått i en sammansvärjning för att övertyga Ganji att svälta sig själv till döds. Detta för att de utländska makterna inom kort ska kunna invadera Iran.

Mördare blir justitieminister...

Den första augusti blir Ahmedinejad officiellt Irans president, även om Ahmedinejad post blivit tilldelad till honom av ”den andlige ledaren” Khamenei så är det ändå intressant att se hur hans kommande regering kommer att se ut.

Det börjar nu sippra ut lite rykten och information om hur Ahmedinejad har tänkt att hans regering kommer att se ut. Det kommer att som väntat att vara fylld av ultrakonservativa.

Justitieminister posten kommer att förmodligen gå till Saeed Mortazavi. Mortazav har suttit ibland annat i Irans ”media domstol”, där han varit direkt ansvarig för fängslandet av hundratals journalister och nedläggning av ett stort antal regimkritiska tidningar.

Mortazavi har också blod på händerna, då han som överåklagare i Tehran var inblandad på mordet på den kanadensiske fotografen Zahra Kazemi.

Mullorna håller konferens; Svenska UD deltar..

Idag startades “The International Conference on United Nations Reform” på utrikesministeriet i Iran. Ännu ett minst sagt tveksamt arrangemang som mullorna kan använda för att sprida sin propaganda.

Man skulle tro att det bara är deltagare från ett gäng ”skumma” diktaturstater som skulle få för sig att närvara på en sådan konferens anordnat av fundamentalistiska mullor i Teheran. Men icke 20 länder deltar i konferensen däribland; Sverige, Ryssland, Spanien, Portugal, Grekland, Finland och Nederländerna.

Självklart delta inte dessa länder för att konferensen är så viktig eller att det beräknas komma ut något av värde på dess avslutningsdag. Istället så är det länder som på ett eller annat sätt har ekonomiska band till Iran och som då gärna legitimerar regimen i Iran.

För Sveriges del handlar det just nu om huruvida Teliasoneras dotterbolag, Turkcell, ska få miljardordern att bygga upp Irans mobilnät. Är kravet att Svenska UD måste legitimera regimen så gör man det. Handel är självklart väldigt viktigt. Men det måste också följas av en kritisk hållning till regimen, inte viljan att hoppa på alla påhittade propaganda trick som kan skänka mullorna lite trovärdighet.

I konferensens öppningstal talade den Iranske utrikesministern om vad som skapar terrorister och terrorism. Utrikesministern Kharrazi menade att det var den diskriminering som de stora länderna i världen (läs USA) ägnade sig åt. Dock sade han självklart inte ett ord om de enorma summor pengar, vapen, ideologisk och moralisk stöd som hans regim varje år ger till terrorister och terrororganisationer runt om i världen.

Efter Kharrazi tog Irans FN ambassadör plats på scen, där han pläderade för ”banning threat to use of force”. Ambassadören vill att våld bara ska kunna användas i fall av självförsvar. Självklart väldigt passande för den stat som just nu håller på att utveckla kärnvapen och är väldigt rädda om att skydda sina anläggningar från Israeliska eller amerikanska sabotage.

Ska bli väldigt spännande att se vad det är svenska UD har lärt sig eller fått med sig från denna konferens.

Fallet Ganji

De senaste dagarna har protesterna mot fängslandet av den Iranske journalisten Akbar Ganji växt. Tusentals människor har gått ut på gatorna för att kräva att Akbar Ganji ska släppas fri.

Akbar Ganji har varit fängslad under sex år, efter att han försökt undersöka framträdande politikers inblandning i kedjemorden på oppositionella i Iran för något år sen. Många tror att Ganji var nära att avslöja att den före detta presidenten Rafsanjani själv hade varit med och beställt morden på oppositionella och att det därför var han fängslades. Ganji har påbörjat en hungerstrejk som pågått nu under 34 dagar, en hungerstrejk han kommer att fortsätta tills den dag han blir fri.

Men protesterna för att få Ganji fri tjänar också ett högre syfte än bara just journalistens frihet. Folket och oppositionen i Iran testar just nu hur långt koppel de kommer att få av den kommande presidenten. Svaret har hittills varit; väldigt kort. Redan innan valet började regimen att hota och fängsla en rad olika journalister och oppositionella.

Igår hölls en stor demonstration, där man krävde att Akbar Ganji skulle släppas fri, en demonstration som samlade 300 personer för att snabbt växa till 1000 personer. Människor på gatan anslöt sig till demonstranterna allt eftersom.

Men demonstranterna fick inte framföra sina krav i fred, istället möttes de av militären som brutalt slog ner demonstranterna, bland dessa den före detta parlamentsledamoten Mousavi Khoeniha. Enligt Khoeniha som försökte förhandla med det ansvariga befälet för att undvika våld, fick han veta att militären hade strikta regler för att slå ner demonstrationen. Ordern var (militären står under ”den andlige ledarens” Khameneis kontroll) således inte att skingra demonstranterna eller att stoppa deras framfart utan att slå ner den. Syftet var uppenbarligen att visa att det nu var andra tider och att spontana demonstrationer mot regimen inte längre är acceptabla.

I dagarna fick också Iranska journalister order om att de inte längre får rapportera om fallet Ganji. Situationen i Iran är på väg att förändras radikalt efter fundamentalisten Ahmedinejads ”seger” i presidentvalet. Religiösa milismän som finansieras och leds av ”den andlige ledaren” Khamenei syns just nu överallt i Iran och dem övervakar varje gathörn på jakt efter dissidenter och oppositionella. Deras inblandning börjar märkas och kännas allt mer hos den Iranska befolkningen.

Fallet kring Akbar Ganji håller på att utvecklas till inte bara en kamp för en journalists frihet utan för ett helt lands kamp för politiskfrihet. Här verkar regimen göra om samma misstag som många andra förtryckarregimer, man kan inte låta folket få provsmaka frihet under en kortstund för att i nästa stund ta tillbaka det. Det Iranska folkets törst efter frihet kommer slutligen att fälla Khamenei och hans hantlangare.

Putins ties with Iran..

Read about the Russian president Putins ties with the Iranian regime. And why Putin is happy that Ahmedinejad "won" the elections. You can read about it atAxiglobe.com

The Washington post about the new darker Iran

Officially, Mahmoud Ahmadinejad, the incoming Iranian "elected" president, will assume his post next month — but his presence is already felt in the political circles and the streets of Tehran. Since his election, under the banner of a renewed Islamic revolution, the clerical regime hanged six people and sentenced another to death in the past week alone.

The elections, no doubt, were a sham and the controversy about election irregularities is far from settled. It was no less than the outgoing President MohammadKhatamiwhoannounced an upcoming release of a report documenting the extent of electoral violations and smear campaigns. A similar account, further exposing factional disarray within the theocratic rule, was introduced by former parliament speaker, mullah Mehdi Karroubi, who lost his presidential bid in the first round.

More significant, however, is the fact that Mr. Ahmadinejad's presidency, which will officially commence in early August, is already showing a policy course that must raise some concern for all who care about the future of Iran.

Far from being a "populist" son of a blacksmith who is hoisting the flag of class warfare against the "wretched rich and corrupt," Mr. Ahmadinejad's win can be attributed to his unquestioned loyalty to the Supreme Leader Ayatollah Ali Khamenei and the full support of the Islamic Republic Revolutionary Guards Corps' top brass.

A former commander of the Qods (Jerusalem) Force in the Guard Corps — tasked with planning and execution of terrorist plots and assassination abroad — Mr. Ahmadinejad was catapulted to presidency by the ultra conservative faction. His presidency was backed by Mr. Khamenei and engineered by the IRGC.

Indeed, the real story of this election is the full metamorphosis of the Guards Corps from an ideological army to an omnipresent political military powerhouse. With Mr. Ahamadinejad's win, the IRGC is now able to spread it wings over all key centers of power in Iran. This may account for the most major power realignment within the ruling theocracy since Mr. Khamenei's death in 1989.

The first success of the IRGC's resurgence took place during national municipal elections in 2003. Then, in the February 2004 parliamentary elections, at least 40 former IRGC commanders won seats. Shortly thereafter, Mr. Khamenei appointed a top IRGC general as head of Iran's national broadcasting.

As an ominous sign of things yet to come, Ahmadi Moghaddam, the No. 2 in the paramilitary Bassij, was appointed by Mr. Khamenei as Iran's new chief of police. The appointment of Mr. Moghaddam, who once said "a country where liberal ideas rule will get nowhere," brings Iran's regular police force under the domination of the IRGC and signals the readiness to rein in social and political dissent.

State-run media have reported the crackdowns on "social vice" and on "shops and public places in where public chastity and Islamic values are ignored" has already begun. A senior security officialtoldreportersthat "mal-veiled or unveiled individuals inside and outside of cars" would now be the target of arrests. Responding to the looming crackdown, a group of students from Tehran University rallied as they demanded the release of all political prisoners carrying the banner "Infidelity does not overthrow a regime, Suppression does."

Currently, the IRGC has full control over Tehran's terror network and has won the admiration of Mr. Khamenei for "running effective intelligence and diplomatic operations" in Iraq. Mr. Khamenei has also placed Iran's nuclear development under the IRGC's full command. Further, active or former commanders of the IRGC maintain control over many of the principal dailies, the municipal councils and the Supreme National Security Council.

In the aftermath of Mr. Ahmadinejad's win — and in the absence of any feasible alternative for engagement or military action that will neutralize the clear and present threats posed by Tehran — other alternatives must be considered in the complex Euro-American Tehran policy equation.

A housewife in Tehran recently expressed hope that an Ahmadinejad presidency would hasten the regime's collapse. She told Reuters that "This is the best result...The moment of real change has just got much closer." She seems to have well captured one of the strategic implications of Mr. Ahmadinejad's presidency for the success of democracy movement in Iran.

And this is where the American policy toward Iran needs to gravitate. It is a security and policy imperative since only a fundamental change in Tehran would ultimately rid Iran and the region of the ayatollahs' menace and the pending nuclear weapon that may soon be at its service.

Khamenei "the healer"

För ett tag sedan besökte den ”andlige ledaren” Khamenei Kerman. Där hade hans propaganda team samlat ett gäng människor som hyste mycket höga tankar om honom.

I inslaget som sändes i Iransk (givetvis statskontrollerad Tv) så ber en kvinna om att få en sjal som Khamenei har på sig till sin son. Hon säger att hon tror att hans sjal kan komma att hela sonen som lider av en rad åkommor. Khamenei som själv tydligen höll med om att han sjalen kan hjälpa sonen överräcker ”generöst” sjalen på ett väldigt sentimentalt sätt.

Nästa person ber Khamenei sätta sin hand över hans huvud för att bota hans sjukdomar. Här gör Khamenei dock ett misstag och lägger sin protes över huvudet på personen (han blev av med sin hand efter en attentat).

Det komiska och kanske lite tragiska är att; antingen har Khamenei drabbats av en fullständig storhetsvansinne och tror sig kunna hela folk. Eller så har han valt att gå ett steg längre i sin iver att stärka sin popularitet, nämligen att introducera sina ”magiska krafter” för folket. För en ”andlig ledare” som kan hela folk kan man inte på något sätt kritisera.

”Fejk” Presidenten Ahmedinejad har redan börjat få det tufft. I en tidningsintervju för någon vecka sedan så frågade en journalist honom om varför han aldrig vinkar till sina supporters.

Ahmedinejad som försökte visa sin ödmjuka och folkliga sida förklarade att; handen den ska man använda för att arbeta för folket, inte för att vinka till folk. Med anledning av dem orden så har en rad tidningar (de som fortfarande vågar vara regimkritiska) bilder på Ahmedinejad när han just står och vinkar till människor. Också ett sätt att bedriva opposition i ett land utan politisk frihet.

Ganjis letter, smuggled out from prison..

The London Arabic-language daily Al-Sharq Al-Awsat published a letter by Iranian political prisoner Akbar Ganji, which was smuggled out of his solitary confinement cell.

Ganji, an Iranian journalist who has published articles and a book that hint at senior Iranian officials' involvement in the 1998 assassinations of Iranian intellectual dissidents, has been in prison since 2001. From his prison cell, Ganji called for boycotting the recent Iranian presidential elections on the grounds that they perpetuate the totalitarian nature of the Islamic Republic, particularly of Iranian Leader Ali Khamenei.

Last month, following reports that his health was deteriorating and that he was on a hunger strike, he was granted furlough from prison to receive medical treatment. However, while staying with friends, he was abruptly taken back to prison by order of Tehran's General Prosecutor Saeed Mortazavi.

The following are excerpts from the letter:

"Lying has become a virtue among the totalitarian regimes, while for ordinary people it is a sin. The liars falsely claim that there are no political prisoners [in Iran] and that there is no solitary confinement. Moreover, they insist that there are no hunger strikes in Iran's prisons, and that our prisons have turned into hotels. They think they can alter reality by changing words and their meaning. That is why they call the solitary confinement cells 'the special ward,' claiming that the problem has been completely resolved. They are known as 'liars' and as 'Islamic clerics'... and they deny imprisoning people for their opinions [and claim] that the detainees are suffering because of their own character flaw.

"The entire world knows of hundreds who have been incarcerated in Iran's prisons in recent years merely because they had different thoughts. Nevertheless, the liars deny that there are prisoners of conscience in the Islamic Republic. Tehran's Islamic Prosecutor [Saeed Mortazavi] fabricated a few stories about the circumstances of my arrest. Once he made up [the story] that I was in solitary because I began a hunger strike, and the next day he denied I was on a hunger strike, and falsely claimed that I was in solitary to teach me a lesson. Recently he has been telling various stories that I am in solitary because I suffer from mental problems, and require medical supervision.

"What does this medical supervision consist of? The person is imprisoned in a dark unventilated dungeon, and is denied visits even if he is in need of medical supervision. In addition, he is prevented from reading newspapers or using the phone, and is denied the 20-minute period in the sun and fresh air given to every [other] convict.

"The Islamic prosecutor said he wanted to punish me until I have 'sobered up and understood the error of my ways and recanted, just like others in the Islamic prisons.'"

"But if sobering up means denying my deeply-rooted beliefs, [they] have discovered with certainty that Ganji will never sober up. Denying [opinions] and signing recantations are tactics invented by Stalin, and the Islamic Republic [in Iran] has now adopted them.

"If necessary, I will continue a hunger strike until death. My fallen face today exposes the true character of the regime of the Islamic Republic of Iran. It has become a symbol of the just [struggle] against tyranny. My shattered face and frail body demonstrate the inherent contradictions of a regime in which the concepts of justice and tyranny have been transposed. Whoever sees me today asks me in astonishment: Is that you? Are you Ganji?

"I want the world to know: I am not sick, and I have not been on a hunger strike. My weight loss, from 77 to 58 kilos, is the result of the torture to which I have been subjected this past month. Why are the authorities refusing to allow the press to photograph me and to publish [the photos]?"

"As I have repeatedly said: If I die, the 'Supreme Leader' [Ali Khamenei] will be responsible for my death. [This is] because Islamic Prosecutor [Saeed Mortazavi] is accountable directly to him. I opposed the absolute rule bestowed upon the 'Supreme Leader' because it runs counter to democratic values. I know that the 'Supreme Leader' will never accept even the slightest criticism. See how today, in the midst of the presidential elections, we witnessed how [presidential candidates] Rafsanjani, Karroubi, and Mo'in were punished.

"Islamic Prosecutor [Mortazavi] speaks openly of my death in prison. He told my wife: 'What if Ganji dies [in prison]? Dozens die in our jails every day; perhaps Ganji will be one of them.'

"What the Islamic prosecutor doesn't know is that Ganji may die, but the love of freedom, and the thirst for political justice will never die. Ganji may die, but humanism and the love of one's fellow man, and the hope and expectations for a better future, will never die.

"I will spend my time in solitary, but my heart will continue to beat for freedom. And some of the time I will hear prisoners cry for the windows of their solitary cells to be opened, to let the sun in."

New York Sun: Standing wih Ganji

One evening not many years ago, we fell into a conversation about the heroes of the Cold War with Stephen S. Rosenfeld, who had recently retired as editorial page editor of the Washington Post. When we proffered the name of President Reagan, Mr. Rosenfeld cocked an eye and offered in return the name of Sakharov. Mr. Rosenfeld didn't gainsay Reagan's achievements. But it was important, he said, to remember that being a hero was much harder when one risked being thrown into the dungeons.

We thought of that wisdom as news came in over the wires of President Bush's decision to enter the fray publicly in respect of Akbar Ganji, now nearing death from a hunger strike in Evin prison at Tehran. The president, it turns out, understands the point Mr. Rosenfeld was making in a profound way. The White House statement characterized Mr. Ganji, a journalist who has repeatedly gone to prison for his protests in support of free speech, as "demonstrating that he is willing to die for his right to express his opinion." READ MORE

The president's demarche represents a sharp escalation in his public diplomacy against the regime of the mullahs. He called for the regime to release Mr. Ganji "immediately and unconditionally and to allow him access to medical assistance." He called for all supporters of human rights to take up Mr. Ganji's cause and, in a calculated move, called on the United Nations to take up the case. Given the predicament that Secretary-General Annan is in, Mr. Bush's suggestion could almost be seen as a life-line of an assignment for the secretary-general.

Mr. Bush's statement is all the more dramatic for the fact that Mr. Ganji's case had heretofore, as our Eli Lake reports from Washington today, attracted little attention in Western capitals, though not, we don't mind saying, for lack of effort by Mr. Lake, who has been pounding the keys for weeks on this story. This is because Mr. Ganji has become in recent months both a symbol and an architect of a democratic movement in Iran that will not be satisfied with the kind of sham election Iran has just held but seeks, instead, to mobilize a democratic uprising in the tradition of Lech Walesa and Vaclav Havel.

What Mr. Bush understands is that while America has many allies in the global war against Islamic terrorism, none is more vital than the vast population of Iran, a population of millions of individuals who aspire to nothing less than the kind of liberty that the civilized world is fighting for and that is - as Mr. Bush has pointed out with an eloquence matched by few if any previous occupants of the White House - the inalienable right of all people, wherever they live on the planet.

Mr. Ganji believes he can achieve his goal through civil disobedience and without violence against a regime that has been a fountainhead of Islamic extremist terrorism since it seized power in 1979. It is no small thing that one brave man, starving himself close to death in a desolate cell inside one of the most notorious prisons on the globe, has inspired thousands of his countrymen and won the attention of the most powerful man on the planet. The alliance is vital to this struggle, and Mr. Bush knew what he was doing when he put out the statement, "Mr. Ganji, please know that as you stand for your own liberty, America stands with you."

Announcement in support of Akbar Ganji and Nasser Zarafshan (political prisoners) held in Islamic republic prisons

Honorable President Javier Solana of European Union council
Honorable president of the Human rights commission

Subject: Announcement in support of Akbar Ganji and Nasser Zarafshan (political prisoners) held in Islamic republic prisons.
From: Members of the Swedish parliament and the other organization of the liberal party (Folkpartiet Liberalerna)

Dear Sir,
Once again, we Members of Swedish Parliament have been informed about the health and condition of living of Mr. Akbar Ganji, leading journalist and Dr. Nasser Zarafshan, lawyer and human rights activist, held as political prisoners in Islamic Republic of Iran.

Mr. Akbar Ganji, is on current hunger strike and is being kept in solitary confinement at Tehran's Evin jail, while he has back problem and asthma and is in a very bad condition. He is kept isolated and is not allowed to meet any of his family members, not even his lawyer who is Mrs. Shirin Ebadi.

Dr. Nasser Zarafshan, prominent lawyer and human rights activist, is held in notorious Evin Prison for so long, he is on hunger strike inside prison, and due to his critical kidney problem, he needs immediate medical care, and we are very concerned that his health could further deteriorate.

We undersigned members of Swedish Parliament, and the other organization of the liberal Party (FolkPartiet Liberalerna), are extremely concerned about the health and
illegal imprisonment of these and all other political prisoners held in inhuman condition,
in the Islamic Republic of Iran.

We ask of you to put more pressure to the Islamic government, in order to make them reconsider their cases and order their immediate and unconditional release.

Looking forward to hearing from you
Yours Faithfully

Cecilia Malmström, Member of the European Parliament and its Foreign Affairs Committee.

Avni Dervishi, Chairman for international politics for young of Sweden

Cecila Wigstrom, Member of the Swedish parliament, Deputy Member of committee on EU Affairs

Martin Andreasson, Member of the Swedish parliament, Committee on Civil Law

Fred Saberi, President of Iranian International Liberal Association in Sweden

Johan Skarendahl, President, Liberal students of Sweden

Erik Ullenhag, Member of the Swedish Parliament, representing the Liberal Party

"Attack on Rafsanjani signals rising strife in Iran theocracy"

Tehran, Iran, Jul. 10 – The son of Ayatollah Ali Akbar Hashemi Rafsanjani was heard as saying back in April that “we are going to be using the funds of Fuel Efficiency Organization and money obtained by the lease of 400 gas stations to finance my father’s election campaign”, a parliamentary deputy closely allied with Supreme Leader Ayatollah Ali Khamenei told the state-run news agency Fars.

The deputy, Elias Naderan, said he had obtained the agreement of the parliament’s leadership committee to have the Minister of Intelligence and Security investigate corruption, bribery and embezzlement by the Rafsanjani family, including accusations that Rafsanjani’s son had accepted bribes from Norway’s state-owned oil company, Statoil.

Naderan had said earlier that Rafsanjani’s campaign had handed out bribes worth five million dollars to most local newspapers for favourable coverage of their candidate, while the money came from state oil funds.

Naderan complained that despite repeated requests, the Minister of Intelligence and Security, Ali Younessi, had refused to show up to answer his questions either in a parliamentary committee or in the full session of the Majlis.

In a separate development, hours after an open letter from Mehdi Karroubi, one of the defeated candidates in the recent presidential elections, complaining of serious vote fraud in favour of Mahmoud Ahmadinejad surfaced in Tehran, a top Majlis deputy lashed out at Karroubi and outgoing President Mohammad Khatami.

“It’ll be very good if Mr. Khatami could respond to Mr. Karroubi’s request and issue a report on how 50,000-toman travellers’ cheques were dished out to buy votes by a certain candidate”, Moussa Ghorbani told the state-run Fars news agency, alluding to Karroubi’s method of getting more votes.

“Mr. Khatami himself said in his statement before the second round of the elections that one of the two candidates was incompetent. This was an affront to the Iranian people and Mr. Khatami must explain whether or not he was himself involved in the defamation campaign against Mr. Ahmadinejad”, Ghorbani said.

Analysts see the rising venom in the tone of attacks in the factional bickering in Iran as a sign of growing internal strife at the top of the Iranian theocracy, as the Supreme Leader and his ultra-conservative allies have effectively shut the other factions out of power.

Karroubi wants a recount...

Mehdi Karroubi the candidate whom lost to Ahmedinejad during the first round of the presidential elections, urged Khatami yesterday to publish the report on the violations that had taken place during the elections.

In a letter Karroubi told Khatami that it is important that the people know about the violations and fraud of the elections. Karroubi also want to recount some of the votes in Tehran and Isfahan.

Krokodiltårar av en avgående Khatami...

Presidenten Mohammad Khatami sjunger nu på sina sista verser och verkar vilja slå tillbaka på alla som förorättat honom under hans år som president. Igår kritiserade han de Iranska TV kanalerna för att de inte i tillräckligt hög grad redovisat hans regerings ekonomiska framsteg. Han skyller alltså det urusla ekonomiska läget i Iran på att medierna inte uppmärksammat de ”positiva” framsteg som hans regering gjort.

Khatami sa; “The strategy of prohibition and censorship does not solve political, social and cultural problems. Such a strategy is going to prove futile. No power is capable of keeping public opinion uninformed about what is going on in the world”.

Khatamis krokodiltårar är dock svåra att ta på allvar. För vart var han när oberoende tidningar lades ner och journalister och redaktörer greps och torterades av säkerhetstjänsten.

A high ranking cleric about the "elections"..

One of Iran's highest-ranking theologians and dissident Shiite clerics, Grand Ayatollah Hassan Ali Montazeri has written a open letter criticising the recent presidential elections, and calling for the urgent amendment of Iran's constitution, which he argues is the principal obstacle to the country's democratisation.

"As an Iranian citizen, I feel the duty - and it is also my right - to pass judgement on the current situation and indicate the way out of this crisis," Montazeri said. The letter describes last month's presidential elections, which saw the unexpected triumph of Tehran's hard-liner mayor Mahmoud Ahmadinejad in the run-off, as "disasterous".

In the letter, Montezeri speaks of the "Islamically unhealthy" climate that characterised "elections to choose an institutional figure without executive powers, in a system where others hold the real reins of power".

Montazeri - who is now in his eighties and who helped write the 1979 constitution after Iran's Islamic revolution - contends that it is impossible to build a true democracy without first creating political parties.

The immediate amendment of Iran's constitution is essential to escape from the blind alley in which Iran now finds itself, Montazeri argues. He says there are three essential ways forward to prevent the powers of the state being concentrated in the hands of a single individual. "One route towards democracy is to elect a Spiritual Leader by popular vote, " he said.

"The second path could be to find a person to whom the country's government could be entrusted for a limited period of time, who besides meeting the religious requirements, has leadership qualities," he continued.

"But the best way ahead is that most suited to the times we live in - to completely separate the three branches of the state, making each completely autonomous, and entrusting each of these powers to people who are democratically elected by the Iranian people and answerable to them," Montazeri stressed.

The once heir-apparent to the Islamic Republic's founder, Ayatollah Rouhollah Mussawi Khomeini, spent a number of years under house-arrest in the holy city of Qom, for questioning the unaccountable rule exercised by the Iran's current supreme leader Ayatollah Ali Khamenei. Montazeri is currently allowed to receive visitors and give lectures, but may not leave Qom.

Montazeri is married to Khomeini's sister, but fell out with Khomeini in 1988, just before Khomeini's death, for criticising official policy on human rights and other issues.