Splittringen fortsätter..

Den så kallade reformistiska fraktionen inom regimen skrivit och undertecknat ett ”hemligtbrev” till Irans ”andlige ledare” Khamenei. I brevet anklagar reformisterna vissa personer (det är klart att man syftar på Ahmadinejad) inom regimen för att föra en ”oansvarig och farlig” politik när det kommer till landets atomprogram. I brevet kritiseras också president Ahmadinejads uttalanden om förintelsen och hans tal om att utplåna Israel. Brevskrivarna ber Khamenei att i framtiden stoppa liknande uttalanden i framtiden. I brevet varnar man också för att regimen nu är på väg mot en djupkris om inget görs omedelbart.

Vi har under den senaste tiden skrivit en hel del om den splittring som finns och råder inom regimen och att den börjar bli allt mer uppenbar och offentlig. Allt sedan revolutionens början har det funnits ideologiska motsättningar mellan olika fraktioner inom regimen, men man har ändå lyckats hålla det värsta av bråket under ytan och utåt visat en enig front vid tider av kris. Men nu verkar situationen vara en annan, medan regimen ställs inför ett av sina största hot så är bråken många och tonläget högt mellan de olika fraktionerna.

Det finns en hel del orsaker till det:

1) Regimen har aldrig varit så här isolerad, Evo Morales, Fidel Castro och Hugo Chavez undantaget så är det inte många andra världsledare som vill befatta sig med regimen och Ahamdinejad.

2) Missnöjet i landet, det pågår nu dagliga protester mot regimen. Arbetslösheten är hög, fattigdomen utbredd och ekonomin i landet är kört i botten. Regimen kan inte längre använda sitt främsta vapen, oljan för att sätta skräck i omvärlden för utan den skulle ekonomin i landet kollapsa helt och regimen med den.

3) Dåligt "ledarskap". Under Khomeinis tid så fanns det ett tydligt ledarskap inom regimen. Khomeini var egentligen enväldig och hade den auktoritet som krävdes för att sätta alla på plats och bringa ordning i leden. Även om det fanns stora ideologiska skillnader mellan fraktionerna lyckades Khomeini genom ett skickligt maktspel hålla alla på mattan. De egenskaperna och respekten har inte Khamenei varken bland folket eller inom regimen. Alla vet att Khamenei var en nödlösning när den givne efterträdaren Montazeri avsattes när hans kritik mot Khomeini blev alldeles för högljutt. Khamenei anses inte heller av många mullor ha tillräckliga ”religiösa” kvalifikationer som behövs för att inneha ämbetet.

4) Khamenei är inne på sitt sista varv, han är över 70 år och enligt rykten så lider han av levercancer och har inte länge kvar att leva. Samtidigt är det val till det s.k. ”Expertrådet” senare i år (troligtvis oktober) där de olika fraktionerna slåss om att få så stor makt som möjligt så att deras kandidat kan bli nästa ”andlige ledare”. Det betyder också att allt fler helst vill distansera sig ifrån ett eventuellt fiasko i atomprogramet och eventuella sanktioner. Det finns de i regimen som har förstått att kärnvapen inte kommer att lösa de ekonomiska, sociala och demokratiska problemen i landet. Där väljer man att sakta men säkert distansera sig och gräva egna "skyttegravar".

5) Ahmadinejad, han må vara oerhört omtyckt bland fundamentalisterna men utanför den snäva kretsen är hans stöd minimal och det gäller främst bland den stora unga befolkningen i Iran. Det bevisades av det massmöte som Ahmadinejad försökte hålla i Tehran under februari 2006. Regimen lyckades locka 80 000 personer från hela landet (De första siffrorna från regimen sa att de var "flera miljoner" på plats, någon timme senare förvandlades siffran till "flera hundratusen" och landade slutligen på 80 000).

6) En allt modigare opposition inom landet. Under en lång tid var oppositionen inne i Iran ganska svagt. Men i och med de stora studentdemonstrationerna och frihetskämpar som Ganji börjar allt fler att öppet trotsa regimen. Det har lett till dagliga strejker och demonstrationer mot regimen, en situation som håller på att bli ohållbar.