Under sitt besök i New York och FN så fick Ahmadinejad också en erbjudan att tala inför studenter på Columbia University. Det hela orsakade stora och starka protester som krävde att universitetet skulle ställa in besöket. Universitetet stod på sig och Ahmadinejad talade och blev utskrattad. Hela framträdandet som finns att se på Youtube är bland det mäktigaste jag har sett.
Jag vill starkt rekommendera universitetsrektor Lee Bollingers mäktiga inledning. Han lyckades med att göra det som omvärldens ledare inte vågar/vill göra och som oppositionen drömmer om att få göra men inte kan. Nämligen att ansikte mot ansikte mot en av regimens högsta höns ge honom en av hans förmodligen längsta och mest träffande utskällningar. Det kan inte ha varit enkelt för Ahmadinejad att gå upp på scenen efter Lee Bollinger och han såg nervös och obekväm ut i början. Jag misstänker att Ahmadinejad hade, likt många andra förväntat sig en artig inledning, men istället fick han nog sitt livs utskällning. Det är nog bland det bästa jag har sett och hört.
Ahmadinejad gjorde ett uppträdande sin vana trogen, pratade om Palestiniers rätt till ett land och att Iran har rätt till civilkärnkraft osv. Men han visade också att ett öppet forum där han kan ifrågasättas är inte hans grej. Han är en god talare men han är inte tillräckligt smart nog, eller så förstår han sig inte tillräckligt på den västerländska kulturen. Tex så blev Ahmadinejad utskrattad och utbuad av publiken när han hävdade att det inte finns några homosexuella i Iran.
Hade det varit Mottaki eller Larijani så hade dem aldrig gjort en sådan blunder. De hade givetvis förnekat att homosexuella förföljs i Iran eller undvikit frågan. Men Ahmadinejad gjorde bara bort sig.
Jag har själv varit kritisk tidigare, däribland mot Mottakis Sverige besök. Men börjar faktiskt vända lite. Jag kan tycka att det är helt okej att bjuda in representanter för regimen så länge man är redo att ta konsekvenserna. Att bjuda in presidenten för ett land som gärna vill vara en stormakt och på plats förminska och skälla ut honom ger effekt. Men då måste det också till att arrangörerna vågar vara kritiska och ta ställning. Det går inte att göra som en rad universitet och andra organisationer i väst gjorde, bjöd in Khatami och fjäskade för honom som att han var någon upplyst statsman likvärdig Mandela. Men Ahmadinejad är också ett lättare mål än Khatami på det viset.
Lee Bollingers inledning finns att läsa här..
SVD skriver om Ahmadinejads besök..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar