En relativt liten tidning publicerar en bild på profeten Mohammed som rondellhund. Följden blir att Ahmadinejad går i taket och protesterar till den svenska regeringen som tiger som muren. Att markera vikten av yttrandefrihet mot en diktator är tydligen inte så viktig. En rad muslimer i Sverige känner sig kränkta av karikatyren och kräver inskränkningar i yttrandefriheten. Det leder till häftiga reaktioner och massmedia gör sitt bästa för att sälja lösnummer på affären.
Mitt i allt detta så kan jag inte låta bli att tycka synd om muslimer i Sverige. Deras krav på inskränkningar i yttrandefriheten är ju givetvis bisarra och galna men behandlingen av muslimer i massmedia och debatten är obehaglig och gör mig illamående.
Jag återkommer till det snart, men först lite siffror.
Det bor 350 000 muslimer i Sverige, 300 av dem demonstrerade mot NA. 0.00085 % av alla muslimer i Sverige jämfört med de 160 000 som röstade på Islamofoberna SD i förra valet.
I Pakistan bor det 165 miljoner människor 15 av dem demonstrerade mot NA.
I världen bor det nästan en miljard muslimer, sammanlagt protesterade och demonstrerade 320, (varav fyra representerar diktaturer) av dessa mot publiceringen av karikatyren av Mohammed som rondellhund.
Att vilja inskränka yttrandefriheten är okej, för vissa…
För två år sen sprang homofoben Åke Green gatlopp. Det fanns då gott om röster bland politiker och opinionsbildare om att yttrandefriheten borde inskränkas och att Green borde hamna bakom lås och bom. Förra året åkte Jan Bernhoff till Iran och ifrågasatte förintelsens omfattning. Genast kom kraven på att ministrar personligen borde involvera sig i Bernhoffs fall och avlägsna honom från läraryrket. Bernhoff yttrandefrihet skulle inskränkas för att han var antisemit.
Muslimer demonstrerar mot en karikatyr som är kränkande* och alla får fnatt. Massmedia börjar utan tillsynes noll källkontroll publicera rubriker som ”våldsamma protester mot Sverige”. Sen visar det sig att protesterna består av 15 färgblinda snubbar som troligast blivit dit dragna av en uttråkad journalist på jakt efter ett scoop .
Den obehagliga debatten…
Något hände i Sverige och världen efter
Sen är kraven på inskränkningar i yttrandefriheten är lika galna som de som ville ha inskränka yttrandefriheten för homofober som Green och förintelseförnekare som Bernhoff. Samtidigt måste muslimer erkänna att antalet liberala religiösa ledare inom Islam inte är många och de som finns för en tillvaro i medieskuggan. Muslimerna måste också erkänna att de är fullständigt värdelösa på PR och opinionsbildning.
Men vi får erkänna att islamofobin också är en stark kraft. Muslimer får stå till svars för vad terrorister som Ahmadinejad och Al-qaida gör i deras namn. Så fort en muslim öppnar munnen så är han eller hon ett hot mot demokratin och som måste markeras mot. Olika gruppers yttrandefrihet mäts med olika måttstockar.
Sen undrar jag också vad som hände efter
Men poängen är. Är man orolig över yttrandefriheten så är inte islamiska kulturcentret i Örebro**, Åke Green eller Jan Bernhoff som man ska vara orolig för. Jag är mer rädd för vad våra folkvalda i riksdagen gör, för trots allt så är det inte 15 färgblinda snubbarna i Pakistan eller pingstkyrkan som stiftar lagar i Sverige.
*man kan fråga sig om det var en slump att Mohammed avbildades som en rondellhund. Eftersom hundar i den arabiska kulturen ses som smutsiga och hund är ett skällsord i den arabiska kulturen.
**Vars ordförande så uppriktigt sätt riktigt rädd ut när journalister berättade för honom om de ”våldsamma protesterna mot Sverige” i Pakistan.
2 kommentarer:
Klockrent! Jag håller med om varenda stavelse.
...och gjorde...
/Leiph
å, vad bra. Jag skrev ett liknande inlägg härförleden:
http://tinnitussans.blogspot.com/2007/09/klart-slut-hallonkrut.html´
hälsar Maria
Skicka en kommentar