U-turn...

Tydligen så kommer USA:s utrikesminister Condoleezza Rice träffa Irans utrikesminister Mottaki i april, men först kommer personer från diverse utrikesdepartement träffas för att förberedda mötet som förmodligen kommer att äga rum i Irak. Det är tämligen så att Iraks regering bjudit in både Iran och Syrien till den säkerhetskonferens som kommer att hållas om läget i Irak. Förmodligen kommer Mottaki och Rice att träffas då.

Nu är det inte helt säkert att ett möte mellan Rice och Mottaki kommer att bli av, Rice menar att ett sådant möte inte går att ”utesluta”. Inte ett direkt 100 % medgivande, förmodligen beror det på hur de inledande mötena på lägre nivå går. Det blir också intressant att se vilka tyglar Khamenei är beredd att ge Mottaki och hur långt Khamenei är beredd att gå. Det här innebär ändå en utrikespolitisk möjlighet för Khamenei, kan man ge ett ”gott” intryck och samarbeta med USA för att få slut på våldet i Irak så är tanken att USA ska tona ner sitt motstånd mot regimens atomprogram. Samtidigt hoppas USA på att Iran ska sluta uppmuntra terrorister i Irak och Libanon samt kanske inta en mer pragmatisk politik gentemot Israel, då kanske USA är beredd att i alla fall tillfälligt ge upp kravet på hårdare sanktioner.

Men samtidigt är det här ganska riskabelt inrikespolitiskt, fanatikerna kommer att skrika sig hesa det är därför också Khamenei skickar fram Mottaki som representant för Ahmadinejads regering och inte någon av sina närmaste män som Larijani. Det är därför också som Ahmadinejad inte kommer att vara i närheten av något av mötena och inte heller kommer att ha något att säga till om vad som diskuteras eller vilken hållning Mottaki ska ta.

USA verkar göra klart att mötet inte kommer att handla om Irans atomprogram utan bara om säkerhetsläget i Irak.

Vad fick regimen?

Idag släppte den Iranska regimen fransmannen Stephane Lherbier som greps den 29 november 2005 och dömdes till 18 månaders fängelse tillsammans med tysken Donald Klein. Dessa två greps efter att den båt de hyrt från Förenade Arabemiraten åkte vilse och in på Iranskt vatten. Lherbier benådades av Khamenei själv och enligt regimen väntas Klein också att bli benådad inom kort.

Frågan är vad regimen har fått? Tidigare kunde vi berätta om att regimen krävde att Kazem Darabi som mördade fyra kurdiska oppositionsledare i Tyskland skulle överlämnas till Iran, Darabi har suttit i tysktfängelse sen 1992. Nu är frågan om vi snart kommer att få se Darabi släppas fri eller om det är så att Tyskland och Frankrike köpt Lherbier och Kleins frihet. Det kan också vara så att Khamenei vill använda sig av tillfället att göra ett propaganda utspel, fängelse tiden för dessa två är ju ändå snart slut och med hot om kommande sanktioner så kanske Khamenei tror att det här kan skapa lite goodwill.

Baronessan tillbaka till Iran..

Ännu ett propagandabesök

En av regimens stora supportrar. Baronessan och europaparlamentarikern Emma Nicholson är på väg till Iran för ännu ett propaganda besök. Under besöket ska hon träffa Iranska företrädare för att ”diskutera landets atomprogram”. Men hon åker ju inte till Iran för att försäkra sig om att regimen inte kommer att tillverka atombomber, utan för att diskutera hur kärnavfallet ska tas hand om.

Iranier gillar inte polisen...

Den regimen har beställt en opinionsundersökning och det visar sig att över 80 % av befolkningen har klagomål mot den Iranska polisen och polismännens beteende, suprise. Nu lovar polisen att utbilda 1800 poliser i hur man ska uppföra sig.

Har alla gått och blivit tokiga?

En nyhet som gick lite obemärkt förbi var att IAEA: s boss Mohammed Elbaradei uttalade sig om att Iran är "långt från en bomb”. Det låter givetvis betryggande men ”långt” är en relativ term och när Elbaradei specificera sig så säger han att Iran kan ha bomben inom 5-10 år. Vaddå långt, 5 år känns faktiskt inte så långt fram. Samtidigt menar Elbaradei att Iran kommer att kunna anrika uran i storskala inom sexmånader. Alltså , galna fanatiska mullor kan år 2012 ha tillgång till en atombomb. Tryggt känns det inte.

Samtidigt kommer IAEA med den ”chockerande” nyheten att regimen inte slutat anrika Uran och därmed inte uppfyllt säkerhetsrådets krav. 5-10 år, alltså…

Urban Ahlin till Iran...

Under söndagen besökte Socialdemokraten Urban Ahlin Iran och fick då bland annat träffa parlamentets förste vicetalman, den konservative Mohammad-Reza Bahonar (mer om honom lite längre ner). Under mötet ska Ahlin ha uttryckt att han var nöjd med sitt besök och poängterade enligt IRNA ”Irans viktiga roll i att lösa regionala kriser”. Ahlin ska också ha lagt till att ”hans land tror att Iran kan bidra konstruktivt för att lösa kriser som regionens står inför”. Men det tar inte slut där, Ahlin ska också ha sagt att det är ”Bushs policy i Irak och mellanöstern som skapar regionalinstabilitet och osäkerhet”, så regimens stöd till terrorgrupper har inget med saken att göra.?

Yeah..

Men det tar inte stopp där, Ahlin fortsätter att krypa inför regimen, han säger bland annat att ”västmedias bild av Iran är felaktig och står i kontrast mot nuvarande verklighet i landet och regionen”.

Det beror lite på vad för bild Ahlin menar, är det den som Hammargren målar upp så visst men med tanke på det andra som kommit ur Ahlins mun tidigare är jag tveksam. Vad menar han? Är Ahmadinejad missförstådd? Råder det inte kris i Iran? Är Iran inte en diktatur? Vad vill Ahlin få sagt?

Nu kan man säkert hitta på ursäkter åt Urban Ahlin, han blev felciterad och den Iranska regimpropagandan kan man inte lita på osv.

Men i såna fall litar jag faktiskt mer på IRNA än på Ahlin. Jag har följt IRNA nästan slaviskt under två års tid och det är regimens stora journalistiska flaggskepp. Man kommer givetvis aldrig hitta någon form av kritik mot regimen hos IRNA och det är sant att IRNA är en del av propagandaapparaten men samtidigt skiljer sig IRNA från tex. KCNA. Nämligen att IRNA hittar aldrig på historier och uppfinner inte nyheter om utländska gäster till propagandaändamål. Att IRNA då skulle börja grovt felcitera Urban Ahlin känns inte trovärdigt.

Hade Ahlin åkt till Iran och kritiserat regimen så hade han antingen inte fått figurera i Iransk media eller så hade han blivit kallad sionist och hantlangare till den stora satan.

Vem är Mohammed Reza Bahonar?

Han mötte parlamentets förste vice talman, den konservative Mohammad Reza Bahonar, som inte för längesen, nämligen i augusti 2006 hotade med att Iran skulle lämna NPT för att börja utveckla kärnvapen. Denna fräscha snubbe var den första ur regimen som sa att regimen bör utveckla kärnvapen och till honom säger Ahlin att Sverige inte har några problem att regimen fortsätter att anrika uran. Bahonar tillhör den konservativa falangen och attackerade bland annat de studenter som kritiserade Ahmadinejad i december 2006, genom att kalla dem för alkohol och sex missbrukare. Till nästa resa kanske Ahlin borde ta och kolla upp vilka det är han besöker…

Iran besvikna på Ryssland..

Regimen verkar vara lite smått besvikna och arga på Ryssland. Idag kritiserade regimen Ryssland för att dra ut och försena färdigställandet av kärnkraftsverket Bushehr. Samtidigt sa parlamentets talman Haddad Adel att Ryssland uppfyller sina åtaganden och färdigställer Bushehr är helt avgörande för relationerna mellan Iran och Ryssland. Regimen misstänker att Putin satts under press från USA att försena eller aldrig bygga klart verket, skulle inte verket byggas klart inom kort skulle det nog vara en stor prestigeförlust för regimen som utmålat tillgång till kärnkraft som sitt viktigaste mål inrikespolitiskt.

Hammargrens senaste ingen hit heller..

Jag har aldrig varit någon större supporter till SVDs Iran korrespondent Bitte Hammargren och hennes senaste artikel 17/2 var inte heller någon större hit. Problemet är att Hammargren hela tiden försöker driva en linje som inte är helt sann, nämligen att Ahmadinejad och regimen i Iran är redo för riktiga kompromisser och fredssamtal. Den senaste artikeln har också fått rubriken ”USA missade Irans fredsinvit”, vilket är fullständigt befängt eftersom en sådan aldrig funnits.

Fredsinviten som Bitte Hammargren menar att USA missade var att Iran ”hjälpte” USA att bli av med talibanerna i Afghanistan. Detta är urlöjligt, med tanke på att Iran var ett av de länder som tjänade mest på att Talibanerna försvann och lite längre ner skriver Hammargren att Al-qaida är en av regimens fiender. Relationerna mellan regimen i Iran och Talibanerna var direkt urusla och Iran stödde till och med den motståndsrörelse som fanns i Afghanistan mot Talibanerna. Samtidigt var länderna nära att vid flera tillfällen hamna i direkt krig mot varandra, speciellt då Iranska diplomater mördades av Talibanerna i Afghanistan.

Sedan påstår den person Bitte Hammargren intervjuar att Iran erbjudit sig att avväpna Hezbollah och sluta stödja Hamas och Islamisk Jihad. Skulle detta vara sant så är det fullständigt makalöst eftersom regimen ständigt förnekar att man ger något annat än ”andligt stöd” till någon av dessa organisationer. Sen är det inte heller så att det är presidenten, då Khatami och nu Ahmadinejad som kan ta sådana beslut. Dessa tas uteslutande av Khamenei samtidigt som stödet till terrororganisationerna sällan går igenom den statliga budgeten som regeringen har hand om, det rör sig om en ytterst liten del. Den största delen av terrorist medel kommer ifrån de s.k. Bonyads som står utan för regeringens kontroll och insyn men i Khameneis händer.

Bortrest...

Är borta över helgen så det blir inget bloggande. Sitter dessutom och filar på ett nytt projekt och den här gången ska det handla om mellanöstern, kan bli oerhört bra om jag bara får tag på finansiering. Så sitter du på lite pengar och vill göra en insats för demokrati och informationsspridning så hör av dig :-)

Regimen hoppas på Putin

Regimen sätter sin tilltro till Putin

Efter Putins utfall mot USA häromdagen sätter regimen nu hoppet till att Ryssland ska stoppa eventuella resolutioner och ekonomiska sanktioner mot Iran i säkerhetsrådet. Under gårdagen sa Khameneis rådgivare i internationella frågor Ali Akbar Velayati att även om Ryssland röstade för den senaste resolutionen mot Iran så lyckades Ryssland skjuta upp den ”anti-Iranska resolutionen” med ett år samtidigt om Ryssland arbetat ”aktivt” för att hitta ett ”fredligt” lösning på krisen.

Expertrådet
Idag avslöjade regimen att den nyvalda Expertrådet kommer att påbörja sin mandatperiod den 20: e februari. Expertrådet består av 86-mullor vars viktigaste uppgift är att utse en ny diktator när den nuvarande avlider eller bedöms inte kunna sköta sitt ämbete.

Varningen var till Larijani...

Under sitt tal idag utfärdade Ahmadinejad som sagt en varning om att alla kompromisser med fienden om atomprogrammet kommer att vara ”hatade av det Iranska folket”. Samtidigt visade det sig att Larijani som just nu befinner sig i Tyskland för att delta i Munich Security Conference idag öppnade för nya förhandlingar med väst över regimens atomprogram. Larijani tillade att Iran inte vill försämra läget i regionen utan är redo att öppna för nya förhandlingar om regimens atomprogram. Larijani sa också att han skrivit ett brev till IAEA och meddelat att regimen vill försöka att inom tre veckors tid börja lösa problemen. Larijani sa också att Iran nu är redo att minska anrikningen av uran till ”vissa nivåer”. Larijani sa också att Irans atomprogram inte är ett hot mot Israel och att regimen i Iran inte ”utgör något hot mot Israel”.

Sprickan mellan Khamenei/Larijani och Ahmadinejad är djup över hur Iran bör hantera sitt atomprogram. Medan Khamenei börjar se risker med starkare sanktioner mot Iran och inser att regimen i alla fall måste ge sken av att den kan tänka sig göra riktiga eftergifter så är Ahmadinejad mer dogmatisk. Det är inte heller någon slump att Khamenei skickade Larijani till Tyskland och inte Ahmadinejad eller utrikesministern Mottaki, syftet var just denna att återuppta kontakten med väst. Det finns inte en chans att Larijani skulle våga ta ett sådant initiativ utan Khameneis order eller godkännande.

Regimen firande nationaldagen...

Idag firade regimen Irans nationaldag, firandet började planenligt klockan 09.30 i Tehran. Det verkar också vara den enda staden som regimen håller något större firande i, man har uppenbarligen transporterat demonstranter från hela Iran till Tehran för detta. Man har hittills inte uppgett något deltagarantal utan menar att uppslutningen är ”stort” och jag kan tänka mig att man har skjutsat in stora mängder människor med tanke på att det är 250 utländska journalister på plats.

Huvudpunkten var Ahmadinejads tal på Azadi torget i Tehran samtidigt som Khamenei återigen håller en väldigt låg profil. Hans förkylning verkar ta extremt lång tid att kurera. Ahmadinejads tal innehöll det vanliga samtidigt som han lovade nya framsteg i Irans atomprogram. Däremot avslöjades inga nyheter eller stora framsteg som Ahmadinejad lovade att han skulle avslöja idag, istället sköt han på det löftet och lovade att presentera framsteg till den 9:e april.

Intressant att notera är också att Ahmadinejad riktade skarp kritik till sina interna fiender inom regimen då han varnade för att kompromisser med fienden och sa att dess komprommisser kommer att ”de mest hatade hos det Iranska folket”. Samtidigt varnade Ahmadinejad att Irans ”fiender” kommer att agera på ett eller annat sätt mot Iran ”de kommande månaderna”. Väldigt intressant att få veta vad det är Ahmadinejad varnar för.

"det är en sionistisk konspiration"

Idag hände något tämligen komiskt och intressant, regimen erkände nämligen att den inte är så omtyckt i regionen som den själv vill ge sken av. Hittills har regimen ständigt hävdat att Iran är både respekterat och älskat i mellanöstern (utom Israel förståss). Men idag under fredagsbönen berättade Ayatollah Ahmed Jannati som är ordförande för väktarrådet, en av Khameneis närmaste män samt en av kandidaterna till att ersätta Khamenei, att det finns en stor risk för konflikt mellan shia- och sunnimuslimer i regionen.

Men roten till konflikten är givetvis en "sionistisk konspiration" som syftar till att smutskasta shiamuslimer och främst Irans shiamuslimer i hela regionen, genom att "anklaga Iran för att lägga sig i Irak, Libanon och Palestina".

Sen kritiserade Jannati också BBC och CNN för att man spred "nyheten" om Khameneis död, han hävdade att Khamenei led av en förskylning och att "hans förskylningar brukar ta lite tid att kurera". Vilken erfarenhet Jannati har av Khameneis förskylningar berättade han dock inte.

Många arga mullor..

kan man nog hitta idag i Iran, det kan man iofs göra även alla andra dagar men just idag kan man nog hitta ett par fler. För nyligen blev det klart att Hamas och Fatah kommer att bilda en gemensam koallitionsregering. Det var kanske väntat och regimen visste nog väl att den inte skulle kunna hindra Hamas ifrån att släppa in Fatah i regeringen. Men det som svider är att det var Saudiarabien som mäklade freden. Funkar freden så kommer det betyda att regimen tappar inflytande i de palestinska områdena. Hittills har ingen i regimen kommenterat detta bortsett från Rafsanjani som tidigare under dagen sa något i stil med att Iran stödjer "palestinskt enighet". Som sagt det svider just nu...

Khamenei höjde rösten..

Khamenei höjde idag rösten igen och västmedia hoppade till. I ett tal sa Khamenei att om Iran blir attackerad så kommer landet att slå mot fienden var den än befinner sig och mot dess intressen runt om i världen. Det där är ju inget annat än vad Khamenei säger annars oavsett vilken dag det är och vad som händer, men det var tydligen intressant nu. Förmodligen för att regimen ville sända några budskap, 1) Khamenei lever och mår bra 2)få USA att sluta gripa dess agenter i Irak. Intressantast är vad Khameneis hot skulle innebära i praktiken, anfall mot grannländer som upplåter baser till USA? Eller mot USAs oljeintressen i regionen?

Regimen fortsatte idag att anklaga USA för att ligga bakom kidnappningen av en av dess diplomater i Iran. Larijani hävdar att regimen är helt säkra på att det är USA som ligger bakom och inte några terrorister. Samtidigt meddelade Ali Larijani att han kommer att träffa representanter från västvärlden under sitt deltagande i Munich Security Conference, däremot är samtal med amerikanska förhandlare uteslutet.

Iransk diplomat kidnappad i Irak...

Idag kidnappades en av regimens diplomater i Irak, enligt uppgifter ska kidnappningen ha skett av en grupp män klädda i uniform från den Irakiska armén. Diplomaten ifråga är Jalal Sharafi, andra sekreterare till vid den Iranska ambassaden i Baghdad. Regimen påstår sig ha bevis över att det är amerikanska trupper som ligger bakom kidnappningen och har nu kallat till sig både Schweiz och den Iraks ambassadörer för att överlämna en protest. Eftersom Iran och USA inte har några diplomatiska förbindelser är det Schweiz som får förmedla information mellan länderna. USA och den Irakiska försvarsdepartementet förnekar att man ligger bakom kidnappningen.

Nu är jag lite tveksam till om det verkligen är så att det är USA som ligger bakom kidnappningen, om amerikanska styrkor kan göra en razzia mot ett konsulat och erkänna att man gripit fem revolutionsgardister med diplomatstatus har jag svårt att tro att man skulle förneka att man gripit ännu en diplomat. Men om det verkligen är så att det är USA som ligger bakom det här så kan det bara bero på en sak, nämligen att Sharifi sitter på något som anses vara så viktigt att amerikanerna bara måste få tag på det. Kan det vara så att någon av de fem gripna revolutionsgardisterna tjallat på Sharifi?

En annan sak som också är värt att notera att allt sedan USA grep de fem revolutionsgardisterna på det iranska konsulatet i Arbil har regimen visserligen slagit på den stora krigspropagandan inne i Iran men man har samtidigt ansträngt sig ganska hårt bakom kulisserna. Man har skickat den förre presidenten Khatami för att träffa en amerikansk senator (John Kerry) och idag blev det klart att det är Ali Larijani och inte någon från Ahmadinejads fanatiska falang som kommer att delta i Munich security conference. Samtidigt har regimen gjort ganska stora ansträngningar för att charma resten av regionen, främst Irak och Saudiarabien.

Regimen oroad över kapitalflykt...

Under de senaste tiden har regimen slagit på den stora propaganda trumman. Propagandan har gått ut på att USA aldrig skulle våga anfalla Iran och att om det skulle ske så skulle det vara det största misstaget USA någonsin gjort och att Iran är fullt kapabel att skydda sig själv och dess atomproram. Men propagandan har inte helt fått den önskade effekten, istället har regimen lyckats med att återigen skrämma upp de investererare och kapital som finns i landet. Så nu är regimen också oroad över en ny kapitalflykt från Iran till grannländerna.

För att lugna investerarna försöker nu regimen att försöka mildra tonen och spänningen med USA. Tillexempel träffade den förre presidenten Mohammad Khatami den amerikanske senastorn John Kerry, det finns inte en chans att Khatami annars skulle ha vågat träffa en amerikansk senator utan Khameneis tillstånd. Värt att notera är också att propagandaapparaten verkar i stortsett helt ha glömt bort de fem revolutionsgardister som de amerikanska styrkorna grep på ett Iransk konsulat i Erbil, Irak. För tre veckor sedan lovade regimen att de skulle vara fria inom en vecka.

I övrigt kan jag också berätta att regimen nu uppfunnit ett eget medicin mot AIDS. Det är en örtmedicin som kallas IMOD. Regimen säger att man testat medicinen på 200 Aids patienter och bara att man sett att medicinen stärkt patienternas imunförsvar, samtidigt hävdar regimen att medicinen inte har några allvarliga bieffekter. Vi kan nog se fram emot att regimen börjar använda IMOD i propaganda syfte genom att skänka stora mängder till länder i Latinamerika och Afrika som har stora problem med AIDS. Sen är frågan om hur bra IMOD egentligen fungerar och verkar....

Kvinnoaktivister gripna!

Tre kvinnoaktivister har gripits av regimen, det rör sig om Tala´at Taghinia, Manssoreh Shojaie och Farnaz Saify, journalister och kvinnorättsaktivister. De tre kvinnorna var på väg från Iran till Indien för att delta i ett seminarium för journalister i New Delhi. Regimen utförde också razzior mot kvinnornas hem och familjer, där datorer, fotografier, böcker och disketter beslagtogs. De tre kvinnorna hålls nu fängslade på Evin fängelset i Tehran.

Börjar dröja lite länge nu…

Den amerikanska administrationen har lovat att redovisa bevis för att den Iranska regimen stödjer terrorister inne i Irak. Det är givetvis ingen nyhet för någon att regimen stödjer terrorister och har en hand i oroligheterna i Irak, nyheten är däremot att USA säger sig kunna presentera bevis för det. Men bevisen skulle egentligen har lagts fram förra onsdagen men ännu är det väldigt tyst.

Enligt rykten på nätet har den amerikanska underrättelsetjänsten spårat serienummer från de vapen och bomber som terroristerna har använt och kunnat spåra dem tillbaka till regimen i Iran. Enligt ryktena ska regimen också ha beväpnat såväl den shiitiska Mahdi armén samt sunnitiska grupper som Ansar Al-Sunna.

Irak slänger ut MKO

Irak har tydligen lovat regimen att sparka ut de personer som tillhör den terroriststämplade organisationen Mujahedin Khalq (MKO). Jag har svårt att tro att USA kommer att tillåta Irakierna att skicka tillbaka dessa till Iran, stället kommer nog dessa få asyl i andra länder.

Anledningen till att Irak tar detta beslut är nog för att Iran har legat på premiärministern Nouri al-Maliki att antingen föra över dem till Iran eller se till så att de försvinner från regionen. Regimen är oroliga över att USA ska beväpna MKO och låta organisationen använda Irak som bas för attacker mot regimen. Så nu får MKO alltså leta reda på ett nytt land.

Saudiarabien och Iran...

Igår kunde vi berätta om de frostiga relationerna mellan Iran och Egypten, ett annat land som inte tillhör regimens fanclub är Saudiarabien. Nyligen gjorde kung Abdul Aziz Al-Saud ett uttalande i en Kuwaitisk tidning där han bland annat sa att den Iranska regimens försök att omvända sunniter till shiaislam ”kommer att misslyckas”. Tidningen citerar också kungen med att säga att han gett regimen i Tehran rådet om att lära känna ”sina begränsningar”.

Saudierna är nog lika oroliga som Washington över den iranska regimens atomprogram, det sista saudierna vill se är ett Iran med kärnvapen. Allt sedan revolutionen har förhållandet mellan Iran och Saudiarabien varit ansträngt, speciellt efter Khomeinis kritik mot det saudiska kungafamiljen och regimens stöd till islamistiska grupper som velat störta kungafamiljen.

Men regimen har förstått att den måste stilla arabländernas oro för att inte bli allt för isolerade, regimen förstår att alliansen med Chavez, Castro och Lukashenko inte räcker långt. Men saudierna verkar stå emot, för några veckor sedan krävde Ahmadinejad och Chavez att OPEC skulle strypa oljeutbudet och därmed höja priserna på olja, men saudierna vägrar. Anledningen är inte att saudierna inte vill tjäna mer pengar utan att man ser alliansen med Washington mot Iran som viktigare. Man vet att ett högre oljepris skulle gynna den iranska regimen som just nu dras med stora ekonomiska bekymmer.

Ingen kärlek mellan Tehran och Kairo...

Relationerna mellan regimen i Tehran och den i Kairo är inte de bästa. Nyligen påstod en egyptisk tidning att den Iranska regimen varit involverad i mordet på Egyptens förre ambassadör i Irak.

Regimen förnekar givtevis påståendet och menar att påståendet är ett tecken på "illvilja" mot regimen i Tehran. Självklart undviker regimen att anklaga den Egyptiska regeringen för anklagelserna utan menar att de är en del av en "sionistisk konspiration" för att "underminera solidaritet och enighet mellan muslimska stater".

Regimen snabbar upp atomprogrammet?

Igår gick Aleddin Borujerdi ut och sa att regimen påbörjat installation av 3000 centrifuger för att snabba upp urananrikningen. Några timmar senare förnekade regimen att några nya centrifuger var planerade. Enligt den FN-resolution som antogs av säkerhetsrådet så måste regimen avsluta sitt urananrikningsprogram inom två månader, annars väntar hot om nya sanktioner. Värt att notera är att Ryssarna senast idag lovade regimen att färdigställa kärnkraftsanläggningen Bushehr på det utlovade datumet. S

Dagens skörd..

Under de senaste dagarna har regimen kört ut budskapet att man inte är rädda för rykten om en amerikansk attack. Det har varit en propaganda kampanj utan dess like, där snubbe efter snubbe försökt tona ”ner” rykten som bara verkar ha cirkulerat runt i Iran. Men det är också intressant att mitt under allt detta så presenterade Ahmadinejad en budget för 2007/2008, där statens utgifter skurits ner med 22 %.

Samtidigt så vill Ahmadinejad visa sin mjuka sida, under en tv-sänd intervju sa han bland annat att det var USA som unilateralt bröt alla diplomatiska kontakter med Iran och inte Iran som bröt kontakten. Intressant att notera är också att de fem revolutionsgardister som greps i Irak för två veckor sen av amerikanska styrkor fortfarande inte har släppts trots regimens löften att dessa skulle friges under denna vecka.

Ryszard Kapuściński

Den polske författaren Ryszard Kapuściński avled i tisdags. Därför kan det vara på sin plats att tipsa om boken som blev hans internationella genombrott, nämligen "Shahernas Shah" som beskriver Iran innan revolutionen. Den går att köpa på bokus för en liten penning...

Här är förresten en Youtube film med Shahen där han försöker förklara det här med tortyr under hans styre...

Telegraph: Hands up if you've lost the plot

First, Mahmoud Ahmadinejad alienated the rest of the world with his religious extremism, nuclear ambitions and global grandstanding. Now, due to domestic failures and economic incompetence, he is doing the same to ordinary Iranians Imagine you are the president of Iran. You awake to discover that a US nuclear-powered aircraft carrier is heading in your direction, as is a new anti-missile defence system to protect your neighbours from the missiles you plan to point at them. A bad week? Not really, because you have just taken delivery of a new missile system of your own. You have Iraq in the palm of your hand and you have just returned from a nice jaunt to South America, where you made new friends who share your loathing of the Great Satan. You are ready to bask in the warm glow of admiration. And then you discover that the price of tomatoes has trebled in a month and your supporters have deserted you. Had Mahmoud Ahmadinejad spent less time goading the Americans, and more time studying their democratic process, he might have picked up the lesson that George W Bush's father learnt the hard way from Bill Clinton in 1992: "It's the economy, stupid." Ahmadinejad came to power in 2005 promising to use oil money to cut the gap between rich and poor. If he has succeeded, it is only because both groups are now struggling to make ends meet. Had he nailed the economics, his critics might have had more stomach for his political grandstanding and nuclear brinkmanship. Instead, while the Iranians are at the Americans' throats throughout the region, internal inflation and unemployment are running at 30 per cent and rents and property prices are 40 per cent higher than six months ago. Even former supporters are questioning whether turning the entire United Nations Security Council against Iran was a bright idea. Last week, 150 parliamentarians — just over half of Iran's 290 MPs — took the extraordinary step of signing a letter blaming Ahmadinejad for the country's woes and accusing him of planning to squander the country's oil earnings, which account for about 80 per cent of its revenues, in next year's budget. "The government's efforts must be focused on decreasing spending and cutting its dependence on oil revenues," the MPs wrote. It was a sure sign that what limited backing Ahmadinejad had from Iran's supreme leader, Grand Ayatollah Ali Khamenei, had evaporated. The hard-line conservative newspaper Jomhouri Islami, a reliable indicator of Khamenei's thinking, spelled it out. "Speak about the nuclear issue only during important national occasions, stop provoking aggressor powers like the United States and concentrate more on the daily needs of the people," it wrote. The warning signs were already there. Last month, the former president, Hashemi Rafsanjani, a wily opponent of the current incumbent, came out on top in elections to the council of experts, the body responsible for choosing Iran's supreme leader. And while Ahmadinejad's sister, Parvin, picked up a seat in local elections, other supporters of the president were routed, securing just 20 per cent of the votes. The elections were regarded as a referendum on the president's first 18 months in power. Iranian economists say that Ahmadinejad's domestic problems stem from his devotion to the khodkafai economic model of Iranian self-sufficiency, rather than the alternative Chinese model — favoured by Rafsanjani — which embraces markets and international trade. "He believes the economy should be subservient to his political aims," said Amir Taheri, a prominent Iranian-born journalist and author. "He believes international trade is a bad thing because it will pollute our economy and culture." Ahmadinejad is an ascetic. He lives in a small house, drives an old car and does not bother with such fripperies as a dishwasher. When elected mayor of Tehran he ordered the removal of advertising hoardings featuring David Beckham and George Clooney. He believes Iranians should be frugal and reduce their dependence on the outside world. And the middle class hates him for it. "He is going for self-sufficiency and this has created inflationary tendencies, and the fear of war has led to the freezing of business activity," Taheri said. Money has flooded out of the country as those with spare cash invest it in property hotspots around the Arab world. Ayatollah Shahroudi, Iran's judiciary chief, has estimated that over $700 million have left the economy and gone overseas in recent months. As many as 1,000 educated people are leaving the country every day. "But Ahmadinejad doesn't care," said Taheri. "He regards it as purification, dirty capital leaving. Ahmadinejad would rather people lived like him. He says we are not in this world to have a good time, we are here to serve God, to fulfil a mission. This has angered the fun-loving middle classes, but resonates with the so-called dispossessed." But even the poor are now feeling the pinch. "People are really under pressure," said Tehran housewife Maryam Hatamkhani. "We are unhappy. Instead of bringing welfare, this government has given us hardship." Undeterred, Ahmadinejad is planning to introduce petrol rationing at the start of the new Iranian year, in late March. Motorists will be allowed just 100 litres per car, per month, at the existing price of 800 rials (4p), but anything above that will be charged at 5000 rials (27p) a litre. Petrol pumps have had to be changed, at huge expense, to read the new petrol cards which will be used to enforce the rationing, but which few people have yet received. The fuel price rises are the result of the president's attempt to cut dependency on foreign imports. Although Iran is OPEC's second largest producer of oil, it is forced to import 40 per cent of its refined petroleum needs because its own refining facilities were devastated during the war with Iraq. Businessmen interviewed by The Sunday Telegraph in Tehran, last week, were already wincing at the knock-on effects of the price rise. "This will multiply all other costs, such as taxi fares, transportation and food, because it is a chain reaction," one warned. Political opponents argue that much of the backing for Ahmadinejad in the first place came not from ordinary voters but from the paramilitary Basij organisation. The Basij, part of the revolutionary guard, was established by Ayatollah Khomeini in 1979 and its sacrifice in the war with Iraq won it a place in the hearts of many Iranians. Ahmadinejad, who often wears a black-and-white Basiji scarf, is happy to play on that association, but the Basiji has also been used to put down unrest and to enforce religious law. "He never actually enjoyed any support from the average Iranians," one opponent said. "People did not want him in the first place. Basijis voted for him not because they thought he was any better than the others, but just because Khamenei had indirectly suggested the Basiji should vote for Ahmadinejad. "A lot of people from the very lowest class of population were promised a better life if he was elected. But after a year or so in the office, he has clearly shown that he was not able to deliver most of his promises and this resulted in the loss of the backing of many of the Basijis, too." It is not only his handling of the economy that has eaten away at Ahmadinejad's support base. The nuclear stand-off should have appealed to Iranian chauvinism, but critics say it has been bungled and that Ahmadinejad's clumsy calls for Israel to be wiped off the map, as well as his questioning of the Nazi holocaust, have led to Iran being shunned by nations with which it might otherwise have expected to find common cause. They blame the failure of Iranian diplomacy on the president's removal of experienced diplomats from his foreign office, two years ago, and their replacement with his allies from the revolutionary guard. This failure was demonstrated most clearly by the Security Council's decision, last month, to impose sanctions on Iran for refusing to halt uranium enrichment. "That all 15 members of the Security Council unanimously voted [against Iran] shows the weakness of our diplomatic apparatus," said MP Noureddin Pirmoazzen. Jomhouri Islami complained in an editorial that Ahmadinejad was simply antagonising the rest of the international community. "That Your Excellency talks about nuclear energy in all cities and in all your speeches doesn't seem to be a correct publicity strategy … Your language is offensive and contains unpleasant words that suggest the nuclear issue is being dealt with stubbornly," it wrote. Iraj Jamshidi, a political analyst, said Ahmadinejad's tactics had backfired. "Ahmadinejad made two major claims in his presidential campaign: to bring oil revenues to the kitchen of every Iranian family and to protect Iran's nuclear achievements. He failed in both," he said. The president's whistle-stop tour of South America, last week, won him some new friends among America's opponents in the region — presidents Hugo Chavez, of Venezuela, Daniel Ortega, of Nicaragua, and Rafael Correa, of Ecuador — but his opponents question their value. "Does he really think people like Chavez, Correa and Ortega can be Iran's strategic allies?" the reformist daily newspaper Etemad Melli demanded. "These left-wing friends are good for coffee shop discussions, but not to determine our security, or political and economic priorities." For all Ahmadinejad's posturing, he has few international allies. North Korea and Zimbabwe remain loyal, but even Russia and China turned against him in the Security Council vote. Closer to home, Syria is Iran's only friend in the Arab world. "Mr Ahmadinejad's attempt to win acceptance for Iran's leadership by being more Arab than the Arabs … has totally failed," said Edward Luttwak, an expert on strategic affairs. "Sunnis were supposed to forget that Iran is Shia, and non-Arab. Instead, "death to Persia" is the new slogan." As tensions in the region increase, America last week dispatched a second aircraft carrier, the nuclear-powered USS John C. Stennis, to the Gulf, along with a Patriot anti-missile battalion, "to dissuade others from acting counter to our national interest", according to Commander Kevin Aandahl, of the Fifth Fleet. It will be the first time since the Iraq invasion of 2003 that America has had two carrier battle groups in the region. For its part, Iran has taken delivery of a TOR-M1 surface-to-air missile defence system from Russia. Ahmadinejad appears prepared to tough it out. He may be down, but he is not quite out. The middle classes in the cities are furious, but there are no elections for another two and a half years and, in the villages, where people are already self-sufficient and Ahmadinejad has splashed some cash around, he remains popular. "Ahmadinejad could be impeached or the supreme leader could replace him, but it would be a battle royal," said Taheri. "They could do it but, in practical terms, it would not be easy. He has a very strong power base."

Vem fick vad?

Irans ambassadör i Irak, Hassan Kazemi Qomi, säger att de fem revolutionsgardister som greps av amerikanska styrkor i staden Arbil förra veckan kommer att friges under nästa vecka. Nu är frågan, vad gav regimen till USA för att få hem revolutionsgardisterna?

Dagens nyhetsskörd...

En turist mot en mördare!

Regimen förhandlar just nu med Tyskland om frisläppandet av en tystturist som greps i november 2005 för att olagligt tagit sig över gränsen till Iran. Donald Klein som till yrket är skulptör åkte vilse med sin båt på en fisketur i Dubai. Han dömdes till 18 månaders fängelse. Den Iranska regimen vill i utbyte mot Klein ha hem mördaren Kazem Darabi som 1992 mördade fyra kurdiska oppositionsledare i Tyskland, en tyskdomstol kom senare fram att Darabi fått sina order ifrån regimens högsta ort och namngav bland annat Irans dåvarande president Rafsanjani som ansvarig. Sedan dess har Rafsanjani inte kunnat resa utanför Iran i rädsla för att bli gripen för morden. Darabi själv fick ett livstidsstraff för morden.

Nazanin…

Rätten friade Nazanin från anklagelser om mord men ansåg ändå att hon använt sig av för mycket våld i sin kamp att rädda sig själv och sin 15-åriga kusin ifrån att bli våldtagna av två män. Domstolen har nu dömt Nazanin till att betala ”blodspengar” till våldtäktsmännens familjer. När väl pengarna är betalade kommer Nazanin att släppas på fri fot. Nazanins advokater är inte nöjda och har begärt att hon ska släppas fri utan att behöva betala några ”blodspengar”, men överklagandet kan ta flera månader så till dess kommer Nazanin säkerligen att släppas fri mot borgen.

Castro gladast..

Hugo Chavez och Ahmadinejad har beslutat att sätta upp en fond på närmare 1 miljard dollar för att hjälpa länder att bli fria från USA; s dominans. Pengarna ska användas till investeringar i länder som är vänligt sinnade till regimerna i Venezuela och Iran. Det här är inget nytt egentligen, Iran hade en liknande fond under Shahens tid men pengarna gick oftast rakt ner i antingen Shahens fickor eller korrupta regimers. Så lär det även fungera nu, Fidel Castro sitter säkerligen just nu med sina ansökningsblanketter.

PR-genier på ambassaden!

Idag kom ytterligare ett pressmeddelande från den Iranska ambassaden i Sverige. PR-genierna på ambassaden verkar ha jobbat på högvarv, för den här gången lyckades man verkligen producera något som liknade ett pressmeddelande. Hyffsat kort och inte som tidigare en hel roman och texten hängde ihop, inte en massa dravel med andra ord.

Men problemet är att pressmeddelandet handlar om FN-resolution 1737 som antogs i slutet av december 2006. Det tar alltså ambassaden en hel månad att spotta ur sig något, förmodligen för att man måste få allt godkänt från utrikesdepartementet i Tehran.

Noterat

Den Iranska regimen hävdar att man lyckats skjuta ner ett obemannat amerikanskt spionplan.