Ganjis hälsa försämras

Igår berättade Massoumeh Shafiie fru till den fängslade journalisten Akbar Ganji att frihetskämpens hälsa är illa däran under de fyra månader han hållits isolerad. Ganji har också förnekats vård och väger nu enbart 50 kg, på grund av sin långa hungerstrejk, sjukdomar och brist på läkarvård.

Ganjis sex år långa fängelsestraff tar slut den 21:a mars i år, men många är oroliga över att regimen kanske inte låter Ganji lämna fängelset vid liv.

Ahmadinejad lägger ner tidningar...

Regimen beslutade under måndagen att stänga ner dagstidningen Asia och tidningen Nour-e Banovan. Regimen har hittills inte uttalat sig om varför man stänger ner dessa två tidningar, men enligt journalister på tidningen Asia har tidningen fått flera varningar under den senaste tiden för att de publicerat bilder på kvinnor som klätt sig ”opassande”. Den andra tidningen Nour-e Banovan som skulle vara en veckotidning för kvinnor hade inte ens gett ut sitt första nummer innan regimen förbjöd den.

Sedan år 2000 har regimen lagt ner och stängt över 100 tidningar, men det finns en viss skillnad mellan stäningen av dessa två tidningar och stängningen av de andra. Detta är första gången på länge regeringen och presidenten beordrar stängning av tidningar, det är annars brukligt att domstolar stänger ner tidningar.

Ökad censur i Iran..

Den Iranska kulturen genomgår under president Ahmadinejad en av sina värsta kriser. Under de senaste fyra månaderna har kulturministeriet inte godkänt eller gett ut licenser för publicering och tryck av några nya böcker. Istället så säger regimen att man nu kommer att börja titta på alla gamla licenser och tidigare godkända böcker..

Tydligen så tycker den nya administrationen att den förra presidentens regering inte var tillräckligt religiösa eller goda muslimer. Därför har den nye kulturministern Saffar Harandi beordrat att alla licenser som gavs ut av den förre presidentens regering ska omvärderas.

Många ser det här som ett steg för regimen att helt ta död på den oberoende utgivningsindustrin i Iran, så att oberoende författare och intellektuella inte ska kunna få sina verk publicerade. Istället vill man ha en helt lojal och statlig kontrollerad utgivning och tryck som helt följer regimens ideologi.

Men problemet är att människor i Iran sällan bryr sig om censuren och regimens förbud. Människor har ändå på något sätt alltid hittat de böcker som de själva önskat att läsa, som exempel kan man nämna att den mest efterfrågade och mest sålda boken i Iran är dissidenten Akbar Ganjis senaste bok. En bok som regimen totalförbjudit.

Ahmadinejad söker vänner i Sverige...

Sen vi startade den här bloggen så har en av våra återkommande besökare varit personal ur den Iranska ambassaden i Sverige. Inget oväntat, en diktatur och förtryckarstat håller även kartlägger och håller koll på oppositionella utan för sina gränser. Allt för att hota och skrämma till tystnad.

Men idag så märkte vi något annorlunda, det verkar som att Ahmadinejad letar efter vänner här i Sverige. Det märkte vi efter att ha tittat på vad det var regimens män sökte efter på nätet innan dem hittade till vår blogg. Jo, man sökte nämligen via eniro efter "holocaust denier in sweden" och hittade hit, till en artikel av Mark Steyn som vi publicerade här.

Tror ni oss inte så kan ni alltid få ambassadens IP nummer; iranskaambassaden-104536.k.se.telia.net (217.209.236.66)

Strejk vållar problem för regimen..

Under ett par dagar har busschaufförer i Tehran strejkat för sina krav på bättre arbetsförhållanden. Strejken har slagit hårt mot huvudstadens redan kaotiska trafiksituation.

Så under det senaste dygnet har regimen gått till verket, ett tiotal strejkande busschaufförer har gripits under dem senaste 24 timmarna. Det är ännu oklart vart de förts och varför. Regimen har också gett order till landet paramilitära styrka, Bassijs att agera som busschaufförer för att mildra effekten av strejken. Något som inte slagit så väl ut eftersom Bassijs inte är kända för att vara serviceinriktade och dessutom är oerhört illa omtyckta runt om i huvudstaden...

TIPS!

Tänkte idag bara tipsa om en rad bra artiklar och intervjuer som finns på Radio Free Europes hemsida. Dem hittar ni här.

Karroubis kanal stoppas..

Mullan Mehdi Karroubi som kom trea i presidentvalet förra året och var den som skrek högst om Ahmadinejad lägrets valfusk har nu skäl på att vara ännu mer arg. Efter förlusten till Ahmadinejad lämnade Karroubi samtliga sina uppdrag inom regimen och även den tunga positionen som rådgivare till den ”andlige ledaren” Khamenei.

Istället så startade han ett nytt politiskt parti och en egen satellit tv-kanal som skulle bryta regimens nyhetsmonopol och ge reformisterna i Iran ett medel för att nå ut till stora skaror människor. Men Karroubis kanal som han har döpt till SABA TV har fått en tuff start. Enligt kanalens ledning så ska regimen ha beordrat landets tidningar att inte skriva om eller göra reklam för SABA TV och att kanalens aktiviteter är olagliga i Iran. Den iranska konstitutionen tillåter varken fri radio eller tv.

Kanalen ska egentligen ha gjort sin första sändning på onsdag, men när kanalens production manager anlände i Dubai med bandet som skulle vara sändningen så stoppades han av regimens säkerhetsagenter som försökte konfiskera bandet och vägrade låta honom kliva av planet. Enligt uppgifter så ska Karroubi ha hostat upp över 300 000 dollar för att få igång kanalen.

Saudiarabien klagar på Ahmadinejads diplomatiska kunnande...

Enligt uppgifter så ska den Saudiska regimen ha skrivit ett brev till Ahmadinejad och klagat över att han inte följde de diplomatiska reglerna under sitt statsbesök i Saudiarabien. Brevet ska ha gått ifrån det saudiska utrikesministeriet till den Iranska ambassaden i Riyadh.

Saudierna ska i brevet också ha tryckt på en öm tå, och skrivit att Ahmadinejad borde lära sig de diplomatiska reglerna från den förre presidenten Rafsanjani. Ahmadinejad och Rafsanjani befinner sig just nu i en bitter fejd, då dem både representerar olika falanger inom regimen.

The Times; Mullahs versus the bloggers

Till skillnad från den svenske statsministern och utrikesminister så håller vi oss på den här bloggen uppdaterade om nyheter och annat trots ledigheten ;-), lägger nu in en läsvärt artikel från the Times..

The explosive growth of youthful, irreverent online diaries has alarmed Iran's hardline Government

THE MUSIC OF Eric Clapton was banned in Iran this week. Broadcasters were ordered to cease playing “decadent” western songs and stick to “fine Iranian music”. Not content with denying the Holocaust, Israel’s right to exist, and advertising hoardings featuring David Beckham, Iran’s hardline President, Mahmoud Ahmadinejad, has now denied his people the chance to listen to Layla — cruel and unusual punishment indeed.

But if Iran, under the repressive rule of the ultraconservatives, is silencing the sound of Western pop, in another area of its culture, a wild cacophony of voices has erupted. The blogosphere is exploding. In Iran there are now more than 100,000 active blogs or weblogs, individual online diaries covering every conceivable subject, from pets to politics. Farsi is the 28th most spoken language in the world, but it now ties with French as the second most used language in the blogosphere. This is the place Iranians call “Weblogistan”: a land of noisy and irreverent free speech.

The collision between these two sides of Iran — hardline versus online — represents the latest, and most important, battle over freedom of speech. The outcome will dictate not only the shape of Iran, but also the future of the internet as a political tool, heralding a new species of protest that is entirely irrepressible.

The growth in Iranian blogging is part of a worldwide surge. In 1999, there were some 50 bloggers on the web; in January there were about 5.4 million; today, according to the blog search engine Technorati, there are more than 23 million.

There are reasons why Iran should be especially fertile ground for blogging. More than 90 per cent of the country is literate, and 70 per cent of the country’s citizens are under 30. Computer ownership is relatively high and internet cafés abound. The first Iranian blog was born in November 2001, when Hossein Derakhshan, an Iranian journalist, posted instructions on how to build a simple weblog in under ten minutes. As Nasrin Alavi (a pseudonym) demonstrates in her new book, We Are Iran: the Persian Blogs, these diary sites cover the gamut: angry, sad, humorous and brave. Like all blogs they can also be self-indulgent, inaccurate, inarticulate and boring. Internet usage is growing faster in Iran than anywhere in the Muslim Middle East, and there are now more blogs in Farsi than in German, Italian, Spanish, Russian or Chinese. Apparently, since the rise of the blogs, graffiti have almost entirely vanished from the walls of Tehran’s public toilets.

With almost all Iran’s reformist newspapers closed down and many editors imprisoned, blogs offer an opportunity for dissent, discussion and dissemination of ideas that is not available in any other forum. There is wistful yearning in many Iranian blogs, and a persistent vein of anger: “I keep a weblog so that I can breath in this suffocating air,” writes one blogger. “I write so as not be lost in despair.” Blogs by Muslim women are particularly moving in their bitter portrayal of life behind the veil.

The Iranian State has done its utmost to smother the nascent Iranian blogosphere. In 2003 the Government began to take direct action against bloggers — more than 20 have been arrested, on charges ranging from “morality violations” to insulting leaders of the Islamic Republic. One blogger was sentenced to 14 years in prison for “spying and aiding foreign counter-revolutionaries”; in October, Omid Sheikhan was sentenced to a year’s jail and 124 lashes for a weblog featuring satirical political cartoons.

The regime has also reportedly brought in powerful software programs to filter the net and block access to provocative blogs. But the Government remains profoundly alarmed by a tool it cannot control. Ayatollah Hashemi Shahroudi, the head of the Iranian judiciary, recently described the internet as a “Trojan Horse carrying enemy soldiers in its belly”. Many of Iran’s religious leaders recall how an earlier revolution was fuelled by new technology, when cassette tapes and videotapes of sermons by Ayatollah Ruhollah Khomeini were smuggled into the country, undermining the Shah and hastening his downfall.

Decentralised, informal and versatile, blogs offer a potential for secrecy, anonymity and evasion unthinkable in a hierarchical, paper-based information system. A blogger may be arrested, but once his words are out there and replicable, they are effectively immortal and invulnerable. The bloggers have proved so wily and hard to censor that the Government has even considered removing Iran from the internet entirely, by creating a national intranet that would seal off Iranians from the contaminating freedom of the world wide web.

If the Iranian Government succeeds in crushing the blogs, other intolerant regimes will take heart; but if the Iranian blogosphere continues to expand, nascent networks of free thought will follow elsewhere. Already US policymakers are exploring ways of nurturing home-grown Arabic language blogs in the Middle East to spread democratic ideals and increase pressure for change.

It is less the political content of the blogs that terrifies Iran’s Government than the mere existence of this space outside its control, where Iranians are free to say whatever they wish to one another. Here in Weblogistan they can tell jokes, flirt, mock their leaders and share music files, unencumbered by mullahs’ fiats or state decrees.

For a reader from the West, the blogs offer a vision of Iran, far from the chanting crowds, hidden women and ranting mullahs of popular imagery. As much as President Ahmadinejad may seek to turn back the clock and battle “Westoxification”, at the blog level this is a modern country. “My blog is a blank page,” writes one young Iranian blogger. “Sometimes I stretch out on this page in the nude . . . now and again I hide behind it. Occasionally I dance on it.” That may not sound like a call to arms, but in a country where the music is dying it may be the harbinger of revolution.

Ben Macintyre

GOD JUL!!!

Kommer att ta det lite lugnare med bloggandet i några dagar och ta en välbehövlig viloperiod. Men är tillbaka igen i fullfart efter nyårshelgen...

Så ha en godjul och ett gott nytt år..

debka.com; Iran accused of rigging Iraqi general election

Thousands of Sunni secular Shiite and Kurdish protesters took to the streets of Iraq Friday, Dec. 23, over what they called “the biggest election fraud in Middle East history.” Their umbrella group Maram alleges the UIA’s commanding lead in preliminary results of the Dec. 15 poll and was rigged and is calling for a new election.

DEBKAfile’s sources reveal that the announcement by former prime minister Iyad Allawi, head of the Iraqi List and a key American ally, that he and the Sunni bloc of 30 lists were boycotting the elections, brought US defense secretary Donald Rumsfeld dashing over to Baghdad Thursday night.

Allawi alleges that convoys of trucks carrying sealed ballot boxes stuffed with forged voting slips and other documents went round polling stations on election-day and packed the ballot boxes with pro-Shiite votes. Between 10 and 15 of those trucks were intercepted by Iraqi security forces at the southern Iraqi towns of Qut, Al Amara and Basra. An investigation disclosed that they trucks were organized by Iranian intelligence agents to falsely boost the Iranian majority.

Rumsfeld will do his best to talk Allawi round in order to rescue one of the Bush administration’s greatest feats from collapse. Meanwhile Iraqi and UN officials are examining Allawi’s allegations.

Fredagsbönen; regimen anklagar USA för att bryta mot de mänskligarättigheterna, skriver brev till Kofi Annan..

Fredagar är en viktig politisk dag i Iran, för då håller mullor runt om i Iran sina fredagsböner, som oftast handlar mer om politik än religion. Den viktigaste fredagsbönen hålls i huvudstaden Tehran och används av regimen som ett medel föra att föra ut sin politik och propaganda till allmänheten. Därför är det också intressant att följa vad som sägs under dessa fredagsböner, ibland så kan man få ut mer information under fredagsbönen än man kan få ur de statliga nyhetsbyråerna.

Men kvaliteten varierar kraftigt och den här fredagen tillhörde en av de sämre predikningarna på väldigt länge. Fredagsbönen hölls av ayatollan Ahmad Khatami som använde sin tid i strålkastarljuset (talet direktsänds i de statliga tevekanalerna och är ett måste för dem som är anställda av staten) för att klaga på USAs brott mot de mänskliga rättigheterna. Khatami tog upp att Irans utrikesminister Mottaki skrivit ett brev till Kofi Annan där han ondgjorde sig över de brott som den amerikanska administrationen begår mot den egna befolkningen. Det ska nämnas att Mottaki själv blev utkastad av den Turkiska regeringen när det framkom att han personligen var ansvarig för en rad mord på politiska dissidenter och oppositionella i Turkiet.

Om kritiken mot den egna regimens brott mot de mänskliga rättigheterna så sa Khatami; “Those who speak about human rights are those whose citizens do not have security”.


Galningar finns det gott om inom regimen...

Viktigt val nästa år...

Nästa år äger ett av de viktigaste valen på åtta år i Iran. Det är dags för valet till det så kallade ”expertrådet”. Expertrådet består uteslutande av präster och dess huvuduppgifter är att utvärdera den ”andlige ledarens” arbete och vid hans död utse en efterträdare. Dessutom så är det expertrådet som godkänner medlemmarna i väktarrådet och kan även avsätta den ”andlige ledaren”.

Det är bara mullor som får ställa upp och valet kommer stå mellan tre grupperingar av mullor som slåss om de 86 platserna. Den första gruppen är ”The Coalition of society of Qom theological instructurs and the association of combatant clergy”, det är den största gruppen och leds av Rafsanjani och väntas dominera valet.

Den andra gruppen är ”Assembly of Combatant Clerics” som är en mindre grupp och här ingår bland annat den förre presidenten Khatami. Dessa två grupper kommer att i nästa års val att få sällskap av en tredjegrupp mer fanatiska mullor allierade till Ayatollah Mesbah-Yazdi. Mesbah-Yazdi är en av de mer fundamentalistiska och radikala mullorna i Iran och är även president Ahamdinejads ideologiske mentor.

Valet som är beräknad att hålla någon gång nästa år kommer att vara särskilt viktigt eftersom den nuvarande ”andlige ledaren” Khamenei är 66 år gammal och Expertrådet har ett mandat på åtta år. Så redan nästa år kan vi få veta vem det är som är tänkt att ersätta Khamenei…

EUs senaste uttalanden om Iran

The European Council condemns unreservedly President Ahmadinejad's call for the eradication of Israel and his denial of the Holocaust. These comments are wholly unacceptable and have no place in civilised political debate. The European Council recalls that in November this year the UN General Assembly adopted by consensus, including Iran, a resolution which "rejects any denial of the Holocaust as an historical event either in full or in part" urging all Member States to educate their population about the Holocaust. The European Council reaffirms the right of the State of Israel to exist within secure and recognised borders. The European Council recalls that all Members of the United Nations have undertaken to refrain from the threat or use of force against the territorial integrity or political independence of any State. The EU calls on the Iranian leadership to join the international consensus on the need for a two-state solution to the Palestinian-Israel conflict, to support the search for peace between Israel and its neighbours and to end support for groups which advocate or engage in acts of terrorism.

The European Council is gravely concerned at Iran's failure to build confidence that its nuclear programme is exclusively peaceful. Iran's resumption of activity at the Uranium Conversion Facility in Esfahan, its continuing lack of transparency and its refusal to take the steps required of it in successive IAEA Board Resolutions only add to the EU's profound concerns about Iran's intentions. While the EU continues to work for a diplomatic solution, the window of opportunity will not remain open indefinitely and the European Council urges Iran to respond constructively, including by implementing all the confidence-building measures the IAEA Board has sought and refraining from any further unilateral move which might aggravate the situation.

The European Council underlines that whether the EU's long-term relationship with Iran improves or deteriorates will depend on progress on all issues of concern. Given provocative political moves by Iran since May, the Council agrees on the need to keep the EU's diplomatic options under close review and continue to calibrate the EU's approach in light of Iranian declarations and actions. The European Council reiterates its deep concern about the lack of respect for human rights and fundamental political freedoms in Iran, and calls on Iran to demonstrate respect for these principles by taking concrete steps, including permanently releasing Akbar Ganji and other prisoners of conscience. In the spirit of EU solidarity, it calls on Iran to lift all discriminatory restrictions against individual Member States.

Komar.se; Uttalande om Israel väcker större uppståndelse än förtryck av kurder

I Sverige har mediebevakningen kring Iran och dess ultrakonservativa regim mestadels kretsat kring uttalanden som Irans president gjort rörande Israel. Trots att det dagligen begås brott mot mänskliga rättigheter i Iran så reagerar varken svenska medier eller den svenska regeringen. Däremot har reaktionerna inte låtit vänta på sig när det gäller den iranska presidentens uttalanden om Israel och förintelsen.

Att det internationella samfundet skall reagera när Irans president förnekar förintelsen eller menar att Israel ska ”utplånas” är ett måste. Men den svenska regeringen och det internationella samfundet bör reagera även när den iranska staten systematiskt förtrycker det kurdiska folket, som tar sig uttryck i alltifrån stigmatiserings- och assimileringskampanjer i syfte att utplåna den kurdiska kulturen och det kurdiska språket till avrättningar av förkämpar för den kurdiska saken.

Sveriges utrikesminister blev så upprörd vid ett av tillfällena då Irans president uttalat sig om Israel att hon skickade efter Irans ambassadör i Sverige för ”samtal”. I ett pressmeddelande skrev Freivalds: ”Jag är bestört över uppgifterna om att den iranska presidenten gjort ett uttalande att Israel bör utplånas från kartan”, och tillägger att ”uttalanden som detta är oacceptabla och undergräver de ansträngningarna som görs för att skapa fred i regionen”.

Men den fråga som inställer sig är hur kommer det sig att Freivalds inte reagerade över huvudtaget när det i somras mördades ett tjugotal kurdiska demonstranter och aktivister under den folkliga resningen i östra (iranska) Kurdistan?

Den folkliga resningen i östra Kurdistan utlöstes av att den iranska säkerhetstjänsten, strax innan det iranska presidentvalet, torterade och mördade den unga kurdiske aktivisten Shwana Qadri i staden Mahabad. Därefter bands Shwanas lemlästade kropp fast vid ett fordon och släpades genom Mahabads centrala delar i syfte att skrämma den kurdiska civilbefolkningen till lydnad.

Mordet hade dock den motsatta effekten, kurder i såväl kurdistan som i diasporan reagerade massivt och kraftigt när bilder på Shwanas lemlästade kropp publicerades av olika kurdiska nättidningar.

I hela östra Kurdistan gick man ur husen för att protestera mot förtrycket som den iranska regimen utsätter kurder för. Regimen svarade med brutalt våld, och ett dussintal unga kurder mördades och flera hundra greps, däribland intellektuella, journalister och människorättsaktivister.

Den folkliga resningen varade i över en månad. Den folkliga resningen har dock haft en enorm påverkan på den kurdiska civilbefolkningen i östra Kurdistan och vi kan än idag se hur kurdiska ungdomar östra Kurdistan alltjämt protesterar på olika sätt.

Kurdiska organisationer i Sverige bildade i samband med den folkliga resningen en stödkommitté för det kurdiska folket i östra Kurdistan. Stödkommittén, som bestod av ett antal kurdiska partier, ideella kurdiska organisationer och The Nationalities Congress for a federal Iran, anordnade ett antal stora demonstrationer i Sverige och i andra västerländska länder för att försöka bilda opinion för att sätta stopp för den iranska regimens brutala krig mot civilbefolkningen i östra Kurdistan.

Trots upprepade försök från stödkommittén och kurder i Sverige att få den svenska regeringen och media att uppmärksamma de brott som begicks av den iranska regimen i östra Kurdistan, gav detta inget resultat.

Demonstrationerna uppmärksammades endast av TT och Göteborgsposten, då TT skrev en notis på cirka tolv rader där det inte framgick vad den riktiga anledningen för demonstrationerna var, Göteborgsposten likaså.

Frustrationen över att uttalanden från Irans president om Israel väger tyngre än att ett tjugotal kurder mördas under en månad, skapar strak misstro mot svenska medier och den svenska regeringen.

Det är uppenbarligen så att man på UD känner det tryggt att öppet kritisera Iran när det gäller deras ställning gentemot Israel, för Sverige har internationell uppbackning i den frågan, men förtrycket av kurder föranleder inte utrikesministern att kalla Irans ambassadör till ett ”möte” eller skriva pressmeddelanden där utrikesministern uttrycker sin avsky för det våld och förtryck som sker på daglig basis i Kurdistan.

Detsamma gäller svenska medier, då den kurdiska frågan uppenbarligen inte är ”intressant” nog att ta upp, det vill säga om inte CNN eller BBC tar upp den. Man har högre förväntningar på media då den trotts allt till har uppgift att bevaka händelser som är i allmänhetens intresse, och det finns cirka 70 tusen svenska medborgare som är av kurdisk härkomst.

Loghman H Ahmedi

The Wall Street Journal; The Non-Music Man

In recent weeks, Iranian President Mahmoud Ahmadinejad has called for Israel to be "wiped off the map" and denied that the Holocaust ever happened, much to the dismay of the West and probably a silent majority of Iranians, too.

Now the Islamic Republic has taken another bold step on the road to Year Zero, this time by banning Western music. Tehran commuters, who in recent years have grown accustomed to listening to Eric Clapton or Kenny G., will now have to put up with whatever Mr. Ahmadinejad and the Supreme Cultural Revolutionary Council deem "decent." Don't expect "Crosstown Traffic" or "Baby You Can Ride My Car" to make the list.

Iranians have been here before, as have other victims of dictatorship. Ayatollah Khomeini banned all forms of music after the 1979 revolution, but the rules were gradually relaxed after his death. In the Cambodia of the Khmer Rouge, music was banned along with all other expressions of art and culture, and hundreds of musicians were murdered. The Nazis extolled the music of Wagner, yet they famously tore down the statue of the Jewish-born Felix Mendelssohn in front of the Leipzig Gewandhaus. The Communist regimes also had their songs, including such memorable hits as "The East Is Red."

There is a philosophical pedigree to this madness. In Plato's "Republic," Socrates notes that music holds a key to fashioning the souls of men, and therefore is a tool in the education -- and subjugation -- of citizens. There is probably something to this.

But as Vaclav Havel reminds us, music can also be a tool of liberation. Czechoslovakia's Velvet Revolution took much of its inspiration from the Velvet Underground. Iranians, too, may eventually find themselves taking a Walk on the Wild Side.

Regimen förnekar..

Idag förnekade regimen att en attack skulle ha varit riktad mot Ahmadinejads bilkortege. Enligt regimen så anfölls en bil som skulle föra revolutionsgardister till staden Zahedan där Ahmadinejads tal skulle hållas. Attacken skulle enligt regimen inte vara politiskt motiverad utan istället genomförd av banditer och smugglare...

Ahmadinejad förbjuder utländskmusik..

Presidenten Ahmadinejad har förbjudit Irans radio och tv kanaler att sända utländsk musik. Fram till förbudet hade låtar som George Michael's "Careless Whisper" och Eagles "Hotel California" hörts under tv och radiosändningar i Iran. Men nu är det stopp för det och inom sexmånader ska det inte finnas någon utländskmusik i varken radio eller tvesändningar.

Nu är många rädd att Ahmadinejad är på väg att helt förbjuda musik. Det gjorde hans stora Idol Khomeini som helt förbjöd musik under revolutionens början, för att senare vara tvungen att lätta på lagarna när missnöjet ökade.

Men på senare tid har västerländsk musik, filmer och kläder kommit att bli ett allt vanligare inslag i Iran. Det är inte svårt att få tag på kopierade utländska filmer och musik på den stora svarta marknaden. Ahmadinejad har sedan tidigare bland annat förbjudit utländska filmer.

Vem försökte döda Ahmadinejad och varför?

Nu kommer det in ännu fler rykten om motiven och vilka som låg bakom attacken mot Ahmadinejad. Nu ryktas det att attacken skulle ha varit en Israelisk hämndaktion för Ahmadinejads uttalanden om förintelsen och Israels utplåning. Det här ryktet får nog anses vara det minst trovärdiga.

Däremot så hävdar en del att attacken kan ha varit en hämndaktion för Ahamadinejads roll i den flygkrasch som dödade 119 personer i Tehran förra månaden. Två erfarna militärpiloter skulle ha vägrat att flyga planet som inte klarat av säkerhetskontrollerna.

Men tillslut kommer en order från högre ort till en mindre erfaren pilot att inställa sig och flyga planet. Efter starten så råkar planet ut för tekniska problem och begär att få nödlanda, men nekas. Här kommer anledningen till varför Ahmadinejad kopplas ihop med kraschen.

Anledningen till att piloten inte skulle ha fått nödlandat skulle ha berott på att Ahmadinejad befann sig på flygplatsen och skulle just flyga med sin ny inköpta privatplan till Saudiarabien. Hela flygplatsen hade stängts av för detta ändamål.

Därefter ska piloten ha begärt att få åka utanför stadsgränserna och nödlanda i öknen. Men även det nekades då Ahmadinejad ansåg att det skulle ge upphov till irriterade journalister som skulle ställa frågor om flygvapnets kvalitet.

Efter att ha flugit runt om i Tehran i 30 minuter efter att ha begärt tillstånd att nödlanda beviljas tillståndet, men då var det tydligen för sent. För någon minut efter att piloten fått tillstånd för nödlandning så kraschar planet in i ett hus och dödar 119 personer.

Just nu letar regimen febrilt efter en syndabock, först var det USA som fick skulden. Men när folket inte köpte det så ser det ut som att regimens syndabock blir Ahmadinejads försvarsminister.

Ahmadinejad vill införa Burkan...

Vi har tidigare på den här bloggen berättat att Iran kunde bli den första landet i världen som inför en obligatorisk nationell uniform. Men den tanken lär till och med ha avskräckt de mest extrema fanatikerna istället så skärps kraven på kvinnors klädsel.

Just nu arbetar tydligen Ahmadinejad med ett dekret som kommer att innebära att alla kvinnor ska bära en så kallad "Chador", ett svart nästan tältliknande klädesplagg inte helt olik en Burka. Sannolikheten för att Ahmadinejad kommer ut med ett sådant dekret är stort, han har tidigare bland annat förbjudit kvinnor att arbeta efter klockan 18 och kvinnor får inte heller driva och äga restauranger längre i Iran.

Men Ahmadinejad kommer att stötta på motstånd från kvinnor runt om i Iran som lessnat på dagens (med Ahamdinejad mått) "liberala" klädeslagar..

Ryktena är igång..

Nu startas ryktesspridningen efter attacken mot Ahmadinejad i torsdags. Det är många som nu tror att Rafsanjani kan ligga bakom attentatet. Antingen i ett försök att göra sig av med Ahmadinejad eller att skrämma honom. Ahmadinejads korta tid som president har skadat Rafsanjani falangen, främst ekonomiskt och Ahmadinejad hotar ständigt Rafsanjanis dominans över landets oljetillgångar. Dessutom är Rafsanjani den största förloraren i regimen av att Iran blivit allt mer isolerad.

Dessutom så har Rafsanjani varit med förr, han är en av de få i regimens topp som klarat sig helskinnad sen revolutionen 1979. Den "andlige ledaren" Khamenei tillexempel förlorade en arm tillföljd av ett attentat...

Ahmadinejads bilkortege utsatt för attentat!!

I torsdags anfölls president Ahmadinejads bilkortege i sydöstra Iran. En av Ahmadinejads livvakter mördades och en annan skadades svårt. Men informationen om attacken är väldigt knaper och regimen har verkligen lagt locket på. Det är inte ens klart om vart presidenten själv befann sig under attacken. Det här kan ha att göra med att de konservativa under den senaste tiden trummat väldigt hårt på att regimens fiender inte kan ta sig över landets gränser. Dessutom så skulle erkännandet att Ahmadinejad blivit attackerad av den egna befolkningen vara ett slag mot propagandan om en enad nation.

Efter attacken gick regimens säkerhetsstyrkor lös och tog in befolkningen i närområdet för förhör. Provinsen där attacken ägde rum domineras av Irans sunnitiska minoritet som länge krävt större självständighet från Tehran regimen och som konstant förtryckts av regimen.

Presidenten vill begränsa ministrars resande...

Irans förste vice president har beordrat alla ministrar och ledare inom regimen att begränsa sina resor till utlandet. Anledningen är avslöjandet att utländska företag bjudit ministrar på resor och boende till sina länder, oftast västländer. Därför måste nu alla ministrar få ett godkännande från presidentens kontor innan dem reser utomlands. Mer makt till Ahmadinejad och ännu hårdare isolering av landet, alltså

Uppdateringen av bloggen kommer att ske mer sporadiskt ett tag framöver. Har tyvärr lite för mycket att göra just nu ;-(

Rafsanjani utropar den Iranska regimen som vinnare i det Irakiska valet.

Irans förre president och en av regimens rikaste och mäktigaste män ayatollah Ali Akbar Hashemi Rafsanjani utropade den Iranska regimen som den store vinnaren i det Irakiska valet under sitt fredagsbön i Tehran. Rafsanjani menade att valresultatet gick helt emot USAs önskemål och förväntningar och därför var regimen i Iran den store vinnaren.

“We share this victory with the Iraqi nation since we paid a heavy price to lay the groundwork for the elections. It is a victory because the results were the opposite of what the Americans were seeking.”

Men samtidigt förkastade Rafsanjani anklagelser om att regimen lagt sig och försökt påverka det Irakiska valresultatet, tidigare har vi på den här bloggen kunnat berätta om hur regimen smugglade in falska valsedlar inför det Irakiska valet.