Persiskt hipphopp vs 50 cent...

Tidigare ikväll var jag på en liten träff med ett gäng andra svensk-iranier i Stockholm, jag kom tyvärr lite sent men hann ändå få lyssna på lite persisk hipphopp. Jag måste säga att jag var skeptisk. Det är sällan man har någon i ens bekantskapskrets som verkligen har talang för det. Men jag måste säga att jag blev sjukt imponerad. Persiskt hipphopp är riktigt, riktigt bra.

Så här, jag blev hipphopp frälst när jag första gången hörde NWA och jag har nog lyssnat på det mesta sedan dess. Men persiskt hipphopp hade jag aldrig hört. Egentligen är jag inte så mycket för persisk populärmusik. Jag diggar givetvis ”klassikerna” Darius, Ebi, Viggen och alla andra. Men alla de kräver sin tribut, en Dariush skiva slänger man inte på bara hur som helst. Du måste ha rätt sinnestämning. Men persiskpopulärmusik är oftast bara en ren plåga, det är stundtals fånig och påminner om hur hemsidor såg ut i början av Internetåldern då alla försökte få in så mycket så möjligt.

Anledningen till att persiskt hipphopp funkar så bra förklarade Ramin beror på persiskan, jag är benägen att hålla med honom (franska är också ett skönt hipphopp språk). Språket flyter av sig självt och meningarna vävs snyggt ihop, enligt Ramin. Det 50 Cent måste göra med fejkat språk och som tar Ice-cube tre meningar att säga kan Ramin göra i en och med riktigt språk.

Sen så ska man också ge Ramin mycket cred, hans första låt bådar verkligen gott. Lyckas han hålla samma energi så kommer han att bli grym, det är jag helt övertygad om. Nu är det bara att hoppas på att killen hittar någon som kan ge ut hans skiva, den skulle jag lugnt köpa.


Ramins låt:


50 cent diss...