Förra veckan gav sig USA: s president George W. Bush ut på en turné i mellanöstern. Det var tvärtemot vad man kan tro Bush första mellanöstern turné och den kom som för nästan alla andra amerikanska presidenter i slutet på hans ämbetsperiod.
Likt Bill Clinton verkar Bush vilja ägna de sista månaderna av sin presidentperiod åt att lösa världens mest infekterade konflikt (Israel/Palestina), men han måste också handskas med problemen i Irak, Afghanistan samt att han måste bygga en stabil front mot det som USA (rättmätigt) ser som regionens största hot, nämligen Iran.
Men likt Frank Stallones karriär så kan man påstå att Bush turné kunde ha gått bättre…
Israel/Palestina…
Samtidigt som Bush försöker sälja in en fredsplan för Israel - Palestina och öppna upp för en självständig palestinskstat, så envisas idioterna i Hamas med att skjuta in raketer mot Israel. Eftersom varken Bush administrationen och Israel inte kan övertyga Egypten om att göra mer för att stänga gränserna och därmed vapenleveranserna till Hamas så lämnade man Olmert (också trängd inrikespolitiskt) få andra val än att gå in i Gaza för att handskas med Hamas. Det var inte oväntat. När det gäller militära operationer var det nog en av de sämst bevarade hemligheterna på länge. Israel har under en lång tid varnat både Hamas och Egypten om att man kommer att gå in i Gaza om inte vapenleveranserna till Hamas inte upphör och om Hamas inte genast upphör med raketbeskjutningen.
Men det gör det hela inte mindre problematiskt. Attentat mot enskilda Hamas ledare och terrorister har jag inget emot, men däremot blir problemen avgrundsdjupa när civila drabbas. Det är aldrig okej med civila dödsoffer och att stoppa livsmedelsleveranser och elförsörjningen till Gaza är kontraproduktivt, det är som att försöka gräva sig ur ett hål, bara dumt.
Hela situationen försvårar bara läget för Abbas. Jag tror inte att Abbas har något emot att Israel ger sig på Hamas men när hans förhandlingspart stänger av försörjningslederna och gör livet surt för vanliga palestinier i Gaza så trängs han in i ett hörn. Det blir svårare för honom att vara den "snälle" Abbas i förhandlingar med Israel. Eskaleras konflikten så kommer han att tvingas av den radikala falangen inom Fatah att reagera mot Israel och då återupptas racet mot avgrunden. Även om Abbas skulle vara så stark att han skulle kunna stå emot de mer radikala delarna av Fatah så kan man räkna med att det här gör inget annat än att stärka Hamas både i Gaza och på Västbanken.
Gulfstaterna agerar just nu USA:s räddare i nöden. Det är gulfstaterna som går in med mångmiljard belopp för att rädda amerikanska bolag som håller på att gå omkull och det är gulfstaterna som troget håller fast vid dollarn när det vore klokare att byta till Euro. Men det här gör man inte för att vara snäll.
USA har lovat att kränga vapen till ett värde av 20 miljarder dollar till gulfstaterna. Något som är välkommet av länder som har svårt att producera något annat än olja och dadlar. Eftersom man i dem här länderna likställer kunskap och forskning med att kunna rabbla koranen utantill och riktigt snabbt.
Under sin resa avslöjade Bush att USA inom kort kommer att sälja 900 smarta bomber till gulfstaterna, något som gjorde arabstaterna glada i ungefär en timme. Sen avslöjades det att USA också kommer att skeppa 10 000 smarta bomber av en nyare version och helt gratis till Israel. Tongångarna mot Bush var inte lika glada efter det beskedet.
Iran mot resten…
Även när det kommer till Iran har Bush administrationen svårt att övertyga gulfstaterna om vad som är deras bästa. Det är klart att arabstaterna verkligen avskyr Iran och ser ett Iran med kärnvapen som ett riktigt hot. Men man är ändå inte riktigt reda och villiga att göra något särskilt själva för att stoppa Iran. Här vill man helst att USA gör deras smutsiga jobb medan de i bakgrunden små gnäller lite och ställer krav på en fredlig lösning.
Anledningen till gulfstaternas handlingsförlamning kan man hitta i det som vi såg i Libanon igår när Hezbollah samlade tusentals anhängare som slog sig blodig med kedjor under Ashura högtiden. Nämligen att regimen i Iran har räckvidd utanför landets gränser.
Araberna och muslimerna genomgår nu en tuff tid. Ett folk som historiskt sett sig själva som ett upplyst och framåtsträvande folk har nu stagnerat och i vissa hänseenden förflyttat sig till medeltiden. Det är också ett folk utan en stark ledare, ingen som visar eller har en vision som tillräckligt många kan köpa. Det finns ingen Nasser eller Sadat. Istället är regionen fylld av brutala härskare som ständigt är oroliga för vad de fundamentalistiska krafterna kan tänkas hitta på.
Men det finns ett land i regionen som kan visa upp lite fundamentalistisk cred och har en ledare som i alla fall gör anspråk på att vilja ena muslimer runt om i världen, nämligen Iran och Ahmadinejad. Man bör komma ihåg att Ahmadinejad är mer omtyckt i Dubai, Saudiarabien och Egypten än vad han är i Iran. Detta gör det svårt för gulfstaterna att sticka ut huvudet och allt för synligt framstå som att de går i USA; s ledband mot fundamentalisternas nya hjälte.
Sammanfattning...Det var inte mycket som gick rätt för Bush under hans första mellanöster resa. Men förutsättningarna var knappast heller lysande och det är svårt att klandra honom för det. För finns det något mellanöstern har gott om så är det människor och grupper som lättvindigt klandrar andra för sina egna problem. Palestiniernas största problem är inte Israel och USA utan Hamas och korrupta Fatah politiker. Gulfstaternas problem är inte brist på smarta bomber utan bristen på utveckling. Inte heller är Iran regionens största problem, utan det är att regionen leds av småpåvar som får Ahmadinejad att verka smart.
Med dem förutsättningarna så är det lätt att inse att ingen oavsett om han/hon heter Bush, Clinton, Solana eller Blair kommer att kortsiktigt kunna åstadkomma något vettigt i regionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar