Björklund om Iran...

I söndags höll Jan Björklund ett tal i Stockholms synagoga, där han bland annat berörde Iran. Jag lägger upp den bit som handlar om Iran, resten finns säkert att läsa på folkpartiets hemsida.

...

Vi ser med stor oro på vad som händer i Iran. Avrättningar är öppna, människor hängs inför folkmassor för att statuera exempel och markera för iranierna att de inte ska våga ifrågasätta makten. Kvinnor tvingas att bära slöja och reglerna upprätthålls genom en beväpnad moralpolis.

Men Irans nuvarande ledning skapar också en oro i hela Mellanösternregionen och inte minst hos Israel. De senaste åren har det inte gått en vecka utan att någon högt uppsatt iransk ledare, ofta presidenten Mahmoud Ahmadinejad, har uttalat hot mot statens Israels rätt att existera.

Iran är nu mycket ivriga på att bygga kärnkraftverk. Jag har inget emot kärnkraft som sådan. Men frågan måste ändå ställas, varför är Iran, ett av världens mest oljerika länder, så ivriga på att få bygga kärnkraftverk?

Om Iran i framtiden blir en kärnvapenmakt är det ett allvarligt hot mot freden i mellanöstern och mot världsfreden. Ingen behöver tveka mot vilket land de första iranska missilerna kommer att riktas in. Att förhindra att Iran blir en kärnvapenmakt är en av världssamfundets viktigare uppgifter.

Den iranske presidentens förnekande av Förintelsen är speciellt. Vi talar här om en president för ett land med 70 miljoner invånare som exploaterar en antisemitism som redan är stark i regionen. Iran har arrangerat en global konferens där världens främsta förnekare av Förintelsen bjöds in. Även en person från Sverige deltog, en lärare på en skola i Stockholm. Som utbildningsminister vill jag tydligt markera att detta inte är acceptabelt. Jag kan nu konstatera att läraren undervisar inte längre.

Nazisterna tog ifrån sex miljoner judar deras liv. Nu vill förnekarna ta ifrån dem deras död. Det skall inte få lyckas!

- -
Det finns idag en mycket bred insikt i Israel, men också bland de vanliga palestinierna, att en varaktig fred bara kan skapas i en tvåstatslösning. En palestinsk stat måste få skapas vid sidan av Israel, men inte ovanpå ruinerna av Israel. Både Ehud Olmert och Mahmoud Abbas tar nu modiga steg. För det förtjänar de beröm och uppmuntran.

Även staten Israel förtjänar kritik. När Israel bygger bosättningar, samhällen och städer på Västbanken, så är detta provokativt. Det ger intrycket av att man är ute efter att dominera området snarare än en tvåstatslösning. Bosättningspolitiken måste upphöra. Ariel Sharon övergav bosättningarna i Gaza och nu måste man tydligt deklarera att man är beredd att göra detsamma på Västbanken för att möjliggöra upprättandet av en palestinsk stat i fred med Israel.

Det är nu några veckor sedan ett av partierna lämnade den israeliska koalitionsregeringen. Snart kommer en konstitutionell granskning av den israeliska regeringens agerande före och under senaste Libanonkriget. Den granskningen kan komma att leda till nyval. En hård och frän debatt förs i Israel.

Fundera ett ögonblick om detta hade utspelat sig i något av Israels grannländer. Tänk om ministrar i Iran, Syrien eller Libyen hade avgått, kallat till presskonferens och sågat
regimens politik. Det hade inte blivit nyval – utan nackskott..

Detta är det som imponerar mest med Israel – ett land på en landremsa, inte större än Småland, i sextio år varje dag utsatt för krig, terrorism och hotet om att utplånas i krig, – men landet tillåter fri debatt, fria val, premiärministrar tillsätts och avsätts av folket.

Demokratin fungerar i Israel. Det är mer än man kan säga om någon av de stater som omger Israel.
...