Valrörelse 2009!

Reformisternas kannibalism!

I och med att Khatami hoppade av presidentvalet och Ahmadinejad gör det han är bäst på – kampanjar så yrar reformisterna. De två huvudkandidaterna Mir Hossein Mousavi och Mehdi Karroubi gör sitt bästa för att sno rubriker från varandra nu när de inte rår på Ahmadinejad. Taktiken verkar vara att tvinga Ahmadinejad till en andra valomgång och samtidigt se till att vara tvåa.

För samma dag som ett av de större politiska partierna valde att lägga sitt stöd bakom Mousavi i presidentvalet valde Karroubi att lansera sitt valbudskap, översatt ”konstitutionell reform”. Karroubi säger sig vilja förändra landets konstitution så att den blir mer modern och tar större hänsyn till mänskliga rättigheter. Vad han dock menar med mänskliga rättigheter har han lovat att återkomma med i en annat uttalande.

Det finns en del skillnader mellan Mousavi och Karroubi. Mousavi vill vara en trygg och ansvarstagande politiker med försiktiga och långsiktiga lösningar. Medan Karroubi är mer rock and roll, han är populisten som lovar att direkt återbörda vinsterna från oljan och som öppnar för förändringar i konstitutionen om han tror att det kan ge honom några extra röster.

Informationsministeriet förbereder valrörelsen…

Valrörelser betyder fullt upp hos informationsministeriet som också fungerar som regimens inrikespolitiska underrättelsetjänst. För att förhindra demonstrationer och oroligheter i samband med valrörelsen och det som regimen kallar för ”destruktiv kampanjande” har informationsministeriet skickat ut varningar till Internet leverantörer, bloggare och mobiltelefon ägare.

Budskapet från informationsministeriet var att man har stenhård kontroll på alla informationskanaler och att man inte ska tro att man är anonym bakom en dator eller på en mobiltelefon. Den som sprider ”negativa” budskap om kandidater eller ifrågasätter valrörelsen kommer att straffas och sedan september 2008 jobbar en särskild grupp som leds av Tehrans okände åklagar Mortazavi med att kartlägga och kontrollera Internet och SMS-trafiken i Iran. Gruppen har ett särskilt ansvar för att förhindra att tekniken används på ett för regimen besvärligt sätt.

Regimen har vid tidigare valrörelser haft svårigheter att kontrollera främst sms trafiken och särskilt sms som på ett eller annat sätt hånat Ahmadinejad eller landets andlige ledare Khamenei.

Lämnar valrörelsen…

En presidentkandidat som få brytt sig om var Abdollah Nouri. Nouri tillhörde en av Khomeinis närmaste män och hade en hel del höga positioner inom både Rafsanjani och Khatamis regeringar. Men han var också en högljudd reformist som krävde demokratiska reformer och närmare band med USA. För det fick han avgå som minister och dömdes till 5 års fängelse 1999. Men han släpptes efter fyra år när hans bror dött i en trafikolycka.

Så det var många som hoppades på Nouri. Men nu får dem sluta hoppas för han väljer att hoppa av valrörelsen. Anledningen är att han insett att hans chanser är som bäst mikroskopiska när allt fler reformistiska organisationer och partier ställer sig bakom Mousavi.

Rafsanjani kritiserar Ahmadinejad igen…

Att Rafsanjani inte har mycket till övers för Ahmadinejad har länge var tydligt, ända sen han förlorade presidentvalet mot honom. Han har sedan dess vid ett flertal tillfällen kritiserat Ahmadinejad och ibland i ganska hårda ordalag. Och nu slår han till igen och nu mer öppenhjärtligt.

I ett tal nyligen sa Rafsanjani att han varit kritisk till den nu sittande regeringen på en rad punkter, däribland ekonomi, politik och ledarskap. Han menade dock att han i de flesta frågor hållit en lågprofil och framfört sin kritik direkt till den ”andlige ledaren” Khamenei. Utom i de stora strategiska frågor som han i sin roll som ordförande för ”förhandlingsrådet” varit tvungen att ta ställning till.

Rafsanjani sa också att han kan tänka sig att stötta en konservativ presidentkandidat och att han gärna ser att de konservativa väljer någon utav dessa herrar som sin presidentkandidat, Nategh Nouri, Hassan Rowhani, Ali Larijani och Ali Velayati. Idagsläget är det bara Ali Velayati som meddelat att han ställer upp. Men Rafsanjani talade också om vikten att nästa regering blir en samlingsregering med reformister för att skapa enighet.

Rafsanjani själv är över 75 år gammal och får därför inte enligt konstitutionen ställa upp i presidentvalet.

Budget bråket fortsätter…

Ahmadinejad har problem med parlamentet. Allt sedan Larijani tog över ordförandeklubban har parlamentet jagat Ahmadinejad och på vissa områden tagit sin granskningsroll på allvar. Man har under en korttid till Ahmadinejads stora missnöje valt att inte ge honom extra pengar och nu kallar ”Planering & Budgetutskottet” till ett extra möte för att diskutera regeringens överträdelser av budgetreglerna under 2008/2009.

Man hävdar att över hälften av resurserna som avsattes i budgeten använts på helt andra saker och att det sammanlagt rör sig om närmare 1500 överträdelser av budgetreglerna. En del parlamentsledamöter går så långt att kalla Ahmadinejads regering för den mest misslyckade i revolutionens historia.

Utskottet har också begärt ett möte med Khamenei för att diskutera problemen.

Bra dagar för Ahmadinejad...

3 bra dagar för Ahmadinejad...

Tydligen ställde Ahmadinejad till en stor ”internationell skandal” igen. Jag hörde inte riktigt hela talet utan slutet – vilket var tämligen håglöst och ointressant (säkert mkt tackvare den värdelöse tolken som i vissa delar var fel ute). Men jag antar att det roliga slutade innan jag började lyssna.

Min spontana reaktion är; vad hade FN förväntat sig? Av att döma av citaten så höll Ahmadinejad en tämligen lågprofil – för att vara honom. Men nu beskriver media som att han dominerade scenen och ställde till med en internationell incident som kunnat leda till ett tredje världskrig. Hade västvärlden bara inte dykt upp eller suttit på plats och hållt käften UNDER själva talet så hade Ahmadinejads tal fallit i glömska fortare än kvickt. Istället pryder han första sidan och han kan räkna med att talet och reaktionerna kommer att spelas upp om och om igen på Al-Jazeera och han kommer att få se sin popularitet att öka ett par snäpp till – både i Iran och i arabvärlden.

Då säger du, att det här kan ju inte vara något bra för Ahmadinejad i slutändan. Vilket diplomat vill hänga med honom nu? Till och med FN är lacka på honom. Det här stärker ju inte direkt förbindelserna mellan Iran och väst.

Bullcrap säger jag. Det här talet kommer inte att förändra något alls . Tvärtom har Ahmadinejad de senaste dagarna inte bara stärkt sina chanser i presidentvalet utan också att bli accepterad av omvärlden.

Ahmadinejads brev till rättsväsendet att granska spioneri domen mot den amerikansk-iranska
och ytterligare en journalist för att ge dem ett rättviss rättegång var smart. Nästan omedelbart lovade chefen för rättsväsendet att gå igenom fallet igen. Jag satsar mina pengar på att hon kommer att få en ny prövning och därefter en mildare dom. Obama administrationen kommer att tacka Ahmadinejad för hans insats.

Igår träffade Ahmadinejad också Schweiz president (Israel lackade ur och drog tillbaka sin ambassadör). Varför valde Schweiz president att träffa Ahmadinejad trots riskerna att hamna i ett diplomatiskt bråk med Israel? Jo, för att Schweiz sedan revolutionen agerat som informationskanal mellan USA och Iran.

Så man behöver inte vara en konspirationsteoretiker av rang för att misstänka att Ahmadinejad inte bara fick choklad från Schweiz president (Hans-Rudolf Merz) utan också någon form av meddelande från Obama administrationen. Så bli inte allt för förvånade om Merz är en kandidat till fredspriset 2011 :-)

3 bra dagar för Ahmadinejad alltså...

Presidentvalet..

Ahmadinejads kampanjande...

Det är ingen tvekan om att valrörelser i Iran till stor del är regisserade events och det gäller även presidentvalet. Det är Khamenei som officiellt sätter igång kampanjandet och det sker oftast bara någon vecka innan presidentvalet. Men det struntar givetvis kandidaterna i som börjar att kampanja långt tidigare – Ahmadinejad tex har kampanjat nästan hela året. Han har tonat ner retoriken, reser runt som en galning i Iran och bjuder in diverse utländska dignitärer i Iran at framstå som en statsman.

Han är på många sätt en extremt duktig kampanjpolitiker och har under sin presidentperiod besökt samtliga provinser ett flertal gånger och han tar sig tid att träffa människor och skaka hand med så många som möjligt. I ett land som inte har några Carolas eller Paris Hiltons så är Ahmadinejad det närmaste man kommer en stor kändis.

När det kommer till politiken så är han en populist i den högre skolan. Nyligen lovade hans regering skulle fortsätta att reglera fastighetsmarknaden så att priserna hölls nere. Helt skamlöst tar han ansvar och cred för att landets fastighetsbubbla spruckit och priserna sjunkit. Han riktade sig främst mot yngre som är på väg att bilda familj och menade att hans politik främst främjar dem. Han lovade också att regeringen skulle bygga ytterliggare 1.5 miljoner nya hus per år de kommande tre åren. Men han vet också att hans budskap går hem särskilt när han erbjuder enkla och populistiska lösningar på svåra problem.

Privata TV-kanaler och begränsningar på moralpolisen

Ahmadinejads främsta motståndare är Mir Hossein Mousavian. Han i sin tur verkar satsa ganska hårt på att få den liberala medelklassen i storstäderna att gå och rösta i stor utsträckning. I sin första presskonferens lovade han bland annat att som president begränsa moralpolisens befogenheter och stötta skapandet av privata TV-kanaler (det sista har presidenten inte så mycket med att göra utan massmedias roll fastställs i konstitutionen och det är den andlige ledaren som kontrollerar landets media). Mousavian attackerades genast av Ahmadinejads allierade för att riskera statens säkerhet.

Splittring…

Samtidigt fortsätter de konservativa att vara splittrade. Den ärkekonservative och tidigare presidentkandidaten Nateq-Nouri har fått i uppdrag att hitta en gemensam kandidat som de konservativa kan enas kring. Frågan är om det kommer att bli Ahmadinejad – som ännu inte officiellt meddelat om han ställer upp eller ej. Rykten går om att de konservativa väljer att inte stötta Ahmadinejad till förmån för parlamentsledamoten Ahmad Tavakolli eller Tehrans borgmästare Ghalibaf. En del rykten går också om att det här var en del av ett avtal som Khatami slöt med Khamenei – att han skulle dra sig ur presidentvalet om de konservativa skulle stötta en annan kandidat än Ahmadinejad.