Israels massiva offensiv i Gaza har den senaste tiden kritiserats från olika håll. Kritiken har berört proportionaliteten, det massiva civila lidandet, brott mot folkrätten och Israels oförmåga att formulera mål och en strategi för att få slut på kriget. Den andra parten i konflikten, det terroriststämplade Hamas, blir allt mer isolerat och lider svåra förluster.
Samtidigt som en arg opinion runt om i världen protesterar för att deras regeringar skall agera kraftigare för att stoppa det civila lidandet. Men en det finns en vinnare i konflikten och det är regimen i Iran.
Fram till 2006 var banden mellan Hamas och Iran svagare. Det sunnitiska Hamas var skeptisk till det shiitiska ledarskapet i Iran. Hamas finansierades av rika oljeschejker i gulfstaterna och det iranska stödet uppgick till ringa 3 miljoner dollar per år och utgjorde knappt 10 % av Hamas budget enligt den amerikanska underrättelsetjänsten. Efter Hamas valseger och omvärldens ödesdigra beslut att inte acceptera valresultatet såg regimen i Tehran inte bara chansen att få en stark och populär allierad men också att skaffa sig ett veto över situationen i mellanöstern. Över en natt höjdes det ekonomiska biståndet till 50 miljoner dollar.
Som Hamas främsta ekonomiska välgörare har den iranska regimen ett betydande inflytande över organisationen och utan Irans stöd skulle ett isolerat Hamas agera försiktigare. Utan det iranska stödet skulle Hamas inte haft råd att bryta med Fatah och därmed omöjliggöra fredssamtalen med Israel och Hamas skulle inte heller vågat att bryta vapenvilan med Israel utan stöd från extern part.
Kort innan Hamas officiellt meddelade att organisationen inte tänkte förlänga vapenvilan med Israel gick regimen i Iran till attack och kritiserade arabstaterna för att vara likgiltiga inför Israels förtryck av palestinier och uppmanade dem att stötta Hamas i kampen mot Israel. Kritiken gick så pass långt att ett mindre diplomatiskt bråk uppstod mellan Iran och Egypten, som Iran särskilt pekade ut för att gå i Israels ledband genom att inte öppna upp gränsen mot Gaza.
Iran har dock själv inga planer på att bli indragen i konflikten och inga iranska soldater eller självmordsbombare kommer att skickas till Israel eller Gaza. Utan regimen kommer att nöja sig att från ett betryggande avstånd se förstörelsen och våldet. Trots det har konflikten mellan Palestina och Israel en central roll i landets utrikespolitik. Genom att stötta Hamas och kritisera arabstaterna för deras passivitet kan regimen upprepa Khomeinis kritik av arabstaterna som korrupta och knähundar till väst.
En taktik som uppenbarligen fungerar. Ahmadinejad är populärare i arabstaterna än i Iran och till skillnad från regimerna i mellanöstern är det många människor i arabstaterna som välkomnar tanken på ett Iran med kärnvapen.
Den iranska regimen spelar ett högt och cyniskt spel med israeliska och palestinska liv och som det ser ut just nu, vinner.
