Försvarsministrarna för Syrien och Iran skrev nyligen på en gemensam försvarspakt mot så kallade “gemensamma fiender”, alltså USA och Israel. Egentligen så är det väl inget nytt, detta handlar om två väldigt isolerade länder i regionen som endast har varandra. Regimen i Iran är ogillad hos samtliga andra mellanöstern länder och det är inte många som vill befatta sig med Syrien. Därför blomstrar banden mellan länderna, men ändå säger Syrierna bestämt nej till Iranska önskemål att få bygga en militärbas i landet. Inte mycket till tillit mellan länderna alltså.
Försvarspakten går enligt försvarsministrarna ut på att om ett av länderna utsätts för angrepp så ska den andra rycka ut till hjälp. Samtidigt har Syrien fått köpa en del Iran tillverkade vapen.
Enligt Jerusalem Post ska den Iranska försvarsministern Mostafa Mohammad Najjar under det här mötet också sagt att Iran kan använda sig av ”use nuclear defense as a potential if threatened by any power” (citerad från Jerusalem Post). Jerusalem Post rapporterar också om att regimen är på väg att utveckla nya långdistansrobotar som ska ersätta Shahab-3 missilerna.
söndag, juni 18, 2006
Om atomprogrammet..
Var och varannan dag nu så kommer det någon kommentar om de stundande förhandlingarna mellan regimen och de fem permanenta medlemmarna av säkerhetsrådet plus Tyskland. Igår var det Khameneis tur att gå ut och lova att regimen kommer att motsätta sig all form av tryck mot landets atomprogram. Han tillade att regimen ser en fortsättning och utveckling av atomprogrammet som sin viktigaste prioritet. Alltså inte mycket att förhandla om enligt Khamenei.
I fredags befann sig däremot Ahmadinejad i Kina där han bortsett från att ifrågasätta och förneka förintelsen även hann med att kommentera det förslag som regimen fått. Ahmadinejad sa att erbjudandet från EU-3, Kina, Rysslan och USA var ett positivt steg till en lösning och att ha nu har instruerat sina medarbetare att titta närmare på förslaget. Det här är egentligen skitsnack eftersom Ahmadinejads åsikt i den här frågan är rätt ointressant. Vad regimen kommer att svara bestäms mer av Khamenei och Ali Larijani än av Ahmadinejad. Men det här är som sagt en del av regimens strategi, att dra ut på förhandlingarna så länge det bara går.
Samtidigt har Condoleezza Rice börjat lessna på regimen, då hon i fredags krävde regimen på ett svar. Så förvänta er att regimen kommer att under de kommande veckorna komma med ett eget och världsfrånvänt förslag som kommer att få nobben och så körs samma procedur ett par vändor till innan alla fattar att regimen inte egentligen vill förhandla om något väsentligt.
Uppdatering: Irans utrikesminister sade idag att man kommer att lämna fram ett eget förslag. Han sade att vissa punkter i förslaget var acceptabla men att andra punkter kommer att förkastas och ändras av regimen. Samtidigt börjar tyskarna också att få nog, den tyske utrikesminister efterfrågade ett tydligt svar från regimen.
I fredags befann sig däremot Ahmadinejad i Kina där han bortsett från att ifrågasätta och förneka förintelsen även hann med att kommentera det förslag som regimen fått. Ahmadinejad sa att erbjudandet från EU-3, Kina, Rysslan och USA var ett positivt steg till en lösning och att ha nu har instruerat sina medarbetare att titta närmare på förslaget. Det här är egentligen skitsnack eftersom Ahmadinejads åsikt i den här frågan är rätt ointressant. Vad regimen kommer att svara bestäms mer av Khamenei och Ali Larijani än av Ahmadinejad. Men det här är som sagt en del av regimens strategi, att dra ut på förhandlingarna så länge det bara går.
Samtidigt har Condoleezza Rice börjat lessna på regimen, då hon i fredags krävde regimen på ett svar. Så förvänta er att regimen kommer att under de kommande veckorna komma med ett eget och världsfrånvänt förslag som kommer att få nobben och så körs samma procedur ett par vändor till innan alla fattar att regimen inte egentligen vill förhandla om något väsentligt.
Uppdatering: Irans utrikesminister sade idag att man kommer att lämna fram ett eget förslag. Han sade att vissa punkter i förslaget var acceptabla men att andra punkter kommer att förkastas och ändras av regimen. Samtidigt börjar tyskarna också att få nog, den tyske utrikesminister efterfrågade ett tydligt svar från regimen.
lördag, juni 17, 2006
Crazy People...
Bloggsfären är en underbar plats, med möjlighet att föra ut idéer och nyheter med enbart en knapptryckning. Men samtidigt så är det också en plats där många rättshaverister och halvgalningar tar och får plats, och den här bloggen har mött sin beskärda del av sådana.
Under en längre tid har någon/några extrema och marginaliserade ”shahlojala” människor satt den här bloggen under attack. Med ”shahlojala” så menas såna som hyllar Irans forne diktator Mohammad Reza Pahlavi och drömmer om hans återkomst till makten, trots att diktatorn dog 1980. Det handlar alltså om personer med väldigt extrema åsikter.
Hur som helst för några månader sedan började vi få en rad skumma mail där människor från den falangen ansåg att de hade något gemensamt med oss och den här bloggen. Vilket knappast stämmer eftersom diktaturvurmande aldrig varit nåt för oss, därav anledningen till att vi startade den här bloggen. Men hur som helst vägrade denna grupp ta ett nej som svar och förra veckan så skickades ett ganska bisarrt mail ut en stor del människor där den här gruppen proklamerade att de inlett ett samarbete med oss här på bloggen och "anslutit" sig själva till oss.
Det här stämmer naturligtvis inte och som ni kanske själva kan räkna ut är ett verk av någon/några väldigt marginaliserade människor som desperat söker uppmärksamhet och legitimitet. Detta är det enda blogg som vi står för och den enda Fria Iranvänner bloggen.
Så om du har fått ett sådant mail så vet du nu hur landet ligger..
Under en längre tid har någon/några extrema och marginaliserade ”shahlojala” människor satt den här bloggen under attack. Med ”shahlojala” så menas såna som hyllar Irans forne diktator Mohammad Reza Pahlavi och drömmer om hans återkomst till makten, trots att diktatorn dog 1980. Det handlar alltså om personer med väldigt extrema åsikter.
Hur som helst för några månader sedan började vi få en rad skumma mail där människor från den falangen ansåg att de hade något gemensamt med oss och den här bloggen. Vilket knappast stämmer eftersom diktaturvurmande aldrig varit nåt för oss, därav anledningen till att vi startade den här bloggen. Men hur som helst vägrade denna grupp ta ett nej som svar och förra veckan så skickades ett ganska bisarrt mail ut en stor del människor där den här gruppen proklamerade att de inlett ett samarbete med oss här på bloggen och "anslutit" sig själva till oss.
Det här stämmer naturligtvis inte och som ni kanske själva kan räkna ut är ett verk av någon/några väldigt marginaliserade människor som desperat söker uppmärksamhet och legitimitet. Detta är det enda blogg som vi står för och den enda Fria Iranvänner bloggen.
Så om du har fått ett sådant mail så vet du nu hur landet ligger..
Produktionsbolag i regimenstjänst?
Jag satt och såg på Iran-Portugal nyss och slogs av en sak, supporter bilderna. De var väldigt få och noll bilder på de Iranska supportrarna. I vanliga fall brukar producenterna vara väldigt givmilda på bilder på glada/sorgsna supportrar, men i den här matchen var det i stortsett noll. En del "gruppbilder" på portugisiska supportrar vid målen, annars inget.
Har det här att göra med att regim-tv inte vill att den Iranska befolkningen ska se Iranska kvinnor på läktarplats när landslaget spelar, eller rädda för att publiken inte uppträder så regimtroget som regimen vill. Är det här ett krav från regimen som FIFA godtagit?
Jag missade Iran-Mexiko men ni som såg det, stämmer det här in på den matchen också? eller är jag ute cyklar?
Har det här att göra med att regim-tv inte vill att den Iranska befolkningen ska se Iranska kvinnor på läktarplats när landslaget spelar, eller rädda för att publiken inte uppträder så regimtroget som regimen vill. Är det här ett krav från regimen som FIFA godtagit?
Jag missade Iran-Mexiko men ni som såg det, stämmer det här in på den matchen också? eller är jag ute cyklar?
Regimen vinner en seger i den amerikanska kongressen...
Igår hände något ganska väntat men ändå lite makabert i den amerikanska senaten. Igår när USA reviderade och skulle godkänna sin försvarsbudget så fanns det ett tillägg från senatorn och republikanen Rick Santorum. Santorum hade föreslagit långtgående amerikanska sanktioner mot Iran. Hans förslag hade inneburit hårdare restriktioner mot amerikanska företag som investerar i Iran, lagt till ytterligare 100 miljoner dollar till olika oppositionsgrupper inne i landet samt gett presidenten och Vita Huset 180 dagar för att besluta om de utländska företag som gör affärer i Iran skulle komma att stängas ute från den amerikanska marknaden.
Men Santorums förslag föll igår tackvare ett samarbete mellan Vita Huset och demokraterna i senaten, de flesta republikaner valde ändå att rösta med Santorum men demokratern samt en del republikaner gjorde så att Santorums förslag föll i senaten med siffrorna 54 – 45. Endast fyra demokrater, däribland den förre vicepresident kandidaten Lieberman röstade för förslaget.
Men allt det här har en ganska naturlig förklarning, USA försöker just nu gå på förhandlingslinjen. Hade Santorums förslag gått igenom så hade det förmodligen starkt påverkat USAs förmåga att förhandla med regimen, de ekonomiska incitamenten i förhandlingspaketen hade därmed försvunnit.
Men det finns också historiska paralleller, allt sedan CIA fällde Mossadeq och återinförde Shahen till tronen har det funnits en stor misstänksamhet mot USA i Iran. Man har ibland i Iran tillmät USA en oproportionerlig stor roll och betydelse i den Iranska politiken, även saker som USA inte skulle ha kunnat ha påverka har skyllts på amerikanska administrationer.
Mullorna är inget undantag och är oerhört misstänksamma mot den amerikanska administrationen, samtidigt som anspelningen på den misstänksamheten fungerar hyfsat (fast mycket, mycket sämre än förr) i den inhemska politiken. Det är också därför regimen allt som oftast skyller etniska uppror i Iran på USA eller utländska makter, det handlar inte bara om propaganda utan också om en riktig tro att USA är ute efter att avsätta regimen.
USA har också stundtals spätt på den rädslan, under 90-talet (tror jag att det var) fick republikanen Newt Gingrich igenom ett förslag i den amerikanska kongressen som betydde att USA skulle arbeta för regimskifte i Iran. Det hela var ett ganska urvattnad förslag och som endast var för att positioner Gingrich i den amerikanska politiken, men det skickade signaler till regimen att den var hotad. Varpå den vred upp retoriken och fanatismen ett par snäpp och USAs förhoppningar om närmare band och förhandlingar grusades.
Detta vill Vita Huset nu undvika, man vill ge förhandlingar med regimen en chans och lever på förhoppningen att iaf kunna få igenom en vapenvila med Iran samtidigt som man är nergrävd i Irak.
Man ska dock inte glömma att det här är en STOR seger för regimen, hade regimen direkt sagt nej till USA, EU-3, Ryssland och Kinas förslag så hade nog inte Vita Huset ställts sig lika negativa till Santorum. Hade Santorum vunnit och administrationen genomfört förslaget så hade det varit ett oerhört svårt slag ekonomiskt mot regimen. För det finns få företag som är villiga att välja en marknad styrd av galna fanatiska mullor före den amerikanska. Att regimen väljer att dra ut på förhandlingar och skicka ut tvetydliga signaler syftar just till att vinna liknande segrar.
Men Santorums förslag är inte död ännu, den kan komma upp igen under juli månad. Man ska också komma ihåg att det är val i USA under hösten, leder förhandlingarna med regimen ingenstans har Santorum stora chanser att få igenom sitt förslag.
P.s. en del senatorer däribland (John McCain) kritiserade Santorums förslag för att den inte gått "den rätta vägen" fram till senaten samt att Santorum ville finansiera stödet till oppositionsgrupper genom att ta 100 miljoner dollar från de pengar pentagon krävt för att bekämpa terrorismen i Irak.
Men Santorums förslag föll igår tackvare ett samarbete mellan Vita Huset och demokraterna i senaten, de flesta republikaner valde ändå att rösta med Santorum men demokratern samt en del republikaner gjorde så att Santorums förslag föll i senaten med siffrorna 54 – 45. Endast fyra demokrater, däribland den förre vicepresident kandidaten Lieberman röstade för förslaget.
Men allt det här har en ganska naturlig förklarning, USA försöker just nu gå på förhandlingslinjen. Hade Santorums förslag gått igenom så hade det förmodligen starkt påverkat USAs förmåga att förhandla med regimen, de ekonomiska incitamenten i förhandlingspaketen hade därmed försvunnit.
Men det finns också historiska paralleller, allt sedan CIA fällde Mossadeq och återinförde Shahen till tronen har det funnits en stor misstänksamhet mot USA i Iran. Man har ibland i Iran tillmät USA en oproportionerlig stor roll och betydelse i den Iranska politiken, även saker som USA inte skulle ha kunnat ha påverka har skyllts på amerikanska administrationer.
Mullorna är inget undantag och är oerhört misstänksamma mot den amerikanska administrationen, samtidigt som anspelningen på den misstänksamheten fungerar hyfsat (fast mycket, mycket sämre än förr) i den inhemska politiken. Det är också därför regimen allt som oftast skyller etniska uppror i Iran på USA eller utländska makter, det handlar inte bara om propaganda utan också om en riktig tro att USA är ute efter att avsätta regimen.
USA har också stundtals spätt på den rädslan, under 90-talet (tror jag att det var) fick republikanen Newt Gingrich igenom ett förslag i den amerikanska kongressen som betydde att USA skulle arbeta för regimskifte i Iran. Det hela var ett ganska urvattnad förslag och som endast var för att positioner Gingrich i den amerikanska politiken, men det skickade signaler till regimen att den var hotad. Varpå den vred upp retoriken och fanatismen ett par snäpp och USAs förhoppningar om närmare band och förhandlingar grusades.
Detta vill Vita Huset nu undvika, man vill ge förhandlingar med regimen en chans och lever på förhoppningen att iaf kunna få igenom en vapenvila med Iran samtidigt som man är nergrävd i Irak.
Man ska dock inte glömma att det här är en STOR seger för regimen, hade regimen direkt sagt nej till USA, EU-3, Ryssland och Kinas förslag så hade nog inte Vita Huset ställts sig lika negativa till Santorum. Hade Santorum vunnit och administrationen genomfört förslaget så hade det varit ett oerhört svårt slag ekonomiskt mot regimen. För det finns få företag som är villiga att välja en marknad styrd av galna fanatiska mullor före den amerikanska. Att regimen väljer att dra ut på förhandlingar och skicka ut tvetydliga signaler syftar just till att vinna liknande segrar.
Men Santorums förslag är inte död ännu, den kan komma upp igen under juli månad. Man ska också komma ihåg att det är val i USA under hösten, leder förhandlingarna med regimen ingenstans har Santorum stora chanser att få igenom sitt förslag.
P.s. en del senatorer däribland (John McCain) kritiserade Santorums förslag för att den inte gått "den rätta vägen" fram till senaten samt att Santorum ville finansiera stödet till oppositionsgrupper genom att ta 100 miljoner dollar från de pengar pentagon krävt för att bekämpa terrorismen i Irak.
Iranian economists caution president over inflation
TEHRAN (AFP) - A group of 50 prominent Iranian economists have written an open letter to President Mahmoud Ahmadinejad, criticizing his government policies for promoting skyrocketing inflation.
The Central Bank of Iran has put the inflation rate of last Iranian fiscal year (ended March 20) at 12.1 percent, while the unofficial sources estimate the figure is close to double the bank's said rate
Ahmadinejad's policies are "lacking scientific and expertise basis, with such haste as to cause persistent inflation," leading university academics wrote in a letter printed in Iranian press Thursday.
The experts also criticized a governmental order to cut bank interest rates regardless of its consequences.
Ahmadinejad's government "has been adopting an expansive monetary policy against the state macro policies... This, combined with political instability, international threats, and decreasing interest rates can wake up the sleeping inflation beast."
The letter described the effects as being evident in "deteriorating foreign and domestic investment... escape of human and financial sources from the country and the consequent falling rate of economic growth."
Despite pressure from the United States, Iran refuses to give up sensitive uranium enrichment, which it says it is doing as part of a civilian nuclear power programme, but its actions have raised fears that the Islamic republic could be trying covertly to build a nuclear weapon.
During his electoral campaign in June, Ahmadinejad vowed to reduce poverty, stop corruption and share oil wealth more fairly, bringing "oil money to (Iranian) tables", a promise he less than one year later denied having given.
Instead, Ahmadinejad's first annual budget sought more control over the spending of oil revenues that are supposed to be saved in the country's Oil Stabilization Fund (OSF) for rainy days and to support private sector.
The letter said such "expansive policies" led to greater inefficiency for state companies and banks.
The letter also referred to rising oil prices which have brought more oil income, warning that the resulting 34 percent rise in liquidity could lead to higher imports and spell trouble for production.
The experts said government authority in the economy should be downsized in favor of greater investment in production projects and to help private businesses.
"Bottom line, we understand that the economic problems have not been caused overnight, but it should be said that if your government's policies continue, they can only worsen the situation and lessen people's trust in the government after all those promises to improve the people's welfare."
The Central Bank of Iran has put the inflation rate of last Iranian fiscal year (ended March 20) at 12.1 percent, while the unofficial sources estimate the figure is close to double the bank's said rate
Ahmadinejad's policies are "lacking scientific and expertise basis, with such haste as to cause persistent inflation," leading university academics wrote in a letter printed in Iranian press Thursday.
The experts also criticized a governmental order to cut bank interest rates regardless of its consequences.
Ahmadinejad's government "has been adopting an expansive monetary policy against the state macro policies... This, combined with political instability, international threats, and decreasing interest rates can wake up the sleeping inflation beast."
The letter described the effects as being evident in "deteriorating foreign and domestic investment... escape of human and financial sources from the country and the consequent falling rate of economic growth."
Despite pressure from the United States, Iran refuses to give up sensitive uranium enrichment, which it says it is doing as part of a civilian nuclear power programme, but its actions have raised fears that the Islamic republic could be trying covertly to build a nuclear weapon.
During his electoral campaign in June, Ahmadinejad vowed to reduce poverty, stop corruption and share oil wealth more fairly, bringing "oil money to (Iranian) tables", a promise he less than one year later denied having given.
Instead, Ahmadinejad's first annual budget sought more control over the spending of oil revenues that are supposed to be saved in the country's Oil Stabilization Fund (OSF) for rainy days and to support private sector.
The letter said such "expansive policies" led to greater inefficiency for state companies and banks.
The letter also referred to rising oil prices which have brought more oil income, warning that the resulting 34 percent rise in liquidity could lead to higher imports and spell trouble for production.
The experts said government authority in the economy should be downsized in favor of greater investment in production projects and to help private businesses.
"Bottom line, we understand that the economic problems have not been caused overnight, but it should be said that if your government's policies continue, they can only worsen the situation and lessen people's trust in the government after all those promises to improve the people's welfare."
torsdag, juni 15, 2006
Birgitta Ohlsson (fp); uppmärksammar Iran i en fråga till utrikesministern.
Förföljelse av religiösa minoriteter i Iran
Sedan revolutionen 1979 har bahaierna i Iran systematiskt förföljts. Fler än 200 bahaier har avrättats eller dödats enbart för sin religions skull. Bahaierna är Irans största religiösa minoritet och omfattar ca 300 000 personer.
I mitten av maj i år arresterades drygt femtio bahaier av iransk säkerhetstjänst. De som fängslades var knutna till ett samhällsserviceprojekt och många av dem är under 20 år.
Mot bakgrund av detta önskar jag ställa följande fråga till utrikesministern:
Vilka åtgärder avser utrikesministern vidta, inom ramen för EU och FN, för att tillgodose att
religiösa minoriteter i Iran ska respekteras och inte utsättas för förföljelse för sin tros skull?
Ohlssons blogg finns här
Sedan revolutionen 1979 har bahaierna i Iran systematiskt förföljts. Fler än 200 bahaier har avrättats eller dödats enbart för sin religions skull. Bahaierna är Irans största religiösa minoritet och omfattar ca 300 000 personer.
I mitten av maj i år arresterades drygt femtio bahaier av iransk säkerhetstjänst. De som fängslades var knutna till ett samhällsserviceprojekt och många av dem är under 20 år.
Mot bakgrund av detta önskar jag ställa följande fråga till utrikesministern:
Vilka åtgärder avser utrikesministern vidta, inom ramen för EU och FN, för att tillgodose att
religiösa minoriteter i Iran ska respekteras och inte utsättas för förföljelse för sin tros skull?
Ohlssons blogg finns här
onsdag, juni 14, 2006
Glöm inte!!
Iran - världens farligaste land ett år efter valet
Kärnvapen på gång. Tortyr, hängningar och dödsstraff. Demokratitörstande studenter i fängelse, hatpropaganda mot judar, kvinnor utan frihet, terrorsponsring och religiös statlig fanatism. Iran är ständigt på omvärldens agenda och toppar listor om brott mot mänskliga rättigheter. För exakt ett år sedan, försommaren 2005, ägde den iranska presidentvalen rum, som bojkottades av stora delar av den demokratiska oppositionen. Men vad har hänt sedan dess? Hur ser utvecklingen ut för de mänskliga rättigheterna? Vad gör Sverige för att förändra? Hur skapas embryon av frihet och demokrati i världens farligaste land?
Arrangör: Silc (Svenskt Internationellt Liberalt Centrum), folkpartiets utrikesteam och föreningen Liberala IranierModeratorer: Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot och biståndstalesman (fp) och Erik Jennische, generalsekreterare Silc
När? Torsdagen den 15 juniTid?17.00-19.00
Var? Sveriges Riksdag, Mynttorget 2, ledamotshuset, folkpartiets klubbrum
Anmälan? Senast 15 juni 15.00 via kajsa.haag@riksdagen.se (medtag ID-kort)
17.00-17.15
17.15-17.45 Inledning Birgitta Ohlsson, biståndstalesman och riksdagsledamot (fp) och Fred Saberi, ordförande föreningen Liberala Iranier
17.45-18.15 Mänskliga rättigheter i Iran Elisabeth Löfgren, pressekretare Amnesty redogör för utvecklingen vad gäller brotten mot de mänskliga rättigheterna i Iran under det senaste året
18.15-18.55 Sveriges relation till Iran Dag Juhlin-Dannfelt, kansliråd vid Utrikesdepartementets Mellanöstern- och Nordafrikaenhet tillika Iran-expert redogör för Sveriges relation till Iran
Paneldiskussion/frågestund ledd av Erik Jennische, generalsekreterare SilcVarmt välkomna!
Kärnvapen på gång. Tortyr, hängningar och dödsstraff. Demokratitörstande studenter i fängelse, hatpropaganda mot judar, kvinnor utan frihet, terrorsponsring och religiös statlig fanatism. Iran är ständigt på omvärldens agenda och toppar listor om brott mot mänskliga rättigheter. För exakt ett år sedan, försommaren 2005, ägde den iranska presidentvalen rum, som bojkottades av stora delar av den demokratiska oppositionen. Men vad har hänt sedan dess? Hur ser utvecklingen ut för de mänskliga rättigheterna? Vad gör Sverige för att förändra? Hur skapas embryon av frihet och demokrati i världens farligaste land?
Arrangör: Silc (Svenskt Internationellt Liberalt Centrum), folkpartiets utrikesteam och föreningen Liberala IranierModeratorer: Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot och biståndstalesman (fp) och Erik Jennische, generalsekreterare Silc
När? Torsdagen den 15 juniTid?17.00-19.00
Var? Sveriges Riksdag, Mynttorget 2, ledamotshuset, folkpartiets klubbrum
Anmälan? Senast 15 juni 15.00 via kajsa.haag@riksdagen.se (medtag ID-kort)
17.00-17.15
17.15-17.45 Inledning Birgitta Ohlsson, biståndstalesman och riksdagsledamot (fp) och Fred Saberi, ordförande föreningen Liberala Iranier
17.45-18.15 Mänskliga rättigheter i Iran Elisabeth Löfgren, pressekretare Amnesty redogör för utvecklingen vad gäller brotten mot de mänskliga rättigheterna i Iran under det senaste året
18.15-18.55 Sveriges relation till Iran Dag Juhlin-Dannfelt, kansliråd vid Utrikesdepartementets Mellanöstern- och Nordafrikaenhet tillika Iran-expert redogör för Sveriges relation till Iran
Paneldiskussion/frågestund ledd av Erik Jennische, generalsekreterare SilcVarmt välkomna!
tisdag, juni 13, 2006
Regimen kommer att presentera ett eget förslag..
Tiden börjar rinna ut och regimen måste snart svara på EU-3, USA, Kina och Rysslands förslag till lösning av atomkrisen. Hittills har svaren från regimen som väntat och vanligt varit blandade. Khamenei och mullorna har ena dagen uttryckt sig negativt och dagen efter har man skickat fram chefsförhandlaren Ali Larijani som sagt något annat. Detta helt i enlighet med regimens strategi.
Nu verkar det som att regimen kommer att presentera ett eget förslag, något som EU-3, Ryssland, Kina och USA inte ännu inte har avfärdat eller ens kommenterat. Förmodligen för att man är intresserade av att se vad paketet innehåller, det innebär också att man redan från början varit redo att förhandla om ursprungsförslaget. Problemet med allt det här är att tiden är på regimens sida, ju mer regimen förhalar desto närmare kommer den sitt mål.
Nu verkar det som att regimen kommer att presentera ett eget förslag, något som EU-3, Ryssland, Kina och USA inte ännu inte har avfärdat eller ens kommenterat. Förmodligen för att man är intresserade av att se vad paketet innehåller, det innebär också att man redan från början varit redo att förhandla om ursprungsförslaget. Problemet med allt det här är att tiden är på regimens sida, ju mer regimen förhalar desto närmare kommer den sitt mål.
Khomeinis sonson kritiserar regimen..
aEfter tre års tystnad gav Ayathollah Hussein Khomeini en intervju till den arabiska tv-kanalen Al-Arabiya, Hussein Khomeini är sonson till den Iranska revolutionens fader Ayatollah Ruhllah Khomeini. Under intervjun kallade Khomeini regimen för en ”diktatur som kontrollerar varje aspekt av människors liv” och krävde ett internationellt ingripande för att störta regimen. Han menade också att revolutionen hamnat på villovägar och nu övergett principerna om frihet och demokrati.
Regimen har under de senaste tre åren lagt munkavle på Ayathollah Hussein Khomeini, han flyttade tillbaka till Iran från Najaf 2003 och har varit välbevakad av regimen sedan dess. Däremot är det svårt för regimen att varken fängsla eller döda honom eftersom han just är Khomeinis sonson.
Höjdpunkter från intervjun finns här.
Regimen har under de senaste tre åren lagt munkavle på Ayathollah Hussein Khomeini, han flyttade tillbaka till Iran från Najaf 2003 och har varit välbevakad av regimen sedan dess. Däremot är det svårt för regimen att varken fängsla eller döda honom eftersom han just är Khomeinis sonson.
Höjdpunkter från intervjun finns här.
Mer om demonstrationen...
Runt 5000 kvinnor och män deltog under gårdagen i en marsch för kvinnors rättigheter i Iran. Ett flertal akademiker och andra människo- och kvinnoaktivister deltog i marschen, såsom den 80-åriga poeten Simin Behbahani som alltid finns med i dessa sammanhang och som allt som ofta går i första ledet. Demonstrationen skulle ha varit fredlig, men regimen valde ändå att gå till attack. Innan marschen ens påbörjats grep regimen runt 70 personer som lastades på bussar, det är ännu oklart vart dessa 70 personer befinner sig. Ett flertal personer som varit med och arrangerat marschen greps tidigt i morse innan själva demonstrationen. Regimen spärrade också tidigt av området för att förhindra att antalet demonstranter skulle öka.
Regimen använde sig den här gången av kvinnliga fundamentalister som dolde sig själva bland demonstranterna och som sedan med batonger, pepparsprej och tårgas gick till attack mot demonstranterna. Ett flertal demonstranter misshandlades svårt.
Regimen använde sig den här gången av kvinnliga fundamentalister som dolde sig själva bland demonstranterna och som sedan med batonger, pepparsprej och tårgas gick till attack mot demonstranterna. Ett flertal demonstranter misshandlades svårt.
Iran police beat women activists
Police in Iran have beaten a small group of women activists trying to hold a protest for greater legal rights in the biggest square of the capital.
Several people were arrested by the security forces who moved in almost as soon as activists started gathering.
About 20 women sat on the grass in Haft-e Tir Square in central Teheran and began to sing a feminist song.
They were calling for equal divorce and custody rights and a ban on polygamy.
The BBC's Frances Harrison in Tehran says the police who massively outnumbered the protestors, almost immediately started beating the women to disperse them.
The viciousness of the police attack caused men who were passing by in the street to protest, our correspondent says.
"These are our sisters, how can you do this?" passers-by shouted at police.
The women then gathered again on the other side of the square, but the police used pepper spray against them and onlookers.
As the police started making arrests members of the public who had nothing to do with the protest repeatedly shouted: "Leave them alone."
One man screamed at the police, saying: "Why do you take money from the government to beat women like this?"
The women activists had advertised their action in advance on the internet where they said they were calling for an end to Islamic laws they believe are discriminatory.
Several people were arrested by the security forces who moved in almost as soon as activists started gathering.
About 20 women sat on the grass in Haft-e Tir Square in central Teheran and began to sing a feminist song.
They were calling for equal divorce and custody rights and a ban on polygamy.
The BBC's Frances Harrison in Tehran says the police who massively outnumbered the protestors, almost immediately started beating the women to disperse them.
The viciousness of the police attack caused men who were passing by in the street to protest, our correspondent says.
"These are our sisters, how can you do this?" passers-by shouted at police.
The women then gathered again on the other side of the square, but the police used pepper spray against them and onlookers.
As the police started making arrests members of the public who had nothing to do with the protest repeatedly shouted: "Leave them alone."
One man screamed at the police, saying: "Why do you take money from the government to beat women like this?"
The women activists had advertised their action in advance on the internet where they said they were calling for an end to Islamic laws they believe are discriminatory.
måndag, juni 12, 2006
Lite mer VM…
Under gårdagens match protesterade tusentals Iranier och Israeler i Nürnberg mot regimen. På plats fanns en av Ahmadinejads vice presidenter Mohammad Aliabadi och han fick bevittna när de Iranska supportrarna sjöng texten till den gamla nationalsången ”Ey-Iran” som förbjöds av Khomeinisregim och utanför fick Aliabadi bevittna när Iranier och Israeler tillsammans demonstrerade mot regimen. Tyvärr förlorade Iran matchen mot Mexico med 3-1.
Tillbaka från Tyskland och börjar med lite Ganji...
Tillbaka från Tyskland, ville egentligen inte riktigt komma hem, 30 plusgrader, billig öl och en massa fotboll. Hur som helst, för någon dag sedan mottog den Iranske dissidenten och människorättsaktivisten Akbar Ganji "golden pen" priset som delas ut av "World Association of Newspapers". Här nedan är hans tacktal
Ladies and gentlemen:
In the presence of representatives from the world media gathered here, let me begin by thanking the World Association of Newspapers for giving me the Golden Pen Award. I am humbled by the honour. I think the prize should in fact go to all Iranian dissidents and freedom-fighters.
And in this category, more than anyone the prize should go to those who fought for freedom and human rights and were as punishment slaughtered during what came to be known as "Serial Murders." The prize should go to the prisoners who in 1987 were executed while serving their sentences in prisons across Iran. The prize should go to all of those who were tortured and paralyzed only because they worked in journalism, and contributed to defending free thought in the country. The prize should go to all the dissidents who were deprived of their social rights, and imprisoned. The prize should go to all those who have been forced into exile only because they dared to think and live differently, and continue to be deprived of their right to return to their country and have been left with no choice but to live in exile.
The prize should go to all the Iranian intellectuals who worked hard in the last two decades to inform Iranians about freedom and liberty. Here I stand on behalf of all of these groups and accept this prize in their name and in order to show appreciation for their glorious struggle. What will follow are the views of only one Iranian dissident about the current world conditions. They are no more than an effort to "think out loud," an attempt to offer problems for a dialogue, for an exchange of views and finally for critical but reasoned discussion. What I offer here is a synopsis of a lengthier piece whose text has been made available in both Persian and English.
Our ideal is the creation of a humane world, but in fact we live in a world steeped in reckless and widespread violence, a world of genocides and civil wars, of ethnic cleansing and gross violations of citizens' rights in many corners of the globe. These instances of moral depravity have deprived all of us of the chance to live in a secure world of enduring peace. But in our world today, there are also bright lights of hope.
Today, more than ever in human history, thanks to improved means of communication, people, free from their ethnic, racial, and religious identities-or more specifically, free from any secondary identity-simply as human beings, are concerned about the fate of other human beings. Today we are witnessing the birth of a new moral concept in the world: Global citizenship. Today vast numbers of people no longer consider themselves merely the citizen of a state, no longer feel compassion only for their compatriots, but rather consider themselves also citizens of the world. They feel compassion with other global citizens. Our gathering here today is the best example of solidarity among citizens of the world. But we must accept that we are only at the beginning of the road. There are still too many calamities around us, calamities like terrorism, coercion, dictatorship, discrimination, and war.
These are indications that we need to still find ways to expand this solidarity, and give reality to the concept of world citizenship. In my mind, Kant is the philosopher who can be most helpful to us on this path. According to Kant, humans have rights by the mere fact of their humanity, and in that sense, humans are all equal, and laws are just only if they treat everyone without exception, equally, and they can safeguard the liberty of all. Kant invites us to be humble and benevolent. Such benevolence and humility require us to always put ourselves in the place of the other, and do unto others as we do unto ourselves.
Only in this way can human solidarity be strengthened. Only through this perspective will we consider our gifts and privileges, as well as our needs, things we must share with others. According to Kant, humans are ends in themselves, and must never be used as means to other ends. An authentic life is one wherein every individual has the right to pursue his or her own goals, and is not deemed merely a tool to be used by others to achieve their goals. If we can create equality for everyone, then this authentic life can become a reality, and people can, in cooperation and competition with one another, pursue their goals successfully, and have a chance to offer their values for scrutiny and discussion in the public domain.
Today we need to help create and strengthen a truly viable, clever, and vital public domain, and we ourselves must move in that arena, and use it to control and curtail power and criticize those politicians who have turned human beings into tools and means. Only through such a public sphere can we stand up to ideological and intellectual totalitarianism that wishes to impose its vision of a perfect world forcefully on everyone. As Kant has written, the principle of human freedom is the foundation of a democratic state and for him, freedom is when no one can coerce me to pursue my happiness according to their vision. Everyone must be free in their pursuit of their own happiness.
Central to this idea of freedom, and democracy is that women must have equal rights with men, and must be allowed free and equal access to the public sphere. The worst kind of despotism is a patriarchal system wherein men define everyone's norms of happiness. But we can go one step further than Kant, and declare that if we are to have a world where each individual is free to pursue his or her own goals and idea of happiness, we must cement a solidarity against violence and those who promote it.
The foundation of this solidarity can be Jesus Christ's famous aphorism, "Love Thy Neighbor." But we must have an expanded view of what neighbor means: My neighbor is not just my "brother in faith;" any human being anywhere in the world, regardless of their dress, their color, their gender, and their faith is my neighbor. I must respect their dignity. Citizens of the world under every name are my neighbors. A violent act against any citizen of the world is a violent act against all of us.
Defending the rights of these neighbors can create the kind of solidarity we need, the kind that deters violent forces from treading on the rights of even the most unknown citizen of our world. The other principle we must cultivate is the notion of publicity and transparency in politics. These characteristics were amongst Kant's ideals as well.
Every decision in the public domain, particularly every political decision, must be made publicly and transparently. It must be open to the scrutiny of everyone. We must shed the light of enquiry into the dark house of politics. Only this way can we criticize, analyze, and deconstruct the decisions that are intertwined with our fate. Only this way can we approve, improve, or reject these decisions. Today the role of the media particularly is to focus this light into these dark houses.
Our world today suffers from violence; this violence has many facets. It creates different forms of pain and suffering. Terror, oppression, imprisonment, and solitary confinement are only the more obvious facets of this violence. They are the tools of despots and dogmatists, who use them to force their ideas and ideals on the citizenry. Human rights knows no boundaries, and accepts no exceptions. The idea that this religious tenet or that local cultural norm render certain human rights obsolete or impractical must not be allowed to be used by despots to legitimize their despotism.
Today we must struggle against violence in every one of its facets. Today the kind of revolutionary violence referred to by people like Sartre, Fanon, and Marcuse are no longer legitimate. We have seen how violence only begets violence; how revolutionary violence destroys both the bad and the good. We must no longer use violence as a weapon to fight violence. Peaceful resistance, peaceful civic resistance, must replace revolutionary violence.
My slogan for fighting against oppression and violence is simple: Forgive, but never forget. Forgiveness is a virtue that overcomes even legitimate anger and hatred. Forgiveness foregoes revenge. But forgiving injustice does not mean forgetting it. It does not mean foregoing the struggle against it. Forgiveness only implies giving up hatred and vengeance. Forgiveness leaves hatred to the hateful, ill-wishing to evildoers, and revenge to the vengeful. But forgiveness does not condone forgetting the crime. Nor does it condone our duty to resist bravely the criminal rulers or the dogmatic defenders of past crimes. We must always remember that the crime and the injustice did occur. We must always remember the conditions that led to the creation of fascism, totalitarianism, and other forms of dictatorship, that have been the source of injustice.
And we must inculcate this knowledge into our individual and collective memory, so that we can ensure that they shall never happen again. Paul Ricceur said it best when he declared that moral and committed humans hear constantly in their memory the voices of all the oppressed, from behind prison walls, concentration camps, and torture chambers. They hear these cries and never allow these voices of conscience to be drowned out. The principle of "Forgive but never forget" is the sine qua none of a democracy, free from violence. After discovering the truth, after shining the light of truth into the dark houses in which violent decisions have been made, after exposing injustice, we will forgive the despots and the criminals, so that the vicious cycle of violence does not continue. Anger, hatred, and hostility cannot create a democratic society free from the scourge of violence. That is why we need to forgive, but never forget. Forgiveness does not wash away the crime, or mangle our memories; it only does away with the need for hatred and revenge; it does not obviate struggle, but only the need for hatred. Those who forgive go on with their fight against evil with a heart filled with joy and free of hate.
War is the other scourge of our time, and our citizens of the world have as their goal an end to all wars, and the achievement of an enduring peace; the kind of enduring peace first advocated by Kant. According to Kant, enduring peace can come only if democracy spreads around the world. Democracies usually don't enter into wars with one another. Today, only citizens of the world can, through the requisite sense of responsibility that comes with such citizenship, stop the khodsar decisions of khodsar governments in fanning the flames of war.
Now that I have these few words, I can with a more deliberate consciousness accept, on behalf of all the citizens of the world, and as a humble member of this great community that fights every facet of violence, the Golden Pen Award.
Ladies and gentlemen:
In the presence of representatives from the world media gathered here, let me begin by thanking the World Association of Newspapers for giving me the Golden Pen Award. I am humbled by the honour. I think the prize should in fact go to all Iranian dissidents and freedom-fighters.
And in this category, more than anyone the prize should go to those who fought for freedom and human rights and were as punishment slaughtered during what came to be known as "Serial Murders." The prize should go to the prisoners who in 1987 were executed while serving their sentences in prisons across Iran. The prize should go to all of those who were tortured and paralyzed only because they worked in journalism, and contributed to defending free thought in the country. The prize should go to all the dissidents who were deprived of their social rights, and imprisoned. The prize should go to all those who have been forced into exile only because they dared to think and live differently, and continue to be deprived of their right to return to their country and have been left with no choice but to live in exile.
The prize should go to all the Iranian intellectuals who worked hard in the last two decades to inform Iranians about freedom and liberty. Here I stand on behalf of all of these groups and accept this prize in their name and in order to show appreciation for their glorious struggle. What will follow are the views of only one Iranian dissident about the current world conditions. They are no more than an effort to "think out loud," an attempt to offer problems for a dialogue, for an exchange of views and finally for critical but reasoned discussion. What I offer here is a synopsis of a lengthier piece whose text has been made available in both Persian and English.
Our ideal is the creation of a humane world, but in fact we live in a world steeped in reckless and widespread violence, a world of genocides and civil wars, of ethnic cleansing and gross violations of citizens' rights in many corners of the globe. These instances of moral depravity have deprived all of us of the chance to live in a secure world of enduring peace. But in our world today, there are also bright lights of hope.
Today, more than ever in human history, thanks to improved means of communication, people, free from their ethnic, racial, and religious identities-or more specifically, free from any secondary identity-simply as human beings, are concerned about the fate of other human beings. Today we are witnessing the birth of a new moral concept in the world: Global citizenship. Today vast numbers of people no longer consider themselves merely the citizen of a state, no longer feel compassion only for their compatriots, but rather consider themselves also citizens of the world. They feel compassion with other global citizens. Our gathering here today is the best example of solidarity among citizens of the world. But we must accept that we are only at the beginning of the road. There are still too many calamities around us, calamities like terrorism, coercion, dictatorship, discrimination, and war.
These are indications that we need to still find ways to expand this solidarity, and give reality to the concept of world citizenship. In my mind, Kant is the philosopher who can be most helpful to us on this path. According to Kant, humans have rights by the mere fact of their humanity, and in that sense, humans are all equal, and laws are just only if they treat everyone without exception, equally, and they can safeguard the liberty of all. Kant invites us to be humble and benevolent. Such benevolence and humility require us to always put ourselves in the place of the other, and do unto others as we do unto ourselves.
Only in this way can human solidarity be strengthened. Only through this perspective will we consider our gifts and privileges, as well as our needs, things we must share with others. According to Kant, humans are ends in themselves, and must never be used as means to other ends. An authentic life is one wherein every individual has the right to pursue his or her own goals, and is not deemed merely a tool to be used by others to achieve their goals. If we can create equality for everyone, then this authentic life can become a reality, and people can, in cooperation and competition with one another, pursue their goals successfully, and have a chance to offer their values for scrutiny and discussion in the public domain.
Today we need to help create and strengthen a truly viable, clever, and vital public domain, and we ourselves must move in that arena, and use it to control and curtail power and criticize those politicians who have turned human beings into tools and means. Only through such a public sphere can we stand up to ideological and intellectual totalitarianism that wishes to impose its vision of a perfect world forcefully on everyone. As Kant has written, the principle of human freedom is the foundation of a democratic state and for him, freedom is when no one can coerce me to pursue my happiness according to their vision. Everyone must be free in their pursuit of their own happiness.
Central to this idea of freedom, and democracy is that women must have equal rights with men, and must be allowed free and equal access to the public sphere. The worst kind of despotism is a patriarchal system wherein men define everyone's norms of happiness. But we can go one step further than Kant, and declare that if we are to have a world where each individual is free to pursue his or her own goals and idea of happiness, we must cement a solidarity against violence and those who promote it.
The foundation of this solidarity can be Jesus Christ's famous aphorism, "Love Thy Neighbor." But we must have an expanded view of what neighbor means: My neighbor is not just my "brother in faith;" any human being anywhere in the world, regardless of their dress, their color, their gender, and their faith is my neighbor. I must respect their dignity. Citizens of the world under every name are my neighbors. A violent act against any citizen of the world is a violent act against all of us.
Defending the rights of these neighbors can create the kind of solidarity we need, the kind that deters violent forces from treading on the rights of even the most unknown citizen of our world. The other principle we must cultivate is the notion of publicity and transparency in politics. These characteristics were amongst Kant's ideals as well.
Every decision in the public domain, particularly every political decision, must be made publicly and transparently. It must be open to the scrutiny of everyone. We must shed the light of enquiry into the dark house of politics. Only this way can we criticize, analyze, and deconstruct the decisions that are intertwined with our fate. Only this way can we approve, improve, or reject these decisions. Today the role of the media particularly is to focus this light into these dark houses.
Our world today suffers from violence; this violence has many facets. It creates different forms of pain and suffering. Terror, oppression, imprisonment, and solitary confinement are only the more obvious facets of this violence. They are the tools of despots and dogmatists, who use them to force their ideas and ideals on the citizenry. Human rights knows no boundaries, and accepts no exceptions. The idea that this religious tenet or that local cultural norm render certain human rights obsolete or impractical must not be allowed to be used by despots to legitimize their despotism.
Today we must struggle against violence in every one of its facets. Today the kind of revolutionary violence referred to by people like Sartre, Fanon, and Marcuse are no longer legitimate. We have seen how violence only begets violence; how revolutionary violence destroys both the bad and the good. We must no longer use violence as a weapon to fight violence. Peaceful resistance, peaceful civic resistance, must replace revolutionary violence.
My slogan for fighting against oppression and violence is simple: Forgive, but never forget. Forgiveness is a virtue that overcomes even legitimate anger and hatred. Forgiveness foregoes revenge. But forgiving injustice does not mean forgetting it. It does not mean foregoing the struggle against it. Forgiveness only implies giving up hatred and vengeance. Forgiveness leaves hatred to the hateful, ill-wishing to evildoers, and revenge to the vengeful. But forgiveness does not condone forgetting the crime. Nor does it condone our duty to resist bravely the criminal rulers or the dogmatic defenders of past crimes. We must always remember that the crime and the injustice did occur. We must always remember the conditions that led to the creation of fascism, totalitarianism, and other forms of dictatorship, that have been the source of injustice.
And we must inculcate this knowledge into our individual and collective memory, so that we can ensure that they shall never happen again. Paul Ricceur said it best when he declared that moral and committed humans hear constantly in their memory the voices of all the oppressed, from behind prison walls, concentration camps, and torture chambers. They hear these cries and never allow these voices of conscience to be drowned out. The principle of "Forgive but never forget" is the sine qua none of a democracy, free from violence. After discovering the truth, after shining the light of truth into the dark houses in which violent decisions have been made, after exposing injustice, we will forgive the despots and the criminals, so that the vicious cycle of violence does not continue. Anger, hatred, and hostility cannot create a democratic society free from the scourge of violence. That is why we need to forgive, but never forget. Forgiveness does not wash away the crime, or mangle our memories; it only does away with the need for hatred and revenge; it does not obviate struggle, but only the need for hatred. Those who forgive go on with their fight against evil with a heart filled with joy and free of hate.
War is the other scourge of our time, and our citizens of the world have as their goal an end to all wars, and the achievement of an enduring peace; the kind of enduring peace first advocated by Kant. According to Kant, enduring peace can come only if democracy spreads around the world. Democracies usually don't enter into wars with one another. Today, only citizens of the world can, through the requisite sense of responsibility that comes with such citizenship, stop the khodsar decisions of khodsar governments in fanning the flames of war.
Now that I have these few words, I can with a more deliberate consciousness accept, on behalf of all the citizens of the world, and as a humble member of this great community that fights every facet of violence, the Golden Pen Award.
måndag, juni 05, 2006
Åker till Tyskland!
Nu åker jag till Tyskland och Fotbolls-VM, så därför kommer bloggen att ligga nere under några dagar. Fram till dess vill jag påminna om det här och även tipsa om den bloggbok som Timbro ger ut på fredag.
Supporter i medvind?
Ahmadinejad berättade idag för fotbollslandslaget att han kan tänka sig att besöka fotbolls-VM, men bara om Iran når åttondelsfinalen. Undermötet fick Ahmadinejad en tröja med nummer 24 av det Iranska fotbollsförbundets ordförande Mohammad Dadkan. Ahmadinejad lovade också att regimen kommer att göra sitt bästa för att hjälpa laget vidare, varje spelare fick också en ”speciell” gåva som skulle hjälpa dem att göra ”avgörande mål”. Det framgick dock inte vad gåvan var, min gissning är en bönematta och en koran.
Khamenei: Iran kommer inte vika sig för mutor och hot...
Igår gick übermullan och Irans ”andlige ledare” Ayatollah Ali Khamenei ut och sa att Iran inte kommer att ge upp sina ”vetenskapliga mål” på grund av ”hot och mutor”. Det efter att EU-3, med USA, Kina och Ryssland i torsdags kommit överens om ett paket med ”morötter och piskor” till regimen för att den ska upphöra med anrikning av uran. Khamenei menade också omvärlden inte har någon ”gemensam hållning mot Iran” utan att det bara är USA och dess allierade som står mot Iran. Han hotade även USA med att säga att om USA begår ett ”enda misstag mot Iran, så kommer oljemarknaden att vara i farozonen”.
Ännu har regimen varken avfärdat eller godtagit paketet som lagts fram av EU-3, USA, Kina och Ryssland. Regimen har två veckor på sig att svara. Att Khamenei avfärdar ”mutor och hot” kan nog betecknas som ett nej, men förmodligen kommer regimen att dra ut på sitt svar så länge som möjligt..
Ännu har regimen varken avfärdat eller godtagit paketet som lagts fram av EU-3, USA, Kina och Ryssland. Regimen har två veckor på sig att svara. Att Khamenei avfärdar ”mutor och hot” kan nog betecknas som ett nej, men förmodligen kommer regimen att dra ut på sitt svar så länge som möjligt..
lördag, juni 03, 2006
Snillet spekulerar...
Idag gick Hans Blix ut och menade att regimen i Iran inte utgör något hot mot Israel, och att även om regimen skaffar sig kärnvapen så kan Israel vara lugna. Som ”bevis” eller skäl lade Blix fram det faktum att Israel inte har några gränser till Iran och att ”De har inte tidigare varit aggressiva”.
Hrmm, så att beväpna och uppmana terrorister att attackera Israel och döda judar är tydligen inte ett tecken på aggressivitet. Men vi kan ju alltid luta oss tillbaka och leva på det betryggande faktum att Iran inte gränsar till Israel.
Hrmm, så att beväpna och uppmana terrorister att attackera Israel och döda judar är tydligen inte ett tecken på aggressivitet. Men vi kan ju alltid luta oss tillbaka och leva på det betryggande faktum att Iran inte gränsar till Israel.
fredag, juni 02, 2006
Man blir lite stolt..
På väldigt kort tid har Liberala Ungdomsförbundet och Folkpartiet varit med och arrangerat 4 olika seminarier om Iran. Två av dem kommer att hållas under juni månad. Det finns nog idag inget annat parti som har en så pass stort engagemang för demokratiska fri och rättigheter i Iran.
Här kommer inbjudan till de två kommande seminarierna:
Utrikespolitiska Institutet inbjuder tillsammans med Folkpartiet till ett Iran-seminarium.
Krisen kring Irans nukleära ambitioner hårdnar alltmer, särskilt efter den iranska presidentens Ahmadinejads tillträde för snart ett år sedan. Kan krisen lösas på diplomatisk väg eller är en militär konfrontation mellan USA och Iran ofrånkomlig?
Medverkande:
Steen Hohwü-Christensen, f.d. ambassadör i Teheran
Per Jönsson, journalist DN
John Rydqvist, FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut)
Fredrik Stenhammar, doktorand Stockholms universitet
Roya Boroumand, iransk människorättsaktivist samt
Cecilia Malmström (fp) europaparlamentariker
Anders Hellner (UI) moderator
Vi bjuder på kaffe och smörgås
Datum: Torsdagen den 8 juni
Tid: 10.00-13.00
Språk: Svenska
Plats: Riksdagens förstakammarsal, Stockholm, Ingång via Riksplan.
Anmälan: Görs på www.anmaldig.nu/iran eller till Anita Holm,tel. 08 410 242 53
Välkommen!
Anders Hellner
Iran - världens farligaste land ett år efter valet
Kärnvapen på gång. Tortyr, hängningar och dödsstraff. Demokratitörstande studenter i fängelse, hatpropaganda mot judar, kvinnor utan frihet, terrorsponsring och religiös statlig fanatism. Iran är ständigt på omvärldens agenda och toppar listor om brott mot mänskliga rättigheter. För exakt ett år sedan, försommaren 2005, ägde den iranska presidentvalen rum, som bojkottades av stora delar av den demokratiska oppositionen. Men vad har hänt sedan dess? Hur ser utvecklingen ut för de mänskliga rättigheterna? Vad gör Sverige för att förändra? Hur skapas embryon av frihet och demokrati i världens farligaste land?
Arrangör: Silc (Svenskt Internationellt Liberalt Centrum), folkpartiets utrikesteam och föreningen Liberala Iranier
Moderatorer: Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot och biståndstalesman (fp) och Erik Jennische, generalsekreterare Silc
När?
Torsdagen den 15 juni
Tid?
17.00-19.00
Var?
Sveriges Riksdag, Mynttorget 2, ledamotshuset, folkpartiets klubbrum
Anmälan?
Senast 15 juni 15.00 via kajsa.haag@riksdagen.se (medtag ID-kort)
17.00-17.15
17.15-17.45 Inledning
Birgitta Ohlsson, biståndstalesman och riksdagsledamot (fp) och Fred Saberi, ordförande föreningen Liberala Iranier
17.45-18.15 Mänskliga rättigheter i Iran
Elisabeth Löfgren, pressekretare Amnesty redogör för utvecklingen vad gäller brotten mot de mänskliga rättigheterna i Iran under det senaste året
18.15-18.55 Sveriges relation till Iran
Dag Juhlin-Dannfelt, kansliråd vid Utrikesdepartementets Mellanöstern- och Nordafrikaenhet tillika Iran-expert redogör för Sveriges relation till Iran
Paneldiskussion/frågestund ledd av Erik Jennische, generalsekreterare Silc
Varmt välkomna!
Här kommer inbjudan till de två kommande seminarierna:
Utrikespolitiska Institutet inbjuder tillsammans med Folkpartiet till ett Iran-seminarium.
Krisen kring Irans nukleära ambitioner hårdnar alltmer, särskilt efter den iranska presidentens Ahmadinejads tillträde för snart ett år sedan. Kan krisen lösas på diplomatisk väg eller är en militär konfrontation mellan USA och Iran ofrånkomlig?
Medverkande:
Steen Hohwü-Christensen, f.d. ambassadör i Teheran
Per Jönsson, journalist DN
John Rydqvist, FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut)
Fredrik Stenhammar, doktorand Stockholms universitet
Roya Boroumand, iransk människorättsaktivist samt
Cecilia Malmström (fp) europaparlamentariker
Anders Hellner (UI) moderator
Vi bjuder på kaffe och smörgås
Datum: Torsdagen den 8 juni
Tid: 10.00-13.00
Språk: Svenska
Plats: Riksdagens förstakammarsal, Stockholm, Ingång via Riksplan.
Anmälan: Görs på www.anmaldig.nu/iran eller till Anita Holm,tel. 08 410 242 53
Välkommen!
Anders Hellner
Iran - världens farligaste land ett år efter valet
Kärnvapen på gång. Tortyr, hängningar och dödsstraff. Demokratitörstande studenter i fängelse, hatpropaganda mot judar, kvinnor utan frihet, terrorsponsring och religiös statlig fanatism. Iran är ständigt på omvärldens agenda och toppar listor om brott mot mänskliga rättigheter. För exakt ett år sedan, försommaren 2005, ägde den iranska presidentvalen rum, som bojkottades av stora delar av den demokratiska oppositionen. Men vad har hänt sedan dess? Hur ser utvecklingen ut för de mänskliga rättigheterna? Vad gör Sverige för att förändra? Hur skapas embryon av frihet och demokrati i världens farligaste land?
Arrangör: Silc (Svenskt Internationellt Liberalt Centrum), folkpartiets utrikesteam och föreningen Liberala Iranier
Moderatorer: Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot och biståndstalesman (fp) och Erik Jennische, generalsekreterare Silc
När?
Torsdagen den 15 juni
Tid?
17.00-19.00
Var?
Sveriges Riksdag, Mynttorget 2, ledamotshuset, folkpartiets klubbrum
Anmälan?
Senast 15 juni 15.00 via kajsa.haag@riksdagen.se (medtag ID-kort)
17.00-17.15
17.15-17.45 Inledning
Birgitta Ohlsson, biståndstalesman och riksdagsledamot (fp) och Fred Saberi, ordförande föreningen Liberala Iranier
17.45-18.15 Mänskliga rättigheter i Iran
Elisabeth Löfgren, pressekretare Amnesty redogör för utvecklingen vad gäller brotten mot de mänskliga rättigheterna i Iran under det senaste året
18.15-18.55 Sveriges relation till Iran
Dag Juhlin-Dannfelt, kansliråd vid Utrikesdepartementets Mellanöstern- och Nordafrikaenhet tillika Iran-expert redogör för Sveriges relation till Iran
Paneldiskussion/frågestund ledd av Erik Jennische, generalsekreterare Silc
Varmt välkomna!
Lite kort om allt möjligt..
Då vet man att det är illa med pressfriheten
När chefen för statens egen nyhetsbyrå (IRNA) ger sig in i den politiska debatten. Det var under gårdagen Ahmed Khademolmelleh gick till attack mot utrikesminister Rice utspel. Jo, nyheten om Khademolmellehs inlägg spreds självklart via IRNA.
”För lite solidaritet i mellanöstern”
Det tycker Gholam-Ali Haddad-Adel som nyligen omvaldes till talman för parlamentet. Hans uttalanden kommer samma dag som OPEC förkastat Venezuela och Irans försök att strypa oljeflödet och höja priserna. Däremot så hade han tillförsikt att den nya generationen skulle bana väg för en ny renässans för islam.
Minister nekas visum
Regimens hälsominister Kamran Baqeri Lankarani har enligt regimen nekats visum för att åka till USA och delta under ett FN möte. Hittar just nu ingen annan nyhetsbyrå som skriver om nyheten eller anledningen till varför han nekats visum.
När chefen för statens egen nyhetsbyrå (IRNA) ger sig in i den politiska debatten. Det var under gårdagen Ahmed Khademolmelleh gick till attack mot utrikesminister Rice utspel. Jo, nyheten om Khademolmellehs inlägg spreds självklart via IRNA.
”För lite solidaritet i mellanöstern”
Det tycker Gholam-Ali Haddad-Adel som nyligen omvaldes till talman för parlamentet. Hans uttalanden kommer samma dag som OPEC förkastat Venezuela och Irans försök att strypa oljeflödet och höja priserna. Däremot så hade han tillförsikt att den nya generationen skulle bana väg för en ny renässans för islam.
Minister nekas visum
Regimens hälsominister Kamran Baqeri Lankarani har enligt regimen nekats visum för att åka till USA och delta under ett FN möte. Hittar just nu ingen annan nyhetsbyrå som skriver om nyheten eller anledningen till varför han nekats visum.
Dagens miss, hämtad från bloggen Iraq The Model
Does the CNN have problems with translation from Arabic to English or is it a case of deliberate twisting of facts?Yesterday Iraq's and Iran's foreign ministers had a joint press conference in Baghdad after which the CNN ran a headline that reads "Iraqi minister defends Iranian nuclear program" and wrote:
Iran has a right to develop nuclear technology and the international community should drop its demands that Tehran prove it's not trying to build a nuclear weapon, Iraq's foreign minister said Friday.
[…]
"Iran doesn't claim that they want to obtain a nuclear weapon or a nuclear bomb, so there is no need that we ask them for any guarantee now," Hoshyar Zebari said after meeting with his Iranian counterpart, Manouchehr Mottaki.
I wasn't there at the press conference but I was able to find an audio clip of the same part of minister Zibari's statement through Radio Sawa, and what he said here is so much different from what the CNN claimed he did (my translation):
We respect Iran's and every other nation's right to pursue nuclear technology for research purposes and peaceful use given they accept [giving] the internationally required guarantees that this will not lead to an armament race in the region…
Audio clip available here (Arabic)
Listening to the 2nd version of the story (in Zibari's own voice) it is clear that Iraq recognizes Iran's right to use nuclear power for peaceful purposes exclusively and is moreover asking Iran for guarantees, not the other way around CNN!
Iran has a right to develop nuclear technology and the international community should drop its demands that Tehran prove it's not trying to build a nuclear weapon, Iraq's foreign minister said Friday.
[…]
"Iran doesn't claim that they want to obtain a nuclear weapon or a nuclear bomb, so there is no need that we ask them for any guarantee now," Hoshyar Zebari said after meeting with his Iranian counterpart, Manouchehr Mottaki.
I wasn't there at the press conference but I was able to find an audio clip of the same part of minister Zibari's statement through Radio Sawa, and what he said here is so much different from what the CNN claimed he did (my translation):
We respect Iran's and every other nation's right to pursue nuclear technology for research purposes and peaceful use given they accept [giving] the internationally required guarantees that this will not lead to an armament race in the region…
Audio clip available here (Arabic)
Listening to the 2nd version of the story (in Zibari's own voice) it is clear that Iraq recognizes Iran's right to use nuclear power for peaceful purposes exclusively and is moreover asking Iran for guarantees, not the other way around CNN!
MEPs "Open Letter" to EU and FIFA
OPEN LETTER TO THE AUSTRIAN PRESIDENCY OF THE EUROPEAN UNION, EU MEMBER STATES AND FIFA
Dear European leaders, We, Members of the European Parliament and signatories of this present letter, particularly concerned about reiterated statements by the Iranian President Ahmadinejad regarding martyrdom, the Holocaust and Israel, Iran’s nuclear enrichment activity, Iran’s human rights violations and financing of terrorism, and the distinct prospect of seeing President Ahmadinejad attending the 2006 FIFA World Cup in Germany, wish to draw your attention to the following:
- considering the public statements of President Ahmadinejad, who has denied Israel’s right to exist and the reality of the Holocaust; which do not inspire confidence in the Iranian Government’s intentions to adopt a peaceful and constructive role in the Middle East;
- considering President Ahmadinejad promotion of martyrdom (Shehada), such as in his TV appearance on Iran’s Channel 1 on 25 July 2005, where he praised "the art of martyrdom," which is contrary to European values, and represents a direct threat to the Western civilisation;
- considering the present attitude of the Iranian authorities to Iran’s nuclear programme, notably its decision to resume enrichment-related activities; - having regard to the IAEA’s resolutions, which criticise Iran for non-compliance with the IAEA’s recommendations and which underline the resulting absence of confidence in Iran’s intention to use its nuclear programme exclusively for peaceful purposes;
- considering Iran’s dismal human rights record, its involvement in financing terrorist organisations, such as Hezbollah; - having regard to Articles 2, 6, 7 and 29 of the Treaty on European Union and Article 13 of the EC Treaty, which commit the Member States to upholding the highest standards of human rights and non-discrimination, and to the European Charter of Fundamental Rights;
- considering the possibility that President Ahmadinejad may attend the 2006 FIFA World Cup in Germany;
- having regard to Article 3 of FIFA’s statutes, which states that "Discrimination of any kind against a country, private person or groups of people on account of ethnic origin, gender, language, religion, politics or any other reason is strictly prohibited and punishable by suspension or expulsion." We call upon the 25 EU member states and FIFA to declare the Iranian President “Persona non grata ad personam” within EU territory as long as his positions on martyrdom, the Holocaust and the destruction of Israel and Iran’s uranium enrichment activities remain unchanged;
We underline that President Ahmadinejad’s possible visit to Europe will send the wrong signal to the European and international community, and particularly to those oppressed in Iran.
Yours sincerely,
CO-AUTHORS Jana Hybášková (EPP-ED) Charles Tannock (EPP-ED) Paulo Casaca (PSE) Frédérique Ries (ALDE) Ryszard Czarnecki (NI) SIGNATORIES Alexander Alvaro (ALDE) Kader Arif (PSE) Bastiaan Belder (Ind-Dem) Monika Beňová (PSE) André Brie (GUE-NGL) Jan Březina (EPP-ED) Jana Bobošíková (NI) Paul van Buitenen (Verts/ALE) Philip Bushill-Matthews (EPP-ED) Simon Busuttil (EPP-ED) Martin Callanan (EPP-ED) Marco Cappato (ALDE) David Casa (EPP-ED) Romana Jordan Cizelj (EPP-ED) Fausto Correia (PSE) Gerard Deprez (ALDE) Marie-Hélène Descamps (EPP-ED) Petr Duchoň (EPP-ED) Bill Newton Dunn (ALDE) Edite Estrela (PSE) Markus Ferber (EPP-ED) Emanuel Jardim Fernandes (PSE) Glyn Ford (PSE) Patrick Gaubert (EPP-ED) Bronisław Geremek (ALDE) Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE) Bogdan Golik (PSE) Ana Maria Gomes (PSE) Françoise Grossetête (EPP-ED) Ambroise Guellec (EPP-ED) Cristina Gutiérrez-Cortines (EPP-ED) Johan Van Hecke (ALDE) Christopher Heaton-Harris (EPP-ED) Roger Helmer (NI) Erna Hennicot-Schoepges (EPP-ED) Gunnar Hökmark (EPP-ED) Lívia Járóka (EPP-ED) Filip Andrzej Kaczmarek (EPP-ED) Piia-Noora Kauppi (EPP-ED) Tunne Kelam (EPP-ED) Timothy Kirkhope (EPP-ED) Ewa Klamt (EPP-ED) Ģirts Valdis Kristovskis (UEN) Katalin Lévai (PSE) Alain Lipietz (Verts/ALE) Astrid Lulling (EPP-ED) Helmuth Markov (GUE-NGL) Erik Meijer (GUE-NGL) Claude Moraes (PSE) Ljudmila Novak (EPP-ED) Geoffrey Van Orden (EPP-ED) Marco Panella (ALDE) José Ribeiro E Castro (EPP-ED) Leopold Józef Rutowicz (NI) Alejo Vidal-Quadras (EPP-ED) Zuzana Roithová (EPP-ED) Manuel António dos Santos (PSE) Pierre Schapira (PSE) Marek Siwiec (PSE) Boguslaw Sonik (EPP-ED) Peter Šťastný (EPP-ED) Margie Sudre (EPP-ED) David Sumberg (EPP-ED) Konrad Szymański (UEN) Csaba Sándor Tabajdi (PSE) Hannu Takkula (ALDE) Marc Tarabella (PSE) Jacques Toubon (EPP-ED) Thomas Ulmer (EPP-ED) Ari Vatanen (EPP-ED) Henri Weber (PSE) Janusz Wojciechowski (UEN) Jaroslav Zvěřina (EPP-ED) Tadeusz Zwiefka (EPP-ED)
Dear European leaders, We, Members of the European Parliament and signatories of this present letter, particularly concerned about reiterated statements by the Iranian President Ahmadinejad regarding martyrdom, the Holocaust and Israel, Iran’s nuclear enrichment activity, Iran’s human rights violations and financing of terrorism, and the distinct prospect of seeing President Ahmadinejad attending the 2006 FIFA World Cup in Germany, wish to draw your attention to the following:
- considering the public statements of President Ahmadinejad, who has denied Israel’s right to exist and the reality of the Holocaust; which do not inspire confidence in the Iranian Government’s intentions to adopt a peaceful and constructive role in the Middle East;
- considering President Ahmadinejad promotion of martyrdom (Shehada), such as in his TV appearance on Iran’s Channel 1 on 25 July 2005, where he praised "the art of martyrdom," which is contrary to European values, and represents a direct threat to the Western civilisation;
- considering the present attitude of the Iranian authorities to Iran’s nuclear programme, notably its decision to resume enrichment-related activities; - having regard to the IAEA’s resolutions, which criticise Iran for non-compliance with the IAEA’s recommendations and which underline the resulting absence of confidence in Iran’s intention to use its nuclear programme exclusively for peaceful purposes;
- considering Iran’s dismal human rights record, its involvement in financing terrorist organisations, such as Hezbollah; - having regard to Articles 2, 6, 7 and 29 of the Treaty on European Union and Article 13 of the EC Treaty, which commit the Member States to upholding the highest standards of human rights and non-discrimination, and to the European Charter of Fundamental Rights;
- considering the possibility that President Ahmadinejad may attend the 2006 FIFA World Cup in Germany;
- having regard to Article 3 of FIFA’s statutes, which states that "Discrimination of any kind against a country, private person or groups of people on account of ethnic origin, gender, language, religion, politics or any other reason is strictly prohibited and punishable by suspension or expulsion." We call upon the 25 EU member states and FIFA to declare the Iranian President “Persona non grata ad personam” within EU territory as long as his positions on martyrdom, the Holocaust and the destruction of Israel and Iran’s uranium enrichment activities remain unchanged;
We underline that President Ahmadinejad’s possible visit to Europe will send the wrong signal to the European and international community, and particularly to those oppressed in Iran.
Yours sincerely,
CO-AUTHORS Jana Hybášková (EPP-ED) Charles Tannock (EPP-ED) Paulo Casaca (PSE) Frédérique Ries (ALDE) Ryszard Czarnecki (NI) SIGNATORIES Alexander Alvaro (ALDE) Kader Arif (PSE) Bastiaan Belder (Ind-Dem) Monika Beňová (PSE) André Brie (GUE-NGL) Jan Březina (EPP-ED) Jana Bobošíková (NI) Paul van Buitenen (Verts/ALE) Philip Bushill-Matthews (EPP-ED) Simon Busuttil (EPP-ED) Martin Callanan (EPP-ED) Marco Cappato (ALDE) David Casa (EPP-ED) Romana Jordan Cizelj (EPP-ED) Fausto Correia (PSE) Gerard Deprez (ALDE) Marie-Hélène Descamps (EPP-ED) Petr Duchoň (EPP-ED) Bill Newton Dunn (ALDE) Edite Estrela (PSE) Markus Ferber (EPP-ED) Emanuel Jardim Fernandes (PSE) Glyn Ford (PSE) Patrick Gaubert (EPP-ED) Bronisław Geremek (ALDE) Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE) Bogdan Golik (PSE) Ana Maria Gomes (PSE) Françoise Grossetête (EPP-ED) Ambroise Guellec (EPP-ED) Cristina Gutiérrez-Cortines (EPP-ED) Johan Van Hecke (ALDE) Christopher Heaton-Harris (EPP-ED) Roger Helmer (NI) Erna Hennicot-Schoepges (EPP-ED) Gunnar Hökmark (EPP-ED) Lívia Járóka (EPP-ED) Filip Andrzej Kaczmarek (EPP-ED) Piia-Noora Kauppi (EPP-ED) Tunne Kelam (EPP-ED) Timothy Kirkhope (EPP-ED) Ewa Klamt (EPP-ED) Ģirts Valdis Kristovskis (UEN) Katalin Lévai (PSE) Alain Lipietz (Verts/ALE) Astrid Lulling (EPP-ED) Helmuth Markov (GUE-NGL) Erik Meijer (GUE-NGL) Claude Moraes (PSE) Ljudmila Novak (EPP-ED) Geoffrey Van Orden (EPP-ED) Marco Panella (ALDE) José Ribeiro E Castro (EPP-ED) Leopold Józef Rutowicz (NI) Alejo Vidal-Quadras (EPP-ED) Zuzana Roithová (EPP-ED) Manuel António dos Santos (PSE) Pierre Schapira (PSE) Marek Siwiec (PSE) Boguslaw Sonik (EPP-ED) Peter Šťastný (EPP-ED) Margie Sudre (EPP-ED) David Sumberg (EPP-ED) Konrad Szymański (UEN) Csaba Sándor Tabajdi (PSE) Hannu Takkula (ALDE) Marc Tarabella (PSE) Jacques Toubon (EPP-ED) Thomas Ulmer (EPP-ED) Ari Vatanen (EPP-ED) Henri Weber (PSE) Janusz Wojciechowski (UEN) Jaroslav Zvěřina (EPP-ED) Tadeusz Zwiefka (EPP-ED)
Klockrent från Reportrar Utan Gränser..
Reportrar Utan Gränser har startat en ny kampanj där man har utsett de största förtryckarna av pressfrihet, Iran finns självklart med och organisationen pekar ut Khamenei och Ahmadinejad som de största förbrytarna. Organisationen har också sammanställt diktatorernas "track record", här kan man läsa om deras roll i förföljelse av journalister och brott mot pressfriheten.
Om Khamenei skriver organisationen:
Iran, the biggest prison for journalists in the Middle East, is ruled by the Supreme Guide, Ayatollah Ali Khamenei. The media was again under siege in 2005 as the regime became harsher and more than a dozen publications were abruptly suspended. Journalists continue to be arbitrarily arrested. Khamenei, who accuses the press of being “in the pay of the enemy,” was the person mainly responsible for the violence against journalists in spring 2000.
Khameneis "track record" finns att ladda hem här
Om Ahmadinejad skriver man:
The hardliner Ahmadinejad, a former “revolutionary guard,” took office as elected president of the Islamic Republic on 3 August 2005 and immediately purged the culture ministry (which supervises the press) of reformists and replaced them with hardliners. These new officials had in 1999 set up their own intelligence service enjoying complete impunity and having a private police force that cracked down regularly on the country’s intellectuals. Several government ministers are also revolutionary guards and were involved in arrests, torture and killings of Iranian journalists in 1998.
Ahmadinejads "track record" finns här.
Själva kampanjen går att hitta här.
Lite mer från Reportrar utan gränser.
Mojtaba Saminejad Blogger imprisoned for “insulting the Supreme Guide”
He was first arrested in early November 2004 over his online criticism of the arrest of three fellow bloggers. While held, his blog’s address was diverted to the website of a group of hackers linked to the Iranian radical Islamist movement Hezbollah (http://irongroup.blogspot.com/). On leaving prison, he resumed his blog using a new address (http://8mdr8.blogspot.com/), which led to his re-arrest.
When he appeared in court on 23 May 2005, he was unable to speak freely as he was accompanied by the policemen who had interrogated him in prison and this intimidated him, his lawyer said.
He is currently in Gohar Dashat prison, on the outskirts of Tehran, which is notorious for the mistreatment of detainees. He shares a cell with non-political prisoners. He was allowed to sit a mid-course exam at Tehran’s Azad university at the end of January but was led handcuffed into the examination room.
Another blogger, Arash Sigarshi, is also currently in prison in Iran for similar reasons.
Om Khamenei skriver organisationen:
Iran, the biggest prison for journalists in the Middle East, is ruled by the Supreme Guide, Ayatollah Ali Khamenei. The media was again under siege in 2005 as the regime became harsher and more than a dozen publications were abruptly suspended. Journalists continue to be arbitrarily arrested. Khamenei, who accuses the press of being “in the pay of the enemy,” was the person mainly responsible for the violence against journalists in spring 2000.
Khameneis "track record" finns att ladda hem här
Om Ahmadinejad skriver man:
The hardliner Ahmadinejad, a former “revolutionary guard,” took office as elected president of the Islamic Republic on 3 August 2005 and immediately purged the culture ministry (which supervises the press) of reformists and replaced them with hardliners. These new officials had in 1999 set up their own intelligence service enjoying complete impunity and having a private police force that cracked down regularly on the country’s intellectuals. Several government ministers are also revolutionary guards and were involved in arrests, torture and killings of Iranian journalists in 1998.
Ahmadinejads "track record" finns här.
Själva kampanjen går att hitta här.
Lite mer från Reportrar utan gränser.
Mojtaba Saminejad Blogger imprisoned for “insulting the Supreme Guide”
He was first arrested in early November 2004 over his online criticism of the arrest of three fellow bloggers. While held, his blog’s address was diverted to the website of a group of hackers linked to the Iranian radical Islamist movement Hezbollah (http://irongroup.blogspot.com/). On leaving prison, he resumed his blog using a new address (http://8mdr8.blogspot.com/), which led to his re-arrest.
When he appeared in court on 23 May 2005, he was unable to speak freely as he was accompanied by the policemen who had interrogated him in prison and this intimidated him, his lawyer said.
He is currently in Gohar Dashat prison, on the outskirts of Tehran, which is notorious for the mistreatment of detainees. He shares a cell with non-political prisoners. He was allowed to sit a mid-course exam at Tehran’s Azad university at the end of January but was led handcuffed into the examination room.
Another blogger, Arash Sigarshi, is also currently in prison in Iran for similar reasons.
Michael Ledeen: The Iranian Challenge
The Mahmoud Ahmadinejad interview in Der Spiegel has its moments, to be sure, but overall it’s about what you would expect. He’s an uncultured fanatic who will never admit error but simply reassert his lies. He’s not at all interested in what we call “the pursuit of the truth,” so there is no real interview or dialogue (the crowd calling for negotiations with this regime ought to study this text, because if they do it seriously they will realize that you cannot negotiate with these people). He constantly projects Iranian political culture onto the rest of the world, which is what you would expect from an uncultured ideologue. And it’s astonishing to watch the Spiegel interviewer fall into one rhetorical trap after another. In many ways, the interview is noteworthy for its exposure of the fecklessness of a German interviewer facing an Iranian bully.
When Ahmadinejad says “I don’t know what all the excitement is about” concerning the possibility he would attend the World Cup in Germany this summer, he’s told that it’s because of his remarks about the Holocaust. “So you were surprised...?” the interviewer says. Uninterested in what he said a sentence before, Ahmadinejad tosses out a new version: “No, not at all, because the network of Zionism is very active...”And that pretty much sets the tone for the rest of the interview. It’s always “heads I win, tails you lose.” Or rather, the Jews lose. Early on, he says “if (the Holocaust) did not occur, then the Jews have to go back to where they came from.” And a bit later he says “If there really had been a Holocaust, Israel ought to be located in Europe...” So he wants to ship the Jews to Europe, period.
When Ahmadinejad says “I don’t know what all the excitement is about” concerning the possibility he would attend the World Cup in Germany this summer, he’s told that it’s because of his remarks about the Holocaust. “So you were surprised...?” the interviewer says. Uninterested in what he said a sentence before, Ahmadinejad tosses out a new version: “No, not at all, because the network of Zionism is very active...”And that pretty much sets the tone for the rest of the interview. It’s always “heads I win, tails you lose.” Or rather, the Jews lose. Early on, he says “if (the Holocaust) did not occur, then the Jews have to go back to where they came from.” And a bit later he says “If there really had been a Holocaust, Israel ought to be located in Europe...” So he wants to ship the Jews to Europe, period.
Talk about the Holocaust is neither here nor there. When the Spiegel interviewer tries to suggest that there is abundant evidence for the Holocaust, Ahmadinejad first tosses off one of his great gag lines (“Normally, governments promote and support the work of researchers on historical events and do not put them in prison”), as if his regime had not arrested, tortured, and murdered thousands of Iranians who tried to tell the truth about the actions of the regime. Then he assaults the poor German: Why do you have to support the Zionists? Why do you Germans still feel guilty about the Holocaust? “Why must the German people be humiliated today because a group of people committed crimes in the name of the Germans during the course of history?”
The Spiegel journalist doesn’t have the wit to ask Ahmadinejad why jihadis like him base their actions on events that took place centuries ago, and then have the chutzpah to condemn the Germans for feeling guilt about the actions of their parents. The use of “humiliation” tells us a lot about the way the mullahs think about the world; they look at international events as a matter of domination or humiliation, and he hammers away at this theme: “Saying that we should accept the world as it is would mean that...the German people would be humiliated for another 1.000 years. Do you think that is the correct logic?”
You can be quite certain that the mullahs are not going to accept anything less than the humiliation of the West, and Ahmadinejad’s hatred for the Europeans oozes from every verbal exchange. When the Spiegel interviewer asks him whether he wants nuclear weapons, Ahmadinejad treats him with total contempt. If you know how to parse the language, you will see that he says “yes. Hell yes!” But instead of putting it in the context of the pursuit of Iranian national interests, he treats it as part of his hatred of the West:
"In our view, the legal system whereby a handful of countries force their will on the rest of the world is discriminatory and unstable...there are a number of countries that possess both nuclear energy and nuclear weapons. They use their atomic weapons to threaten other peoples...What we say is that these countries themselves have long deviated from peaceful usage. These powers have no right to talk to us in this manner. This order is unjust and unsustainable."
That ought to be clear enough for anyone who cares to see it. As for the rest, it ranges from outright lies (“we’re concerned about the American soldiers who die in Iraq. Why do they have to die there?” This from a regime that is doing much of the killing) to the usual denunciation of free societies:
"It does not make sense that a phenomenon depends on the opinions of many individuals who are free to interpret the phenomenon as they wish. You can’t solve the problems of the world that way...we need sustainable principles that enjoy universal acceptance–such as justice. Iran and the West agree on this."
They don’t, because the West believes, (at least I hope it still believes), that individuals must be free to think freely, while the Iranian regime demands subservience (anyone who thinks that the ayatollahs’ regime is based on justice should take a refresher course on basic legal principles).
And he ends with an open threat:
"If the Europeans continue to side with the Americans (would that it were so!), they will lose their position in the Middle East, and “ruin their reputation in other parts of the world. The others will think that the Europeans aren’t capable of solving problems.”
I wonder if there are many who believe the Europeans can solve any serious problems nowadays. They certainly can’t manage the Iranian challenge. Can we?
— Michael Ledeen, an NRO contributing editor, is most recently the author of The War Against the Terror Masters. He is resident scholar in the Freedom Chair at the American Enterprise Institute.
Jag brukar posta en del av Michael Ledeens inlägg här då och då, det beror inte på att jag håller med honom i allt han säger. Däremot så måste man respektera en människa som har ett så stort engagemang för demokrati, frihet och självklart Iran. ;-)
torsdag, juni 01, 2006
Irans Bahaier fruktar ny arresteringsvåg
Källor talar om att regimen intensifierat sin jakt på Irans Bahaier. Bahaier är en icke erkänd minoritet i Iran, tusentals medlemmar har blivit fängslade och hundratals avrättade sen den islamiska republiken upprättades. Nu fruktar man en ny våg av arresteringar.
Det finns ca 300 000 bahaier i Iran, de flesta flydde efter revolutionen. Tron instiftades i Iran av den persiske profeten Bahá'u'lláh. Enligt Bahaierna är han guds sändebud, det går tvärt emot den islamiska läran som menar att det kom flera profeter innan Mohammad men ingen efter, i Iran är de klassade som "oskyddade hedningar", det gör att det i princip är fritt fram för fundamentalister att döda troende bahaier.
Bahaiutövare lever under ständig skräck i Iran. Vi får hoppas att omvärldens reaktioner för en gång skull blir hårda mot regimens ständiga övertramp mot de mänskliga rättigheterna.
Det finns ca 300 000 bahaier i Iran, de flesta flydde efter revolutionen. Tron instiftades i Iran av den persiske profeten Bahá'u'lláh. Enligt Bahaierna är han guds sändebud, det går tvärt emot den islamiska läran som menar att det kom flera profeter innan Mohammad men ingen efter, i Iran är de klassade som "oskyddade hedningar", det gör att det i princip är fritt fram för fundamentalister att döda troende bahaier.
Bahaiutövare lever under ständig skräck i Iran. Vi får hoppas att omvärldens reaktioner för en gång skull blir hårda mot regimens ständiga övertramp mot de mänskliga rättigheterna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
