Ahmadinejad kan komma att åtalas...

Enligt Ahmadinejads egna hemsida så försöker en grupp inom parlamentet att förklara honom ”politisk inkompetent”. Den här gruppen av parlamentsledamöter kritiserade Ahmadinejads korta tid vid makten och krävde att en utredning skulle hållas. Orsaken till denna utredning var Ahmadinejads Israel tal, landets ekonomiska läge, avskedandet av landets diplomater och bankchefer.

Om den här gruppen får sin vilja igenom och parlamentet passerar en resolution där Ahmadinejad bedöms vara ”politisk inkompetent” så måste landets ”andlige ledare” Khamenei åtala honom för just detta. Men det krävs bara att 1/3 av parlamentsledamöterna ställer sig bakom resolutionen då kan parlamentet arrangera ett förhör där presidenten måste ge detaljerade svar på de frågor som parlamentet ställer.

Om det är så att 2/3 delar av parlamentet är missnöjda med presidentens svar så kan parlamentet finna honom inkompetent och därefter så ska landets ”andlige ledare” Khamenei åtala honom.

Men just nu så är det en liten minoritet som ställer sig bakom resolutionen, men den är inte helt dödförklarad. Eftersom Ahmadinejad är så hatad av folket så finns det chansen att den får stöd av fler ledamöter ju längre tiden går och ju mer Ahmadinejad misslyckas och drar på sig kritik.

Dessutom har flera av de konservativa ledamöterna indirekt sagt att de kan stödja en sådan resolution och att dem inte på något sätt kommer att stödja Ahmadionejad till slutet. Den enda president som hittills fallit offer för en liknande resolution och som till slut tvingades att lämna sin plats var regimens första president Bani-Sadr som fick lämna efter bara ett år.

Our war with Iran

Läs om hur organisationen Center for security policy vill handskas med Ahmadinejad och mullorna.

Cirkus Ahmadinejad fortsätter...

För ett tag sen berättade vi om att Ahmadinejad sparkat landets samtliga diplomater som nu befinner sig utomlands. En 40 ambassadörer och diplomater kommer inom kort att kallas hem för gott och ersättas av personer som säkerligen har en bakgrund i revolutionsgardet.

Men utrensningen av pragmatiker och ”reformister” har inte slutat där, förra veckan sparkades samtliga chefer för landets statliga banker efter ett dekret från Ahmadinejad. Han anklagade bankdirektörerna för att tillsammans med landets aktiemarknad vara ”anti islamiska”. De nya cheferna fick direkt en varning, att om de inte helt och fullt ut stödjer regimens ekonomiska politik så kommer bankerna att läggas ner.

Den utnämning som upprört mest är utnämningen av Abdolhamid Ansari till chef för landets centralbank. Ansari har en gedigen bakgrund i revolutionsgardet, dock är det oklart på vilka meriter han fått jobbet som chef för centralbanken.

Nästa grupp som står inför en utrensning är landets regionala guvernörer, eller dem som Ahmadinejad anser vara för moderata. Den förste att förlora sitt jobb var guvernören av Khorasan och han ersattes av Hassan Mortazavi som innan utnämningen var chef för landets fängelser. Ytterligare fem guvernörer kommer att bli utbytta inom de kommande dagarna.

Cirkus Ahmadinejad fortsätter med andra ord…

Världsbanken varnar Irans Centralbank: landets ekonomi snart utom kontroll....

Vi har tidigare här på bloggen uppmärksammat det ekonomiska läget i Iran, vi har berättat om den massiva kapitalflykten som nu har nått rekordnivåer. Vi har berättat att Tehran börsen förlorat över 20 % av sitt värde sen Ahmadinejad kom till makten och att landets budgetunderskott växer enormt trots de ökade oljeinkomsterna. Nu i torsdags kom det slutgiltiga varningen från världsbanken som varnade Irans centralbank att läget snart är utom kontroll.

Ahmadinejads radikala utspel med bland annat hot mot Israel, utrensningen av diplomater och hotet om att hänga aktörer på aktiemarknaden har inte haft någon positiv effekt på landets ekonomi. Men nu ser det ut som att regimen är på väg att ta det radikala steget att stänga ner all aktiehandel på Tehran börsen under ett par veckor. Det här ryktet upp kom under gårdagen på Tehran börsen. Om det är sant att ett sådant alternativ diskuteras inom Ahmadinejads kabinett så lär det knappast hjälpa att lugna ner den oroliga stämningen på Tehran börsen.

Weeklystandard: Ahmadinejad Bombs

THE NEW PRESIDENT OF THE Islamic Republic of Iran, Mahmoud Ahmadinejad, may unintentionally have helped undermine clerical rule in the country with his recent outrageous speeches and remarks against Israel.

Ahmadinejad's scandalous comments came on an Iranian holiday instituted by Ayatollah Khomeini at the end of the Muslim month of Ramadan and known as Jerusalem Day; it is intended to agitate Iranian Muslims against the Jewish state and the Zionist concept. This year it fell on October 26. A former Revolutionary Guard who had already stirred new global anxieties about the Iranian theocracy by his intractable promotion of the country's nuclear ambitions, Ahmadinejad used the opportunity to declare that Israel "must be wiped off the map," as fulfillment of the official Iranian vision of "a world without Zionism."

Suddenly, many Iranians felt they had been thrown a quarter of a century backward, to the worst excesses of Khomeini's rule. A United Nations Security Council resolution was almost immediately passed, condemning Ahmadinejad's rhetoric. The Israeli government called on the U.N. to expel Iran. Western governments--but also Iranian and other Shiite Muslims--began expressing their disgust with Tehran.

Not only that, but opposition to Ahmadinejad's posturing was expressed by the most vulnerable sector of the Iranian state itself, the diplomatic corps. Like Saudi Arabia and various Latin American tyrannies, Iran in recent years has often sent potential dissenters and "reformers" abroad as ambassadors. This has the dual advantage of removing individuals who might oppose the government's whims and presenting an ameliorative image of the Iranian power structure to a justly suspicious world.

Already, numerous Iranian diplomats had expressed concern about Ahmadinejad at the time of his election in June. Some of them had described the new chief executive as an uneducated, bumptious, immature, and rather stupid individual who can only reflect badly on Iranians. Notwithstanding the indignities to which they have been subjected by the governing clerics over the past 26 years, Iranians feel pride in their ancient culture and a profound desire for the world's respect, and they are embarrassed and repelled by so primitive a presidential style.

The first indication of the current rift between Ahmadinejad and the ambassadors came several weeks before the president's threats to Israel, when the official Islamic Republic News Agency announced that Javad Zarif, Iranian ambassador to the United Nations and head of the country's nuclear negotiating team, had resigned from the latter post. Zarif is a cosmopolitan individual with a reputation for moderation and a professed commitment to reform. Some Shiite Muslims close to the Iranians predicted that Ambassador Zarif would soon leave his U.N. post as well, but sources in Tehran say Ahmadinejad and others have beseeched him to stay. Rumors began to circulate that Iranian diplomats would resign en masse.

Ahmadinejad beat them to the punch. Soon after he repeated his diatribe against the Jewish state, four leading Iranian ambassadors were removed from their jobs: ambassador to France Sadegh Kharrazi (whose brother, Foreign Minister Kemal Kharrazi, had resigned after Ahmadinejad was elected), who comes from a clerical family that cannot be touched by reprisals; Shamsedin Khaghani in Germany; Hossein Adeli in Britain; and Mohammed Alborzi in Switzerland. Germany and Britain had gone furthest to sanitize Iran's image in Europe, with trade relations as their argument, but they had also expressed firm opposition to Tehran's acquiring nuclear weapons or, in the British case, interfering in Iraq.

Ahmadinejad's purge was widened to comprise a roster of 40 ambassadors and other senior diplomats by the end of October (although their assignments will officially end next March). The dismissed expressed frustration that they had not gone ahead and quit as a group. Others who anticipate the same fate insist privately that they will resign rather than let the Iranian authorities fire them, reiterating their distaste for serving the new president.

Meanwhile, top officials in Tehran, as well as some diplomats, tried to soften the impact of Ahmadinejad's belligerent comments. Some claimed that Iran would accept a peace process supported by Palestinians, and that Iran wants peace, not war. But this is not credible, given the absence of accountability in a theocracy that allows no alternation in power of competing political parties. Ahmadinejad's predecessor, Mohammed Khatami, who prides himself on his international reputation as a reformist, went so far as to equate the new president's ideological outlook with "fascist values and principles in the name of Islam," which Khatami said were unacceptable.

Muslim leaders and intellectuals outside Iran also began protesting. Ali Alyami, an intrepid Saudi dissident in Washington, stated that his Center for Democracy and Human Rights in Saudi Arabia rejects "the repulsive call by the extremist Iranian president to annihilate a whole people from the surface of the earth," and exhorted "all Arab and Muslim governments, the decent Iranian people, and all people to condemn this deadly dissemination of hate." Alyami's observation that "the 60 million Iranian people deserve better representatives" was echoed by Saudi Shia dissidents prominent in the West.

Also in the United States, Shiite community activist Nawab Agha of the American Muslim Congress unequivocally repudiated Ahmadinejad. Among Albanians, the only European Muslim community with an important Shiite component, the government of Kosovo supported the U.N.'s anti-Iran resolution. Pakistani journalist Husain Haqqani, a Sunni Muslim affiliated with the Hudson Institute, commented, "The Iranian president's call for wiping Israel off the map comes at a time when governments of several Muslim countries are considering recognition of Israel. Mr. Ahmadinejad is clearly trying to fuel hatred. . . . The legacy of hatred against Israel and its people is immoral and contrary to the universal humanitarian principles that Islam also invokes."

Touchingly, a 29-year-old Iranian woman student at a Budapest university, whose name was not released, was reported to have written to the Israeli embassy in Hungary to offer her apologies for Ahmadinejad's gross comments.

Predicting Iranian outcomes is an unproductive endeavor. But it is clear that the majority of Iranians do not want to continue living as they are, and it may be that the clerics can no longer rule as they have. There is certainly no harm in hoping this to be the case, and in encouraging Iranian diplomats and other responsible personnel to defect and unburden themselves of their involvement with this hateful regime.

Stephen Schwartz is a frequent contributor to The Weekly Standard.

Outsourcing av terror...

Den fundamentalistiska terrorgruppen Ansar-e Hezbollah har lovat Irans president Ahmadinejad att hjälpa honom i jakten på kvinnor som klär sig omoralisk. Det här kommer efter att Ahmadinejad och en rad andra konservativa har klagat på att främst yngre kvinnor i storstäderna verkar strunta i regimens klädeslagar. Även om kvinnor fortfarande använder slöja så har gränserna förflyttats för vad som är möjligt, att kvinnor visar nästan hela huvudet och håret är inte helt ovanligt i Tehran.

Men nu har regimen fått nog, Ansar-e Hezbollah kallar utvecklingen för västerländsk kulturimperialism och säger att den är farligare än detoneringen av en atombomb. Så nu ska den här gruppen som egentligen inte har någon som helst befogenhet ge sig ut på gator och torg i jakt på kvinnor som inte följer regimens korkade lagar.

Allt självklart på order av Ahmadinejad och den ”andlige” ledaren Khamenei, som på avstånd kan se hur denna ”frivilligorganisation” öppet misshandlar kvinnor som dem anser uppträder eller klär sig ”omoralisk”. På så sätt kan Ahmadinejad och Khamenei sprida skräck utan att själva direkt bli inblandade….

mer trubbel för Ahmadineajd...

Ahmadinejad och landets konservativa falang blir allt mer nervösa. De konservativas ”återkomst” och fullständiga maktövertagande efter några år av ”reform politik” har kommit att bli ett fiasko. Regimen och Khameneis pojkar har haft det oerhört svårt att förvalta makten på det sätt dem ville och hade tänkt sig. Regimen har försökt att införa en del reformer och slagit stort på propaganda trumman med stora organiserade demonstrationer och löften från presidenten, men det är inte mycket som har fungerat.

Under Khatamis presidentskap så kunde de konservativa skylla landets ekonomiska och sociala situation på reformisterna, trots att det var dem som genom den ”andlige” ledaren hade den yttersta makten. Men med en ”reformistisk” president, så kunde de distansera sig från allt det negativa.

Men i och med interna maktkonflikter inom regimen blev Khamenei till slut tvungen att träda fram på scenen och visa vem det är som bestämmer. Detta har lett till att det har varit svårare för regimen att anklaga andra för sina misslyckanden, även om Ahmadinejad regering i allra högsta grad gör sitt bästa för att hitta syndabockar.

Under de snart fem månader som Khamenei falangen haft all makt så har situationen i landet förvärrats, relationerna med omvärlden och ekonomin är sämre än på många år. Över två miljoner människor är arbetslösa och budgetunderskottet ligger på svindlande 9 biljoner Toman, trots det höga oljepriset. Kapitalflykten, under Ahmadinejads presidentskap har varit enorm, man beräknar att nästan 10 000 företag har flyttat all eller en stor del av sitt kapital utomlands. IMF rapporterade nyligen att landet förlorar humankapital till ett värde av 11 miljarder dollar varje år när ca: 150 – 180 tusen Iranier med universitetsutbildning lämnar landet.

Men problemen är svårare och djupare än så, nästan 70 % av landet 70 miljoner är under 30 år. En överväldigande majoritet av dessa kräver demokratiska reformer och har väldigt liten respekt för mullorna och här är stödet för Khamenei och Ahmadinejad minimal. Detta är oerhört pinsamt för regimen eftersom det var den här generationen som skulle vara revolutionens produkt, det var dom som skulle offra sig, försvara och sprida Khomeinis ideologi. Men istället tar allt fler unga avstånd från mullorna och religionen.

Det är detta som är Khameneis och mullornas största problem, regimens hårdare tag mot det som de benämner ”omoraliska aktiviteter” visar bara hur svårt dem har att hantera situationen. Förmodligen är situationen ur kontroll och det är detta som till slut kommer att fälla regimen.

mer problem för Ahmadinejad...

Det Iranska parlamentet som med överväldigande stor majoritet består av konservativa hökar lojala till landets ”andlige” ledare Khamenei och hans knähund Ahmadinejad har nu börjat ifrågasätta presidentens ekonomiska politik.

När Ahmadinejad träffade ett gäng av landets mest inflytelserika parlamentsledamöter så fick han höra att han bara har till mitten av januari på sig att styra upp landet ekonomi. Har inte läget förbättrats så kommer parlamentet att göra allt i sin makt för att själva ta över situationen. Den här varningen kommer inte direkt från parlamentet som egentligen är maktlös, däremot så kommer den från Khamenei som hotar via ombud. Och som vill göra det känt att han inte är nöjd med hur Ahmadinejad har skött landets ekonomiska politik hittills.

Problem 1 för Ahmadinejad...

Presidenten Ahmadinejad åkte på ännu en stjärnsmäll inför parlamentet när hans andra kandidat till regeringens kanske viktigaste post, oljeminister, drog tillbaka sin kandidatur. Ahmadinejad hade nominerat Sadegh Mahsouli en person med inte några som helst kunskaper om oljebranschen. Men däremot med bakgrund i landets revolutionsgarde tillsammans med Ahmadinejad.

Mahsouli tvingades att dra tillbaka sin kandidatur efter en utfrågning av parlamentets energiutskott, men det var inte Mahsoulis okunskap om oljebranschen som fällde honom. Utan hans bakgrund som en av landets rikaste män, han har gjort sig en förmögenhet på att köpa hus billigt och sälja dem dyrt.

När utskottet ifrågasatt Mahsoulis levnadsstandard så valde han att glorifiera sig själv genom att citera Khomeini. Citatet Mahsouli stödde sig på var när Khomeini sa att han var emot ”The spirit of living in palaces, not actually living in them”.

Men parlamentet godtog inte Mahsoulis försök att förklara sig och krävde att presidenten omedelbart skulle ta tillbaka Mahsoulis nominering och att presidenten skulle få svårt att få igenom sin nominering. Men Ahmadinejad

snart tillbaka i normalfart...

Är tyvärr bortrest under denna vecka, så bloggandet ligger lite på is. Det är väldigt mycket som händer i Iran just nu, Ahmadinejad verkar ha stora problem på flera fronter just nu. Men återkommer om allt om några dagar....

Guardian: The rash revolutionary

Like a speed-crazed driver of a Paykan - the anachronistic Hillman Hunter prototype that remains king of Iran's roads - Mahmoud Ahmadinejad is steering his country in a reckless fashion, without due care for oncoming traffic or blind bends, and as with the ageing saloon car, there is no guarantee that the engine of the Iranian state is equipped to take such rough handling.

The number of heedless political risks taken by Iran's fundamentalist president seems to grow by the day. So too does the sensation of a cataclysmic accident waiting to happen.

In the space of six days during the past fortnight, Mr Ahmadinejad provoked a tidal wave of international condemnation by calling for Israel to be "wiped off the map" before raising diplomatic temperatures from incandescent to white heat levels with a purge of Iranian foreign service personnel that saw 40 ambassadors and senior officials sacked at once. Meanwhile, his government stridently asserts its right to develop a nuclear programme when the International Atomic Energy Agency is edging closer to referring Iran to the UN security council.
It is hardly a textbook demonstration of politics as the art of the possible. But like his religiously devout US counterpart, who once dismissed President Bush the elder as the wrong father from whom to seek strength in times of crisis, Mr Ahmadinejad's actions are drawn from an inspiration far transcending mundane political realities.

To his compatriots, the president's iconoclastic exploits on the global stage aren't the half of it. Of more immediate concern here are his actions at home, which yield no quarter to political convention or constructive criticism.

The high-velocity collision invited by this approach was narrowly averted today when Mr Ahmadinejad's nomination for the key oil ministry, Sadeq Mahsouli, withdrew his candidacy just hours before it went to a parliamentary vote. Even in a parliament dominated by religious conservatives nominally supportive of his fundamentalist agenda, the president's nominee had appeared to be heading for almost certain rejection after being dismissed as an unqualified crony with no knowledge of the oil industry. Having already had his original choice rejected on the same grounds, today's 11th hour retreat may yet sound the death knell to Mr Ahmadinejad's goal of using Iran's oil wealth to help the poor and reduce inequality.

The president's economic agenda is already in trouble. The anticipated capital flight, feared as a consequence of his election, has come to pass and investment has plummeted. With financial markets alarmed by his call for interest rate cuts by decree in the face of rising inflation, the Tehran stock exchange has plunged 25% in the past four months. Mr Ahmadinejad, noted for his fierce temper and rudeness towards aides, reportedly told a recent cabinet meeting that the problems could be solved "if they allowed us to execute two or three individuals".

It has not come to that yet. But last week the heads of six leading banks received the ambassadorial treatment when they were summarily replaced by men hand-picked by the Ahmadinejad government.

With his unsurpassed revolutionary credentials, it is perhaps not surprising that the new man in Tehran is not a believer in continuity.

What is striking, however, is that, like George W eschewing the guidance of his biological father, Mr Ahmadinejad seems to take his cue from somewhere other than the expected source.

Rather than show unstinting loyalty to Iran's supreme leader, Ayatollah Ali Khamenei, the president is said to be under the spell of Ayatollah Mohammad Taghi Mesbah-Yazdi, an ultra-hardliner espousing total isolation from the west. Some observers think Mr Ahmadinejad and his followers believe Mr Mesbah-Yazdi would make a better supreme leader than Mr Khamenei, a conviction that could have profound implications for the future of the country's Islamic power structure.

Behind this opaque window of deftly shifting loyalties lurks another influential figure, a Karl Rove character, although the parallels are inexact. Mojtaba Hashemi Samareh, a devotee of Mr Mesbah-Yazdi, is Mr Ahmadinejad's de facto chief of staff and bestrides his government. In contrast to his brusque approach to other associates, the president treats Mr Samareh with reverential respect, standing behind him diffidently at prayers.

Mr Samareh is notoriously publicity shy, but his past role in Iran's foreign ministry shines the brightest light of all on the country's new approach to diplomacy and the outside world. During the early 90s, Mr Samareh was director of the ministry's placements office, affording him a big say over who got plum foreign postings and almost dictatorial powers over how they behaved once they got them.

According to Iranian website Rooz Online, Mr Samareh composed a training programme called The Psychology of the Infidels, which provided insights on how to trap staff and the use of sex in procuring information or intelligence.

Particularly arresting was his notion of the model Islamic diplomat.

In Mr Samareh's view, this was the very antithesis of the well-groomed urbane socialite found in embassies the world over. A corrupted Iranian diplomat was one who wore perfectly creased trousers and polished, lace-up shoes and who smiled at strangers. Smart shoes and trousers were a sign of insufficient commitment to prayer and of being seduced by "royalty". Only shoes that were bent at the back and easily removable for prayer would do. Smiling at strangers was a "western" habit bespeaking weakness to foreign visitors who should be assumed to be spies.

In a world where appearance and human interaction mean so much, it is a disquietingly eccentric set of values. And its shaper is the back-seat driver in President Ahmadinejad's Paykan as it continues its white-knuckle ride to no one quite knows where.

Ahmadinejads radikala utrikespolitik...

För någon dag sen så skrev vi om hur Ahmadinejad har börjat sparka och göra sig av med de diplomater som han inte gillade. Men stiuationen ser ut att vara allvarligare än så. Kazem Jalali talesman för parlamentets säkerhet och utrikespolitiska utskott sa nyligen att Presidenten Ahmadinejad vill sparka närmare 40 av landets ambassadörer runt om i världen.

Efter Ahmadinejads Israel tal så uttryckte en del av landets ambassadörer sitt missnöje över Ahmadinejad och menade att hans uttalanden har skadat landets utrikespolitik. Detta gör att Ahmadinejad kallar hem sina ambassadörer för ”konsultationer” men på plats istället för diskussion får de alla veta att de fått sparken. Mannen bakom Ahmadinejads beslut att kicka landets ambassadörer är Mojtaba Samareh, han har tidigare anklagat landets diplomater för att vara dåliga muslimer och det verkar som om hans enfaldiga anklagelser har bitit på hans nära vän Ahmadinejad.

De sparkade diplomaterna var professionella diplomater som försökte att komma runt presidentens utrikespolitik. En del av dessa sparkade diplomater och ambassadörer anses ha spelat en stor och konstruktiv roll i förhandlingarna med EU om landets urananrikningsprogram. Ahmadinejad banar nu vägen för en mer extrem och fanatisk utrikespolitik...

Inga nya utländska investeringar i Iran...

Enligt en av regimens tidningar så har investeringarna i landet minskat med hela 50 % det här året jämfört med förra året. Även om det finns någon exakt statistik i Iran över investeringar i landet så är skillnaden i år jämfört med alla andra år att det nu för första gången inte kommit in några nya investeringar från utlandet.

Stödjer Grön ungdom fortfarande terrorister?

Efter gårdagens pinsamma uttalande från Grön ungdoms språkrör Elina Åberg om hennes stöd till terroristorganisationen Folkets mujahedin, så vill hon enligt dagens upplaga av SVD "inte uttala sig om organisationen".

Elina borde veta bättre. Organisationen Folkets mujahedin har legat bakom en rad kallblodiga mord, däribland på fyra amerikanska tjänstemän innan den islamiska revolutionen.

Organisationen Human rights watch har intervjuat avhoppade medlemmar från sektorganisationen som vittnat om tortyren och trakasserierna som drabbat de efter avhoppen.

Listan på grymheter som organisationen gjort och gör mot sina egna medlemmar kan göras lång. Medlemmar i Folkets mujahedin är kända för att vara skickliga retoriker och har i många fall lurat och fört politiker i Sverige men också i andra länder bakom ljuset. Elina Åberg är det senaste offret.

Men vad som förvånar är hennes tveksamma ställning efter det klantiga uttalandet.

Hur är det med demokratisynen Grön ungdom?

Mullorna kastar sten i glashus...

Mullornas representant i FN: s kommitté för mänskliga rättigheter Mostafa Alaee kritiserade Kanada för dess “brott mot de mänskliga rättigheterna”. Kritiken framfördes inför FN:s generalförsamling i onsdags.

Enligt regimen ska Alaee ha presenterat en rad olika dokument för att bevisa att Kanada under lång tid brutit mot de mänskliga rättigheterna. Alaee anklagade bland annat de kanadensiska myndigheterna för försvinnandet av 500 kanadensiska kvinnor under de senaste åren.

Anledningen till denna fars är att den kanadensiska regeringen lagt fram en resolution till generalförsamlingen där man kräver att regimen ska prickas för kränkningar och brott mot de mänskliga rättigheterna.

Kanada har också tidigare lagt fram liknande resolutioner mot Iran, och 2004 gick generalförsamlingen på Kanadas linje och prickade regimen. En stor prestigeförlust för Khatami och mullorna. Så regimens senaste tilltag är bara ett patetiskt försök att smutskasta den kanadensiska regeringen och stoppa den kommande resolutionen.

Khamenei värvar martyrer..

En vecka efter Ahmadinejads uppmaning till Israels utplåning så öppnar ”Defense Squadron of the Global Movement of Martyrdom” att dem nu kommer att börja rekrytering av ”frivilliga martyrer” till olika uppdrag. Rekryteringen kommer att ske i en av Teherans moskéer under en bön ledd av Khamenei. Organisationen påstår att dem hittills värvat närmare 40 000 blivande ”martyrer” och har 3 enheter redo för uppdrag.

Regimen hyllar ockupationen av den amerikanska ambassaden 1979..

Regimen hyllar nu ockupationen av den amerikanska ambassaden i Teheran den 4:e November 1979, där ambassadpersonal hölls som gisslan av regimen i 444 dagar. Parlamentets talesman Gholam Ali Haddad Adel sa bland annat: ”The takeover of the US embassy in Tehran…. shattered the false image of US invincibility in the eyes of the world, the process of destruction continuing up to today”.

Haddad Adel sa också att regimen kommer att fira dagen på samma sätt som tidigare år genom att demonstrera på den plats där den amerikanska ambassaden låg 1979. Han hoppades också att resten av världen skulle sluta upp bakom regimen och demonstrera utanför Amerikanska ambassader runt om i världen.

Ahmadinejad förbjuder all utländskfilm...

En grupp av mullor led av presidenten Ahmadinejad förbjöd förra veckan all utländskfilm i ett försök att ”utplåna västländsk inflytande”. De element som tydligen upprörde Ahmadinejad mest i de ”västerländska filmerna” var saker som alkohol, droger, liberalism och feminism.

Förbjudet lär inte spela någon större roll eftersom den svarta marknaden är så utbredd i Iran, förbjudet kommer också att ha väldigt liten effekt för landets biografer eftersom det ändå är få utländska filmer som visas på grund av landets censur lagar.

Förbjudet ingår i Ahmadinejads kampanj mot ”Västs kulturella invasion” och i ett försök att få iranierna att gå tillbaka till början av revolutionen, en tid som Ahmadinejad romantiserat som en tid utpräglad av ”renhet”.

Men Ahmadinejads försök är dömt att misslyckas eftersom över hälften av Irans 70 miljoner invånare är under 30. Människor som under många år genom filmer, musik och parabol-tv haft tillgång till västerländskkultur. Trots att paraboler är förbjudna är det många som fortfarande har dem, och den svarta marknaden är översvämmat av film och musik som är förbjudna av regimen.

"Keep these namnes in mind"...

En tidning ägd av Irans “andlige ledare” Khamenei publicerade igår en rad namn på personer som fördömt Ahmadinejads “anti-zionim” tal under rubriken ”Keep these namnes in mind”.

I artikeln kunde man läsa: "All Muslims, especially those who are the authorities of the Islamic regime of Iran must keep the names of these inferior creatures in mind.”

Namnen som publicerades var; Kofi Anan, en rad ledare inom EU och vatikanen, den Italienske utrikesministern Franco Fini, den turkiske premiärministern, USAs representanthusets talesman Denis Hastert m.m.

I texten så hotade man med att ”konfrontera” dem som tagit ställning mot Ahmadinejad.

290 demonstrationer i Iran under oktobermånad...

Under oktober månad så hölls det över 290 demonstrationer och strejker runt om i Iran. Olika arbetarföreningar stod för merparten av demonstrationerna runt 140 stycken och medan studentrörelsen arrangerade 94 demonstrationer mot regimen.
Fler än 450 demonstranter och oppositionella har gripits av regimen under oktobermånad.

Totalt har det hållits över 1800 demonstrationer i Iran, merparten har varit direkt i opposition mot regimen medans andra har varit protester mot det sociala och ekonomiska läget i landet.

Regimen hotar med att inta Storbrittaninens ambassad..

Regimens studentförbund “The Association of Union of Islamic Students of Iranian Universities” har gått ut med en varning till Tony Blairs regering. Man hotar nu med att inta och ockupera Storbrittaninens ambassad i Tehran om inte Storbritannien slutar med att lägga sig i landets interna affärer.

Hotet kommer inför firandet av ockuperingen av den Amerikanska ambassaden i Tehran som ägde rum den 4 november 1979 och som resulterade i ett 444 dagar långt gisslandrama. Där Irans nuvarande president Ahmadinejad misstänks ha varit en av kidnapparna.

I uttalandet kunde man läsa bland annat: “We warn brutal and slavish regimes such as the British government to stop their evil mischief before the violent fires of the Muslim nation burn you, or else you will face consequences similar to the capture of the den of American spies.”

Kampen över utrikespolitiken...

Kampen inom regimen om landets utrikespolitik har blossat upp på allvar. Presidenten Ahmadinejad har påbörjat en utrensning bland diplomat kåren som hellre driver en mer pragmatisk linje i utrikespolitiken. Bland de första offren tillhör Irans ambassadör i Storbritannien. Ambassadören Seyed Muhammad Hossein Adeli som utsågs till ambassadör av Khatami regeringen så sent som förra året fick igår kicken, landets FN sändebud i Genever Muhammad Reza Alborzi fick också lämna sin post.

I konflikten så kan man hitta två lager, Khamenei/Ahmadinejad lägret som vill driva en mycket hårdare och mer ideologisk linje. Där hoten mot Israel och väst kommer att bli allt mer vanligare samtidigt som landet isolerar sig allt mer och där tillverkningen av kärnvapen är prioritet nummer ett. I det andra lägret hittar man pragmatikerna som Khatami/Rafsanjani som vill bedriva en mer pragmatisk utrikespolitik där regimens handlingar döljs genom olika PR trick.

För någon dag sedan kritiserade Khatami som tillhör pragmatikerna Ahmadinejads ”Israel tal” med att det skadade landet ekonomiskt och politiskt, däremot så sa han ingenting om innehållet i talet. Det beror på att dessa två läger fanatikerna och de s.k. pragmatikerna är i stort överens om ideologin och politikens riktning. Både Rafsanjani och Khatami har själva deltagit under de årliga ”hatfesten” mot Israel (Qods day), och båda har också under sin tid som president slussat ut vapen och resurser för åtskilliga miljarder dollar till terrororganisationer som Hamas, Islamisk Jihad och Hezbollah.

Ahmadinejads utrensning bland diplomater är också en signal till EU inför kommande förhandlingar, att pragmatikerna är borta och att Iran från och med nu kommer att inta en mer aggressiv och ideologisk inställning i förhandlingar. Till detta kan man också lägga till att Ahmadinejad hotat med att åtala Irans förre chefsförhandlare för förräderi, eftersom han inte anses ha "försvarat nationens intresse" tillräckligt väl i de tidigare förhandlingarna med EU länderna över landets kärnvapen program.

Khamenei försvarar Ahmadinejads tal...

Det är inte bara Ahmadinejad som öppet hotat Israel. Landets ”andlige ledare” och den som såg till att Ahmadinejad fick presidentposten uppmanade igår landets ledare att enat stå upp mot den gemensamme fienden, Israel. Han sade sig också vara övertygad om att staten Israel kommer att störtas.

Khameneis tal var egentligen ett försök att ena de motstridiga viljor och åsikter som finns inom regimen, med att säga att det är regimens plikt att inte falla i ”fiendens” planer och fällor. Khamenei påpekade också att landets tre politiska delar, presidenten, parlamentet och rättsväsendet har samma syn på Israel existens.

Khamenei varnade också Egypten, Saudiarabien och Jordanien för USAs planer. Samtidigt så försvarade han Ahmadinejads Israel tal och menade att omvärldens försvar av Israels för ”skamlig”.

Chavez vill försvara Ahmadinejad..

Venezuelas president Hugo Chavez verkar ha fallit för mulla regimens förtryckarapparat. I ett möte med en högtuppsatt tjänsteman från Iranska utrikesdepartementet så sa Chavez enligt Irna, ”[Venezuela] is considering Iran as a model for development would utilize Iran's help in rendering service to people.”

Vidare så sade Chavez att Venezuelas röst mot IAEA resolutionen om Iran var baserad på en ”ömsesidig vänskap”. Enligt Irna sa Chavez också: ”Venezuela is committed to defend Iran whenever the government and nation of Iran wish it to do so”.

Polisen slår till mot skyltdockor..

Polisen i den nordöstra staden Bojnourd har nu startat en ny kampanj mot omoralen. Målet den här gången, skyltdockor. Polisen slog till mot 262 affärer och beslagtog 65 stycken skyltdockor.

Skyltdockorna ansågs bryta mot den Islamiska lagarna och de affärer där dockorna beslagtogs kommer att få hålla stängt upp till 90 dagar som straff. Polisen har också beslagtagit en mängd ”vulgära” Cd skivor…