Som jag skrev igår så har Vita Husets talesman Robert Gibbs nu försökt att förtydliga uttalandet om att "Ahamdinejad var Iran valde ledare".
Idag så bad han om att få rätta sig. Gibbs menade att han menade att det inte var hans plats att bedöma om Ahmadinejad var vald eller inte utan att han bara konstaterade att Ahmadinejad är president i Iran och att det är upp till det iranska folket att avgöra om valet var rättvisst eller inte.
Samtidigt så börjar kritiken från en del håll mot Carl Bildt att bli tämligen löjlig. Folk är helt chockade över att en erfaren diplomat, Sveriges utrikesminister och nu även i någon mån ansvarig för EUs utrikespolitik valde realpolitik framför plakatpolitik.
Carl Bildt försvarade det med att en observatör är bättre på plats än frånvarande. Det är väl rimligen det enda han kan säga öppet. Tänker man också den roll som den svenska utrikesdepartementet hade när två amerikanska journalister frigavs från Nordkorea så borde man rimligen inse att han kanske har en poäng. Det gäller också att inse att kritiken mot Bildt tenderar att vara inrikespolitiskt motiverad och har inget med läget i Iran att göra. Samma personer som nu kritiserar Bildt var tysta när Sveriges dåvarande utrikesminister Anna Lindh besökte Iran med slöja på.
Skulle dem bry sig om Iran så borde dem rimligen också inse att skrika efter isolering och en de facto isolering av Iran är döfött. Och att det förmodligen skulle vara mer kontraproduktivt.
Jag har sagt det tidigare, väst behöver Ahmadinejads hjälp mer än Ahmadinejad behöver väst. Så det kan omöjligen vara en överraskning att USA, Storbrittanien, Frankrike och en rad andra EU-länder nu långsamt försöker dämpa kritiken mot Iran. Storbrittanien hade till och med en ambassadör på plats igår.
Regimen är inte så dumma att dem missar det här. Statstelevisionen har inte varit sena på att påpeka detta "hycklande". Att samma länder som "konspirerade" mot Ahmadinejad och Iran nu återigen kommer med mössan i hand efter att ha blivit besegrade av den stora iranska nationen och dess ledare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Majed, Du blandar ihop två olika saker, för det första kan man inte jämföra läget i Iran nu och när Anna Lindh besökte Iran. Anna Lindh besökte en regering som fick nästan 20 miljoner röster. Hon påpekade oxå mänskliga rättigheters roll i det moderna samhället. Regeringen kunde ha sin kanal öppet och ändå inte delta i cermonin. Utifrån Sveriges intresse var det dumt oxå. Sprickan inom regimen är allvarligt och adminstrationens öde är inte stabillt. Konflikten är inte bara mellan de så kallade "reformister" och Khamenee, utan en stor del av de konservativa har problem med det oxå. Därför är det svårt för det nuvarande administrationen att överleva krisen. Och de som kommer att få makten glömmer inte Sveriges agerande. Jag hänvisar dig folkets slagord mot Kina och Ryssland. Tänk vad iranier har gjort mot Nokia oxå. Vad händer med vår näringslivs intresse i Iran i framtiden. Så kritiken är inte så löjligt som du beskriver. sist men inte minst vad har hänt med dina liberala värderingar.
vänligen Shahab Feyzi
Näee, det gör jag faktiskt inte. Anna Lindh besökte en administration som hade valts enligt precis samma process som Ahmadinejad.
Skillnaden ska vara att Ahmadinejad misstänks ha fuskat till sig valvinsten. Men det övervägs av att besöket skedde av en kvinnling utrikesminister som direkt satte på sin en slöja i Iran. Och lät sig tom fotograferas bärande en slöja bredvid Khatami. Så pratar vi symbolik så tror jag att det till slut blir 1-1.
Sen så är jag absolut inte emot det Anna Lindh gjorde utan tvärtom. Däremot är det lite hyckleri att klaga på det ena men inte på det andra.
Jag tror faktiskt inte att situationen inom adminstrationen är så pass allvarlig som du försöker att ge sken utav.
Ahmadinejad sitter tämligen säkert - tack vare Khamenei. Det är tvärtom Khameneis fiender som är på reträtt. Mousavi och Khatami är isolerade. Rasanjani har fått kalla fötter och ingen vet längre var han är eller vad han gör. Och Khamenei har tagit tillfället i akt att rensa ut bland landets militära och underrättelse struktur.
Tvärtom har de ultrakonservativa stärkt sin position internt. Jag är övertygad om att krisen har minskat regimens livslängd och legitimitet. Men tyvärr är den fortfarande tillräckligt livskraftig för att kunna överleva många år till.
Oavsett vad vi alla tycker och känner kommer Ahmadinejad att vara president de kommande fem åren och omvärlden kommer att behöva prata med honom i rätt många frågor. Att försöka undvika honom och göra symbolika markeringar kommer nog inte att hjälpa föhandlingarna om kärnvapenprogram, Afghanistan osv.
Som jag skrev, det förstår de stora länder och därav den plötsliga om än inte smidiga omläggningen av retoriken.
Sen de konservativa som har problem med Ahmadinejad är inte korkade. Se bara på Larijani - han har fattat vinken. De är alla beroende av Khamenei och att regimen finns kvar intakt. Ingen av dem kommer att så länge Khamenei stödjer Ahmadinejad att lyfta ett finger.
De kommer säkerligen alla att göra sitt bästa för att sätta käppar i hjulen för honom i de frågor där Khamenei är likgiltig inför. Men i de frågor som verkligen gäller något, som just den här, så har alla vikit ner sig.
Mina liberala värderingar sitter kvar i ryggraden. Däremot så inser jag också att plakat politik som inte har någon verklighetsgrund att förändra något. Tvärtom riskerar det att bli oerhört kontraproduktivt.
Utan att vägen till demokrati i Iran kommer att vara lång och ta mycket mer tid än många andra tror. Jag tror också att det enda sättet att se till att den här process går åt rätt håll i Iran är genom frihandel, diplomatiskt och kulturellt utbyte. Isolering gynnar i bästa fall status-quo men är oftast kontraproduktivt.
Jag håller med dig om den långa demokrati processen men i Din kalkyl räknar du inte alls folkets makt och vilja och medel ålder och utbildnings nivå. Du kan inte analysera läget i Iran med de mått som vi har i Sverige. Larijani har ingen värde jämfört med Mullorna Rafsanjani, Nategh Nouri, Ayatolla javadi Amoli, Rohani, Tabasi och många andra. Du underskattar Mousavis inflytande inom Pasdaran med det menar jag inte ledningen och underrättelse enheten utan mellan chefer. Mousavi och Khamenees konflikter ha sina rötter i 80-talet då mousavi stöddes av just Pasdaran. Underskatta inte heller "räven i Irans politik, nämligen Rafsanjani.
Jag tror Majed Safaee är regimtrogen..Hur fan kan man tro att frihandel och det du kallar kulturellt utbyte kommer gynna Iran och dess regim???Den kulturen som råder i Iran är något som har kommit efter revolutionen mer arab inspirerat och inte från den persiska kulturen och tror du verkligen denna regim kommer bli en demokrati?? Khamenei och dess regim väntar på imamen Mahdi som är spårlöst försvunnen..Hade programet funnits i Iran hade det inte förvånat mig att Ahmaadinejad eller khamenei hade deltagit för att hitta honom..Vakna Majed..Denna regim är en sekt och en sekt blir inte en demokrati utan att man med våld slår ner den!!!!
Shahab: Jag analyserar inte utifrån svenskt perspektiv. Men jag inser också att alla dem mullor som du räknade upp är beroende av nuvarande ordning och status-quo för sin överlevnad. Det finns inte en chans att Rowhani eller Nouri skulle riskera en större revolution över Mousavi eller Ahmadinejad.
Rafsanjani är och har under de senaste åren effektivt blivit vingklippt. Så pass att ingen vet vad han gjort eller gör under krisen. Allt som han ska ha gjort eller inte gjort bygger på rykten.
Sen är Pasdaran inte längre samma sak som den var under 80-talet. Idag äger dem mer eller mindre Iran och har det att tacka Khamenei för. Deras lojaliteter mot Mousavi räcker nog inte så långt att de är redo att motsätta sig Khamenei.
Hade Mousavi haft någon form av inflytande så skulle inte varenda kotte som känner honom eller jobbat för honom sitta bakom lås och bom.
Vad gäller folkets vilja så är det en oerhört svår "parameter" att bedöma. För att vara helt ärlig så får både du och jag erkänna att vi inte har en anning om vad majoriteten av Iranierna vill, tycker eller hur långt dem är bredda att gå.
Till Annonym: 1)Frihandel leder till ekonomisk tillväxt och välstånd. Det ger fler iranier som har råd att göra annat än att få ihop till brödfödan. Det är bra för demokratiprocessen. 2)Och du menar att alla andra våldsamma revolutioner som vi iranier haft har varit så lyckade eller?
1.Majeed ta inte bort mina kommentarer som skulle publiceras.
2. moderater alliansen säljer ut Sverige genom privatiseringen och att de inte tar initiativet som ordförande-land i EU genom att ta hem sin och EU:s ambassadörer...
regimen gräver sin egen grav just nu.
Det sägs att regimen gjorde stort misstag när de inte lät Mossavi vinna valet.
Demonstrationerna och folket som tror på de växer mer och mer.
Ahmadinejad, (Ahamadi kotole)
var på väg till president ceremonin med en helikopter. det du...
Ass:
1) Jag heter Majed med ett e.
2) Jag har inte tagit bort några av dina kommentarer. Det kan vara dina cookies - så testa igen.
"Jag har sagt det tidigare, väst behöver Ahmadinejads hjälp mer än Ahmadinejad behöver väst"
Detta verkar väldigt tokigt. Väst behöve definitivt inte ahmadinejads hjälp till någonting.
Skev du fel, har jag feltolkat denna enkla mening?
Utan väst skulle iran falla ihop som ett korthus.
I stort sett all teknik på jorden kommer ifån väst (i detta sammanhang räkna jag in Japan och Syd-korea i uttryket väst), all medicin kommer ifrån väst. Listan är oändlig.
Väst behöver inte ahmadinejad till någonting.
Och om du menar att han behövs för att samarbeta, så har han redan visat att det inte är på tal.
Ahmadinejad är snart historia.
Johnny; nja, en hel del kommer också från Kina och Ryssland. Sen tror jag att Nordkorea är ett bra exempel på en regim som inte faller ihop som ett korthus..
Skicka en kommentar