Regeringen offrar yttrandefriheten, taktik eller privata ambitioner?

Den förra regeringen öppnade upp en farlig väg som tyvärr den borgerliga alliansen väljer att vandra på, nämligen tystnaden och diktaturvurmandets väg. När den Iranska regimen och Ahmaidnejad häromdagen skällde ut den svenska regeringen för Nerike Allehandas publicering av Muhammed som rondellhund så regeringens reaktion att Iran har all rätt att protestera. Samtidigt glömmer man bort att den svenska regeringen har en förbannad skyldighet att stå upp för och försvara sina medborgares demokratiska rätt och friheter.¨

Den svenska regeringens tystnad har konsekvenser. Det ger den Iranska regimen och Ahmadinejad råg i ryggen och legitimitet. Det ger hans antisemitiska konspirationsteorier om sionister legitimitet och det ger honom råg i ryggen när han vet att han kan spela ut hela sitt register utan något eller litet motstånd och mothugg. Det blir i det närmaste tragiskt när Ahmadinejad sitter i Tehran och ”ursäktar” den svenska regeringen och säger att publiceringen är ett verk av sionister som är en ”liten men välorganiserad” grupp vars syfte är att förstöra banden mellan Sverige och Iran.

Varför så tyst?

Jag har två teorier.

Den första är att man vill slippa en storm som karikatyrprotesterna mot Danmark. Då var den danska statsministern tidigt ute och försvarade yttrandefriheten något som förargade regimerna i mellanöstern än mer som beordrade ut massorna för att protestera. Det vill regeringen nu undvika så man håller en lågprofil och hoppas att det hela ska blåsa över. Den här strategin verkar ha gå åt helvete nu när OIC kritiserar Sverige och publiceringen av karikatyren och demonstrationer i Pakistan.

Den andra är Carl Bildts personliga ambitioner.

Det har länge ryktats om att Javier Solana kommer att sluta i förtid och hans mandatperiod går ändå ut 2009. Samtidigt som Carl Bildt alltid varit ute efter ett toppjobb ute i Europa samtidigt som han nog ogärna vill vara med om ett ovisst val 2010.

Men för att kunna få ett sådant toppjobb och komma från ett litet land som Sverige så gäller det att gnida rätt gubbars kulor och inte stöta sig med för många andra. För den som tar över efter Solana kommer förmodligen att få förhandla med Iran om atomprogrammet och mellanöstern kommer under många år framåt vara en oroshärd där EU kommer att vilja påverka. Då måste den personen som företräder EU vara någon som diktatorerna tror sig kunna prata med och den bron bränner man lätt om man börjar prata för mycket om demokrati och frihet. Den här teorin skulle kunna förklara Bildts tystnad, Sveriges inbjudan av Mottaki och utrikesministerns brist på engagemang för demokratifrågor.