Jag har sagt det tidigare men Ahmadinejad är ett PR-geni. Han har sin målgrupp och är oresonlig på det sätt som han hamrar in sitt budskap. Nyligen beslutade Channel 4 i Storbritannien att sända Ahmadinejads jultal. Ett jultal som med Ahmadinejads mått måste anses hålla en resonlig ton. Den ”värsta” delen var när Ahmadinejad sa att om Jesus skulle ha levt idag så skulle han stå upp mot ”mobbarna och förtryckarna i världen”.
Men det tog hus i helvetet. Människorättsorganisationer, den israeliska och Storbritannien kritiserade talet och fördömde Channel 4s beslut att låta Ahmadinejad få 7-minuter oemotsagd TV-tid.
För Channel-4 var det nog en bra affär. Det var nog längesedan kanalen och en 7-minuters sketen julhälsning fick så här mycket uppmärksamhet. För Ahmadinejad var det ett genidrag. Han lyckades ännu en gång med att framstå som en modig och stark motpol till främst USA och Israel. Även tajmingen är perfekt (kanske inte så mycket Ahmadinejads förtjänst). Hos Israel och USA-kritiker lyckades han återigen framställa sig som en orädd sanningssägare. En som vågar säga en kontroversiell sanning som många ”tänker men inte vågar säga”. Speciellt i ett läge där det råder fult kaos med 225 döda i Gaza och siffror som säger att USA: s insatser i Afghanistan och Irak kostat 6.6 biljoner kronor – siffror som kommer mitt i en plågsam lågkonjunktur.
Tittar man på Youtube och de kommentarer som kommit in till Channel 4 så är de överväldigande positiva. En del säger att det är skönt att höra från den ”andra sidan” medan många också uppskattar Ahmadinejads budskap. Även om det är svårt att ta dessa kommentarer på allvar, oftast bara rättshaverister och redan frälsta som orkar kommentera, men det säger fortfarande något. Ahmadinejad har alla chanser att bli nästa stora ”anti-imperialist” hjälte.
söndag, december 28, 2008
måndag, december 22, 2008
Mest om valet 2009, men också lite om droger...
Presidentvalet 2009
En av Khatamis vice presidenter Mohammed Reza Aref har meddelat att han ställer upp i presidentvalet om sex månader. Men Mohamemd Reza Aref har villkorat sin kandidatur och ställer bara upp om den tidigare presidenten Mohammed Khatami väljer att inte kandidera. Mohammed Reza Aref blir den andra reformisten att offentliggöra sin kandidatur, sedan tidigare har Mahdi Karroubi, tidigare talman för parlamentet och som slutade på “tredjeplats” i förravalet offentliggjort att han ställer upp.
Men bland reformisterna spekuleras det ännu väldigt mycket om den tidigare presidenten Khatamis återkomst. Förmodligen är han reformisternas enda verkliga chans, skulle han ställa så skulle han förmodligen vinna (om man bortser från regimens möjligheter att ägna sig åt massiv valfusk). Samtidigt skulle Khatami ställa upp så kommer de konservativa att sluta leden bakom Ahmadinejad och det skulle blockera vägen för en mer moderat kraft såsom Ghalibaf.
Klanen Rafsanjani ställer inte upp...
Den tidigare presidenten Akbar Hashemi Rafsanjani och den som förlorade mot Ahmadinejad 2006 har länge funnits med bland de som skulle kunna utmana Ahmadinejad. Men han har förnekat alla rykten och sagt att han inte kommer att ställa upp. Uppmärksamheten riktades genast mot hans bror Hashemi Rafsanjani som i en intervju vagt menade att han var redo att ställa upp.
Hashemi Rafsanjani är annars på många sätt en spännande person, han har en examen från UC Berkeley och var tidigare chef för TV- och radio i landet. Han har också varit i blåsväder flera gånger i diverse korruptionshärvor.
Men nu menar den tidigare presidetnten att varken han eller hans bror kommer att ställa upp i valet 2009.
Larijani ställer inte upp....
Ali Larijani har meddelat att han inte ställer upp i presidentvalet 2009. Larijani som anses vara en av Khameneis närmaste män. Han var chef för Iran radio- och TV och ansvarade för att radikalisera innehållet och öka propagandan. Fram till tidigare i år var han regimens huvudförhandlar i atomfrågan och är numera talman för parlamentet.
Det var många som trodde, däriblad jag, att Larijani skulle använda positionen som talman för att ställa upp i presidentvalet. Men tydligen inte. Jag tror inte att det beror på att han inte har ambitionerna, han ställde upp 2005 och fick visserligen storstryk. Men sedan dess har mycket hänt, Ahmadinejads har sänkt sig själv, landets ekonomi är i botten samtidigt som Larijani skaffat sig ett rykte om att vara pragmatisk och lösningsorienterad, precis en sådan person som Iran kan behöva efter fem år med Ahmadinejad.
Min gissning är att Larijani fick veta att det konservativa etabilisemanget, med andra ord Khamenei, stödjer Ahmadinejad och att det inte var lönt att ställa upp. Istället kommer Larijanis uppgift de kommande 5-6 åren vara att hålla Ahmadinejad i schack för Khameneis räkning.
Vad gör man med 510kg droger?
Regimen meddelar att man nyligen, i strider, dödade ett av landets mest jagade drogbaroner. Han ska ha dött i strider mot regimens säkerhetsenheter när han och hans gäng var på väg att smuggla 510 kg droger genom Iran på väg mot Europa. Iran fungerar som transitland för talibanerna och afghanska drogsyndikat och regimen spenderar årligen förhållandevis stora resurser på att bekämpa narkotita smugglingen.
MKO i fara...
Sekten och terroristorganisattionen MKO har nyligen informerats av det Irakiska regeringen att de inte längre är välkomna i landet. När USA gick in i Irak 2003 avväpnades MKO och deras läger i Ashraf lades under amerikansk kontroll. Men nu har Irak tagit kontroll över lägret och man vill inte längre fungera som bas för de 3500 MKO medlemmar som finns där. Samtliga har fått beskedet att de snarast bör lämna landet.
Irakierna har egentligen all anledning till att kicka ut MKO, visserligen så är det något som gör regimen i Iran glad men också för att MKO var allierat med Saddam Hussein och deltog bland annat i att mördandet av många shiiter och kurder. Sedan tidigare har en irakisk åklagare startat en förundersökning mot MKOs roll i Saddams blodiga utrensningar av kurderna.
Att MKO inte längre är välkomna i Irak kommer att skapar problem. Alla MKO medlemmar kommer inte att kunna åka tillbaka till Iran. En del, mindre viktiga medlemmar, kommer att kunna göra avbön och åka tillbaka till Iran utan att mördas eller torteras. Sedan tidigare har regimen erbjudit en del fotsoldater inom MKO amnesti och de få som återvänt till Iran har behandlats ok av regimen. Iran 2008 är inte samma plats som Iran 1982 och man är inte intresserad av nya massavrättningar. Men ledarna i organsiationenn kommer med all säkerhet att gripas om de återvänder till Iran. Samtidigt är det få länder som är villiga att ställa upp och härberga ledare för en extrem sekt.
Iran – still no friends...
Som jag har skrivit tidigar så har Iran bortsett från Syrien, Hamas i Gaza och Hizbollah i Libanon få vänner i regionen. Nyligen beslutade talmanenen i det Egyptiska parlamentet att blockera och stoppa en debatt om ett Iran kritiskt utttalande. Talmannen ställde in debatten med motiveringen att den skulle kunna störa det Iran-Egyptiska banden. Inte heller egyptiskmedia fick skriva om uttalanden.
Bakgrunden ligger i att Iran kritisrade Egypten för att försvåra lidandet för 1.5 miljoner palestinier genom att stänga gränsen mot Gaza.
En av Khatamis vice presidenter Mohammed Reza Aref har meddelat att han ställer upp i presidentvalet om sex månader. Men Mohamemd Reza Aref har villkorat sin kandidatur och ställer bara upp om den tidigare presidenten Mohammed Khatami väljer att inte kandidera. Mohammed Reza Aref blir den andra reformisten att offentliggöra sin kandidatur, sedan tidigare har Mahdi Karroubi, tidigare talman för parlamentet och som slutade på “tredjeplats” i förravalet offentliggjort att han ställer upp.
Men bland reformisterna spekuleras det ännu väldigt mycket om den tidigare presidenten Khatamis återkomst. Förmodligen är han reformisternas enda verkliga chans, skulle han ställa så skulle han förmodligen vinna (om man bortser från regimens möjligheter att ägna sig åt massiv valfusk). Samtidigt skulle Khatami ställa upp så kommer de konservativa att sluta leden bakom Ahmadinejad och det skulle blockera vägen för en mer moderat kraft såsom Ghalibaf.
Klanen Rafsanjani ställer inte upp...
Den tidigare presidenten Akbar Hashemi Rafsanjani och den som förlorade mot Ahmadinejad 2006 har länge funnits med bland de som skulle kunna utmana Ahmadinejad. Men han har förnekat alla rykten och sagt att han inte kommer att ställa upp. Uppmärksamheten riktades genast mot hans bror Hashemi Rafsanjani som i en intervju vagt menade att han var redo att ställa upp.
Hashemi Rafsanjani är annars på många sätt en spännande person, han har en examen från UC Berkeley och var tidigare chef för TV- och radio i landet. Han har också varit i blåsväder flera gånger i diverse korruptionshärvor.
Men nu menar den tidigare presidetnten att varken han eller hans bror kommer att ställa upp i valet 2009.
Larijani ställer inte upp....
Ali Larijani har meddelat att han inte ställer upp i presidentvalet 2009. Larijani som anses vara en av Khameneis närmaste män. Han var chef för Iran radio- och TV och ansvarade för att radikalisera innehållet och öka propagandan. Fram till tidigare i år var han regimens huvudförhandlar i atomfrågan och är numera talman för parlamentet.
Det var många som trodde, däriblad jag, att Larijani skulle använda positionen som talman för att ställa upp i presidentvalet. Men tydligen inte. Jag tror inte att det beror på att han inte har ambitionerna, han ställde upp 2005 och fick visserligen storstryk. Men sedan dess har mycket hänt, Ahmadinejads har sänkt sig själv, landets ekonomi är i botten samtidigt som Larijani skaffat sig ett rykte om att vara pragmatisk och lösningsorienterad, precis en sådan person som Iran kan behöva efter fem år med Ahmadinejad.
Min gissning är att Larijani fick veta att det konservativa etabilisemanget, med andra ord Khamenei, stödjer Ahmadinejad och att det inte var lönt att ställa upp. Istället kommer Larijanis uppgift de kommande 5-6 åren vara att hålla Ahmadinejad i schack för Khameneis räkning.
Vad gör man med 510kg droger?
Regimen meddelar att man nyligen, i strider, dödade ett av landets mest jagade drogbaroner. Han ska ha dött i strider mot regimens säkerhetsenheter när han och hans gäng var på väg att smuggla 510 kg droger genom Iran på väg mot Europa. Iran fungerar som transitland för talibanerna och afghanska drogsyndikat och regimen spenderar årligen förhållandevis stora resurser på att bekämpa narkotita smugglingen.
MKO i fara...
Sekten och terroristorganisattionen MKO har nyligen informerats av det Irakiska regeringen att de inte längre är välkomna i landet. När USA gick in i Irak 2003 avväpnades MKO och deras läger i Ashraf lades under amerikansk kontroll. Men nu har Irak tagit kontroll över lägret och man vill inte längre fungera som bas för de 3500 MKO medlemmar som finns där. Samtliga har fått beskedet att de snarast bör lämna landet.
Irakierna har egentligen all anledning till att kicka ut MKO, visserligen så är det något som gör regimen i Iran glad men också för att MKO var allierat med Saddam Hussein och deltog bland annat i att mördandet av många shiiter och kurder. Sedan tidigare har en irakisk åklagare startat en förundersökning mot MKOs roll i Saddams blodiga utrensningar av kurderna.
Att MKO inte längre är välkomna i Irak kommer att skapar problem. Alla MKO medlemmar kommer inte att kunna åka tillbaka till Iran. En del, mindre viktiga medlemmar, kommer att kunna göra avbön och åka tillbaka till Iran utan att mördas eller torteras. Sedan tidigare har regimen erbjudit en del fotsoldater inom MKO amnesti och de få som återvänt till Iran har behandlats ok av regimen. Iran 2008 är inte samma plats som Iran 1982 och man är inte intresserad av nya massavrättningar. Men ledarna i organsiationenn kommer med all säkerhet att gripas om de återvänder till Iran. Samtidigt är det få länder som är villiga att ställa upp och härberga ledare för en extrem sekt.
Iran – still no friends...
Som jag har skrivit tidigar så har Iran bortsett från Syrien, Hamas i Gaza och Hizbollah i Libanon få vänner i regionen. Nyligen beslutade talmanenen i det Egyptiska parlamentet att blockera och stoppa en debatt om ett Iran kritiskt utttalande. Talmannen ställde in debatten med motiveringen att den skulle kunna störa det Iran-Egyptiska banden. Inte heller egyptiskmedia fick skriva om uttalanden.
Bakgrunden ligger i att Iran kritisrade Egypten för att försvåra lidandet för 1.5 miljoner palestinier genom att stänga gränsen mot Gaza.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)