För 26 år sen...

I år fyllde den Islamiska republiken Iran 26 år. Under 26 år har 70 miljoner Iranier tvingats att leva under en perverterad form av islam, där deras mänskliga rättigheter systematiskt har kränkts. Det har varit 26 år av terror, krig och förnedring mot det iranska folket.

Förtrycket mot det Iranska folket under dessa 26 år är väl dokumenterade, alltifrån mord på dissidenter utomlands till stening av kvinnor och brutala hängningar av minderåriga. Det senaste uppmärksammade fallet handlade om Atefeh Rajabi, en 16 årig tjej som hängdes, sedan hon i en rättegång utan tillgång till en försvarsadvokat dömdes till döden för ”handlingar oförenliga med kyskhet”. Enligt Amnesty så avrättar den Iranska regimen flest människor per capita, många av dessa är barn och många är de som har avrättats tack vare skenrättegångar. Detta är bara ett axplock av regimens våld mot det egna folket.

Trots att Iran har enorma naturresurser så lever en stor del av befolkningen i stor fattigdom och social misär. Detta har fått en rad tragiska följder; brottsligheten, prostitutionen och drogmissbruket ökar lavinartat för varje dag som går. Det sägs att heroin är billigare än cigaretter. För 70 % av landets befolkning som är under 30 år så ser framtiden allt annat än ljus ut. En arbetslöshet som är skyhög och en allt mer omfattande korruption. Men samtidigt som landet drabbas av stora sociala och ekonomiska svårigheter är regimen mer intresserad av att åka landet runt och piska 12 åriga pojkar och flickor, som klär sig ”opassande” eller leker på ett ”opassande” sätt.

Allt detta har skapat en enorm hopplöshet, där de unga som ska utgöra landets framtid helst av allt vill därifrån. Drömmen är inte längre att skaffa sig en utbildning och ett schysst jobb, utan att komma ifrån Iran. Iran är just nu en tickande bomb, något måste göras snart för att återge folket både makten och hoppet.

Den första februari så rullade en liten filmsnutt på Irakiska tv-kanaler, väldigt enkelt beskrivet så var det en handfull män och kvinnor som under stekande hetta hade gett sig på att gräva en brunn, och efter mycket slit och svett så lyckades dessa få upp en hink med vatten. Under hela den här filmsnutten så visades följande textremsa: “We made a great endeavour, because we voted. We found the water of freedom”.

Det är precis vad som har hänt i land efter land, där människor fått möjligheten att rösta på sina kandidater har diktatorn fallit, tillexempel som i Ukraina och nu Kirgizistan. Så fort folket har fått möjligheten att göra ett val så har de därefter stått upp och kämpat för det, ger man folket spaden och hinken så hittar de källan till frihet. Det är precis det som befolkningen i Iran behöver, verktygen till att hitta källan till frihet. Det bästa sättet att ge folket hopp är att hela tiden framföra kraven på fria och rättvisa val, utan inblandning från regimens väktarråd. Att låta folket själva välja sin kandidat kommer att vara början på slutet för mullornas styre i Iran, precis som det betydde slutet för Kutjma i Ukraina, Akajev i Kirgizistan och för Syriens marionetter i Libanon.

Den 17 juni är det val i Iran, hittills så har regimen som vanligt bara släppt fram sina egna kandidater och valets segrare är på förhand given. Detta är något som säkerligen kommer att leda till demonstrationer på Iranska gator och torg, då måste det internationella samfundet vara redo och samlat. Redo att agera så fort regimen och dess hantlangare försöker kväsa de fredliga demonstrationerna, och redan nu börja kräva att landet börjar respektera de mänskliga rättigheterna och öppnar för fria val. 2005 har varit ett viktigt år för demokratin, min förhoppning är att 2005 också ska bli det år då Iran börjar den långa vandringen mot demokrati.