Jag har sagt det tidigare men Ahmadinejad är ett PR-geni. Han har sin målgrupp och är oresonlig på det sätt som han hamrar in sitt budskap. Nyligen beslutade Channel 4 i Storbritannien att sända Ahmadinejads jultal. Ett jultal som med Ahmadinejads mått måste anses hålla en resonlig ton. Den ”värsta” delen var när Ahmadinejad sa att om Jesus skulle ha levt idag så skulle han stå upp mot ”mobbarna och förtryckarna i världen”.
Men det tog hus i helvetet. Människorättsorganisationer, den israeliska och Storbritannien kritiserade talet och fördömde Channel 4s beslut att låta Ahmadinejad få 7-minuter oemotsagd TV-tid.
För Channel-4 var det nog en bra affär. Det var nog längesedan kanalen och en 7-minuters sketen julhälsning fick så här mycket uppmärksamhet. För Ahmadinejad var det ett genidrag. Han lyckades ännu en gång med att framstå som en modig och stark motpol till främst USA och Israel. Även tajmingen är perfekt (kanske inte så mycket Ahmadinejads förtjänst). Hos Israel och USA-kritiker lyckades han återigen framställa sig som en orädd sanningssägare. En som vågar säga en kontroversiell sanning som många ”tänker men inte vågar säga”. Speciellt i ett läge där det råder fult kaos med 225 döda i Gaza och siffror som säger att USA: s insatser i Afghanistan och Irak kostat 6.6 biljoner kronor – siffror som kommer mitt i en plågsam lågkonjunktur.
Tittar man på Youtube och de kommentarer som kommit in till Channel 4 så är de överväldigande positiva. En del säger att det är skönt att höra från den ”andra sidan” medan många också uppskattar Ahmadinejads budskap. Även om det är svårt att ta dessa kommentarer på allvar, oftast bara rättshaverister och redan frälsta som orkar kommentera, men det säger fortfarande något. Ahmadinejad har alla chanser att bli nästa stora ”anti-imperialist” hjälte.
söndag, december 28, 2008
måndag, december 22, 2008
Mest om valet 2009, men också lite om droger...
Presidentvalet 2009
En av Khatamis vice presidenter Mohammed Reza Aref har meddelat att han ställer upp i presidentvalet om sex månader. Men Mohamemd Reza Aref har villkorat sin kandidatur och ställer bara upp om den tidigare presidenten Mohammed Khatami väljer att inte kandidera. Mohammed Reza Aref blir den andra reformisten att offentliggöra sin kandidatur, sedan tidigare har Mahdi Karroubi, tidigare talman för parlamentet och som slutade på “tredjeplats” i förravalet offentliggjort att han ställer upp.
Men bland reformisterna spekuleras det ännu väldigt mycket om den tidigare presidenten Khatamis återkomst. Förmodligen är han reformisternas enda verkliga chans, skulle han ställa så skulle han förmodligen vinna (om man bortser från regimens möjligheter att ägna sig åt massiv valfusk). Samtidigt skulle Khatami ställa upp så kommer de konservativa att sluta leden bakom Ahmadinejad och det skulle blockera vägen för en mer moderat kraft såsom Ghalibaf.
Klanen Rafsanjani ställer inte upp...
Den tidigare presidenten Akbar Hashemi Rafsanjani och den som förlorade mot Ahmadinejad 2006 har länge funnits med bland de som skulle kunna utmana Ahmadinejad. Men han har förnekat alla rykten och sagt att han inte kommer att ställa upp. Uppmärksamheten riktades genast mot hans bror Hashemi Rafsanjani som i en intervju vagt menade att han var redo att ställa upp.
Hashemi Rafsanjani är annars på många sätt en spännande person, han har en examen från UC Berkeley och var tidigare chef för TV- och radio i landet. Han har också varit i blåsväder flera gånger i diverse korruptionshärvor.
Men nu menar den tidigare presidetnten att varken han eller hans bror kommer att ställa upp i valet 2009.
Larijani ställer inte upp....
Ali Larijani har meddelat att han inte ställer upp i presidentvalet 2009. Larijani som anses vara en av Khameneis närmaste män. Han var chef för Iran radio- och TV och ansvarade för att radikalisera innehållet och öka propagandan. Fram till tidigare i år var han regimens huvudförhandlar i atomfrågan och är numera talman för parlamentet.
Det var många som trodde, däriblad jag, att Larijani skulle använda positionen som talman för att ställa upp i presidentvalet. Men tydligen inte. Jag tror inte att det beror på att han inte har ambitionerna, han ställde upp 2005 och fick visserligen storstryk. Men sedan dess har mycket hänt, Ahmadinejads har sänkt sig själv, landets ekonomi är i botten samtidigt som Larijani skaffat sig ett rykte om att vara pragmatisk och lösningsorienterad, precis en sådan person som Iran kan behöva efter fem år med Ahmadinejad.
Min gissning är att Larijani fick veta att det konservativa etabilisemanget, med andra ord Khamenei, stödjer Ahmadinejad och att det inte var lönt att ställa upp. Istället kommer Larijanis uppgift de kommande 5-6 åren vara att hålla Ahmadinejad i schack för Khameneis räkning.
Vad gör man med 510kg droger?
Regimen meddelar att man nyligen, i strider, dödade ett av landets mest jagade drogbaroner. Han ska ha dött i strider mot regimens säkerhetsenheter när han och hans gäng var på väg att smuggla 510 kg droger genom Iran på väg mot Europa. Iran fungerar som transitland för talibanerna och afghanska drogsyndikat och regimen spenderar årligen förhållandevis stora resurser på att bekämpa narkotita smugglingen.
MKO i fara...
Sekten och terroristorganisattionen MKO har nyligen informerats av det Irakiska regeringen att de inte längre är välkomna i landet. När USA gick in i Irak 2003 avväpnades MKO och deras läger i Ashraf lades under amerikansk kontroll. Men nu har Irak tagit kontroll över lägret och man vill inte längre fungera som bas för de 3500 MKO medlemmar som finns där. Samtliga har fått beskedet att de snarast bör lämna landet.
Irakierna har egentligen all anledning till att kicka ut MKO, visserligen så är det något som gör regimen i Iran glad men också för att MKO var allierat med Saddam Hussein och deltog bland annat i att mördandet av många shiiter och kurder. Sedan tidigare har en irakisk åklagare startat en förundersökning mot MKOs roll i Saddams blodiga utrensningar av kurderna.
Att MKO inte längre är välkomna i Irak kommer att skapar problem. Alla MKO medlemmar kommer inte att kunna åka tillbaka till Iran. En del, mindre viktiga medlemmar, kommer att kunna göra avbön och åka tillbaka till Iran utan att mördas eller torteras. Sedan tidigare har regimen erbjudit en del fotsoldater inom MKO amnesti och de få som återvänt till Iran har behandlats ok av regimen. Iran 2008 är inte samma plats som Iran 1982 och man är inte intresserad av nya massavrättningar. Men ledarna i organsiationenn kommer med all säkerhet att gripas om de återvänder till Iran. Samtidigt är det få länder som är villiga att ställa upp och härberga ledare för en extrem sekt.
Iran – still no friends...
Som jag har skrivit tidigar så har Iran bortsett från Syrien, Hamas i Gaza och Hizbollah i Libanon få vänner i regionen. Nyligen beslutade talmanenen i det Egyptiska parlamentet att blockera och stoppa en debatt om ett Iran kritiskt utttalande. Talmannen ställde in debatten med motiveringen att den skulle kunna störa det Iran-Egyptiska banden. Inte heller egyptiskmedia fick skriva om uttalanden.
Bakgrunden ligger i att Iran kritisrade Egypten för att försvåra lidandet för 1.5 miljoner palestinier genom att stänga gränsen mot Gaza.
En av Khatamis vice presidenter Mohammed Reza Aref har meddelat att han ställer upp i presidentvalet om sex månader. Men Mohamemd Reza Aref har villkorat sin kandidatur och ställer bara upp om den tidigare presidenten Mohammed Khatami väljer att inte kandidera. Mohammed Reza Aref blir den andra reformisten att offentliggöra sin kandidatur, sedan tidigare har Mahdi Karroubi, tidigare talman för parlamentet och som slutade på “tredjeplats” i förravalet offentliggjort att han ställer upp.
Men bland reformisterna spekuleras det ännu väldigt mycket om den tidigare presidenten Khatamis återkomst. Förmodligen är han reformisternas enda verkliga chans, skulle han ställa så skulle han förmodligen vinna (om man bortser från regimens möjligheter att ägna sig åt massiv valfusk). Samtidigt skulle Khatami ställa upp så kommer de konservativa att sluta leden bakom Ahmadinejad och det skulle blockera vägen för en mer moderat kraft såsom Ghalibaf.
Klanen Rafsanjani ställer inte upp...
Den tidigare presidenten Akbar Hashemi Rafsanjani och den som förlorade mot Ahmadinejad 2006 har länge funnits med bland de som skulle kunna utmana Ahmadinejad. Men han har förnekat alla rykten och sagt att han inte kommer att ställa upp. Uppmärksamheten riktades genast mot hans bror Hashemi Rafsanjani som i en intervju vagt menade att han var redo att ställa upp.
Hashemi Rafsanjani är annars på många sätt en spännande person, han har en examen från UC Berkeley och var tidigare chef för TV- och radio i landet. Han har också varit i blåsväder flera gånger i diverse korruptionshärvor.
Men nu menar den tidigare presidetnten att varken han eller hans bror kommer att ställa upp i valet 2009.
Larijani ställer inte upp....
Ali Larijani har meddelat att han inte ställer upp i presidentvalet 2009. Larijani som anses vara en av Khameneis närmaste män. Han var chef för Iran radio- och TV och ansvarade för att radikalisera innehållet och öka propagandan. Fram till tidigare i år var han regimens huvudförhandlar i atomfrågan och är numera talman för parlamentet.
Det var många som trodde, däriblad jag, att Larijani skulle använda positionen som talman för att ställa upp i presidentvalet. Men tydligen inte. Jag tror inte att det beror på att han inte har ambitionerna, han ställde upp 2005 och fick visserligen storstryk. Men sedan dess har mycket hänt, Ahmadinejads har sänkt sig själv, landets ekonomi är i botten samtidigt som Larijani skaffat sig ett rykte om att vara pragmatisk och lösningsorienterad, precis en sådan person som Iran kan behöva efter fem år med Ahmadinejad.
Min gissning är att Larijani fick veta att det konservativa etabilisemanget, med andra ord Khamenei, stödjer Ahmadinejad och att det inte var lönt att ställa upp. Istället kommer Larijanis uppgift de kommande 5-6 åren vara att hålla Ahmadinejad i schack för Khameneis räkning.
Vad gör man med 510kg droger?
Regimen meddelar att man nyligen, i strider, dödade ett av landets mest jagade drogbaroner. Han ska ha dött i strider mot regimens säkerhetsenheter när han och hans gäng var på väg att smuggla 510 kg droger genom Iran på väg mot Europa. Iran fungerar som transitland för talibanerna och afghanska drogsyndikat och regimen spenderar årligen förhållandevis stora resurser på att bekämpa narkotita smugglingen.
MKO i fara...
Sekten och terroristorganisattionen MKO har nyligen informerats av det Irakiska regeringen att de inte längre är välkomna i landet. När USA gick in i Irak 2003 avväpnades MKO och deras läger i Ashraf lades under amerikansk kontroll. Men nu har Irak tagit kontroll över lägret och man vill inte längre fungera som bas för de 3500 MKO medlemmar som finns där. Samtliga har fått beskedet att de snarast bör lämna landet.
Irakierna har egentligen all anledning till att kicka ut MKO, visserligen så är det något som gör regimen i Iran glad men också för att MKO var allierat med Saddam Hussein och deltog bland annat i att mördandet av många shiiter och kurder. Sedan tidigare har en irakisk åklagare startat en förundersökning mot MKOs roll i Saddams blodiga utrensningar av kurderna.
Att MKO inte längre är välkomna i Irak kommer att skapar problem. Alla MKO medlemmar kommer inte att kunna åka tillbaka till Iran. En del, mindre viktiga medlemmar, kommer att kunna göra avbön och åka tillbaka till Iran utan att mördas eller torteras. Sedan tidigare har regimen erbjudit en del fotsoldater inom MKO amnesti och de få som återvänt till Iran har behandlats ok av regimen. Iran 2008 är inte samma plats som Iran 1982 och man är inte intresserad av nya massavrättningar. Men ledarna i organsiationenn kommer med all säkerhet att gripas om de återvänder till Iran. Samtidigt är det få länder som är villiga att ställa upp och härberga ledare för en extrem sekt.
Iran – still no friends...
Som jag har skrivit tidigar så har Iran bortsett från Syrien, Hamas i Gaza och Hizbollah i Libanon få vänner i regionen. Nyligen beslutade talmanenen i det Egyptiska parlamentet att blockera och stoppa en debatt om ett Iran kritiskt utttalande. Talmannen ställde in debatten med motiveringen att den skulle kunna störa det Iran-Egyptiska banden. Inte heller egyptiskmedia fick skriva om uttalanden.
Bakgrunden ligger i att Iran kritisrade Egypten för att försvåra lidandet för 1.5 miljoner palestinier genom att stänga gränsen mot Gaza.
måndag, november 03, 2008
Ge 12-åringar en kamera istället...
ser på Halal-Tv, bortsett från Carl Hamiltons urflipp över handskakningar och annat så måste man bara förundras över vad som räknas som bra TV hos SVT. SVT skulle tjäna på att ge ett gäng 12-åringar en kamera och resultatet skulle bli djupsinnigare.
tisdag, oktober 28, 2008
Tillbaka...
Jag har varit en usel bloggare. Men jobb och annat har kommit i vägen och jag misstänker att mitt bloggande kommer att fortsätta vara väldigt oregelbunden. Men här kommer en uppdatering,
Ahmadinejads problem fortsätter…
Förra veckan kollapsade han på grund av trötthet och utmattning. Nu så jagar de konservativa hans inrikesminister Ali Kordan som kan komma att få kicken. Det för att han gjort en Sven-Otto Littorin och fejkat att han haft en examen från Oxford University. Nu vill de konservativa kicka Kordan. Det här är inte problematiskt för Ahmadinejad för att han kan bli av med en minister, det är problematiskt för att blir han av med ytterliggare två ministrar så måste han genomföra en regeringsombildning och få alla sina ministrar godkända igen av parlamentet. Något som kommer att ta tid.
Khatami startar TV-kanal
Konstitutionen i Iran ger regimen och främst den ”andlige ledaren” rätt att kontrollera massmedia. Men med paraboler och Internet har allt fler iranier kunnat få in information från andra ställen än regimens två tv-kanaler. Reformisterna har länge känt sig illa behandlade av den regimkontrollerade massmedia och länge pratat om möjligheten att starta en egen TV-kanal.
Den tidigare talmannen Mehdi Karroubi försökte att med egna pengar starta en parabol kanal baserad i en av gulfstaterna. Men det satte regimens säkerhetstjänst stopp för. Man skickade helt enkelt en grupp för att trakassera och beslagta det inspelade materialet innan det hann sändas.
Nu verkar den tidigare presidenten Mohammed Khatami vilja göra något liknande, men han är givetvis ett par snäpp vassare än Karroubi och säger inte rakt ut att hans TV-kanal ska konkurrera med regimens. Utan att hans kanal ska arbeta med att sprida hans budskap om dialog mellan civilisationer. Det gör det svårare för regimen att stoppa, Karroubis kanal var ju ett direkt brott mot konstitutionen och kunde lätt stoppas men att stoppa den tidigare och fortfarande populäre presidenten att starta en flum kanal om dialog mellan civilisationer är lite svårare.
Nu letar Khatami efter finansiärer, som han anser ska vara frikopplade från staten. Ska bli intressant att se om han hittar några och vilket syfte dem har…
Ahmadinejads popularitet dalar?
Nu kommer det nyheter om att opinionsundersökningar gjorda av regimens egna organ visar att stödet för Ahmadinejad är extremt lågt i Iran. Det är tidningen Alborz som kommit över undersökningarna, även om det är väldigt svårt att veta hur korrekt undersökningarna och resultaten är så kan det ändå vara roligt att titta på resultaten med tanke på hur ont det är om opinionsundersökningar i Iran.
70 procent av iranierna kan tänka sig att rösta på den tidigare presidenten Khatami medan 13 % kan tänka sig att rösta på Ahmadinejad. Det är i storstäderna som Ahamadinejad har störst problem, där tycker 64 % är missnöjda med Ahmadinejads regering. 78 % beskrev Ahmadinejads regering som svag eller väldig svag och hela 83 % av de tillfrågade svarade att det inte hade några planer på att rösta på Ahmadinejad igen.
Som sagt, det är svårt att veta hur sanningsenligt och trovärdig resultaten är. Samtidigt så säger det här egentligen inte mycket om hur det kommer att gå i valet nästa år. Att Ahmadinejad inte är omtyckt i storstäder är ingen hemlighet samtidigt som valdeltagandet tenderar att vara lågt. Det betyder att det kan räcka för Ahmadinejad att hålla sina kärntrupper inom Bassijs och utanför storstäderna nödja och få dem att rösta i storskala för att han ska vinna samtidigt som de konservativa och reformisterna splittrar storstadsrösterna.
Ahmadinejads problem fortsätter…
Förra veckan kollapsade han på grund av trötthet och utmattning. Nu så jagar de konservativa hans inrikesminister Ali Kordan som kan komma att få kicken. Det för att han gjort en Sven-Otto Littorin och fejkat att han haft en examen från Oxford University. Nu vill de konservativa kicka Kordan. Det här är inte problematiskt för Ahmadinejad för att han kan bli av med en minister, det är problematiskt för att blir han av med ytterliggare två ministrar så måste han genomföra en regeringsombildning och få alla sina ministrar godkända igen av parlamentet. Något som kommer att ta tid.
Khatami startar TV-kanal
Konstitutionen i Iran ger regimen och främst den ”andlige ledaren” rätt att kontrollera massmedia. Men med paraboler och Internet har allt fler iranier kunnat få in information från andra ställen än regimens två tv-kanaler. Reformisterna har länge känt sig illa behandlade av den regimkontrollerade massmedia och länge pratat om möjligheten att starta en egen TV-kanal.
Den tidigare talmannen Mehdi Karroubi försökte att med egna pengar starta en parabol kanal baserad i en av gulfstaterna. Men det satte regimens säkerhetstjänst stopp för. Man skickade helt enkelt en grupp för att trakassera och beslagta det inspelade materialet innan det hann sändas.
Nu verkar den tidigare presidenten Mohammed Khatami vilja göra något liknande, men han är givetvis ett par snäpp vassare än Karroubi och säger inte rakt ut att hans TV-kanal ska konkurrera med regimens. Utan att hans kanal ska arbeta med att sprida hans budskap om dialog mellan civilisationer. Det gör det svårare för regimen att stoppa, Karroubis kanal var ju ett direkt brott mot konstitutionen och kunde lätt stoppas men att stoppa den tidigare och fortfarande populäre presidenten att starta en flum kanal om dialog mellan civilisationer är lite svårare.
Nu letar Khatami efter finansiärer, som han anser ska vara frikopplade från staten. Ska bli intressant att se om han hittar några och vilket syfte dem har…
Ahmadinejads popularitet dalar?
Nu kommer det nyheter om att opinionsundersökningar gjorda av regimens egna organ visar att stödet för Ahmadinejad är extremt lågt i Iran. Det är tidningen Alborz som kommit över undersökningarna, även om det är väldigt svårt att veta hur korrekt undersökningarna och resultaten är så kan det ändå vara roligt att titta på resultaten med tanke på hur ont det är om opinionsundersökningar i Iran.
70 procent av iranierna kan tänka sig att rösta på den tidigare presidenten Khatami medan 13 % kan tänka sig att rösta på Ahmadinejad. Det är i storstäderna som Ahamadinejad har störst problem, där tycker 64 % är missnöjda med Ahmadinejads regering. 78 % beskrev Ahmadinejads regering som svag eller väldig svag och hela 83 % av de tillfrågade svarade att det inte hade några planer på att rösta på Ahmadinejad igen.
Som sagt, det är svårt att veta hur sanningsenligt och trovärdig resultaten är. Samtidigt så säger det här egentligen inte mycket om hur det kommer att gå i valet nästa år. Att Ahmadinejad inte är omtyckt i storstäder är ingen hemlighet samtidigt som valdeltagandet tenderar att vara lågt. Det betyder att det kan räcka för Ahmadinejad att hålla sina kärntrupper inom Bassijs och utanför storstäderna nödja och få dem att rösta i storskala för att han ska vinna samtidigt som de konservativa och reformisterna splittrar storstadsrösterna.
söndag, oktober 12, 2008
valrörelse och inflationen...
Valrörelse…
Hittills är det bara den tidigare talmannen Mehid Karroubi som aktivt bedriver en presidentkampanj mot Ahmadinejad. Här om dagen riktade han en indirekt slag mot Ahmadinejad och sa att om han väljs till president så kommer hans regering att bestå utav erfarna och komptenta ministrar. Han är klok nog att den här gången också fjäska för mullorna i Qom och menade att han kommer att konsultera prästerskapet i Qom regelbundet.
Ahmadinejad hävdar att inflationen gått ner, centralbanken håller inte med…
Ahmadinejads problem med centralbanken fortsätter.
Under en direktsänt intervju i iransk TV hävdade Ahmadinejad att inflationen i Iran hade bedarrat och minskat under det senaste halvåret. Men nästan direkt efter intervjun släppte centralbanken nya siffror som visade att inflationen nu är 29.4 % och i uttalandet skriver banken att inflationen har ökat de senaste månaderna.
Det svider i pistascherna…
Det är inte mycket som går rätt i Iran. Nu förlorar landet sin topp position som världens största pistaschtillverkare till, just ja, USA. Kyla och dåligt väder har lett till minskad skörd och nu går alltså USA om och blir den största tillverkaren. Regimmedia hävdar dock att den iranska pistaschen är av överlägsen kvalitet.
Hittills är det bara den tidigare talmannen Mehid Karroubi som aktivt bedriver en presidentkampanj mot Ahmadinejad. Här om dagen riktade han en indirekt slag mot Ahmadinejad och sa att om han väljs till president så kommer hans regering att bestå utav erfarna och komptenta ministrar. Han är klok nog att den här gången också fjäska för mullorna i Qom och menade att han kommer att konsultera prästerskapet i Qom regelbundet.
Ahmadinejad hävdar att inflationen gått ner, centralbanken håller inte med…
Ahmadinejads problem med centralbanken fortsätter.
Under en direktsänt intervju i iransk TV hävdade Ahmadinejad att inflationen i Iran hade bedarrat och minskat under det senaste halvåret. Men nästan direkt efter intervjun släppte centralbanken nya siffror som visade att inflationen nu är 29.4 % och i uttalandet skriver banken att inflationen har ökat de senaste månaderna.
Det svider i pistascherna…
Det är inte mycket som går rätt i Iran. Nu förlorar landet sin topp position som världens största pistaschtillverkare till, just ja, USA. Kyla och dåligt väder har lett till minskad skörd och nu går alltså USA om och blir den största tillverkaren. Regimmedia hävdar dock att den iranska pistaschen är av överlägsen kvalitet.
fredag, oktober 03, 2008
Sakupplysning...
Några av mina belackare har försökt få det att framstå som att jag är för sanktioner för vissa länder men mot dem när det kommer till Iran. Anledningen ska vara att jag förmodligen på något sätt är köpt av regimen.
Därför kan det vara bra med en grundläggande sakupplysning. När det gäller sanktioner så kan man säga att det finns två olika typer, smarta- och ekonomiska sanktioner.
Smarta sanktioner är det som man t.ex använt mot Mugabe och som riktar sig det styrande toppskicket i landet. De sanktioner som passerades mot Zimbabwe av FNs säkerhetsråd riktade sig egentligen till bara några fåtal personer i landets toppskick. De fick sina tillgångar frysta och förlorade möjligheten att röra sig fritt. Sådana sanktioner har jag inte något emot.
Det som jag och många andra forskare är skeptiskt till är breda handelssanktioner vars syfte är att lamslå och utplåna landets ekonomi. Så, smarta sanktioner kan fungera - korkade sanktioner dåligt.
Därför kan det vara bra med en grundläggande sakupplysning. När det gäller sanktioner så kan man säga att det finns två olika typer, smarta- och ekonomiska sanktioner.
Smarta sanktioner är det som man t.ex använt mot Mugabe och som riktar sig det styrande toppskicket i landet. De sanktioner som passerades mot Zimbabwe av FNs säkerhetsråd riktade sig egentligen till bara några fåtal personer i landets toppskick. De fick sina tillgångar frysta och förlorade möjligheten att röra sig fritt. Sådana sanktioner har jag inte något emot.
Det som jag och många andra forskare är skeptiskt till är breda handelssanktioner vars syfte är att lamslå och utplåna landets ekonomi. Så, smarta sanktioner kan fungera - korkade sanktioner dåligt.
torsdag, oktober 02, 2008
Kicken och oro för valfusk...
Kicken…
Ahmadinejad har kickat centralbankens ordförande Tahmaseb Mazaheri och ersatt honom med Mahmoud Bahmani. Konflikterna var många mellan Ahmadinejad och centralbanken men droppen som fick bägaren att rinna över var det brev som Mazaheri skrev till Khamenei där han varnade om läget i landets ekonomi och klagade på att Ahmadinejad och regeringen inte tog frågan på allvar. Detta gjorde Ahmadinejad så förbannad att han inte ens väntade på att återvända till Tehran från New York för att sparka Mazaheri.
I ett brev som Mazaheri skriver till Ahmadinejad efter att ha fått kicken och som offentliggjordes i landets tidningar, skriver han att han gång på gång försökt att få Ahmadinejad och regeringens uppmärksamhet på bankkrisen och det ekonomiska läget i landet utan resultat. Det var också det som till slut drev honom till att gå över Ahmadinejads huvud.
Oro för valfusk…
Redan nu börjar reformisterna att varna och oroa sig för valfusk. I ett tal säger den tidigare presidenten Mohammed Khatami och menade att säkerställa att valet går rätt till är viktigare än att ställa upp som kandidat. Han berättade också att han var orolig över de övergrepp som begåtts under tidigare val. Han pekade också ett finger mot väktarrådet och sa att den var skyldig till att förvanska folkviljan genom att diskvalificera en rad kompetenta kandidater med stort stöd. Khatami menade också att problemet ligger att ingen bryr sig om vallagar och landets konstitution.
Khatami uteslöt inte en egen kandidatur men sa att den bara var meningsfull om det fanns en väg framåt.
Ahmadinejad har kickat centralbankens ordförande Tahmaseb Mazaheri och ersatt honom med Mahmoud Bahmani. Konflikterna var många mellan Ahmadinejad och centralbanken men droppen som fick bägaren att rinna över var det brev som Mazaheri skrev till Khamenei där han varnade om läget i landets ekonomi och klagade på att Ahmadinejad och regeringen inte tog frågan på allvar. Detta gjorde Ahmadinejad så förbannad att han inte ens väntade på att återvända till Tehran från New York för att sparka Mazaheri.
I ett brev som Mazaheri skriver till Ahmadinejad efter att ha fått kicken och som offentliggjordes i landets tidningar, skriver han att han gång på gång försökt att få Ahmadinejad och regeringens uppmärksamhet på bankkrisen och det ekonomiska läget i landet utan resultat. Det var också det som till slut drev honom till att gå över Ahmadinejads huvud.
Oro för valfusk…
Redan nu börjar reformisterna att varna och oroa sig för valfusk. I ett tal säger den tidigare presidenten Mohammed Khatami och menade att säkerställa att valet går rätt till är viktigare än att ställa upp som kandidat. Han berättade också att han var orolig över de övergrepp som begåtts under tidigare val. Han pekade också ett finger mot väktarrådet och sa att den var skyldig till att förvanska folkviljan genom att diskvalificera en rad kompetenta kandidater med stort stöd. Khatami menade också att problemet ligger att ingen bryr sig om vallagar och landets konstitution.
Khatami uteslöt inte en egen kandidatur men sa att den bara var meningsfull om det fanns en väg framåt.
torsdag, september 18, 2008
Trycket ökar...
Trycket ökar…
Just nu ökar trycket på Ahmadinejad från flera fronter. Han ligger just nu i konflikt med ett av de mäktigaste parlamentsledamöterna, Ahmad Tavakoli, över Ahmadinejads inblandning i åtalet mot Mousavian som nu verkar ha rentvåtts.
Än värre är att tre storayatollor bosatta i Qom har öppet sagt att de vägrar att träffa någon från Ahmadinejads regeringe såvida inte presidentens närmaste medarbetare Esfandiar Rahim Mashai får kicken. Anledningen är Rahim Mashais kommentar att det iranska folket var vänner med det israeliska folket.
I ett brev som undertecknades av 44 mullor, 50 medlemmar i expertrådet och 200 parlamentsledamöter krävdes Rahim Mashais avgång. Än värre för Ahmadinejad är att flera storayatollor ställt sig bakom kravet, däribland Ahmadinejads mentor, Mesbah Yazdi.
Tre storayatollor har även sagt att de kommer att bojkotta regeringen tills Rahim Mashai fått kicken. Det är första gången i regimens historia som storayatollor ger sig in i politiken på detta sätt och uttrycker öppet att de bojkottar regeringen.
Samtidigt är det en stor grupp inom parlamentet som just nu samlar in de namnunderskrifter som behövs bland parlamentsledamöterna för att kalla in Ahmadinejad till parlamentet och fråga ut honom.
Presidentvalet…
I ett försök att flytta fram sin position i presidentvalet har Mehdi Karrubi börjat sprida ut ryktet om att han är den enda kandidat som den tidigare presidenten Khatami stödjer. Presidentvalet hålls den 12 juni 2010.
Inflationen
Centralbanken i Iran meddelade idag att man kommer att låta landets banker att ta ut högre ränta än den som riksbanken har. Detta för att försöka minska inflationstrycket.
Beskattning…
Regimen börjar se över olika former för hur den kan öka skatteintäkterna. Idag så utgör skatterna bara 30.5 % av statens inkomster, resten är i stortsätt olja. Som vanligt med diktaturer så finns det en plan som ska vara i verket senast 2015…
Just nu ökar trycket på Ahmadinejad från flera fronter. Han ligger just nu i konflikt med ett av de mäktigaste parlamentsledamöterna, Ahmad Tavakoli, över Ahmadinejads inblandning i åtalet mot Mousavian som nu verkar ha rentvåtts.
Än värre är att tre storayatollor bosatta i Qom har öppet sagt att de vägrar att träffa någon från Ahmadinejads regeringe såvida inte presidentens närmaste medarbetare Esfandiar Rahim Mashai får kicken. Anledningen är Rahim Mashais kommentar att det iranska folket var vänner med det israeliska folket.
I ett brev som undertecknades av 44 mullor, 50 medlemmar i expertrådet och 200 parlamentsledamöter krävdes Rahim Mashais avgång. Än värre för Ahmadinejad är att flera storayatollor ställt sig bakom kravet, däribland Ahmadinejads mentor, Mesbah Yazdi.
Tre storayatollor har även sagt att de kommer att bojkotta regeringen tills Rahim Mashai fått kicken. Det är första gången i regimens historia som storayatollor ger sig in i politiken på detta sätt och uttrycker öppet att de bojkottar regeringen.
Samtidigt är det en stor grupp inom parlamentet som just nu samlar in de namnunderskrifter som behövs bland parlamentsledamöterna för att kalla in Ahmadinejad till parlamentet och fråga ut honom.
Presidentvalet…
I ett försök att flytta fram sin position i presidentvalet har Mehdi Karrubi börjat sprida ut ryktet om att han är den enda kandidat som den tidigare presidenten Khatami stödjer. Presidentvalet hålls den 12 juni 2010.
Inflationen
Centralbanken i Iran meddelade idag att man kommer att låta landets banker att ta ut högre ränta än den som riksbanken har. Detta för att försöka minska inflationstrycket.
Beskattning…
Regimen börjar se över olika former för hur den kan öka skatteintäkterna. Idag så utgör skatterna bara 30.5 % av statens inkomster, resten är i stortsätt olja. Som vanligt med diktaturer så finns det en plan som ska vara i verket senast 2015…
måndag, september 01, 2008
Iran senaste veckan...
Vi tycker…ehhh.. inget…
Idag gick regimen äntligen ut och berättade vad man tycker om krisen i Georgien och regimen tycker… inget alls. Idag berättade utrikesdepartementets talesman och den tidigare Sverige ambassadören Hassan Qashqavi att Iran är neutral i konflikten och önskar en fredlig lösning snart.
Frågan är känslig, man är beroende av att ha vänliga kontakter med både Ryssland och staterna i kaukasus, så regimen tycker inget.
Ahmadinejad till paralympics…
Ahmadinejad åkte inte Peking-OS invigningsceremoni. Däremot har han tackat ja till att åka och närvara på invigningen av Paralympics den 6:e september. Ahmadinejad åker dit för att stötta de veteraner som deltog i Iran-Irak kriget.
Kriget mot Saudiarabien…
Sedan revolutionen 1979 har regimen befunnit sig i ett ordkrig mot Saudiarabien. Igår fick en av regimens många mullor stort utrymme i regimmedia för att förkasta Wahabismen. Ayatollah Lotfollah Safi Golpayegani (aldrig hört talas om snubben) anklagade Wahabismen för att ligga bakom all terrorism i världen och motsätta sig shiiternas fredliga och toleranta form av islam.
Iran är ett politiskt U-land…
Ja, idag blev det klart att parlamentet kommer att rösta i en misstroendeförklarning mot landets kommunikation och informationsminister efter att 50-parlamentsledamöter krävt detta. Två till ministrar som rycker och Ahmadinejad måste gå igenom processen att få hela sin regering godkänd av parlamentet igen…
Vem ställer upp 2010…
Det spekuleras vilt nu om vilka som kommer att ställa upp mot Ahmadinejad. Nu verkar det som att parlamentets tidigare talman Mehdi Karrubi kan vara den första som offentliggör sin presidentkandidatur. Hans reformistiska parti Etemad Melli har offentligt gott för att ”be” sin ledare att ställa upp i presidentvalet. Karrubi har inte sagt ja än, men väntas ställa upp…
Just nu försöker reformisterna desperat att hitta en trovärdig kandidat men hittills har man bara lyckats klämma fram Mohammed-Reza Aref vars främsta merit är att han var Khatamis assistent. Andra reformister som nämnts är Hossein Kamali, Mir Hossein Mousavi, Hassan Rowhani och Abdollah Nouri och Mohammad Reza Khatami (f.d. president Khatamis bror).
Andra nästan givna kandidater är parlamentets talesman Ali Larijani och Tehrans borgmästare Qalibaf. Ahmadinejad kommer att få det tufft 2010.
Khatami faktorn…
Reformisternas drömkandidat är givetvis den tidigare presidenten Khatami. Även om han många gånger tackat nej så hoppas många och det är klart eftersom han nog är den enda reformist som har en chans mot Ahmadinejad.
Hur som helst, trots att han tackar nej till frågan om han ställer upp så är Khatami ändå duktig på att kontrastera sin liberala inställning mot Ahmadinejads konservatism. Häromdagen höll Khatami ett tal inför ett gäng studenter där han diskret kritiserade Ahmadinejad och återigen framställde sig själv som den liberale och toleranta mullan.
Khatami berättade att en regering måste ha folkets stöd och att ingen regering överlever genom att tvinga folk att utöva religion men att folk måst vara fria att acceptera och följa en religion. Samtidigt som han sa också att slogans inte löser problem och att regeringens uppgift är att bringa folket social, ekonomisk och politisk rättvisa.
Han sa också att det måste vara okej att kritisera regeringen. För om en regerings felaktiga politik får landets att underprestera så måste man kritisera regeringen. Låter väldigt likt ett valtal…
Idag gick regimen äntligen ut och berättade vad man tycker om krisen i Georgien och regimen tycker… inget alls. Idag berättade utrikesdepartementets talesman och den tidigare Sverige ambassadören Hassan Qashqavi att Iran är neutral i konflikten och önskar en fredlig lösning snart.
Frågan är känslig, man är beroende av att ha vänliga kontakter med både Ryssland och staterna i kaukasus, så regimen tycker inget.
Ahmadinejad till paralympics…
Ahmadinejad åkte inte Peking-OS invigningsceremoni. Däremot har han tackat ja till att åka och närvara på invigningen av Paralympics den 6:e september. Ahmadinejad åker dit för att stötta de veteraner som deltog i Iran-Irak kriget.
Kriget mot Saudiarabien…
Sedan revolutionen 1979 har regimen befunnit sig i ett ordkrig mot Saudiarabien. Igår fick en av regimens många mullor stort utrymme i regimmedia för att förkasta Wahabismen. Ayatollah Lotfollah Safi Golpayegani (aldrig hört talas om snubben) anklagade Wahabismen för att ligga bakom all terrorism i världen och motsätta sig shiiternas fredliga och toleranta form av islam.
Iran är ett politiskt U-land…
Ja, idag blev det klart att parlamentet kommer att rösta i en misstroendeförklarning mot landets kommunikation och informationsminister efter att 50-parlamentsledamöter krävt detta. Två till ministrar som rycker och Ahmadinejad måste gå igenom processen att få hela sin regering godkänd av parlamentet igen…
Vem ställer upp 2010…
Det spekuleras vilt nu om vilka som kommer att ställa upp mot Ahmadinejad. Nu verkar det som att parlamentets tidigare talman Mehdi Karrubi kan vara den första som offentliggör sin presidentkandidatur. Hans reformistiska parti Etemad Melli har offentligt gott för att ”be” sin ledare att ställa upp i presidentvalet. Karrubi har inte sagt ja än, men väntas ställa upp…
Just nu försöker reformisterna desperat att hitta en trovärdig kandidat men hittills har man bara lyckats klämma fram Mohammed-Reza Aref vars främsta merit är att han var Khatamis assistent. Andra reformister som nämnts är Hossein Kamali, Mir Hossein Mousavi, Hassan Rowhani och Abdollah Nouri och Mohammad Reza Khatami (f.d. president Khatamis bror).
Andra nästan givna kandidater är parlamentets talesman Ali Larijani och Tehrans borgmästare Qalibaf. Ahmadinejad kommer att få det tufft 2010.
Khatami faktorn…
Reformisternas drömkandidat är givetvis den tidigare presidenten Khatami. Även om han många gånger tackat nej så hoppas många och det är klart eftersom han nog är den enda reformist som har en chans mot Ahmadinejad.
Hur som helst, trots att han tackar nej till frågan om han ställer upp så är Khatami ändå duktig på att kontrastera sin liberala inställning mot Ahmadinejads konservatism. Häromdagen höll Khatami ett tal inför ett gäng studenter där han diskret kritiserade Ahmadinejad och återigen framställde sig själv som den liberale och toleranta mullan.
Khatami berättade att en regering måste ha folkets stöd och att ingen regering överlever genom att tvinga folk att utöva religion men att folk måst vara fria att acceptera och följa en religion. Samtidigt som han sa också att slogans inte löser problem och att regeringens uppgift är att bringa folket social, ekonomisk och politisk rättvisa.
Han sa också att det måste vara okej att kritisera regeringen. För om en regerings felaktiga politik får landets att underprestera så måste man kritisera regeringen. Låter väldigt likt ett valtal…
söndag, augusti 24, 2008
Idrott..
Basket...
Det går rykten om att en rad NBA-lag är intresserade av den iranske spelaren Hamed Ehadadi. Ehadadi har under sommaren imponerat på en del NBA scouter tackvare sin storlek, han är 218 cm lång. Ehadadi gjorde också ett bra OS, snittade runt 16.5 poäng och 11 returer per match för ett Iran som knappast hade så mycket mer att bidra med under turneringen. Ett tag såg det ut som att Ehadadis NBA drömmar skulle gå om intet eftersom lagen förbjöds av ligan att förhandla med Ehadadis iranska klubb. Men nu har det amerikanska utrikesdepartementet gett klartecken och det verkar som att Ehadadi kommer att hamna i Memphis Grizzlies. Där får han spela bredvid killar som Gasol.
Mer basket...
Trots irans mediokra insats så har OS-turneringen varit en bra fönster för en del spelare. Mohammadsamad Nikkah har skrivit på för det franska topplaget Cholet. Nikkah snittade 17 poäng per match under tuneringen.
OS..
Slutresultatet för Iran verkar bli ett guld (taekwando) och ett brons (brottning). Ur Irans 55-personer starka(?) trupp var bara en handfull kvinnor. Noterbart är at tden iranske simmaren Mohammad Alirezaei klev av och startade inte när det framkom att han skulle simma i samma heat som en israelisk simmare. Irans stora guldhopp Aras Miresmaelli, som drog sig ur en judomatch i Athen 2004 på grund av att han skulle möta en Israel, var i överlag en besvikelse och åkte ut tidigt ur turneringen.
Även stjärnan Hamid Soryan lyckades inte motsvara förväntningarna.
Debatt...
Irans prestation i OS debatteras flitigt hemma. Det är många som frågar sig varför inte ett land met 70-miljoner invånare inte lyckas bättre än många andra mindre länder lyckas så mycket bättre. Många jämför irans prestation med Etiopien som tog 4 guld och sammanlagt 7 medaljer.
Det går rykten om att en rad NBA-lag är intresserade av den iranske spelaren Hamed Ehadadi. Ehadadi har under sommaren imponerat på en del NBA scouter tackvare sin storlek, han är 218 cm lång. Ehadadi gjorde också ett bra OS, snittade runt 16.5 poäng och 11 returer per match för ett Iran som knappast hade så mycket mer att bidra med under turneringen. Ett tag såg det ut som att Ehadadis NBA drömmar skulle gå om intet eftersom lagen förbjöds av ligan att förhandla med Ehadadis iranska klubb. Men nu har det amerikanska utrikesdepartementet gett klartecken och det verkar som att Ehadadi kommer att hamna i Memphis Grizzlies. Där får han spela bredvid killar som Gasol.
Mer basket...
Trots irans mediokra insats så har OS-turneringen varit en bra fönster för en del spelare. Mohammadsamad Nikkah har skrivit på för det franska topplaget Cholet. Nikkah snittade 17 poäng per match under tuneringen.
OS..
Slutresultatet för Iran verkar bli ett guld (taekwando) och ett brons (brottning). Ur Irans 55-personer starka(?) trupp var bara en handfull kvinnor. Noterbart är at tden iranske simmaren Mohammad Alirezaei klev av och startade inte när det framkom att han skulle simma i samma heat som en israelisk simmare. Irans stora guldhopp Aras Miresmaelli, som drog sig ur en judomatch i Athen 2004 på grund av att han skulle möta en Israel, var i överlag en besvikelse och åkte ut tidigt ur turneringen.
Även stjärnan Hamid Soryan lyckades inte motsvara förväntningarna.
Debatt...
Irans prestation i OS debatteras flitigt hemma. Det är många som frågar sig varför inte ett land met 70-miljoner invånare inte lyckas bättre än många andra mindre länder lyckas så mycket bättre. Många jämför irans prestation med Etiopien som tog 4 guld och sammanlagt 7 medaljer.
torsdag, augusti 21, 2008
Just nu...
är det galet mycket på jobbet och andra håll så den här bloggen har som vanligt blivit lidande.
Sydossetien
Det har handlat mycket om annat den här veckan, bland annat Sydossetien. Skulle idag ha debatterat frågan mot MUF (vet inte om det var Wykman eller Brentlin)i Studio Ett, men de drog sig ur. Tråkigt, jag var lite nyfiken på att se hur MUF hade tänkt försvara sin position...
Vänder pendeln?
En del saker som sker i Iran just nu kan tyda på att pendeln kan vara på väg att vända från fundamentalisterna till de mer moderata krafterna. Under de senaste veckorna har Ahmadinejad attackerat från flera håll. Först gick Rafsanjani ut och kritiserade Ahmadinejad öppet och hårt (se förra inlägget). Sen såg parlamentet chansen att ge Ahmadinejad en riktig snyting genom att attackera en av hans närmaste medarbetare Rahim Mashaei för hans kommentar att Irans och Israels befolkning är vänner.
Det är egentligen inget nytt ställningstagande, regimen brukar ofta hävda att man inte har något problem med befolkningen i Israel eller judar, utan att man ogillar den Israeliska staten och dess styre. Men ändå gick 200 parlamentsledamöter ut och krävde att Ahmadinejad skulle kicka Rahim.
Men det var inte nog med det. Efter att parlamentet utsett tre nya ministrar så fick Ahmadinejads bror Davood Ahmadinejad kicken. Davood Ahmadinejad har haft en rad tunga administrativa poster inom regeringen, däribland var han senast chef över "presidentens inspektionsenhet" (vars uppgift verkar vara att se till att departementen följer Ahmadinejads order). Davood Ahmadinejad ska ha fått lämna posten eftersom han inte kom överens med de nya ministrarna som utsågs av parlamentet. Ali Khordan som är den nya inrikesminsitern ut som den person som Davood Ahmadinejad inte drar jämt med. Enligt presidentens kontor så avgick dock Davood Ahmadinejad av hälsoskäl.
Därefter gick Rafsanjani ut igen och vevade friskt mot Ahmadinejads politik och främst för hans regerings oförmåga att efterfölja den "fjärde utvecklingsplanen" som går ut på att modernisera, diversifiera och till viss del privatisera statliga företag. Rafsanjani upprepade sin kritik om att det inte hänt något på detta område och sa bland annat att tålamodet med regeringen börjar att ta slut.
Men det är inte slut där. Någon dag efter det gav sig den konservativa tidningen Keyhan som är starkt kopplat till Khamenei ut och kritiserade Ahmadinejads regering från flera håll. Först ut var Revolutionsgardets överbefälhavare som kritiserade Ahmadinejad och krävde hans medarbetare, Rahim Mashaeis huvud på ett fat för hans "Israel vänliga" kommentar.
Sen dömde tidningen ut Ahmadinejads resa till Turkiet som helt misslyckat efter att han inte lyckades få några stora olja- och gasavtal signerade. Det var meningen att Turkiet skulle investera stort i utvecklingen av oljefälten i Pars området, men det blev inte så.
Sen avslöjades det att en rad högt uppsatta medlemmar i studentmilisen Bassijs som annars är Ahmadinejad fanatiska skrivit flera djupt kritiska brev till administrationen och främst kritiserat planerna på att låta USA öppna upp ett intressekontor i Iran.
Valrörelsen 2010 närmar sig och Ahmadinejad har nog all rätt att känna att det pågår en hyffsat koordinerad kampanj mot honom. Ska bli intressant och se hur han slår tillbaka...
Sydossetien
Det har handlat mycket om annat den här veckan, bland annat Sydossetien. Skulle idag ha debatterat frågan mot MUF (vet inte om det var Wykman eller Brentlin)i Studio Ett, men de drog sig ur. Tråkigt, jag var lite nyfiken på att se hur MUF hade tänkt försvara sin position...
Vänder pendeln?
En del saker som sker i Iran just nu kan tyda på att pendeln kan vara på väg att vända från fundamentalisterna till de mer moderata krafterna. Under de senaste veckorna har Ahmadinejad attackerat från flera håll. Först gick Rafsanjani ut och kritiserade Ahmadinejad öppet och hårt (se förra inlägget). Sen såg parlamentet chansen att ge Ahmadinejad en riktig snyting genom att attackera en av hans närmaste medarbetare Rahim Mashaei för hans kommentar att Irans och Israels befolkning är vänner.
Det är egentligen inget nytt ställningstagande, regimen brukar ofta hävda att man inte har något problem med befolkningen i Israel eller judar, utan att man ogillar den Israeliska staten och dess styre. Men ändå gick 200 parlamentsledamöter ut och krävde att Ahmadinejad skulle kicka Rahim.
Men det var inte nog med det. Efter att parlamentet utsett tre nya ministrar så fick Ahmadinejads bror Davood Ahmadinejad kicken. Davood Ahmadinejad har haft en rad tunga administrativa poster inom regeringen, däribland var han senast chef över "presidentens inspektionsenhet" (vars uppgift verkar vara att se till att departementen följer Ahmadinejads order). Davood Ahmadinejad ska ha fått lämna posten eftersom han inte kom överens med de nya ministrarna som utsågs av parlamentet. Ali Khordan som är den nya inrikesminsitern ut som den person som Davood Ahmadinejad inte drar jämt med. Enligt presidentens kontor så avgick dock Davood Ahmadinejad av hälsoskäl.
Därefter gick Rafsanjani ut igen och vevade friskt mot Ahmadinejads politik och främst för hans regerings oförmåga att efterfölja den "fjärde utvecklingsplanen" som går ut på att modernisera, diversifiera och till viss del privatisera statliga företag. Rafsanjani upprepade sin kritik om att det inte hänt något på detta område och sa bland annat att tålamodet med regeringen börjar att ta slut.
Men det är inte slut där. Någon dag efter det gav sig den konservativa tidningen Keyhan som är starkt kopplat till Khamenei ut och kritiserade Ahmadinejads regering från flera håll. Först ut var Revolutionsgardets överbefälhavare som kritiserade Ahmadinejad och krävde hans medarbetare, Rahim Mashaeis huvud på ett fat för hans "Israel vänliga" kommentar.
Sen dömde tidningen ut Ahmadinejads resa till Turkiet som helt misslyckat efter att han inte lyckades få några stora olja- och gasavtal signerade. Det var meningen att Turkiet skulle investera stort i utvecklingen av oljefälten i Pars området, men det blev inte så.
Sen avslöjades det att en rad högt uppsatta medlemmar i studentmilisen Bassijs som annars är Ahmadinejad fanatiska skrivit flera djupt kritiska brev till administrationen och främst kritiserat planerna på att låta USA öppna upp ett intressekontor i Iran.
Valrörelsen 2010 närmar sig och Ahmadinejad har nog all rätt att känna att det pågår en hyffsat koordinerad kampanj mot honom. Ska bli intressant och se hur han slår tillbaka...
fredag, augusti 15, 2008
Ryssland måste backa
Skrev den här artikeln i söndags, men Adam var snabbare med att få sin publicerad. Så jag lägger upp den här i stället :-)
Ryssland måste backa…
Georgiens katastrofala beslut att med militära medel lösa gräns och regiondispyter med rysktstödda separatister har inte gett Ryssland och autokraten Putin en Carte Blanche att återupprätta Sovjetunionen.
Konflikten och kriget borde ha varit över redan när Georgien beslutade att dra tillbaka sina trupper och sluta beskjuta ryska trupper. Men Ryssland fortsätter att avancera och rapporter säger nu att ryska trupper nu ockuperar städer inne i Georgien och gör framstötar i Abkhazien.
En dopad björn. Putin har satt prestige i att det var han som räddade Ryssland undan kollaps: att Ryssland under hans tid som president hade en årlig tillväxt över 7 %, att pensioner betalades ut i tid och att det var han som återigen gjorde Ryssland till en makt att räkna med i världen. Detta och gradvis strypande av den kritiska rösten i Ryssland har också gjort Putin populär. Men nu visar det sig att den ryske björnen var dopad.
Inflationen är dubbelsiffrig, Ryssland är nu mer beroende av oljepriset än någonsin, korruptionen värre än på länge, utländska investerar skyr och flyr från Ryssland, tidigare fruktade och stora bolag som Gazprom har ekonomiska bekymmer samtidigt som överskotten från den goda tiden är bortslösade. När ekonomin inte längre går att manipulera har Putin bara nationalismen att hänga kvar vid och det gör Ryssland oberäknelig och farlig.
En döende ros. Mikheil Saakashvili sveptes till makten av folket för att han lovade att reformera ekonomin, sätta stopp för korruptionen, leda vägen mot demokrati och närma landet Europa. Men även hans sandslott verkar ränna under honom. Hittills har han lyckats dra på sig kritik från människorättsorganisationer för sitt sätt att hantera oppositionen och hemfalla åt nationalistiska böjelser. På grund av det senare beordrade han en militärinvasion av Sydossetien. Saakashvili dåliga omdöme håller inte bara på att döda förtroendet för hans rosenrevolution utan kostar också Georgien dyrt.
Omvärlden står handlingsförlamad e samtidigt som ännu ett krig nu utkämpas påi EU:s bakgård. Beslutet att neka Georgien NATO-medlemskap och EU:s misslyckande att prioritera Georgiens medlemsansökan verkar bli kostsamt.
Till EU:s främsta förtjänster hör demokratiseringen av de forna öststaterna. Genom att handla snabbt efter Sovjets sönderfall och erbjuda de nya staterna medlemskap, ekonomiskt stöd, frihandel och europeisk gemenskap lyckades EU ge de gamla öststaterna ett erbjudande de inte kunde tacka nej till. De allra flesta valde att välja demokratisering framför isolering, det senaste exemplet är Serbien.
I fallet Georgien har EU agerat slapphänt. Oron för att störa den ryska björnen och törsten efter ryskt naturgas har varit större än viljan att bistå demokratiseringsprocessen i Georgien.
Rädda Ukraina. Rysslands agerande kan inte ses som en enskild händelse som bara rör Georgien. Rysslands agerande är också en signal till andra länder i ”imperiets” närområde som vågar trotsa Kreml och söka sig västerut. Därför bör EU utan att tumma på kraven för EU-medlemskap utöka sina diplomatiska kontakter och handelband med länder som Ukraina.
FN handlingsförlamat. Med tanke på att Ryssland är ett av de permanenta länderna i FN:s säkerhetsråd med vetorätt är FN:s händer bakbundna i denna konflikt. Det vore önskvärt om detta återigen blåste liv i diskussionen om skapandet av ett demokratiernas förbund som utanför FN:s ramverk kan bygga upp stora koalitioner för fredsinsatser.
Omvärldens möjligheter att tvinga fram en rysk reträtt är få. En militärinvasion av Ryssland vore katastrofal och militärassistans till Georgien är visserligen en sympatiskt tanke men oerhört svårt att genomföra. Det som återstår är unilaterala sanktioner mot Ryssland från EU och USA:s sida tills Ryssland godkänner ett eldupphörsavtal och drar tillbaka sina styrkor till de gränser som rådde innan kriget.
Majed Safaee
1.e vice förbundsordförande Liberala ungdomsförbundet
Ryssland måste backa…
Georgiens katastrofala beslut att med militära medel lösa gräns och regiondispyter med rysktstödda separatister har inte gett Ryssland och autokraten Putin en Carte Blanche att återupprätta Sovjetunionen.
Konflikten och kriget borde ha varit över redan när Georgien beslutade att dra tillbaka sina trupper och sluta beskjuta ryska trupper. Men Ryssland fortsätter att avancera och rapporter säger nu att ryska trupper nu ockuperar städer inne i Georgien och gör framstötar i Abkhazien.
En dopad björn. Putin har satt prestige i att det var han som räddade Ryssland undan kollaps: att Ryssland under hans tid som president hade en årlig tillväxt över 7 %, att pensioner betalades ut i tid och att det var han som återigen gjorde Ryssland till en makt att räkna med i världen. Detta och gradvis strypande av den kritiska rösten i Ryssland har också gjort Putin populär. Men nu visar det sig att den ryske björnen var dopad.
Inflationen är dubbelsiffrig, Ryssland är nu mer beroende av oljepriset än någonsin, korruptionen värre än på länge, utländska investerar skyr och flyr från Ryssland, tidigare fruktade och stora bolag som Gazprom har ekonomiska bekymmer samtidigt som överskotten från den goda tiden är bortslösade. När ekonomin inte längre går att manipulera har Putin bara nationalismen att hänga kvar vid och det gör Ryssland oberäknelig och farlig.
En döende ros. Mikheil Saakashvili sveptes till makten av folket för att han lovade att reformera ekonomin, sätta stopp för korruptionen, leda vägen mot demokrati och närma landet Europa. Men även hans sandslott verkar ränna under honom. Hittills har han lyckats dra på sig kritik från människorättsorganisationer för sitt sätt att hantera oppositionen och hemfalla åt nationalistiska böjelser. På grund av det senare beordrade han en militärinvasion av Sydossetien. Saakashvili dåliga omdöme håller inte bara på att döda förtroendet för hans rosenrevolution utan kostar också Georgien dyrt.
Omvärlden står handlingsförlamad e samtidigt som ännu ett krig nu utkämpas påi EU:s bakgård. Beslutet att neka Georgien NATO-medlemskap och EU:s misslyckande att prioritera Georgiens medlemsansökan verkar bli kostsamt.
Till EU:s främsta förtjänster hör demokratiseringen av de forna öststaterna. Genom att handla snabbt efter Sovjets sönderfall och erbjuda de nya staterna medlemskap, ekonomiskt stöd, frihandel och europeisk gemenskap lyckades EU ge de gamla öststaterna ett erbjudande de inte kunde tacka nej till. De allra flesta valde att välja demokratisering framför isolering, det senaste exemplet är Serbien.
I fallet Georgien har EU agerat slapphänt. Oron för att störa den ryska björnen och törsten efter ryskt naturgas har varit större än viljan att bistå demokratiseringsprocessen i Georgien.
Rädda Ukraina. Rysslands agerande kan inte ses som en enskild händelse som bara rör Georgien. Rysslands agerande är också en signal till andra länder i ”imperiets” närområde som vågar trotsa Kreml och söka sig västerut. Därför bör EU utan att tumma på kraven för EU-medlemskap utöka sina diplomatiska kontakter och handelband med länder som Ukraina.
FN handlingsförlamat. Med tanke på att Ryssland är ett av de permanenta länderna i FN:s säkerhetsråd med vetorätt är FN:s händer bakbundna i denna konflikt. Det vore önskvärt om detta återigen blåste liv i diskussionen om skapandet av ett demokratiernas förbund som utanför FN:s ramverk kan bygga upp stora koalitioner för fredsinsatser.
Omvärldens möjligheter att tvinga fram en rysk reträtt är få. En militärinvasion av Ryssland vore katastrofal och militärassistans till Georgien är visserligen en sympatiskt tanke men oerhört svårt att genomföra. Det som återstår är unilaterala sanktioner mot Ryssland från EU och USA:s sida tills Ryssland godkänner ett eldupphörsavtal och drar tillbaka sina styrkor till de gränser som rådde innan kriget.
Majed Safaee
1.e vice förbundsordförande Liberala ungdomsförbundet
onsdag, augusti 13, 2008
ekonomi och ebadi
Bust…
Lågkonjunkturen och en skakig fastighetsmarknad har nu också nått Iran. Efter att fastighetspriserna stigit de senaste åren så är dem nu på väg rakt ner. Iranska ekonomer oroar sig nu för att bostadskrisen i Iran kan bli väldigt allvarlig.
Rafsanjani ger sig på Ahmadinejad igen…
Den tidigare presidenten och en av regimens mäktigaste män Akbar Hashemi Rafsanjani ger sig nu allt mer öppet på Ahmadinejad. Den senaste kritiken är till skillnad från tidigare inte inlindad utan rakt på sak. Rafsanjani kritiserade Ahmadinejad för att förvandla staten till en stor ”arbetsgivare” och för att ge sig in på områden som den inte behärskar eller har ”rätt att vara”.
Rafsanjani anklagade också Ahmadinejad för att inte följa konstitutionen och fortskrida med privatiseringen av statliga företag och menade att de tre åren med Ahmadinejad var förlorade. Rafsanjani anklagade också Ahmadinejad öppet för att frisera siffror för att få regeringens ekonomiska politik att framstå i bättre dager.
Ebadi i trubbel…
Nobelpristagaren Shirin Ebadi har fått motta nya dödshot och många är nu oroliga för hennes säkerhet. Anledningen är Ebadis öppna kritik mot den så kallade ”Familj säkerhetslagen”, som bland annat gör det lättare för män att ta flera fruar. Ebadi har lovat att göra allt för att stoppa lagen, bland annat genom att arrangera stora demonstrationer utanför parlamentet.
Ebadi har fått stor uppmärksamhet i media och fått stöd från en rad kvinno- och demokratiaktivister. Ebadi har också fått stor uppmärksamhet i media för sitt motstånd. Men som man kan vänta sig i en religiösdiktatur så har uppmärksamheten inte direkt varit positiv. Ebadis integritet och karaktär har ifrågasatts av media och regimnära tidningar. Detta har resulterat i att Ebadi fått motta en rad dödshot från fundamentalister.
Lågkonjunkturen och en skakig fastighetsmarknad har nu också nått Iran. Efter att fastighetspriserna stigit de senaste åren så är dem nu på väg rakt ner. Iranska ekonomer oroar sig nu för att bostadskrisen i Iran kan bli väldigt allvarlig.
Rafsanjani ger sig på Ahmadinejad igen…
Den tidigare presidenten och en av regimens mäktigaste män Akbar Hashemi Rafsanjani ger sig nu allt mer öppet på Ahmadinejad. Den senaste kritiken är till skillnad från tidigare inte inlindad utan rakt på sak. Rafsanjani kritiserade Ahmadinejad för att förvandla staten till en stor ”arbetsgivare” och för att ge sig in på områden som den inte behärskar eller har ”rätt att vara”.
Rafsanjani anklagade också Ahmadinejad för att inte följa konstitutionen och fortskrida med privatiseringen av statliga företag och menade att de tre åren med Ahmadinejad var förlorade. Rafsanjani anklagade också Ahmadinejad öppet för att frisera siffror för att få regeringens ekonomiska politik att framstå i bättre dager.
Ebadi i trubbel…
Nobelpristagaren Shirin Ebadi har fått motta nya dödshot och många är nu oroliga för hennes säkerhet. Anledningen är Ebadis öppna kritik mot den så kallade ”Familj säkerhetslagen”, som bland annat gör det lättare för män att ta flera fruar. Ebadi har lovat att göra allt för att stoppa lagen, bland annat genom att arrangera stora demonstrationer utanför parlamentet.
Ebadi har fått stor uppmärksamhet i media och fått stöd från en rad kvinno- och demokratiaktivister. Ebadi har också fått stor uppmärksamhet i media för sitt motstånd. Men som man kan vänta sig i en religiösdiktatur så har uppmärksamheten inte direkt varit positiv. Ebadis integritet och karaktär har ifrågasatts av media och regimnära tidningar. Detta har resulterat i att Ebadi fått motta en rad dödshot från fundamentalister.
måndag, augusti 04, 2008
Ny ambassadör...
Ny ambassadör…
Iran har utsett en ny Sverige ambassadör, vilket jag helt hade missat. Det var i juni som Ahmadinejad godkände Rasoul Eslami som ny ambassadör till Sverige. En man med en gedigen diplomatbakgrund som hunnit med att vara ambassadör i Thailand, Kazakhstan och Burma. Han verkar vara något äldre än den tidigare ambassadören Qashqavi, så jag antar att det här är lite av en skön reträttpost för Eslami.
Vad hände med den gamla?
Den tidigare Sverige ambassadören, Hassan Qashqavi klättrar i regim hierarkin. Han har utsetts till talesman för utrikesministern. Nu blir han direkt involverad i samtalen kring landets atomprogram och får jobba nära Mottaki och Jalili. Qashqavi och Mottaki påminner lite om varandra. Båda framställer sig som ödmjuka och gemytliga. De använder sig av humor i sina tal och gör sitt bästa för att framstå som vänliga mysgubbar. Båda förstår sig också på västvärlden och hur man för sig utanför Irans gränser, vilket är mer än man kan säga om många av de ambassadörer och diplomater som regimen utnämnt genom åren.
Iran har utsett en ny Sverige ambassadör, vilket jag helt hade missat. Det var i juni som Ahmadinejad godkände Rasoul Eslami som ny ambassadör till Sverige. En man med en gedigen diplomatbakgrund som hunnit med att vara ambassadör i Thailand, Kazakhstan och Burma. Han verkar vara något äldre än den tidigare ambassadören Qashqavi, så jag antar att det här är lite av en skön reträttpost för Eslami.
Vad hände med den gamla?
Den tidigare Sverige ambassadören, Hassan Qashqavi klättrar i regim hierarkin. Han har utsetts till talesman för utrikesministern. Nu blir han direkt involverad i samtalen kring landets atomprogram och får jobba nära Mottaki och Jalili. Qashqavi och Mottaki påminner lite om varandra. Båda framställer sig som ödmjuka och gemytliga. De använder sig av humor i sina tal och gör sitt bästa för att framstå som vänliga mysgubbar. Båda förstår sig också på västvärlden och hur man för sig utanför Irans gränser, vilket är mer än man kan säga om många av de ambassadörer och diplomater som regimen utnämnt genom åren.
fredag, augusti 01, 2008
Nytt...
Ahmadinejad omorganiserar…
Efter att ha kickat ekonomi och inrikesministern så börjar tiden rinna ut för Ahmadinejad att utnämna nya ministrar. Inom kort väntat Ahmadinejad presentera vilka som ska få ta över som infrastruktur, ekonomi och inrikesminister. Hittills har Ahmadinejad kickat 9 ministrar och han får bara kicka två till fram tills hans mandatperiod tar slut. Kickar han fler än två, så har han alltså kickat fler än hälften av de 22 ministrar som regeringen har och enligt konstitutionen så måste hela regeringen och alla ministrar återigen godkännas av parlamentet.
Nu en ny lag…
För inte så länge sedan så satt regimens kloka män och funderade över en lag som skulle förbjuda hela världen att skända islam. M.ao om Karl i Sverige hånade Mohammed så kunde han se fram mot rättsliga processer i Iran. Men det visade sig nog vara en ganska orealistisk och icke-pragmatiskt lag.
Nu har genierna knådat sina knölar igen och hittat på något bättre. Man har skrivit en lag som ska göra regeringen och staten skyldig att ingripa mot länder som inte visar iranier tillräckligt mycket respekt. Låter ju genomtänkt. Nu ska parlamentsledamöterna granska förslaget…
IMF ligger på…
IMF uppmanar nu Iran att agera för att bekämpa inflationen bland annat genom att höja räntorna. IMF bedömer att inflationen i Iran ligger på 24.2 % och beräknas ligga runt 25 % året ut. Samtidigt visar siffror på att Irans tillväxt bromsar in från 6.6 % till 5.7 %.
Just nu pågår en bitter strid mellan landets centralbank och Ahmadinejads regering. Centralbanken vill höja räntorna till närmare 30 % för att bekämpa inflationen medan Ahmadinejad vill att centralbanken sänker räntorna till 10 %. Men idag berättade centralbanken att man inte har några planer på att sänka räntorna från dess nuvarande position på 12 %.
Även norrmännen drar sig ur...
Även det norska företaget StatoilHydro har valt att lämna Iran. Förra månaden avslöjade den Franska oljejätten Total att man inte kommer att göra några investeringar i Iran. StatoilHydro som till största delen ägs av den norska staten hade planer på att investera i utvecklingen av ett av de större oljefälten som upptäckts på senare tid i Iran.
StatoilHydro gör inte heller någon hemlighet om vad det var som gjorde att man backade och valde att lämna Iran, företagets VD berättar att man efter samtal med regeringen i Norge, EU och USA valde att inte investera i Iran för att skydda sina aktieägare. Samtidigt som företaget meddelade att man kommer att minska sin inbladning i andra projekt som man har i Iran.
Efter att ha kickat ekonomi och inrikesministern så börjar tiden rinna ut för Ahmadinejad att utnämna nya ministrar. Inom kort väntat Ahmadinejad presentera vilka som ska få ta över som infrastruktur, ekonomi och inrikesminister. Hittills har Ahmadinejad kickat 9 ministrar och han får bara kicka två till fram tills hans mandatperiod tar slut. Kickar han fler än två, så har han alltså kickat fler än hälften av de 22 ministrar som regeringen har och enligt konstitutionen så måste hela regeringen och alla ministrar återigen godkännas av parlamentet.
Nu en ny lag…
För inte så länge sedan så satt regimens kloka män och funderade över en lag som skulle förbjuda hela världen att skända islam. M.ao om Karl i Sverige hånade Mohammed så kunde han se fram mot rättsliga processer i Iran. Men det visade sig nog vara en ganska orealistisk och icke-pragmatiskt lag.
Nu har genierna knådat sina knölar igen och hittat på något bättre. Man har skrivit en lag som ska göra regeringen och staten skyldig att ingripa mot länder som inte visar iranier tillräckligt mycket respekt. Låter ju genomtänkt. Nu ska parlamentsledamöterna granska förslaget…
IMF ligger på…
IMF uppmanar nu Iran att agera för att bekämpa inflationen bland annat genom att höja räntorna. IMF bedömer att inflationen i Iran ligger på 24.2 % och beräknas ligga runt 25 % året ut. Samtidigt visar siffror på att Irans tillväxt bromsar in från 6.6 % till 5.7 %.
Just nu pågår en bitter strid mellan landets centralbank och Ahmadinejads regering. Centralbanken vill höja räntorna till närmare 30 % för att bekämpa inflationen medan Ahmadinejad vill att centralbanken sänker räntorna till 10 %. Men idag berättade centralbanken att man inte har några planer på att sänka räntorna från dess nuvarande position på 12 %.
Även norrmännen drar sig ur...
Även det norska företaget StatoilHydro har valt att lämna Iran. Förra månaden avslöjade den Franska oljejätten Total att man inte kommer att göra några investeringar i Iran. StatoilHydro som till största delen ägs av den norska staten hade planer på att investera i utvecklingen av ett av de större oljefälten som upptäckts på senare tid i Iran.
StatoilHydro gör inte heller någon hemlighet om vad det var som gjorde att man backade och valde att lämna Iran, företagets VD berättar att man efter samtal med regeringen i Norge, EU och USA valde att inte investera i Iran för att skydda sina aktieägare. Samtidigt som företaget meddelade att man kommer att minska sin inbladning i andra projekt som man har i Iran.
onsdag, juli 23, 2008
By the way...
Obama, Obama, Obama…
Det är väldigt mycket Obama just nu i nyheterna. Hans trip till mellanöstern får nästan all medieuppmärksamhet medan McCain får nöja sig med små nyheter som att han igår såg en Yankee match tillsammans med Rudy. Inte direkt topp politik. Samtidigt som Obama får enorma rubriker rapporteras det om att det bara var en journalist och fotograf som mötte upp McCain när han igår landade i New Hampshire.
Men…
Samtidigt som Obama dominerar media och får väldigt mycket positiv media så är det helt dött lopp i opinionsundersökningarna. Vilket har fått en del experter att ifrågasätta om Obama kampanjen kan vinna. En del experter förväntar sig nu att Obama gör ett större ryck de kommande dagarna p.g.a. den massiva positiva mediebevakning han fått de senaste dagarna, annars så är något fel.
Det är väldigt mycket Obama just nu i nyheterna. Hans trip till mellanöstern får nästan all medieuppmärksamhet medan McCain får nöja sig med små nyheter som att han igår såg en Yankee match tillsammans med Rudy. Inte direkt topp politik. Samtidigt som Obama får enorma rubriker rapporteras det om att det bara var en journalist och fotograf som mötte upp McCain när han igår landade i New Hampshire.
Men…
Samtidigt som Obama dominerar media och får väldigt mycket positiv media så är det helt dött lopp i opinionsundersökningarna. Vilket har fått en del experter att ifrågasätta om Obama kampanjen kan vinna. En del experter förväntar sig nu att Obama gör ett större ryck de kommande dagarna p.g.a. den massiva positiva mediebevakning han fått de senaste dagarna, annars så är något fel.
tisdag, juli 22, 2008
Tillbaka i NY och Hostelworld.com suger...
Washington…
Lördagen spenderade jag i Washington D.C. Det är en maffig stad och är man lite av en politiskt nörd så är det omöjligt att inte älska staden. Det är lite som att befinna sig i en politisk thriller och alla byggnader är verkligen storslagna. Vackraste blir det dock på natten när alla stora vita byggnader lyses upp.
Sightseeing som sport…
Eftersom jag bara hade en dag i Washington så gällde det också att se allt som det bara var möjligt att se och jag tror att jag täckte det mesta; Jefferson memorial, Lincoln memorial, Vita Huset, Capitol Hill, Supreme Court, Katolska kyrkans universitet och diverse andra departement och coola byggnader.
Men det var inte lätt, eftersom det är svårt och dyrt att parkera i Washington så ställde jag bilen på Hotellets parkeringsplats och promenerade. Tråkigt nog skulle det visa sig att temperaturen skulle närma sig över 35 grader och luftfuktigheten vara abnorm. Det var nog det jobbigaste träningspass jag någonsin haft och jag har nog aldrig svettats så mycket.
Maten…
Andra snabbmatställen jag hunnit testa hittills är Waffel House och Chop’t. Waffel House var som KFC, riktigt sunkigt och oaptitligt. Chop’t var däremot helt grymt. Det är en salladsbar i Washington, fräscht och riktigt gott. Så det rekommenderar jag starkt om ni är i D.C.
Idag åt jag förresten det som sades vara NY bästa hamburgare och det var faktiskt helt okej.
Harrington Hotell…
I Washington så bodde jag på Harrington Hotell, med en rabattkupong jag hittade så kostade det mig 125 dollar. Helt överkomligt med tanke på att det var mitt i stan, gratis parkering och den första stället jag sovit på under hela resan som det kändes fräscht och säkert.
Två saker jag glömde…
I Greenville så åt jag på ett ställe som heter Sticky Fingers, en BBQ kedja. Helt fantastiskt, bland det bästa jag någonsin ätit och tyvärr så finns dem inte i NY. Men är ni i North Carolina eller South Carolina så måste ni bara käka där. Revbensspjäll och kycklingsvingar åt jag med sex olika sorters sås.
I samma stad så blev jag intervjuad av tidningen. Såg nog ut som en vilsen turist när en journalist kom fram och började ställa frågor om varför jag valde att besöka Greenville av alla ställen och vart jag kom ifrån. Lite roligt.
Tillbaka i NY
Jag lämnade in bilen igår och återvände till New York. Det kändes lite skönt att slippa oroa sig för bilen hela tiden och man blir lite handikappad av bilen. Visserligen är det ganska skönt sätt att förflytta sig och jag hade inte kunnat göra resan utan en bil men reser man med bil så måste man oroa sig för parkering, inte dricka alkohol osv.
Så det är ganska skönt att vara utan bil. Men resan gick mycket fortare än jag trodde...
Hostelworld suger…
I lördags bokade jag in mig på ett mysigt hostel i Brooklyn, det var i alla fall vad jag trodde. När jag kom fram visade det sig att genierna på Hostelworld.com hade dubbelbokat mig och enligt dem som jobbade på hostellet så skedde det ganska ofta eftersom Hostelworld inte bryr sig om att kolla med hostellet man bokar med om det är fullt eller inte.
Så där stod jag mitt i Brooklyn ganska sent utan någonstans att bo. Men efter lite letande och mycket svettandes hittade jag en Hostel nära Central Park och här ska jag bo de kommande två nätterna.
Jag fick det goda rådet från Brooklyn hostellet att aldrig mer använda hostelworld.com eftersom sådana missöden inträffar ofta och istället använda mig av hostelbookers.com och dem tar inte heller någon serviceavgift.
Nu ska jag bara se om jag får tillbaka min deposit från Hostelworld.com, det är en struntsumma egentligen 17 usd, men det är principen som gäller.
Lördagen spenderade jag i Washington D.C. Det är en maffig stad och är man lite av en politiskt nörd så är det omöjligt att inte älska staden. Det är lite som att befinna sig i en politisk thriller och alla byggnader är verkligen storslagna. Vackraste blir det dock på natten när alla stora vita byggnader lyses upp.
Sightseeing som sport…
Eftersom jag bara hade en dag i Washington så gällde det också att se allt som det bara var möjligt att se och jag tror att jag täckte det mesta; Jefferson memorial, Lincoln memorial, Vita Huset, Capitol Hill, Supreme Court, Katolska kyrkans universitet och diverse andra departement och coola byggnader.
Men det var inte lätt, eftersom det är svårt och dyrt att parkera i Washington så ställde jag bilen på Hotellets parkeringsplats och promenerade. Tråkigt nog skulle det visa sig att temperaturen skulle närma sig över 35 grader och luftfuktigheten vara abnorm. Det var nog det jobbigaste träningspass jag någonsin haft och jag har nog aldrig svettats så mycket.
Maten…
Andra snabbmatställen jag hunnit testa hittills är Waffel House och Chop’t. Waffel House var som KFC, riktigt sunkigt och oaptitligt. Chop’t var däremot helt grymt. Det är en salladsbar i Washington, fräscht och riktigt gott. Så det rekommenderar jag starkt om ni är i D.C.
Idag åt jag förresten det som sades vara NY bästa hamburgare och det var faktiskt helt okej.
Harrington Hotell…
I Washington så bodde jag på Harrington Hotell, med en rabattkupong jag hittade så kostade det mig 125 dollar. Helt överkomligt med tanke på att det var mitt i stan, gratis parkering och den första stället jag sovit på under hela resan som det kändes fräscht och säkert.
Två saker jag glömde…
I Greenville så åt jag på ett ställe som heter Sticky Fingers, en BBQ kedja. Helt fantastiskt, bland det bästa jag någonsin ätit och tyvärr så finns dem inte i NY. Men är ni i North Carolina eller South Carolina så måste ni bara käka där. Revbensspjäll och kycklingsvingar åt jag med sex olika sorters sås.
I samma stad så blev jag intervjuad av tidningen. Såg nog ut som en vilsen turist när en journalist kom fram och började ställa frågor om varför jag valde att besöka Greenville av alla ställen och vart jag kom ifrån. Lite roligt.
Tillbaka i NY
Jag lämnade in bilen igår och återvände till New York. Det kändes lite skönt att slippa oroa sig för bilen hela tiden och man blir lite handikappad av bilen. Visserligen är det ganska skönt sätt att förflytta sig och jag hade inte kunnat göra resan utan en bil men reser man med bil så måste man oroa sig för parkering, inte dricka alkohol osv.
Så det är ganska skönt att vara utan bil. Men resan gick mycket fortare än jag trodde...
Hostelworld suger…
I lördags bokade jag in mig på ett mysigt hostel i Brooklyn, det var i alla fall vad jag trodde. När jag kom fram visade det sig att genierna på Hostelworld.com hade dubbelbokat mig och enligt dem som jobbade på hostellet så skedde det ganska ofta eftersom Hostelworld inte bryr sig om att kolla med hostellet man bokar med om det är fullt eller inte.
Så där stod jag mitt i Brooklyn ganska sent utan någonstans att bo. Men efter lite letande och mycket svettandes hittade jag en Hostel nära Central Park och här ska jag bo de kommande två nätterna.
Jag fick det goda rådet från Brooklyn hostellet att aldrig mer använda hostelworld.com eftersom sådana missöden inträffar ofta och istället använda mig av hostelbookers.com och dem tar inte heller någon serviceavgift.
Nu ska jag bara se om jag får tillbaka min deposit från Hostelworld.com, det är en struntsumma egentligen 17 usd, men det är principen som gäller.
söndag, juli 20, 2008
Från Södern...
Camelot inn…
Jag klagade på Motel 6 senaste men då hade jag inte bott en natt på Camelot inn utanför Greenville. Mögeldoft, döda kackerlackor och sjukt smutsiga lakan var det som motellet bjöd på, så det var bara att plocka fram rese lakanet och göra sitt bästa för att inte nudda sängen.
Raleigh…
Egentligen hade jag tänkt göra ett längre uppehåll i North Carolina och Virginia, men skippade det och åkte direkt upp till Raleigh som en gång i tiden var sydstaternas huvudstad. Eftersom jag rullade in på en fredag eftermiddag var staden tämligen död. Verkade vara en ganska liten storstad med en stolt krigshistoria.
Regnet & nattkörning…
Medan jag strosade runt i Raleigh började regnet ösa ner och då menar jag verkligen ösa. Så det var bara att plocka ut bilen och köra vidare. Jag lyckades med nöd och näppe klara mig till utkanterna av Richmond, Virginia. Regnet, mörkret, urusla vägar och människor som inte borde ha körkort gjorde att jag nog aldrig haft så många nära döden upplevelser som den natten.
Mobiltelefoner…
Det här med att köra bil och prata i telefon samtidigt verkar vara väldigt populärt här. Varenda människa som kör bil insisterar också med att prata i telefon.
Saker på vägen…
På själva motorvägen har jag hittills väjt för: trappstege, madrass, 2 fullpackade väskor, ett par döda djur av det större slaget (rådjur, varg(?)) och diverse annat.
Rush Limbaugh och Glenn Beck…
Jag har skrivit om Limbaugh tidigare och som sagt han är underhållande men korkad och grymt osympatiskt. Glenn Beck har jag inte lyssnat på men däremot sett ett par avsnitt av hans program som sänds sent på CNN. Han är mindre republikan kåt än Limbaugh men ser nog som sin uppgift att skrämma skiten ur tittarna.
Moore hade rätt…
Inser helt plötsligt att Michael Moore hade en poäng i Bowling for Columbine, kanske inte det att det är en enorm högerkonspiration som ser till att människor ständigt är rädda unt so weiter. Utan att det är vanlig media. Så fort du slår på radion eller Tvn så är det något hemskt som har hänt eller kan komma att hända. Någon kanske invänder att det är väl så även i Sverige, men jag tror nog inte att det sker i samma höga grad.
Igår på CNN så kunde man bland annat se ett program som försökte utröna vad konsekvenserna av högre oljepris skulle leda till. Man intervjuade experter, la fram siffror och grafer och lekte med scenariot
Jag klagade på Motel 6 senaste men då hade jag inte bott en natt på Camelot inn utanför Greenville. Mögeldoft, döda kackerlackor och sjukt smutsiga lakan var det som motellet bjöd på, så det var bara att plocka fram rese lakanet och göra sitt bästa för att inte nudda sängen.
Raleigh…
Egentligen hade jag tänkt göra ett längre uppehåll i North Carolina och Virginia, men skippade det och åkte direkt upp till Raleigh som en gång i tiden var sydstaternas huvudstad. Eftersom jag rullade in på en fredag eftermiddag var staden tämligen död. Verkade vara en ganska liten storstad med en stolt krigshistoria.
Regnet & nattkörning…
Medan jag strosade runt i Raleigh började regnet ösa ner och då menar jag verkligen ösa. Så det var bara att plocka ut bilen och köra vidare. Jag lyckades med nöd och näppe klara mig till utkanterna av Richmond, Virginia. Regnet, mörkret, urusla vägar och människor som inte borde ha körkort gjorde att jag nog aldrig haft så många nära döden upplevelser som den natten.
Mobiltelefoner…
Det här med att köra bil och prata i telefon samtidigt verkar vara väldigt populärt här. Varenda människa som kör bil insisterar också med att prata i telefon.
Saker på vägen…
På själva motorvägen har jag hittills väjt för: trappstege, madrass, 2 fullpackade väskor, ett par döda djur av det större slaget (rådjur, varg(?)) och diverse annat.
Rush Limbaugh och Glenn Beck…
Jag har skrivit om Limbaugh tidigare och som sagt han är underhållande men korkad och grymt osympatiskt. Glenn Beck har jag inte lyssnat på men däremot sett ett par avsnitt av hans program som sänds sent på CNN. Han är mindre republikan kåt än Limbaugh men ser nog som sin uppgift att skrämma skiten ur tittarna.
Moore hade rätt…
Inser helt plötsligt att Michael Moore hade en poäng i Bowling for Columbine, kanske inte det att det är en enorm högerkonspiration som ser till att människor ständigt är rädda unt so weiter. Utan att det är vanlig media. Så fort du slår på radion eller Tvn så är det något hemskt som har hänt eller kan komma att hända. Någon kanske invänder att det är väl så även i Sverige, men jag tror nog inte att det sker i samma höga grad.
Igår på CNN så kunde man bland annat se ett program som försökte utröna vad konsekvenserna av högre oljepris skulle leda till. Man intervjuade experter, la fram siffror och grafer och lekte med scenariot
torsdag, juli 17, 2008
USA forts...
Atlanta…
Kom fram till Atlanta igår: En helt okej stad, dock tämligen tråkig. Däremot så hittade jag gaykvarteren i Georgia, 2-3 gay barer, ganska roligt. Också lite av en schizofren stad, där de finaste kvarteren ligger precis granne med kvarter där folk sover på trottoarer. Hamnade hur som helst i ett gigantiskt varuhus, där jag gick lite smått vilse.
MLK är givetvis väldigt stor i Atlanta och nästan varannan gata eller byggnad är döpt efter honom. Här märker man också av den ekonomiska nedgången, mycket tomma byggnader och hus till salu.
Lite oväntat var det ganska lätt att köra i själva staden, lite trafik. Men så fort man kom ut på motorvägen så var det nästan kaos, bilar överallt och helt livsfarliga omkörningar.
Motel 6…
Eftersom det här en budget resa har jag bott på motell nästan hela vägen, utom den första natten på Super 8 så har alla ställen varit riktiga hålor, men man får det man betalar för. Däremot nåddes bottennivån igår när motellrummet var full av kackerlackor, klagade och fick byta till en något bättre rum.
Greenville…
Är idag i en liten och väldigt fin stad som heter Greenville i South Carolina. Det kanske renaste staden i världen och centrum är väldigt grönt men en stor park med forsande vatten mitti. En mysigstad som dessutom erbjuder gratis trådlös uppkoppling som jag utnyttjar just nu. Det är också en väldigt bra sak med USA, nämligen att man kan bara koppla upp sin laptop nästan överallt med gratis uppkoppling…
Snabbmat…
Har hunnit testa ett par snabbmatställen, Ihop, Arbys, Midway, KFC, Chick Lit och Quizinos. Det vidrigaste stället var utan tvekan KFC, det var knappt ätbart. Arbys var rent men maten sjukt fet På Ihop gjorde jag misstaget att lyssna på Karin och beställa Choclate Chip Panckakes och jag skakar fortfarande efter sockerkicken. Bäst hittills är Midway för den sköna inramningen och maten var god samt Quizinos subs.
Imorgon…
Vet jag faktiskt inte riktigt vart jag ska…
Kom fram till Atlanta igår: En helt okej stad, dock tämligen tråkig. Däremot så hittade jag gaykvarteren i Georgia, 2-3 gay barer, ganska roligt. Också lite av en schizofren stad, där de finaste kvarteren ligger precis granne med kvarter där folk sover på trottoarer. Hamnade hur som helst i ett gigantiskt varuhus, där jag gick lite smått vilse.
MLK är givetvis väldigt stor i Atlanta och nästan varannan gata eller byggnad är döpt efter honom. Här märker man också av den ekonomiska nedgången, mycket tomma byggnader och hus till salu.
Lite oväntat var det ganska lätt att köra i själva staden, lite trafik. Men så fort man kom ut på motorvägen så var det nästan kaos, bilar överallt och helt livsfarliga omkörningar.
Motel 6…
Eftersom det här en budget resa har jag bott på motell nästan hela vägen, utom den första natten på Super 8 så har alla ställen varit riktiga hålor, men man får det man betalar för. Däremot nåddes bottennivån igår när motellrummet var full av kackerlackor, klagade och fick byta till en något bättre rum.
Greenville…
Är idag i en liten och väldigt fin stad som heter Greenville i South Carolina. Det kanske renaste staden i världen och centrum är väldigt grönt men en stor park med forsande vatten mitti. En mysigstad som dessutom erbjuder gratis trådlös uppkoppling som jag utnyttjar just nu. Det är också en väldigt bra sak med USA, nämligen att man kan bara koppla upp sin laptop nästan överallt med gratis uppkoppling…
Snabbmat…
Har hunnit testa ett par snabbmatställen, Ihop, Arbys, Midway, KFC, Chick Lit och Quizinos. Det vidrigaste stället var utan tvekan KFC, det var knappt ätbart. Arbys var rent men maten sjukt fet På Ihop gjorde jag misstaget att lyssna på Karin och beställa Choclate Chip Panckakes och jag skakar fortfarande efter sockerkicken. Bäst hittills är Midway för den sköna inramningen och maten var god samt Quizinos subs.
Imorgon…
Vet jag faktiskt inte riktigt vart jag ska…
onsdag, juli 16, 2008
Memphis - Anniston...
Frukost...
Lämnade Memphis klockan nio imorse efter den glamorösa frukosten som hotellet bjöd på, kaffe och sjukt äckliga munkar som bestod av socker och fett. Tog två tuggor och mådde sen fysiskt illa...
Hitta ut ur Memphis...
Det var inte helt lätt att hitta rätt från Memphis eftersom jag skulle in på ett av de mindre motorvägarna, men efter ungefär en timmes yrande så hittade jag rätt till I-78 till Birmingham. En väldigt skön väg att köra, stundtals väldigt lite trafik och bra väglag.
Anniston, AL
Anniston är staden där jag bestämde mig för att stanna till i. Det är 100 miles från Atlanta och är en ganska tråkig stad. Mt Vernon var mysig men Anniston är i stortsett bara en motorväg som går igenom.
Malls...
Jag stannade till vid en mall och gick igenom denna gigantiska byggnad, där allt fanns. Hittade tom en affär som sålde scrubs, tydligen är det inget man får på jobbet utan något man måste köpa. Hade också förmånen att bli "sexuellt trakasserad" två gånger av två tjejgäng, stor humor i det...
Idioti...
Det finns mycket jag gillar med det här landet. Folk är trevliga och det mesta är ganska enkelt. Däremot så är dem helt sjukt bilberoende. Jag har sagt det förrut, men det är fullständigt omöjligt att gå någonstans utan bil. Idag tänkte jag gå över till biografen som ligger i närheten av motellet, det är 300 meter dit. Men det går inte att gå dit utan att bli överkörd och behöva springa över motorvägen. Det finns ingen gångväg.
Imorgon...
Imorgon blir det en ganska kort körning till Atlanta, där ska jag käka en riktig BBQ Ribs...
Lämnade Memphis klockan nio imorse efter den glamorösa frukosten som hotellet bjöd på, kaffe och sjukt äckliga munkar som bestod av socker och fett. Tog två tuggor och mådde sen fysiskt illa...
Hitta ut ur Memphis...
Det var inte helt lätt att hitta rätt från Memphis eftersom jag skulle in på ett av de mindre motorvägarna, men efter ungefär en timmes yrande så hittade jag rätt till I-78 till Birmingham. En väldigt skön väg att köra, stundtals väldigt lite trafik och bra väglag.
Anniston, AL
Anniston är staden där jag bestämde mig för att stanna till i. Det är 100 miles från Atlanta och är en ganska tråkig stad. Mt Vernon var mysig men Anniston är i stortsett bara en motorväg som går igenom.
Malls...
Jag stannade till vid en mall och gick igenom denna gigantiska byggnad, där allt fanns. Hittade tom en affär som sålde scrubs, tydligen är det inget man får på jobbet utan något man måste köpa. Hade också förmånen att bli "sexuellt trakasserad" två gånger av två tjejgäng, stor humor i det...
Idioti...
Det finns mycket jag gillar med det här landet. Folk är trevliga och det mesta är ganska enkelt. Däremot så är dem helt sjukt bilberoende. Jag har sagt det förrut, men det är fullständigt omöjligt att gå någonstans utan bil. Idag tänkte jag gå över till biografen som ligger i närheten av motellet, det är 300 meter dit. Men det går inte att gå dit utan att bli överkörd och behöva springa över motorvägen. Det finns ingen gångväg.
Imorgon...
Imorgon blir det en ganska kort körning till Atlanta, där ska jag käka en riktig BBQ Ribs...
Ahmadinejad - den store segraren...
Just nu är den stora nyheten här i USA att Bush administrationen kommer att hålla direkta samtal med Iran om atomprogrammet. Enligt uppgifter så kommer en högt uppsatt amerikanskt diplomat att åka till Genevé för att träffa iranska diplomater för att prata om atomprogrammet.
Det här är en stor nyhet. Bush adminstrationen har hittills vägrat att diskutera med Iran direkt om atomprogrammet såvida man inte ger upp urananrikningen. Men nu ger Bush administrationen upp och öppnar upp för direkta samtal med Iran. Enligt administrationen är detta bara fråga om ett möte och inget annat.
Hur som helst är det här en stor seger för regimen i Iran och en gigantisk seger för Ahmadinejad.
Ahmadinejad vann chicken-racet och han kommer att framställa det som att det var hans hårdföra stil som fick USA att backa. Propaganda segern är total för Ahmadinejad.
Men det är inte Ahmadinejad som är den egentliga vinnaren utan de mer moderata krafterna kring Khamenei. USA kommer inte att förhandla med Ahmadinejad utan med personer som befinner sig i närheten av Khamenei och blir det något av förhandlingarna så minskar Ahmadinejads utrymme i utrikespolitiken som hittills varit hans starka sida. De moderata krafterna som hela tiden varit öppen för direkta samtal med USA kommer då att få större inflytande.
Jag tror att Bush administrationen försöker göra ett par saker. Dels dämpa spänningen i mellanöstern och på så sätt få ner oljepriset något och dels just att stärka de mer moderata krafterna runt Khamenei och försöka åstadkomma ungefär det som man gjorde med Nordkorea.
Tyvärr är man lite väl sent ute, Bush är president några få månader till och Khamenei kommer att vänta ut Bush-administrationen mot någon som de tror kommer att erbjuda mer. Det är en svår balansgång dock, misslyckas förhandlingarna koch det går åt skogen så minskar chanserna till nya förhandlingar på hög nivå.
Detta kan också vara inledningen på en militärattack, misslyckas förhandlingarna så kan Bush administrationen hävda att man uttömt alla diplomatiska lösningar och att det nu är dags att gå till handling.
Medier i USA säger också att det här är en stor seger för Obama som vill ha direkta samtal med Iran och minskar McCains utrymme i Iran frågan...
Det här är en stor nyhet. Bush adminstrationen har hittills vägrat att diskutera med Iran direkt om atomprogrammet såvida man inte ger upp urananrikningen. Men nu ger Bush administrationen upp och öppnar upp för direkta samtal med Iran. Enligt administrationen är detta bara fråga om ett möte och inget annat.
Hur som helst är det här en stor seger för regimen i Iran och en gigantisk seger för Ahmadinejad.
Ahmadinejad vann chicken-racet och han kommer att framställa det som att det var hans hårdföra stil som fick USA att backa. Propaganda segern är total för Ahmadinejad.
Men det är inte Ahmadinejad som är den egentliga vinnaren utan de mer moderata krafterna kring Khamenei. USA kommer inte att förhandla med Ahmadinejad utan med personer som befinner sig i närheten av Khamenei och blir det något av förhandlingarna så minskar Ahmadinejads utrymme i utrikespolitiken som hittills varit hans starka sida. De moderata krafterna som hela tiden varit öppen för direkta samtal med USA kommer då att få större inflytande.
Jag tror att Bush administrationen försöker göra ett par saker. Dels dämpa spänningen i mellanöstern och på så sätt få ner oljepriset något och dels just att stärka de mer moderata krafterna runt Khamenei och försöka åstadkomma ungefär det som man gjorde med Nordkorea.
Tyvärr är man lite väl sent ute, Bush är president några få månader till och Khamenei kommer att vänta ut Bush-administrationen mot någon som de tror kommer att erbjuda mer. Det är en svår balansgång dock, misslyckas förhandlingarna koch det går åt skogen så minskar chanserna till nya förhandlingar på hög nivå.
Detta kan också vara inledningen på en militärattack, misslyckas förhandlingarna så kan Bush administrationen hävda att man uttömt alla diplomatiska lösningar och att det nu är dags att gå till handling.
Medier i USA säger också att det här är en stor seger för Obama som vill ha direkta samtal med Iran och minskar McCains utrymme i Iran frågan...
tisdag, juli 15, 2008
Mer USA...
Mt Vernon…
Igår körde jag mellan Cambridge, OH och Mt Vernon, IL. Mt Vernon verkade vara en liten och mysig stad. Mt Vernon är nog en soldatstad, där stadens största nöjesställe var Veteranparken.
Vädret…
Det är sjukt varmt, närmare 40 grader. Det är en liten chock att lämna den luftkonditionerade bilen.
Graceland…
Jag lämnade Mt Vernon ganska tidigt på morgonen och nådde Memphis efter lunch och är man här så måste man ju besöka Graceland. Måste säga att jag är lite besviken, huset var ganska litet även om området var stort, sen var det lite som man kunde förvänta sig. Däremot var det sjukt dyrt, 30 dollar. Man måste vara en stor Elvis fan för att tycka att det är värt pengarna…
Memphis…
Tog också en sväng in i Memphis. Det var en lugn och ganska tyst stad. Nu rullade jag in efter arbetstid men ändå väldigt, väldigt lugnt. Promenerade runt ett tag tills jag hittade det berömda Beale St. med alla barer och grillrestauranger. Det var egentligen bara en gata och ganska lugn en måndag kväll.
Conservative talkradio…
Ett av de bästa besluten jag tog innan jag åkte hit var att inte ta med mig Ipoden. Har lyssnat väldigt mycket på radio och en del på Rush Limbaugh, karln är uppenbarligen galen och okunnig. En del av det han säger är ren fakta fel, som att Ahmadinejad skulle ha sagt att han gärna vill anfalla Israel med kärnvapen osv. Däremot är han underhållande och har en säljande röst. Han gör egna reklamspotar som faktiskt är ganska bra…
Reklam…
Lågkonjunkturen märks bland radioreklamen. Det är mycket om att omstrukturera sina skulder och hjälp om att byta yrkesinriktning osv.
Bilar…
Visserligen är det ganska skönt att USA är ett billand när man är här som turist för att köra just bil. Däremot är det lite väl jobbigt att inte kunna gå någonstans utanför storstäderna. Jag försökte att gå från mitt motell idag till Waffelhouse som ligger 300 m bort. Men det var nästintill omöjligt. Det finns inga trottoarer utan man måste tajma sin sprint när inga bilar kommer farande.
Det samma gällde i Mt Vernon, det var omöjligt att gå någonstans utan att riskera att bli påkörd. Blev extremt lycklig när jag hittade veteranparken, där man kunde parkera sin bil och gå runt lite.
Samtidigt kan man inte låta bli att imponerad av bilparken. De flesta har rätt nya och rena bilar. Bilvax industrin lever gott här i USA…
Maten…
Jag har slutat äta och äter nu bara en gång om dagen. Jag förstår verkligen inte hur människor här klarar av den extremt feta maten och det blir värre och värre ju söderut man kommer. Idag åt jag på Wafflehouse, fanns ingen sallad utan det blev en kycklingmacka med givetvis bacon och väldigt mycket smält ost på.
Imorgon…
Kör jag nog till Atlanta, Georgia…
Igår körde jag mellan Cambridge, OH och Mt Vernon, IL. Mt Vernon verkade vara en liten och mysig stad. Mt Vernon är nog en soldatstad, där stadens största nöjesställe var Veteranparken.
Vädret…
Det är sjukt varmt, närmare 40 grader. Det är en liten chock att lämna den luftkonditionerade bilen.
Graceland…
Jag lämnade Mt Vernon ganska tidigt på morgonen och nådde Memphis efter lunch och är man här så måste man ju besöka Graceland. Måste säga att jag är lite besviken, huset var ganska litet även om området var stort, sen var det lite som man kunde förvänta sig. Däremot var det sjukt dyrt, 30 dollar. Man måste vara en stor Elvis fan för att tycka att det är värt pengarna…
Memphis…
Tog också en sväng in i Memphis. Det var en lugn och ganska tyst stad. Nu rullade jag in efter arbetstid men ändå väldigt, väldigt lugnt. Promenerade runt ett tag tills jag hittade det berömda Beale St. med alla barer och grillrestauranger. Det var egentligen bara en gata och ganska lugn en måndag kväll.
Conservative talkradio…
Ett av de bästa besluten jag tog innan jag åkte hit var att inte ta med mig Ipoden. Har lyssnat väldigt mycket på radio och en del på Rush Limbaugh, karln är uppenbarligen galen och okunnig. En del av det han säger är ren fakta fel, som att Ahmadinejad skulle ha sagt att han gärna vill anfalla Israel med kärnvapen osv. Däremot är han underhållande och har en säljande röst. Han gör egna reklamspotar som faktiskt är ganska bra…
Reklam…
Lågkonjunkturen märks bland radioreklamen. Det är mycket om att omstrukturera sina skulder och hjälp om att byta yrkesinriktning osv.
Bilar…
Visserligen är det ganska skönt att USA är ett billand när man är här som turist för att köra just bil. Däremot är det lite väl jobbigt att inte kunna gå någonstans utanför storstäderna. Jag försökte att gå från mitt motell idag till Waffelhouse som ligger 300 m bort. Men det var nästintill omöjligt. Det finns inga trottoarer utan man måste tajma sin sprint när inga bilar kommer farande.
Det samma gällde i Mt Vernon, det var omöjligt att gå någonstans utan att riskera att bli påkörd. Blev extremt lycklig när jag hittade veteranparken, där man kunde parkera sin bil och gå runt lite.
Samtidigt kan man inte låta bli att imponerad av bilparken. De flesta har rätt nya och rena bilar. Bilvax industrin lever gott här i USA…
Maten…
Jag har slutat äta och äter nu bara en gång om dagen. Jag förstår verkligen inte hur människor här klarar av den extremt feta maten och det blir värre och värre ju söderut man kommer. Idag åt jag på Wafflehouse, fanns ingen sallad utan det blev en kycklingmacka med givetvis bacon och väldigt mycket smält ost på.
Imorgon…
Kör jag nog till Atlanta, Georgia…
söndag, juli 13, 2008
Studieresa hos stora satan...
”Nice legs”…
På vägen in till NY från JFK fick jag skjuts av Carlos som gav mig en snabb guidning av NY. Carlos var puertorican men bott hela livet i Queens. Han berättade också att alla tjejer på Manhattan har snygga ben och att någon ”rev” ner WTC. En skön kille...
Hotellet…
Ägdes och drev av familjen peng. Inte mycket till hotell, tre rum fyllda med sängar. Ganska sköna sådana. Precis innan man kommer in, står det en lapp om att skadedjursbekämparen kommer på måndag och inne får jag instruktionen att inte ta med någon som helst mat upp till rummet eftersom det finns råttor nedanför.
NY
Tog beslutet att jag skulle se så mycket av staden som jag bara möjligen kunde. Därför beslöt jag mig för att promenera. Först uppåt mot Central Park och Guggenheim museet och därefter neråt till där WTC en gång stod. Det var en bit att gå, hade så sjukt ont i fötter och ben i slutet av dagen att vartenda steg gjorde ont. Men roligt var det…
Bilresan…
När jag kom till USA så hade jag ingen större aning om vart jag skulle, bara att jag hade en bil i två veckor. Den första planen att åka till Florida avskrevs, för tråkig väg. Så nu befinner jag mig i närheten av Columbus, Ohio på väg mot Memphis.
Det har hittills gått ganska bra. Vägarna är så där, 718 km in på resan har jag fått väja för följande saker: en stor fet stege, däck, dött rådjur och diverse stora kartonger. Men det är vackert och ganska lätt att hitta, utom när jag körde fel i 50 km alldeles i början.
Man får bara köra 65 mph, runt 100 km i timmen och jag gör mitt bästa för att hålla hastigheten eftersom det är kontroller ganska ofta och böterna är sjukt höga…
Köra i NY under rusningstrafik…
Är den största adrenalinkicken man kan få och jag gör aldrig om det.
Midway diner…
Är bilresans stora behållning. Det är en kedja med matställe och det ser precis ut som dinners gör på filmer. Där jobbade också Peggy som var väldigt trevlig. Jag funderar på att flytta till PA, börja köra lastbil och gifta mig med Peggy. Vi får tre barn, går i kyrkan på söndagar och jag går upp 50 kg eftersom det är bacon i precis allting…
Idag…
Bär det som sagt av mot Indianapolis och Memphis. Har för engångskulle planerat och kommer att köra fram till Mt Vernon, Illinois…
På vägen in till NY från JFK fick jag skjuts av Carlos som gav mig en snabb guidning av NY. Carlos var puertorican men bott hela livet i Queens. Han berättade också att alla tjejer på Manhattan har snygga ben och att någon ”rev” ner WTC. En skön kille...
Hotellet…
Ägdes och drev av familjen peng. Inte mycket till hotell, tre rum fyllda med sängar. Ganska sköna sådana. Precis innan man kommer in, står det en lapp om att skadedjursbekämparen kommer på måndag och inne får jag instruktionen att inte ta med någon som helst mat upp till rummet eftersom det finns råttor nedanför.
NY
Tog beslutet att jag skulle se så mycket av staden som jag bara möjligen kunde. Därför beslöt jag mig för att promenera. Först uppåt mot Central Park och Guggenheim museet och därefter neråt till där WTC en gång stod. Det var en bit att gå, hade så sjukt ont i fötter och ben i slutet av dagen att vartenda steg gjorde ont. Men roligt var det…
Bilresan…
När jag kom till USA så hade jag ingen större aning om vart jag skulle, bara att jag hade en bil i två veckor. Den första planen att åka till Florida avskrevs, för tråkig väg. Så nu befinner jag mig i närheten av Columbus, Ohio på väg mot Memphis.
Det har hittills gått ganska bra. Vägarna är så där, 718 km in på resan har jag fått väja för följande saker: en stor fet stege, däck, dött rådjur och diverse stora kartonger. Men det är vackert och ganska lätt att hitta, utom när jag körde fel i 50 km alldeles i början.
Man får bara köra 65 mph, runt 100 km i timmen och jag gör mitt bästa för att hålla hastigheten eftersom det är kontroller ganska ofta och böterna är sjukt höga…
Köra i NY under rusningstrafik…
Är den största adrenalinkicken man kan få och jag gör aldrig om det.
Midway diner…
Är bilresans stora behållning. Det är en kedja med matställe och det ser precis ut som dinners gör på filmer. Där jobbade också Peggy som var väldigt trevlig. Jag funderar på att flytta till PA, börja köra lastbil och gifta mig med Peggy. Vi får tre barn, går i kyrkan på söndagar och jag går upp 50 kg eftersom det är bacon i precis allting…
Idag…
Bär det som sagt av mot Indianapolis och Memphis. Har för engångskulle planerat och kommer att köra fram till Mt Vernon, Illinois…
fredag, juli 04, 2008
Film om Khomeini...
Den första egentliga biografin over Khomeini är nu under produktion och kommer att släppas i februari 2009. Filmen kommer att regisseras av Behrouz Afkhami och är den första spelfilmen om Khomeini som regimen tillåtit spelas in.
Filmen kommer att handla mest om Khomeinis ungdom och hans kamp mot Shahen eftersom regissören inte fick göra en film om Khomeini under revolutionen. Khomeinis ungdom är en mindre kontroversiell tid.
Det kommer inte röra sig om en kritisk biografi eftersom det är ett manus som passerat regimens censur och idén för filmen kom från institutet var syfte är att främja Khomeinis arbete. Khomeinis barnbarn Hossein Khomeini har bidragit med research. Men Afkhami är eller var en ganska stark personlighet reformistiska kretsar. Han är nära vän med Karroubi och var den som skulle leda Karroubis TV-kanal som rann ut i sanden. Han satt också i parlamentet under reformisternas högtid och svarade för en rad kontroversiella tal, där han bland annat erkände att hans unga son drömde om att fly till USA.
Enligt nyhetsbyrån AFP ska huvudrollsinnehavaren Abdol Reza Akbar vara slående lik Khomeini och man har även dubbat rösten till filmen för att få fram Khomeinis dialekt vid hans tal.
Med tanke på 70 % av Irans befolkning är under 30 år och därmed aldrig upplevde revolutionen eller Khomeinis storhetstid så vill regimen återuppliva minnen av honom. Men det är en balansgång för regimen. För att filmen inte ska förkastas eller skrattas bort så måste den ändå vara hyffsad balanserad och trovärdig. Samtidigt går det inte att göra en helt sanningsenligt film om Khomeini utan att förvandla det till en hett politiskt potatis. Därför väljer man att göra en film om Khomeinis ungdom.
Filmen med titeln Farzand-e Sobh (The Morning's Child) har premiär i februari 2009.
Filmen kommer att handla mest om Khomeinis ungdom och hans kamp mot Shahen eftersom regissören inte fick göra en film om Khomeini under revolutionen. Khomeinis ungdom är en mindre kontroversiell tid.
Det kommer inte röra sig om en kritisk biografi eftersom det är ett manus som passerat regimens censur och idén för filmen kom från institutet var syfte är att främja Khomeinis arbete. Khomeinis barnbarn Hossein Khomeini har bidragit med research. Men Afkhami är eller var en ganska stark personlighet reformistiska kretsar. Han är nära vän med Karroubi och var den som skulle leda Karroubis TV-kanal som rann ut i sanden. Han satt också i parlamentet under reformisternas högtid och svarade för en rad kontroversiella tal, där han bland annat erkände att hans unga son drömde om att fly till USA.
Enligt nyhetsbyrån AFP ska huvudrollsinnehavaren Abdol Reza Akbar vara slående lik Khomeini och man har även dubbat rösten till filmen för att få fram Khomeinis dialekt vid hans tal.
Med tanke på 70 % av Irans befolkning är under 30 år och därmed aldrig upplevde revolutionen eller Khomeinis storhetstid så vill regimen återuppliva minnen av honom. Men det är en balansgång för regimen. För att filmen inte ska förkastas eller skrattas bort så måste den ändå vara hyffsad balanserad och trovärdig. Samtidigt går det inte att göra en helt sanningsenligt film om Khomeini utan att förvandla det till en hett politiskt potatis. Därför väljer man att göra en film om Khomeinis ungdom.
Filmen med titeln Farzand-e Sobh (The Morning's Child) har premiär i februari 2009.
torsdag, juli 03, 2008
USA ville kidnappa Ahmadinejad och Abbas Palizdar...
Ahmadinejad: USA skulle kidnappa mig...
Kretsen kring Ahmadinejad blir allt mer bisarr. Nu hävdar Ahmadinejad att USA försökte kidnappa honom under hans besök Irak, tanken var att amerikanernaskulle föra Ahmadinejad till USA och använda frisläppandet av honom i förhandlingarna mot Irans atomprogram. Men det slutar inte där. Personer runt om kring Ahmadinejad hävdar också att USA försökte mörda presidenten när han förra månaden deltog i ett FN möte om matkrisen. Irans italien ambassadör hävdar att amerikanerna försökte döda presidenten med radioaktiv strålning.
Istället för sympatier så har Ahmadinejad fått kritik för dessa två påståenden. Den stenhårda konservativa tidningen Kayhan ansåg att Ahmadinejads uttalanden skadade Iran och samhället.
Tidningen E'temad daily, gjorde som alla goda journalister skulle ha gjort och började gräva i Ahmadinejads påståenden. Genom att tala med källor i Irak som ansvarade för Ahmadinejads säkerhet i Irak fick dem reda på att det inte någon gång under hans besök i Irak fanns något konkret hot mot presidenten. Även regimens egna nationella säkerhetsorgan dementerade historierna och sa att de varken hört talas om eller mottagit några rapporter om några planer på att kidnappa eller mörda Ahmadinejad.
Det måste ha varit jobbigt för Ahmadinejad att inte blir trodd och dessutom hånad av ett gäng journalister var mer än han kunde hantera. Så han slog helt enkelt igen tidningen och nu ska E'temad dailys chefredaktör inställa sig inför domstolen för att göra avbön och förklara varför hans tidning förolämpat presidenten...
Den stora skandalen...
Den stora snackisen bland regimens toppmän har den senaste månaden inte varit Israel, Ahmadinejad eller atombomber, istället har det handlat om Abbas Palizdar. En Ahmadinejad supporter och medarbetare. Under två tal som han håller i städerna Hamadan och Shiraz under maj månad anklagar han öppet en rad högtuppsatta mullor för korruption, en hel del av dessa är också motståndare till Ahmadinejad.
Otur för Palizdar var att ett av hans tal videofilmades och cirkulerar nu fritt på webben, bland annat på youtube. Det ledde till att fel personer får höra kritiken och det i sin tur betydde att han greps och nu är anklagad för att ha "spritt osanning". Exakt samtidigt bestämde sig banken Mellat, att stämma honom för att inte ha betala tillbaka lång på 6.6 miljoner dollar som han fick för 16 år sen.
Än jobbigare blev det för Palizdar när regeringen och Ahmadinejad helt tog avstånd från honom, en talesman för Ahmadinejad sa att Palizdars uttalanden endast skadade den nationella enigheten. Samtidigt som regimen hävdar att Palizdar inte alls varit vice ordförande för parlamentets utredningsutskott, som det hävdats i media, utan att han arbetat med research för parlamentsledamoten Fatemeh Ajorlou. Men att han aldrig varit en del av utskottets anti-korruptions arbete.
I sitt tal ska Abbas Palizdar främst pekat ut den tidigare presidenten Rafsanjani och den tidigare ledamoten av väktarrådet Mohammad Yazdi som de störstabovarna inom regimen.
Historien med Palizdar är komiskt på många plan. Dels så har en helt obetydlig person lyckats få ett enormt utrymme genom att säga något som är allmänt känt. Dels är det komiskt att se hur regimen hanterat situationen, först hävdade man att denna Abbas Palizdar var en imitatör som ingen hört talas om. Sedan fick man krypa till korset och erkänna att han visserligen jobbade för regeringen och med parlamentets utredningsutskott men att han aldrig hade något med deras anti-korruptions arbete att göra.
Steg frammåt?
Enligt regimen ska USA ha kommit med ett förslag om att stärka banden mellan länderna genom att tillåta direktflyg mellan länderna och att låta USA öppnaupp intressekontor i Iran. Irans utrikesminister Manoucher Mottaki säger att han kan tänka sig att fundera på saken...
Sandlåda på högnivå...
Tydligen ligger det ett förslag framför borgmästaren i Rom om att döpa en av gatorna i staden till "8 juli" som ett minne över studentprotesterna under 1998. Nu kontrar Mehdi Chamran som är ordförande för Tehran stadsfullmäktige att om borgmästaren i Rom bestämmer sig för att lyssna till "vissa grupper" kommerTehran att bli tvingade till att döpa om "Italy Street".
Kretsen kring Ahmadinejad blir allt mer bisarr. Nu hävdar Ahmadinejad att USA försökte kidnappa honom under hans besök Irak, tanken var att amerikanernaskulle föra Ahmadinejad till USA och använda frisläppandet av honom i förhandlingarna mot Irans atomprogram. Men det slutar inte där. Personer runt om kring Ahmadinejad hävdar också att USA försökte mörda presidenten när han förra månaden deltog i ett FN möte om matkrisen. Irans italien ambassadör hävdar att amerikanerna försökte döda presidenten med radioaktiv strålning.
Istället för sympatier så har Ahmadinejad fått kritik för dessa två påståenden. Den stenhårda konservativa tidningen Kayhan ansåg att Ahmadinejads uttalanden skadade Iran och samhället.
Tidningen E'temad daily, gjorde som alla goda journalister skulle ha gjort och började gräva i Ahmadinejads påståenden. Genom att tala med källor i Irak som ansvarade för Ahmadinejads säkerhet i Irak fick dem reda på att det inte någon gång under hans besök i Irak fanns något konkret hot mot presidenten. Även regimens egna nationella säkerhetsorgan dementerade historierna och sa att de varken hört talas om eller mottagit några rapporter om några planer på att kidnappa eller mörda Ahmadinejad.
Det måste ha varit jobbigt för Ahmadinejad att inte blir trodd och dessutom hånad av ett gäng journalister var mer än han kunde hantera. Så han slog helt enkelt igen tidningen och nu ska E'temad dailys chefredaktör inställa sig inför domstolen för att göra avbön och förklara varför hans tidning förolämpat presidenten...
Den stora skandalen...
Den stora snackisen bland regimens toppmän har den senaste månaden inte varit Israel, Ahmadinejad eller atombomber, istället har det handlat om Abbas Palizdar. En Ahmadinejad supporter och medarbetare. Under två tal som han håller i städerna Hamadan och Shiraz under maj månad anklagar han öppet en rad högtuppsatta mullor för korruption, en hel del av dessa är också motståndare till Ahmadinejad.
Otur för Palizdar var att ett av hans tal videofilmades och cirkulerar nu fritt på webben, bland annat på youtube. Det ledde till att fel personer får höra kritiken och det i sin tur betydde att han greps och nu är anklagad för att ha "spritt osanning". Exakt samtidigt bestämde sig banken Mellat, att stämma honom för att inte ha betala tillbaka lång på 6.6 miljoner dollar som han fick för 16 år sen.
Än jobbigare blev det för Palizdar när regeringen och Ahmadinejad helt tog avstånd från honom, en talesman för Ahmadinejad sa att Palizdars uttalanden endast skadade den nationella enigheten. Samtidigt som regimen hävdar att Palizdar inte alls varit vice ordförande för parlamentets utredningsutskott, som det hävdats i media, utan att han arbetat med research för parlamentsledamoten Fatemeh Ajorlou. Men att han aldrig varit en del av utskottets anti-korruptions arbete.
I sitt tal ska Abbas Palizdar främst pekat ut den tidigare presidenten Rafsanjani och den tidigare ledamoten av väktarrådet Mohammad Yazdi som de störstabovarna inom regimen.
Historien med Palizdar är komiskt på många plan. Dels så har en helt obetydlig person lyckats få ett enormt utrymme genom att säga något som är allmänt känt. Dels är det komiskt att se hur regimen hanterat situationen, först hävdade man att denna Abbas Palizdar var en imitatör som ingen hört talas om. Sedan fick man krypa till korset och erkänna att han visserligen jobbade för regeringen och med parlamentets utredningsutskott men att han aldrig hade något med deras anti-korruptions arbete att göra.
Steg frammåt?
Enligt regimen ska USA ha kommit med ett förslag om att stärka banden mellan länderna genom att tillåta direktflyg mellan länderna och att låta USA öppnaupp intressekontor i Iran. Irans utrikesminister Manoucher Mottaki säger att han kan tänka sig att fundera på saken...
Sandlåda på högnivå...
Tydligen ligger det ett förslag framför borgmästaren i Rom om att döpa en av gatorna i staden till "8 juli" som ett minne över studentprotesterna under 1998. Nu kontrar Mehdi Chamran som är ordförande för Tehran stadsfullmäktige att om borgmästaren i Rom bestämmer sig för att lyssna till "vissa grupper" kommerTehran att bli tvingade till att döpa om "Italy Street".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
