mer om valet...

Massivt valdeltagande!

Så beskriver Mahmoud Ahmadinejad valdeltagandet i parlamentsvalet. Han menade att det iranska folkets ivrighet att rösta gjorde fienden och utländskmedia besvikna. Han attackerade även utländskmedia för att ha försökt desillusionera iranier och få dem att inte delta i valet samt springa fiendens ärenden.

Jag är förvånad över att reformisterna inte gör eller säger något om valdeltagandet. Det kan vara så att man verkligen uppmanat och försöker få sina väljare att gå till vallokalerna för att rädda det som räddas kan av den reformistiska rörelsen. Inte heller exiliranier har kommenterat något om valdeltagandet. Det kan betyda att deltagandet kan vara hyffsat högt...

Attacken mot Ahmadinejad…

I ett sista försök att rädda det som räddas kan försökte den tidigare presidenten Rafsanjani locka till sig röster från missnöjda iranier. Under fredagsbönen som direktsänds i alla tv och radiokanaler hävdade han att det enda sättet att handskas med landets atomprogram är genom förhandlingar. Även om hans retorik är antiamerikansk så är den långt ifrån lika burdus och hotfull som Ahmadinejas och han framstår i jämförelse som en vis och eftertänksam person.

Det är inte heller helt okontroversiellt att säga att Iran återigen ska förhandla om atomprogrammet. Ahmadinejad och hans gäng har helt stängt den dörren genom att hävda att det inte finns något att förhandla om längre. Medan Rafsanjani indirekt hävdar att han kan få omvärlden att häva isoleringen och sanktionerna genom förhandlingar.

Det är ett ganska bra sätt att attackera Ahmadinejad och fundamentalisterna på. Presidenten och hans gäng har som bekant skyllt nästan alla av Irans ekonomiska problem på sanktionerna, något som har fungerat väl. De flesta iranier tror att sanktionerna ensamt är att klandra för landets prekära ekonomiska läge, därför är det vettigt och tacksamt att kunna vara den som hävdar att man kan få sanktionerna att försvinna samtidigt som man behåller atomprogrammet.

Rafsanjani är också rätt person för att göra det. De flesta iranier ser honom som nummer 2 i regimens hierarki samtidigt om han bedöms vara hyffsat liberal och i jämförelse med många andra mer västvänlig.